Sedan urminnes tider har svenskarna fått sin bärgning ur
skogen. Jaktbyte, vedbrand och byggnadsmaterial har
hämtats ur skogen. Träkol, som använts bland annat vid
järnframställning, var en viktig traditionell skogsprodukt. I
dag används skogen huvudsakligen som industriråvara. Den
går till sågverk och massabruk och håller på att återfå sin
betydelse som energiråvara. Skogen har också alltmer,
framför allt i de tätortsnära områdena, kommit att bli
sinnebilden för natur och rekreation. Av vikt är också de
jaktmöjligheter som skogen erbjuder.
I Sverige täcks inte mindre än 27 miljoner hektar av skog. De motsvarar
cirka 60 procent av hela ytan vilket gör Sverige till ett av de mest beskogade
länderna i världen. Den produktiva skogsmarken uppgår till knappt 23
miljoner hektar.
Växande träd binder stora mängder koldioxid vilket gör att ett aktivt
skogsbruk har en viktig funktion i att bromsa eller hejda en ökning av
växthusgaserna.
För den svenska ekonomin är skogen av största betydelse. Skogsprodukter
har den mest positiva handelsbalansen av alla produktslag. Nettovärdet var
72 miljarder kronor 1996. I absoluta tal var exporten värd 85 miljarder
kronor. Som jämförelse var nettoexportvärdet 1996 för verkstadsindustrin
40 miljarder kronor.
Skogen och skogsindustrin sysselsätter direkt 100 000 personer vilket
motsvarar cirka 3,5 procent av det totala antalet sysselsatta. Därtill skall
läggas annan sysselsättning som är direkt beroende av skogsnäringen. Inte
minst gäller det transportsektorn. Eftersom skogen växer i stort sett i hela
Sverige är dess regionala betydelse större än vad som kan utläsas av
ovanstående siffror.
Skogsbruk
Skogen i Sverige består till 85 procent av barrträd. Mindre än
2 procent är så kallade ädellövträd.
Antalet företag med skog är cirka 245 000. Av den totala skogsmarken är
48 procent ägd av enskilda. Cirka 40 procent ägs av aktiebolag. Största ägare
är Assi Domän med knappt 15 procent. Staten har efter bolagiseringen och
delprivatiseringen av Assi Domän kvar i sin ägo cirka 3,5 procent. Svenska
kyrkans innehav är drygt 1,5 procent och kommunerna har ungefär lika
mycket. En annan ägarkategori är allmänningar vilka tillsammans med
övriga ägare står för nästan 5 procent. Unikt för Sverige är den stora
andelen bolagsägd skog och den låga andelen statlig.
Ägandeförhållandena skiljer sig geografiskt åt. I Götaland är skogen till
75 procent privatägd. I Svealand är det 50 procent, i södra Norrland
42 procent och i norra Norrland 35 procent som ägs av privata. Medelarealen
för privatskogsbruket är nästan 50 hektar. Någon motsvarighet till
jordbrukets storleksrationalisering har inte skett och är heller inte att vänta.
De flesta enskilt ägda företagen är rena skogsbruksföretag. Mellan lantbruks-
räkningarna 1976 och 1992 förändrades förhållandet mellan kombinations-
företag jord-skog och rena skogsföretag dramatiskt. 1976 fanns 45 procent
av arealen på kombinationsföretag och 55 procent på rena skogsföretag.
1992 hade förhållandet ändrats så att endast en tredjedel av arealen fanns på
kombinationsföretag. Ser man till antalet företag har andelen kombinations-
företag minskat än mer. Det betyder att de mindre kombinationsföretagen
arrenderat ut åkermarken men behållit skogsmarken.
Spridningen av ägandet i skogen är positiv av flera skäl och ligger helt i
linje med vår uppfattning om ägandespridning. Det privata ägandet när det
gäller areella tillgångar bygger på gamla traditioner i vårt land, och det är av
stort värde att denna ägarstruktur kan bibehållas. Ansvar och förvaltarskap
följer ägandet, och detta ansvar har gått i arv mellan generationer.
Regelsystem
Vad man får och inte får göra i skogen regleras
huvudsakligen i skogsvårdslagen. Redan 1903 stiftades den
första lagen där principen om långsiktig hushållning var
vägledande. Utan att frångå denna princip har lagen ändrats
flera gånger sedan dess. Fram till den senaste ändringen 1993
ökade detaljregleringen, mest markant under 1970- och 80-
talen. 1993 års förändring var omfattande och innebar att
ägarna återfick en större frihet att sköta sin skog.
Återbeskogningskravet kvarstår dock liksom skyddet för
yngre skog och reglerna för att bekämpa insektsskador.
Det har gått kort tid sedan lagen trädde i kraft. Trots detta tyder allt på att
skogsägarna i gemen har axlat sitt nya ansvar väl både vad gäller skogsvård
och miljöhänsyn.
Den andra viktiga lagen som styr skogsbruket är alltså naturvårdslagen
som reglerar vad som är tillåtet ur naturvårdssynpunkt. Naturvårdslagen
tillsammans med andra miljölagar föreslås ingå i den miljöbalk som håller på
att tas fram. I detta förslag läggs nya restriktioner som berör brukandet.
Skogsvårdslagen läggs utanför balken men skall behandlas senare i samband
med följdlagstiftningen.
Genom de aktionsplaner för bevarad biologisk mångfald i skogen som
Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tagit fram konkretiseras skogspolitikens
mål och åtgärderna för att nå dit. De bägge statliga verken har haft delvis
olika syn på genomförandet. Att Naturvårdsverket fick huvudansvaret även
när det gäller aktionsplaner för skogen kan tolkas som att staten för
närvarande prioriterar skogens miljöfrågor framför dess produktionsfrågor.
En tredje lag som har betydelse för skogsbruket är jordförvärvslagen.
Lagen ger utrymme att pröva markförvärv av aktiebolag restriktivt. I
praktiken tillämpas dock inte lagen på detta vis. Förvärv av enskilda personer
är i vissa områden helt fria, i glesbygdsområden kan det i de flesta fall krävas
en bosättning på fastigheten för att köpet skall godkännas. Medborgare i EU
har lika stor rätt som svenskar att köpa jordbruksfastigheter i Sverige.
Skogsbruket omfattas också av kulturminneslagen. Den innebär ett strikt
ansvar för att fornlämningar inte skadas. I skogsvårdslagen stadgas om
hänsyn till andra kulturminnen.
Nej till ny skogsvårdsavgift
I budgetpropositionen föreslås införande av en avgift för
tillsyn och kontroll och att detta skall regleras i 37 §
skogsvårdslagen. Vi motsätter oss införandet av en sådan
avgift och yrkar avslag på propositionen i denna del.
Den föreslagna kontrollavgiften är enligt vår uppfattning inget annat än
försök från regeringens sida att på detta sätt återinföra en skogsvårdsavgift.
Erfarenhetsmässigt vet vi från andra områden att liknande avgifter kan bli
ganska betydande. Förslaget är också mycket dåligt motiverat i
propositionen.
Anmälan skogsbiobränsle
Beträffande föreslagen ändring i 14 § skogsvårdslagen
innebärande att anmälningsplikten skall gälla även för
skogsbränsleuttag är motiveringen i propositionen inte
tillräckligt preciserad. Vi förutsätter att föreslagen ändring är
miljömässigt motiverad. Vi anser att det klart skall framgå att
sådan anmälan om skogsbränsleuttag skall gälla endast i de
fall anmälningsskyldighet föreligger för slutavverkning
enligt denna paragraf. Skogsbränsleuttag som görs på annat
sätt skall inte omfattas av anmälningsplikten.
Säkerhet för återväxtkostnader
Den som har avverkat måste anlägga ny skog enligt 5 §
skogsvårdslagen (SVL). Om en avverkning föranleder
förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfattning får
skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen enligt 36 §
SVL besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av
åtgärderna. Om säkerhet inte ställs får skogsvårdsstyrelsen
förbjuda avverkning på brukningsenheten.
Användningen av säkerhet har fördubblats bl.a. till följd av de stora
avverkningsmöjligheter som öppnats genom att SVL förenklades och
liberaliserades genom 1993 års skogspolitiska beslut. Det skall dock
observeras att lagens återväxtkrav är oförändrade.
Vi förutsätter att klara motiv skall finnas för ställda krav på säkerhet och
att dessa inte görs generella eller ställs i onödan. Dock har under senare år
funnits enstaka exempel på att man genom snabba ägarbyten av skogs-
fastigheter kunnat dra sig undan återväxtåtgärder. Vid ägarbyte av
fastigheten blir säkerheten tyvärr verkningslös eftersom återväxtskyldigheten
gäller för skogsmarkens ägare. För fall som här beskrivits, där ägaren ålagts
att ställa säkerhet, skall även tidigare ägare vara ansvarig för de återväxt-
åtgärder som är föranledda av hans avverkning.
Ett annat problem med säkerhetsinstrument i SVL uppstår när skogsägaren
är ovillig att efterkomma skogsvårdsstyrelsens beslut att ställa säkerhet.
Lagens möjlighet att i sådana fall meddela ett avverkningsförbud för den
aktuella avverkningen är då ofta, genom att avverkningen redan är utförd,
verkningslös. Det har också framkommit att fastigheten redan bytt ägare
innan säkerhetsbeslutet och förbud har kunnat meddelas. Den tid som åtgår
för att få fram ett avverkningsförbud föranlett av att säkerhet vägras uppgår,
främst till följd av att besvärstiden skall löpa, till 10-15 veckor. Efter det
att
en avverkningsanmälan har inlämnats får avverkningen utföras när sex
veckor har förflutit.
Det finns exempel på att denna möjlighet att förhala beslutsprocessen har
utnyttjats, med följd att säkerhetsinstrumentet blir verkningslöst. Även i detta
fall finns det anledning vidta åtgärder som säkerställer att säkerheten blir
ställd i de fall den erfordras.
Vi anser att regeringen bör överväga på vilket sätt man skall komma
tillrätta med ovan angivna problem.
Tillväxt
Sedan början av 1900-talet har arealen skog stadigt ökat i
Sverige. Därtill växer det mer skog per ytenhet. Detta har
tillsammans bidragit till att virkesförrådet med undantag för
några år på 1970-talet hela tiden ökat trots ökad avverkning.
Det finns flera förklaringar till detta. Så har till exempel skog
planterats på hedar och åkermark och det har skett en
övergång till trakthyggesbruk. Den statliga skogspolitiken
har varit inriktad på att öka produktionen bl.a. genom att
överföra lågproduktiv skog till produktiv skogsmark, och
skogsmark har dikats och gödslats. Det atmosfäriska
kvävenedfallet har delvis tillgodogjorts som växtnäring
vilket också ökat tillväxten. För närvarande beräknas den
årliga tillväxten till cirka 96 miljoner skogskubikmeter.
Avverkningarna har under de senaste åren i genomsnitt
uppgått till 67 miljoner skogskubikmeter. Vid en jämförelse
mellan tillväxt och avverkning måste man bl.a. beakta
skogens åldersklassfördelning och hänsynen till naturvården.
Synen på skogsskötseln har nu förändrats. Större hänsyn tas till miljö-
faktorer. Den statliga politiken har numera miljön som ett jämställt mål med
produktionen, vilket satt sina spår i såväl lagstiftning som myndighets-
utövning. Kvävenedfallet finns kvar, men minskar något. Hur
virkestillväxten på sikt kommer att påverkas är för tidigt att säga. Det bör
dock inte komma som en överraskning om virkesförrådet inte ökar i samma
takt eller inom loppet av några decennier skulle börja minska eftersom
förändringarna verkar i produktionssänkande riktning.
Markens pH har i södra Sverige sjunkit under senare tid samtidigt som
växtnäringsförrådet dramatiskt minskat. Det finns dock inga klarlagda
samband mellan lågt pH och skogens tillväxt. Utvecklingen ger trots detta
anledning till oro.
Skador på skogen, mätt som kronutglesning, observerades i sydvästra
Sverige i början på 1980-talet. Sedan 1984 följs skadeutvecklingen årligen
av riksskogstaxeringen och av skogsvårdsorganisationen. Den tidigare
ökningen av kronutglesningen i äldre barrskog i södra Sverige tycks ha
stannat av.
Avverkning
Ett skogsskifte avverkas (röjs och gallras) normalt flera
gånger under en produktionscykel. Beroende på växtplats
och trädslag sker slutavverkning efter 60-160 år. Vid
gallring får man i första hand massaved, vid slutavverkning i
första hand sågtimmer. Under en produktionscykel hämtas
lika stor volym massaved som sågtimmer från ett skifte.
Eftersom sågtimret betalas bättre än massaveden kommer
ungefär 70 procent av nettointäkten från sågtimmer och 30
procent från massaved. För skogsägaren är det alltså av
största betydelse att en stor andel av träden blir sågtimmer av
god kvalitet. Röjning och gallring bör därför inriktas på att få
fram bästa möjliga virkeskvalitet vid slutavverkningen.
Avverkningen sker i stor utsträckning maskinellt. Slutavverkning har länge
skett med maskin. Även gallring sker nu tack vare nya smidiga maskiner till
stor del maskinellt.
Eftersom skogsbruk är en långsiktig näring är det inte självklart att
resultatet av skogsvårdsåtgärder kan överblickas under en livstid. Skogen
behöver inte av biologiska skäl skördas vid bestämda tidpunkter utan det är
andra faktorer som styr när den avverkas. Viktigast bland skälen är föga
förvånande skogsägarnas ekonomi men den grundmurade skogsbruks-
traditionen driver i sig också fram aktivitet och avverkningar.
Svenskt privatskogsbruk är inne i en period med många generationsskiften.
Ofta hoppar man över en generation. Det betyder att många nya skogsägare
är relativt unga och omfattar en ny tids värderingar, vilket kan komma att få
betydelse för benägenheten att avverka. På de små fastigheterna väger ofta
rekreationsvärden tungt. Oron för att t.ex. jakten påverkas negativt kan bidra
till att naturvärden sparas. Ett striktare ekonomiskt synsätt kan också bidra
till minskad gallringsbenägenhet. Vi anser dock att det är viktigt att
gallringen utförs ur produktionssynpunkt inom aktiva skogsbruksområden.
Lönsamhet
Lönsamheten i skogsbruket kan beräknas på olika sätt. Den
kan vara nettot efter en avverkning. Därtill kan man lägga
kostnaderna för de skötselåtgärder som har vidtagits under en
omloppstid. Tar man också hänsyn till kapitalkostnader och
förvaltningskostnader får man ett företagsekonomiskt mått
på lönsamheten. En annan viktig faktor att fånga in vid en
lönsamhetsberäkning är förändringar i markvärdet. Det är
dock svårt att på ett rättvist sätt ta hänsyn till detta eftersom
värdet är fiktivt till dess fastigheten säljs. Nu gällande
realisationsvinstbeskattning medför ofta att större delen av -
ibland hela - den eventuella realisationsvinsten försvinner i
skatt. En realisationsförlust får i de flesta fall bäras av
säljaren.
Om företaget har en någorlunda jämn åldersfördelning på sin skog och är
så stort att avverkning och skogsvård sker varje år är lönsamheten svår att
beräkna. Ett sätt att mäta lönsamheten i branschen är att göra en
genomsnittsberäkning för alla privata skogsägare. Historiskt har den reala
avkastningen från skogsmark i genomsnitt legat på 5 procent.
De långa produktionscyklerna gör att det endast är reala ekonomiska mått
som är relevanta att använda. Vid en avkastning som i princip är lika hög
som inflationen blir således nettoavkastningen noll. Detta visar hur sårbar
skogsnäringens lönsamhet är för också nominellt låga avgifts- och skatte-
pålagor.
Intäkterna till skogsbruksföretaget kommer vid avverkningstillfällena.
Kostnaderna är däremot mer utspridda över tiden. Detta ställer krav på en
god likviditetsplanering. Likviditetsfrågorna är för många företag lika viktiga
som lönsamheten. Är likviditeten låg kan man tvingas avverka också i
perioder med oförmånliga priser. Detta är olyckligt för skogsägaren och
påverkar virkespriserna nedåt.
