Sverige är ett land som till två tredjedelar är täckt med skog.
Skogen är tillsammans med jordbruksmarken vår viktigaste
förnyelsebara resurs. Från skogen har människan i alla tider
fått bränsle och byggnadsmaterial såväl som vilt, bär och
svamp. Skogen hyser också den rikaste biologiska
mångfalden. Skogsråvara kommer att vara en eftertraktad
förnyelsebar resurs i det ekologiskt uthålliga samhället.
Växande skog är en effektiv koldioxidfälla, dvs koldioxiden
binds i barr, blad och ved och frigörs först när trädet
förmultnar eller bränns.
Gammal tradition av
skogsbrukande...
Den största delen av Sveriges skogar har varit brukade i
hundratals år, vilket har varit en förutsättning för det välstånd
som byggts upp. Enligt Skogsstatistisk Årsbok var den
svenska skogsnäringens totalvärde 1995 drygt 161,5
miljarder kronor. Exportvärdet för svensk skogsnäring var
samma år 94 miljarder kronor. Den långa traditionen av
skogsbruk har också inneburit att Sverige har världens äldsta
skogsvårdslag med krav på återplantering efter avverkning.
...har skadat den biologiska
mångfalden
Samtidigt har det intensiva skogsbruket allvarligt skadat de
ömtåliga ekosystem och den biologiska mångfald som finns i
skogen. Okunskap, men också kortsiktigt ekonomiska
vinstintressen, har utarmat skogsekosystemen och skapat
ensartade monokulturer där den biologiska mångfalden lyser
med sin frånvaro.
Tidigt höjdes varnande röster för de konsekvenser som skogsbruket
medförde. Redan 1904 varnade den tyske botanikprofessorn Hugo Conwetz
för utvecklingen. I ett tal skriver han följande:
Det är en allmän erfarenhet, att kulturen gör oafbrutna framsteg över så godt
som hela jorden och att naturen alltmera tvingas att blifva människans
tjänare. Från ekonomisk synpunkt är ju detta synnerligen glädjande, och det
vore önskvärt, att naturkrafternas användande i människans tjänst ytterligare
ökades. Men i andra afseenden är det mycket beklagligt att på samma gång
viktiga delar af den ursprungliga naturen, hela landskap såväl som enstaka
arter inom växt- och djurriket, utsätts för inkräktning, omgestaltning eller
förstöring. Inom alla kulturländer hotar den allvarliga faran, att märkvärdiga
bevis på naturens utvecklingsgång kommer att försvinna från jordens yta,
såvida åtgärder icke snart vidtas för att hindra detta.
Även nyckelbiotoperna finns med i Conwentz´ tal. Sedan
han talat sig varm för stora nationalparker skriver han:
I och med detta steg skulle dock ingalunda hela frågan om naturskyddet vara
löst. Af vida större vikt är nämligen att anordna små reserverade områden af
olika beskaffenhet öfver hela landet: här en sjö, där en å eller en flod, här
ett
litet skär, en klippa af egendomlig form eller bildning, ett flyttblock eller en
ås, där en mosse, ett skogsparti eller en fyndort för sällsynta växt- och
djurarter. (Conwentz, H. Om skydd åt det naturliga landskapet med dess
växt- och djurvärld, särskilt i Sverige.)
Skyddad skog
Som kompensation för det intensiva skogsbruket har mark
skyddats, bland annat som nationalparker och naturreservat.
Ungefär 3,4 % av den produktiva skogsmarken är skyddad.
Om man undantar den fjällnära skogen är endast ca 0,6 % av
skogsmarken skyddad i Sverige. Det är långt ifrån de 5 %
som expertis bedömer vara den lägsta nivån för att behålla
mångfalden. Det är också långt under vad många andra
länder har skyddat. Genomsnittet för OECD-länderna ligger
på ca 9 %.
Det gäller att skydda rätt
mark
Det finns också en skevhet i vilka skogsmarker som är
skyddade. I stort sett är det endast den fjällalpina miljön som
är tillräckligt skyddad. I södra Sverige - där artrikedomen är
störst - är mindre än 1 % skyddad. I t ex Östergötland är bara
0,09 % av skogen skyddad. Besöker man t ex Tivedens
nationalpark ser man påtagligt hur illa det är ställt med
svensk naturvård: parken är omringad av kalhyggen eller
ungskog med ringa naturvårdsvärden. Där har inte ens tesen
om att spara spridningskorridorer fungerat. Den synen är
alltför vanlig vid landets södra nationalparker.
Sverige har ett
internationellt ansvar
Sveriges faktiska låga ambition på detta område rimmar
också illa med ett antal internationella överenskommelser om
ett ökat globalt skogsskydd, överenskommelser där Sverige
oftast aktivt drivit på, t ex konventionen om biologisk
mångfald och skogsprinciperna från UNCED i Rio 1992 och
Helsingsforsavtalet från 1993 om ett uthålligt skogsbruk.
