De svenska yrkesfiskarna är inte många till antalet, men där de finns utgör de en viktig del av näringsliv och sysselsättning. Flertalet lever och arbetar efter den svenska väst- och sydkusten, medan det efter Östersjöns och Bottenvikens svenska kuster fortfarande finns något hundratal yrkesverksamma fiskare.
Dessa yrkesfiskare är uteslutande småföretagare med småföretagarens små marginaler som ständig följeslagare. För att trygga sin utkomst driver många av dem viss förädling av fisken i form av egna, små fiskrökerier. Denna verksamhet hotas nu av EU:s exakta detaljregler för hur fiskrökerier skall se ut och vara utrustade för att kunna godkännas. Enligt min uppfattning utgår de aktuella EU-reglerna mera från en stordriftssituation, fjärran den verklig- het som fiskarna i Östersjön och Bottenviken lever i.
Skulle denna möjlighet att förädla en del av sin fångst ryckas dem ur händerna, genom regler som är omöjliga att uppnå och orimliga att kräva i dessa fiskares småskaliga vardag, försvinner också för många av dem den lilla lönsamhet som fanns i fisket. Många skulle slås ut. Detta får inte ske. Sverige behöver de yrkesfiskare som finns kvar i dag; orimliga krav som hotar näringens utövare måste undanröjas.
Enligt min mening bör därför Sverige begära dispens från EU:s regler om fiskrökerier för fiskarna/småföretagarna längs den svenska Östersjö- och Bottenvikskusten.
Ett sådant undantag innebär inte att de gällande höga kraven på hygien och kvalitet åsidosätts; redan i dag fungerar den lokala kontrollen alldeles utmärkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svensk dispens från EU:s regler om fiskrökerier.
Stockholm den 2 oktober 1997
Axel Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s) Karl Hagström (s)