Vid olika tillfällen har framförts propåer om nya avgifter på skogen. Dessa
resonemang har oftast knutits till frågor kring miljön. Vi anser att de båda
målen i skogsvårdslagen skall kunna uppfyllas utan nya pålagor. Samtidigt
som miljömålet är angeläget så är skogen utomordentligt viktig för det
svenska folkhushållet. Nya pålagor skulle försämra lönsamheten och
konkurrenskraften. Med anledning härav anser vi att riksdagen skall ge
regeringen till känna att nya avgifter på skogsbruket, t.ex. i form av
miljöavgifter, inte skall föreläggas riksdagen.
Det är vidare angeläget att äganderätten inte urholkas. Från Moderata
samlingspartiets sida har vi i partimotion 1997/98:Jo707 som behandlar
miljöfrågorna tagit upp detta och bl.a. krävt att äganderättsfrågorna inom
ramen för begreppet "pågående markanvändning" inte får inskränkas. Detta
gäller även rätten till ersättning i samband med inskränkningar i pågående
markanvändning, som är betingad av allmänna miljöintressen.
Virkesmarknad i förändring
Handeln med virkesråvara har genomgått stora förändringar
under de senaste åren. Det som tidigare enbart var en lokalt
präglad marknad har nu ersatts av ett marknadsmönster där
varken länsgräns eller riksgräns längre utgör ett hinder för
virkeshandeln. Importen är betydande främst av massaved
och i synnerhet björk, men även importen av sågtimmer ökar
i omfattning. Som exempel kan nämnas att importen av
rundvirke 1995 motsvarade 10 procent av den samlade
skogsindustrins råvarubehov. Exporten av massaved och
timmer till Norge har alltid varit stor, men nya mönster kan
skönjas där både Europa och Asien är nya marknader för
svenskt rundvirke.
Globaliseringen av virkeshandeln har medfört en ökad konkurrens för
svenskt skogsbruk. För virkesmarknadens aktörer är numera Baltikum,
Ryssland, norra Europa och Norden en enda virkesmarknad när det gäller
företagens marginalkvantiteter. Det är därför viktigt att hålla nere
kostnaderna för det svenska skogsbruket.
Långsiktigt är skogsindustrins betalningsförmåga helt avhängig efterfrågan
på papper, massa och sågade trävaror. Skogsindustrin är konjunkturkänslig
vilket också avspeglar sig i prissättningen på skogsråvara. Vid hög-
konjunktur är priserna på virkesråvara höga, och det är lönsamt för den
enskilde skogsägaren att avverka. Svängningarna i prissättningen har ökat
vilket har sin orsak i främst globaliseringen av virkeshandeln men också i
minskad lagerhållning.
En effekt av den ökade konkurrensen för svenskt skogsbruk är att virke
med långa transportavstånd, t.ex. virke från inre Norrland, tappar i
konkurrenskraft och riskerar att blir ointressant för svensk skogsindustri vid
lågkonjunktur.
Avnämare
Sågverk
Den största avnämaren av svensk skogsråvara är
sågverksindustrin. Antalet sågar är stort men flertalet är
förhållandevis små. En viss omstrukturering av sågverken
pågår som bl.a. innebär att små enheter samverkar under
gemensam ledning och dito ägande. Trots detta är det ett litet
antal sågar som står för de stora volymerna. Således stod
1990 13 procent av antalet för närmare 80 procent av
volymen. Mellan 1960 och 1996 har produktionen av sågade
och hyvlade varor ökat med drygt 50 procent. Huvuddelen av
produktionen - cirka 75 procent - exporteras. Det allra
mesta går till EU och Västeuropa. Japan är också en växande
exportmarknad.
Sågvirket har sin största användning i byggnadsverksamhet. Avgörande för
efterfrågan är därför byggkonjunkturen i Västeuropa. Då granvirke även
används till gjutformar är också anläggningverksamheten viktig.
Råvaruutbytet i sågverken är knappt 50 procent. Resten blir huvudsakligen
flis och spån. Hanteringen av dessa biprodukter är således en viktig del av
verksamheten. Traditionellt har färsk flis utan barkinnehåll använts som
massaråvara medan övrig flis använts till bränsle.
Massaindustrin
Näst efter sågverken är massaindustrin viktigast för
avsättningen av svensk skogsråvara. Om hänsyn tas till att
biprodukter från sågarna används i massaindustrin, förbrukar
denna industri den största volymen råvara. Från att i
huvudsak ha producerat massa för export har en allt större
del kommit att användas i den svenska pappersindustrin.
