Den 9 juni 1995 erhöll interpellanten ett svar från dåvarande
jordbruksminister Margareta Winberg i frågan om risken
med de många kalavverkningarna och icke seriösa
skogsuppköpare som tjänar pengar på snabba avverkningar
och därefter flyr landsbygden.
Inget har hänt förrän nu, när man i budgetpropositionen litet valhänt
försöker med att halvera brukningsenheter från 100 till 50 ha. Det är ju bara
en liten del av problemet som i och med detta berörs, men
- man går inte in på hur och vem som köper fastigheten,
-
- man nämner ingenting om återplanteringskraven,
-
- man tar inte upp att slutavverkningsåldern sänktes från 80 till 65 år med
förödande konsekvenser för två tredjedelar av Sverige: hela stora
skogsbältet från Dalarna och norrut, där skogen behöver minst 100 år för
att vara fullvuxen.
-
Miljöpartiet anser att slutavverkningsåldern skall vara 80 år.
En köpare som inhandlat en bruksenhet på 100 ha (numera gäller 50 ha)
och säger sig vilja flytta till orten, men istället kalhugger hela fastigheten
och
sedan säljer eller överlåter den till en vän eller familjemedlem, behöver ju
aldrig flytta dit - han äger den inte längre.
Pengar som deponerats hos myndigheten för återplantering får han
tillbaka, han äger ju inte fastigheten längre. Dessa planteringspengar skall
följa fastigheten och inte ägaren. Det är ju fastigheten som skövlats på sitt
värde.
Möjligheterna för fastboende minskar genom denna rovdrift. De har inte
råd att köpa en fastighet för långsiktigt skogsbruk, de kan helt enkelt inte ge
så höga anbud som en klippare som avverkar inom ett år och gör snabba
pengar på detta.
Ransoneringsbestämmelser behöver införas även för små fastigheter under
100 ha.
Ett köpekontrakt skall inte räcka för att köparen skall få avverka, utan
köparen skall vara tvungen att vänta med avverkning tills han erhållit lagfart
på fastigheten. Här finns då en möjlighet till överklagande som kan hindra
icke seriösa köpare att få lagfart. Idag kan köparen hinna avverka direkt han
erhållit köpekontraktet och då är ju skadan redan skedd. Det finns ett behov
av en förvärvslagstiftning som en kraftfull åtgärd att ha till hands när
förvärvet sker i rent spekulationssyfte. Glesbygden behöver behålla
kontrollen över sina naturtillgångar som ren överlevnadsstrategi. Annars
skövlas hektar efter hektar av våra skogslän och möjligheterna att bo och
leva i Norrlands inland försvinner sakta men säkert.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förvärvstillstånd blir obligatoriskt,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slutavverkningsåldern för skog höjs från 65 till 80 år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pengar som deponerats för återplantering följer fastigheten
och inte ägaren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra ransoneringsbestämmelser.
Stockholm den 5 oktober 1997
Ragnhild Pohanka (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp)