med anledning av prop. 1997/98:139 Ändringar i fiskelagen, m.m.
Inledning
I medvetande om att det inte längre är Sverige som
bestämmer fiskepolitiken utan EU vill Miljöpartiet de gröna
dock framföra följande synpunkter:
I första hand avslag av
ändringar i 13 och 30 §§
fiskelagen
Miljöpartiet de gröna yrkar avslag på regeringens förslag till
ändring i 13 och 30 §§ fiskelagen.
Skälen är följande:
Vi anser det angeläget att i första hand det kustnära och beståndsbevarande
yrkesfisket, men även annat fiske som landet förfogar över, skall förbehållas
människor boende i Sverige. Fiskeresurserna är idag starkt påverkade av
människan. Många fiskebestånd har överfiskats. Andra har påverkats av
miljögifter. I Östersjön är balansen rubbad vilket märks på många fiskarter.
Vi anser det därför angeläget att bevara möjligheter för svenskt fiske i
framtiden, något vi ser hotat med förslaget.
Av flera skäl såsom miljö- och regionalskäl anser vi det angeläget att det
kustnära fisket bedrivs av människor med närhet och kunskap om
fiskebestånden. Även de kustnära fiskearterna påverkas av miljöproblem,
men även av fiskemetoder. Om möjligheter att bedriva kustnära fiske ges till
människor som inte bor och verkar vid den aktuella kusten, begränsas
möjligheterna att se till att fisket bedrivs på ett ekologiskt uthålligt sätt
och
med redskap som passar för detta syfte. Därför är det så viktigt med
regionala kvoter och framför allt ett ökat lokalt områdesansvar.
Enligt folkrätten har en stat möjligheter att förbehålla fisket för den egna
statens medborgare inom den ekonomiska zonen. Detta står i
havsrättskonventionen av år 1982. Det är mycket märkligt att EU skapar
bestämmelser som så uppenbart strider mot folkrätten. Så vitt vi förstått är
Sverige fortfarande en stat och borde kunna hävda folkrätten och säga nej till
EU:s krav att utländska medborgare boende utanför Sverige skall likställas
med människor boende i landet i fråga om fiske som bedrivs med yrkes-
fiskelicens. Vi anser därför att Sverige skall avvisa EU:s krav och hänvisa till
folkrätten. Det ter sig mycket märkligt att EU-domstolen åsidosätter den på
detta område. Kan vi vänta fler områden där unionen anser sig förmer än
folkrätten och anser sig kunna tolka den efter eget skön? Om Sverige
accepterar EU:s krav måste det tolkas som att den svenska staten folkrättsligt
inte längre existerar, vilket vi i Miljöpartiet de gröna motsätter oss. Från ja-
sidan framhölls vid folkomröstningen inför EU-medlemskapet att EU var ett
samarbetsprojekt mellan fria stater. Det borde inte heller vara möjligt att
förhandla bort folkrättsliga principer.
Vi anser inte att den fria etableringsrätten kan användas i detta fall. Fiske
kan inte jämställas med annan näringsverksamhet eftersom det här handlar
om att nyttja en begränsad resurs, ofta kvoterad. Näringen kan närmast
jämföras med jordbruket där det inte är möjligt för andra länders bönder att
köpa upp svenska kvoter, t.ex. mjölkkvoter. De är förbehållna jordbrukare i
Sverige. När det gäller sådana kvoter krävs även boende i rätt geografiskt
område för att få förvärva kvoter. Förutsättningar för att få kvot är i och för
sig inte kopplat till svenskt medborgarskap, men till ett brukande i Sverige.
På samma sätt borde nyttjandet av havet ses. De kvoter av t.ex. lax som
framförhandlats är givna fiskare bosatta i Sverige och fördelningen skall ske
nationellt, i fallet lax mellan fiske utefter Norrlandskusten och fiske i södra
Östersjön. Speciellt viktigt anser vi detta vara i det svenska
territorialvattnet
och beträffande det kustnära fisket. Om inte denna princip blir tydlig blir ju
en fördelning av kvoter mellan länder i EU verkningslös och möjligheterna
att skapa ett ekologiskt hållbart fiske minskar. Problemen med fiskekvoter
och konkurrens om dem kommer troligen att öka eftersom utfiskningen är
problem på många håll. Utvecklingen mot stora fartyg, som industrimässigt
"dammsuger" havets bottnar, utan urskiljning, utan tanke på arternas
möjlighet till reproduktion, måste stoppas. Det finns en tid efter vår egen
liksom det finns det långsiktigt ansvar. Det är världhavens år (FN) i år, 1998,
och det finns en internationell insikt om behovet av att starkt begränsa
nuvarande fiske. För Sveriges del bör detta ansvar innebära att satsningarna
på fiskenäringen bygger på de befintliga ekologiska ramarna. Östersjön och
Kattegatt, Skagerrak är sammanbundna och beroende av varandra, ändå så
olika marina biotoper. Därför måste fiskepolitiken gå ut på större lokalt
områdesansvar inom regionala fiskekvoter med en klar inriktning på
humankonsumtion. I det sammanhanget skulle EU:s förslag om fritt fiske
fullständigt omintetgöra varje lokalt taget ansvar för bestånden. Runt den
lokala fiskenäringen utmed Sveriges kust finns många beroende binäringar,
och våra kustsamhällen är i många fall helt beroende av ett yrkesfisket. Detta
måste regeringen försvara. Det är därför ytterst angeläget att Sverige inom
EU med kraft driver att framförhandlade kvoter skall tillförsäkras människor
boende i det land till vilken kvoten fördelats. Detta bör ges regeringen till
känna.
I andra hand en ändring av
30 §
I propositionen försöker regeringen finna lösningar på
problemet genom att hänvisa till de begränsningar EG-
domstolen har godtagit för att erhålla yrkesfiskelicens i ett
land. Man anför att krav som "bidrar till
socialförsäkringssystemet", "fisket har anknytning till svensk
fiskerinäring" kan ställas. Vi anser det därför angeläget att,
om en ändring av 30 § fiskelagen görs, det i lagen skrivs in
sådant. Tillägget "om fisket har anknytning till svensk
fiskerinäring" i paragrafen är bra, men vi vill även lägga till
"och besättningen varaktigt bidrar till landets
socialförsäkringssystem" direkt efter, vilket ger den andra
ändringen i 30 § följande lydelse: "om fisket har anknytning
till svensk fiskerinäring och besättningen varaktigt bidrar till
landets socialförsäkringssystem."
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkrätten kontra EU:s krav om fri etableringsrätt på fiskets
område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall driva att ett lands fiskekvoter skall
förbehållas i landet boende medborgare,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser 13 och 30 §§ i
förslaget till ändring i fiskelagen (1993:787),
4. att riksdagen, om avslaget av ändringar i 30 § fiskelagen inte vinner
bifall, beslutar om tillägg i enlighet med motionen.
Stockholm den 26 mars 1998
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Peter Eriksson (mp)
Eva Goës (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)