Samtidigt med denna process har volymerna avsevärt ökat.
1960 producerades cirka 5 miljoner ton massa varav cirka 70
procent var för avsalu. 1996 hade produktionen nästan
fördubblats och avsaluandelen var nere på drygt 30 procent.
Volymen för avsalu är således i det närmaste oförändrad trots
dess minskade andel. Merparten avsalumassa exporteras, i
huvudsak till Västeuropa.
Pappersindustri
Den stora förbrukaren av svensk massa är den svenska
pappersindustrin. Produktionen 1995 var 9,16 miljoner ton.
Den största enskilda produkten är tidningspapper som står
för 25 procent av totalvolymen. Tryck- och skrivpapper
motsvarar drygt 20 procent, kartongprodukter tillsammans 35
procent medan tissue ligger under 5 procent.
Returpapper används i allt större omfattning som råvara vid pappers-
tillverkningen. I snart 20 år har returpapper nettoimporterats till Sverige.
Sedan 1965 har produktionen av papper och papp i stort sett tredubblats.
Ökningen har skett över hela sortimentet. Ytterligare utbyggnad förväntas
ske fram till år 2000. Huvudsakligen kommer det att vara tryck- och
skrivpapperskapaciteten som ökar.
Exportandelen är mycket hög. För samtliga produktområden förutom
tissue är den mellan 80 och 90 procent. Huvudmarknaden är EU och
Västeuropa dit 85 procent av exporten går.
Förbrukningen av papper följer konjunkturen. En högkonjunktur medför
en ökning av reklam och annonser vilket betyder större användning av
förpackningar av papper. Världsförbrukningen av papper och papp ökar
kontinuerligt i takt med den globala höjningen av levnadsstandarden som för
närvarande pågår.
Industrins miljöbelastning
Som de flesta industriverksamheter var skogsindustrin
tidigare kraftigt miljöstörande. Utsläpp av syreförbrukande
material och andra restprodukter i vattendrag var stora
liksom utsläppen till luften. Från slutet på 1960-talet har
miljöförbättrande åtgärder prioriteras. Det har inneburit att
rening och återvinning har byggts ut och att förbränningen av
olja och kol minskat. Men viktigast har varit att nya
processer för att koka och bleka massa utvecklats. I dag är
miljöstörningarna från skogsindustrin mycket små jämfört
med för 30 år sedan. Många miljöproblem är lösta, medan
andra finns kvar på en mycket lägre nivå. Så har t.ex.
utsläppen av svavel, syreförbrukande ämnen och klorerade
föreningar minskat med mer än 90 procent under dessa år.
Energi
Skogen har redan i dag stor betydelse som energikälla och
dess betydelse är nu i ökande. Av landets energiförsörjning
kommer 80 TWh från inhemska bränslen, vilket är c:a 15
procent av den totala energitillförseln. Större delen av detta
utgörs av olika biobränslen från den svenska skogen.
Den allra största "posten" är massaindustrianvändning av egna lutar - 30
TWh - och skogsindustrins förbrukning av flis och spån - 16 TWh.
Efter den borgerliga regeringens ändringar på skatteområdet är det
ekonomiskt förmånligt att använda biobränslen, och huvuddelen av de
kommunala värmeverken har övergått till träbränslen. Förändringen har gått
fort. På två år har användningen i det närmaste fördubblats. Den motsvarar
nu 19 TWh. Förbränningen av ved i småhuspannor motsvarar drygt 10 TWh.
Träet bränns i form av flis och spån. Vid landsvägstransport är dessa
konkurrenskraftiga vid avstånd på cirka 10 mil jämfört med olja och kol, vid
sjötransport kan avståndet vara avsevärt längre. Om bränslet pelletteras är det
konkurrenskraftigt vid det dubbla avståndet.
Man kan förutse att fler värmeverk kommer att använda träbränslen. En
måttlig utbyggnad med 2 TWh (10 procent) per år bedöms vara långsiktigt
möjligt. Träbränsle från skog kommer att vara ekonomiskt fördelaktigare att
använda än samtliga biobränslen från åkermark. Förutsättningarna förändras
dock negativt om en utbyggnad av gasnätet sker. Den rörliga kostnaden för
fossilgas är låg vilket gör att biobränsle inte blir lika konkurrenskraftigt.
