Laxfisket i Norrbotten är trots sin begränsade omfattning av mycket stor betydelse för yrkesutövare, industri och konsumenter. I generationer har utövare av fiske livnärt sig och sina familjer på råvara från Bottenviken.
Det är viktigt att ge yrkesfiskarna goda förutsättningar för att kunna leva på sitt yrke och dessutom upprätthålla ett aktivt kust- och skärgårdsliv. Fiskeriverkets ensidiga fiskeförbud har drabbat Norrbottens yrkesfiskare hårt. Sedan 1983 har restriktioner skett utanför de outbyggda Norrlandsälvarna:
1983-1986 förbud till 15 juni 1987-1992 förbud till 20 juni
1993 förbud till 15 juni
1994-1995 förbud till 30 juni
1996 totalförbud
1997 förbud till den 18 juli
Om Fiskeriverket måste reglera laxfisket för att säkerställa en långsiktig överlevnad av laxbestånden måste det ske där drygt 90 % av laxfångsten sker, nämligen i Östersjön. De fåtal fiskare som finns kvar i Kalix och Haparanda skärgårdar har en mycket marginell påverkan på det totala laxbeståndet och bör ej ensidigt bestraffas.
Fortsätter denna förbudspolitik riskerar denna del av landet att bli av med hela den reguljära fiskerinäringen. Investeringarna i redskap, båtar, stugor, magasin och kylanläggningar blir värdelösa och många familjers existens hotas. Alternativet till nuvarande restriktioner kunde vara att fördela laxfiskekvoten så att alla fiskare har möjlighet att utöva sitt yrke.
I regeringsformen kap. 2 § 2 står det: "Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag."
Eftersom Fiskeriverket har lagt förbud på vissa företagare men inte på alla, kan inte det allmänna intresset hävdas.
Fiskarna i Kalix och Haparanda skärgårdar har sedan 1983 drabbats hårt ekonomiskt av Fiskeriverkets ensidiga laxfiskeförbud. Regeringen bör snarast ersätta fiskarna fullt ut för deras förluster.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fredningstider och förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i norra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till de skadedrabbade fiskarna.
Stockholm den 26 september 1997
Olle Lindström (m)