Även Agenda 21-processen innefattar principen att
naturmiljöer och alla deras arter och mångfald ska bevaras åt
eftervärlden.
De reservat som finns täcker inte in de arter och livsmiljöer som finns.
Beräkningar tyder på att ca hälften av arterna inte finns representerade i
skyddade områden. Artrika miljöer på produktiv mark, t ex sumpskogar,
norrländska kustområden, lövdominerade skogar, behöver tas in vid
nybildning av reservat. Kommande reservatbildning måste ske i regioner och
biotoper där skyddet i dag är bristfälligt. Det innebär reservat i södra
Sverige,
på produktiva marker, lövskogar etc.
Statens ägaransvar - Assi
Domän och Fastighetsverket
Under åren 1992-1994 bolagiserades och såldes stora delar
av statens skogar. I det nya bolaget Assi Domän AB är
statens ägarandel 50,5 %. I samband med bolagiseringen
avgränsades den mark som skulle kvarstå i statens ägo.
Avgränsningen kom i princip att följa odlingsgränsen. Av de
ca 740 domänreservat som fanns före utförsäljningen skulle
ca 25 fjällnära reservat hamna inom det nya bolagets marker.
För ca 270 andra särskilt värdefulla reservat skulle det nya
bolaget åta sig att i förväg underrätta berörd länsstyrelse om
bolaget planerade att ändra de restriktioner för
markanvändning som Domänverket självt ålagt sig.
Härigenom skulle länsstyrelsen ges möjlighet att överväga
ombildning till naturreservat. Övriga ca 350 reservat skulle
överföras till bolaget utan särskilda villkor.
När Assi AB och Domän AB 1994 bildade koncernen Assi Domän AB
beslutade regeringen inte att undanta mark för naturvårdens behov, något
som krävts av bland andra Skogsägarnas Riksförbund och Naturskydds-
föreningen. Detta har medfört att skyddsvärd mark antingen avverkats eller i
vissa fall fått köpas tillbaka av staten.
Riksdagens revisorer har i en rapport, 1996/97:4, granskat hanteringen.
Enligt revisorernas uppfattning har ambitionerna att skydda mark med stora
naturvärden bara delvis uppfyllts.
Det är anmärkningsvärt att revisorernas kritik inte lett till några
konsekvenser för Assi Domän AB. Det är också anmärkningsvärt att staten
som majoritetsägare i Assi Domän AB inte bevakat de riksdagsbeslut som
fattats. Som majoritetsägare har staten dessutom ett ansvar att aktivt verka
för att riksdagens mål om bevarande av biologisk mångfald följs i det egna
bolaget. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur
instruktionen för statens agerande i bolag ska ändras så att miljöåtaganden
följs.
Miljötänkandet växer fram
Det behövs flera strategier för att klara skogens rikedom och
mångfald. Reservatbildning och biotopskydd måste
kompletteras med ökad naturvårdshänsyn i det
konventionella skogsbruket. Det är kanske på detta område
vi har kommit längst. 1960- och 1970-talets stora
kalavverkningar gav näring åt en växande miljörörelse, som
med sitt engagemang gjort att miljöfrågorna börjar få
genomslag i dagens skogsbruk. Ett nytt tänkande börjar slå
igenom. Ett antal av de större skogsbolagen har lyckats både
i teorin och praktiken att ta större miljöhänsyn. Man lämnar
döda träd, man försöker bevara surdrag, branter, lämna
kantzoner vid vattendrag osv. Intresset och engagemanget
finns också hos många av de enskilda skogsägarna. Bilden är
dock splittrad och vi vet litet om hur mycket som görs och
hur mycket vi behöver göra för att skapa det uthålliga
skogsbruket. Fortfarande kan vi hitta hyggen - som gärna
ligger bortom allfarvägarna - som görs av dygnet-runt-aktiva
entrepenörer med ackord, som i ljuset av sina maskiners
strålkastare mejar ner allt som står i vägen. Sedan fulländas
förödelsen av en kraftig markberedning som förvandlar
markytan till ett för evigt linjemönstrat stenfält. På dessa ytor
är all mångfald och rekreationsvärde borta för mycket lång
tid.
Positivt är också att skogsnäringen agerar utifrån det ökande trycket från
alltmer miljömedvetna kunder. Det resulterar i miljöcertifiering, miljömärkta
produkter, miljöbokslut etc. Detta är en positiv utveckling som statsmakterna
har all anledning att uppmuntra och stimulera. Om kunderna på marknaden
kan säkerställa den biologiska mångfalden när den politiska sfären inte har
lyckats är det bara att tacka och ta emot.
Naturhänsyn
Vänsterpartiet anslår mer medel till köp av naturreservat i sin
statsbudget. Frågan om inköp av mark för reservat kräver
dock en långsiktig lösning. Det är förvånade att regeringen
aldrig presenterat förslag till långsiktigt hållbar finansiering
av reservat. Ett förslag, som väckts av
Naturskyddsföreningen, är att regeringen genom att sälja ut
delar av Assi Domän AB skulle få startkapital till en fond för
markinköp. Vänsterpartiet anser inte att Assi Domän AB ska
säljas ut, men att staten som majoritetsägare ska ta en mer
aktiv del i hur bolaget sköts. Däremot är tanken på en fond
som långsiktigt skulle täcka kostnader för markinköp
tilltalande. Till en sådan fond skulle staten tillsammans med
skogsbolag, företag och enskilda kunna bidra. Vänsterpartiet
föreslår därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med förslag på en fond för finansiering av
skyddsvärd mark.
Luftföroreningar
Ett av de största hoten mot skogen är den försurning som
orsakas av luftföroreningar och klimatförändringar.
Luftföroreningarna skadar träden både direkt genom
barrförluster och indirekt genom försurning av marken.
Markförsurningen är ett hot mot markens långsiktiga
produktionsförmåga. I sydvästra Sverige överskrids de
kritiska belastningsgränserna, vilket bland annat innebär att
metaller lakas ut. Ingen vet i dag vad som händer i ett längre
perspektiv. Luftföroreningarna är gränsöverskridande. Därför
behövs internationellt bindande överenskommelser för att
minska försurande utsläpp. En av de stora bovarna i det
sammanhanget är den ökande biltrafiken, som innebär ökad
förbränning av fossila bränslen. Minskad biltrafik och en
övergång från fossila till förnyelsebara bränslen skulle bidra
till en förbättrad situation för skogen. Vänsterpartiet har i
annan motion redovisat behov av åtgärder för att minska
klimatförändringar.
Den nya skogsvårdslagen
Med den nya skogsvårdslag som trädde i kraft 1994 ändrades
inriktningen på skogsbruket. Ett miljömål likställt med
produktionsmålet infördes och den enskilde skogsägaren
gavs större frihet att själv utforma sin skogsskötsel. Den
tidigare lagens krav på röjning och gallring togs bort, liksom
ransoneringsregler och krav på lägsta slutavverkningsålder.
Den förändrade lagstiftningen har inneburit en förändrad
skogsskötsel. När Skogsstyrelsen utvärderat återväxternas
kvalitet har resultatet varit nedslående. 38 % av den
undersökta arealen var inte planterad i tid, på 26 % av
arealen där naturlig föryngring använts är inte metoden
lämplig och dessutom har för få fröträd lämnats.
Småskogsägarnas kunskaper om skogsvårdslagens krav och
de återväxtåtgärder som krävs är otillräckliga. Det slopade
kravet på lägsta slutavverkningsålder har inneburit att alltför
ung skog avverkas. De förändrade ransoneringsreglerna har
medfört spekulation och skövling. Resultatet av eftersatta
skogsvårdsåtgärder blir dåliga föryngringar, lägre
sysselsättning och försämrad kvalitet i den framtida skogen.
Trots att detta är kända fakta har regeringen inte varit beredd att korrigera
lagstiftningen, något som Vänsterpartiet beklagar. Under 1998 ska den nya
lagen utvärderas och regeringen föreslå åtgärder för att komma till rätta med
de uppenbara brister som finns. Vänsterpartiet förutsätter att förslagen
innebär förändringar av skogsvårdslagen i följande riktning:
återinför krav på röjning och gallring,
skärp reglerna för lägsta slutavverkningsålder,
skärp reglerna för ransonering vid slutavverkning,
se över jordförvärvslagen och skärp bosättningsplikten,
skärp tillämpningsföreskrifterna för markberedning,
kräv säkerhet för återväxtåtgärder som följer fastigheten.
Ett annat stort problem är de så gott som obefintliga
möjligheterna som jordförvärvslagen ger för att i praktiken
ställa krav på bosättning för att tillåta markköp. Ett antal
uppmärksammade markförsäljningar har skett under de
senaste åren, framför allt i norra Sverige, där lagen inte räckt
till för att kräva att köparen också bosätter sig på fastigheten.
Vänsterpartiet begär därför en översyn av jordförvärvslagen
med syfte att skärpa bostadsplikten.
Rotsnurr och contorta
Redan innan den nya lagen trädde i kraft begicks misstag i
skogsskötseln. Det ena handlar om det undermåliga
planteringsmaterial, de så kallade paperpotplantorna, som
under 70-talet började användas vid skogsplantering.
Användningen ökade snabbt och i början av 80-talet var mer
än hälften av plantskolornas plantor av täckrotstyp.
Täckrotsplanteringen ansågs till en början som en bättre
planteringsmetod än de tidigare. Dels blev plantorna
billigare, dels kunde planteringssäsongen förlängas. Ganska
snart började dock negativa effekter av
täckrotsplanteringarna visa sig i form av dålig stabilitet i
planteringarna. När man undersökte plantorna fann man att
många hade missbildade rotsystem med stamkrökar och
outvecklade rötter. Missbildningen kallas allmänt för
"rotsnurr", vilket beskriver hur rötterna ser ut. Risken för
rotbrott och lutande stammar har beskrivits av flera forskare.
Täckrotsplantor användes framför allt i norra Sverige och har
hittills orsakat skador för miljontals kronor i form av
stambrott och instabila träd. Nu är det hög tid att omfattning
och ansvar för paperpotplanteringen klargörs.
Det andra problemet var användningen av contortatall i skogs-
planteringarna. Trots att problemen med contorta är väl kända har
användningen inte upphört. 1995 planterades drygt 24 000 hektar med
contorta. Fortfarande orsakar skadesvampen gremmeniella skador i contorta-
planteringar. Contorta hör inte hemma i svenskt skogsbruk och bör därför
förbjudas.
Stöd till röjning och gallring
Av de utvärderingar som gjorts kan konstateras att röjnings-
och gallringsverksamheten har minskat mycket kraftigt sedan
den nya skogsvårdslagen trädde i kraft. Enligt
skogsvårdsstyrelsen är röjning en av de viktigaste
kvalitetsdanande åtgärderna. Det är därför befogat med en
samhällelig stimulans för att få i gång åtgärderna.
Vänsterpartiet har därför i årets budget anslagit särskilda
medel för detta. Vidare bör arbetsmarknadsmedel kunna
komma i fråga. Stödet borde kunna utformas på liknande sätt
som under den treåriga försöksperioden 1988/89-1990/91 i
Västerbottens och Norrbottens län och utgå till
återväxtåtgärder i form av röjning och "första-gallring".
Fördjupa forskningen
Kunskapen om den biologiska mångfalden är ojämn. Vissa
arter vet vi nästan allt om, vissa arter känner vi ännu inte ens
till. Det finns en tradition av att stora, vackra växter och djur
är lätta att ta till sig och satsa resurser på: fåglar, orkidéer,
rovdjur osv. Det är naturligt och självklart. Samtidigt har vi i
våra marker en mikrofauna som på sikt kanske är det
viktigaste. Det är fråga om mikroskopiska djur, svampar,
bakterier, små insekter, kvalster etc. Ur dessa utvinner vi
redan i dag ämnen av stor vikt: biologiska
bekämpningsmedel, mediciner etc. I framtiden kommer
sådana tillgångar att få allt större betydelse i takt med att
biotekniken utvecklas. Kunskapen kring denna mikrovärld
måste öka.
Även de ekologiska sambanden och artkunskapen om större arter är till
stor del outforskade. Ett exempel belyser detta. Nisse forskare undersökte ett
vanligt kalhygge under flera års tid. På hygget stod en gammal aspstubbe.
Hygget hade av andra experter bedömts vara ointressant ur naturvårds-
hänseende. På denna stubbe fann forskaren flera sällsynta och rödlistade
skalbaggar. Efter fyra år dök det t.o.m. upp en utdöd (!) växtstekel på
stubben. Detta visar på behovet av en mer samlad, förutsättningslös
forskning.
I andra projekt, där initiativ tagits av enskilda eldsjälar eller frivilliga
organisationer, har visat sig finnas stora naturvårdsvärden som myndigheter
och markägare missat. Detta visar på behovet av en mer samlad och grundlig
forskning av vad Sveriges biologiska mångfald består av, var den finns, hur
den ska skyddas och hur den påverkas av olika slags mänskliga aktiviteter.
Det är ett fattigdomsbevis när skyddet och kunskapen om nationella
tillgångar baseras på enskilda individers och frivilliga organisationers slit.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att undersöka hur medel till forskning
kan slussas från MISTRA samt att möjligheten att få anslag från EU bör
undersökas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande reservatsbildningar måste ske i regioner där
skyddet i dag är bristfälligt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall ändra på instruktionen för statens agerande i
bolag så att miljöåtaganden följs,1
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på en fond
för finansiering av skyddsvärd mark i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att komma till rätta med de brister som finns i
skogsvårdslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av jordförvärvslagen för att skärpa bostadsplikten,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att klargöra omfattning och ansvar för
paperpotplanteringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att contorta inte hör hemma i svenskt skogsbruk och bör
förbjudas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt stöd till röjning och gallring,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur medel till forskning kan slussas från MISTRA och att
möjligheten att få anslag från EU bör undersökas.
Stockholm den 6 oktober 1997
Maggi Mikaelsson (v)
Hans Andersson (v)
Lennart Beijer (v)
Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till NU.