Detta inte minst efter en utbyggnad av nätet.
Skogsbränsle består av biprodukter från sågverksindustrin, avverknings-
rester samt dåligt klassad massaved. Därför kommer tillgången på
skogsbränsle delvis att vara beroende på skogskonjunkturen i övrigt. Vid en
stor efterfrågan på skogsbränsle kan man tänka sig att man vid gallringar
inriktar sig på att i högre grad ta fram råvara för bränsleändamål för att bryta
konjunkturberoendet.
Produktion av naturvärden
Sedan många år har naturintressen önskat att skogsarealer av
bevarandeskäl tas undan från aktivt skogsbruk. Avsevärda
arealer produktiv skogsmark har också avsatts. Det har skett i
nationalparker, i naturreservat och av i staten bildade
domänreservat. Sammanlagt har cirka 3,5 procent eller
768 000 hektar av den produktiva skogsmarken skyddats på
dessa sätt. Den övervägande delen finns i Norrlands inland
med en tyngdpunkt i Norrbotten där mer än 10 procent av
skogen på detta sätt är undandragen brukande. Bara under de
fem första åren på 1990-talet har arealen ökat med 175 000
hektar. Störst har ökningen av arealerna skyddad skog i
naturreservat varit.
Utöver den formellt skyddade arealen finns omfattande arealer som i
praktiken under kortare eller längre tider är skyddade, t.ex. tekniska och
ekonomiska "impediment". En mycket stor skogsmarksareal, cirka 3,5
miljoner hektar, med ofta höga naturvärden utgörs av biologiska impediment
som ger starkt skydd mot avverkningar.
De biologiska impedimenten är skyddade i skogsvårdslagen. Detta innebär
att enbart enstaka träd får fällas. Utöver detta finns en dispensregel. Detta
skydd har en lägre klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock att
detta skydd inom ramen för nuvarande lagstiftning och i praxis är så stark, att
dessa marker skall redovisas som skyddade. Detta gäller även i internationell
redovisning där dessa impediment då skall ingå som skyddade i den svenska
procentredovisningen.
Vi föreslår dessutom att regeringen får i uppdrag att utreda frågan om
totalt skydd för impedimenten.
Den allra största produktionen av naturvård sker dock inom det
konventionella skogsbrukets ram. Förutsättningarna har ytterligare ökat med
skogsvårdslagens senaste ändring. Kunskapen om vilka naturhänsyn som bör
tas har ökat hos Sveriges skogsägare. Det har såväl från statens som
skogsägareföreningarnas sida genomförts avsevärda utbildningsinsatser inom
detta område. En återgång till ökad reglering och myndighetsstyrning, liksom
nya avgifter på näringen, skulle äventyra det naturvårdsarbete som nu
bedrivs.
Ett nödvändigt inslag i arbetet med att bevara viktiga miljövärden och
nyckelbiotoper är samarbete mellan myndigheter och markägare. Sedan den
nya skogsvårdslagen trätt i kraft och andra målsättningar på miljöområdet
aktualiserats har detta samarbete aktiverats. Hittills gjorda erfarenheter,
bl.a.
i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering, ger vid handen att
markägarna är positiva till bevarande av viktiga naturvärden. Ekologisk
landskapsplanering är en modell som kan passa skogsägare med större
arealer. Ett annat instrument som prövats är tecknande av naturvårdsavtal. Vi
anser att denna form av avtal kan bli av stor betydelse i framtidens
bevarandearbete. Det råder emellertid oklarhet om huruvida dessa avtal är
bindande i samband med ägarskiften. Vi anser att denna omständighet skall
utredas och att förslag till regler skall utformas så att dessa naturvårdsavtal,
som bygger på frivilliga överenskommelser, skall kunna göras bindande i
samband med ägarskiften.
Information och rådgivning
Den nya skogspolitiken bygger på ett ökat ansvar hos den
enskilde skogsägaren. Detta kräver att denne har kunskap om
såväl de skogspolitiska målen som om hur dessa skall kunna
uppnås på den egna marken. I detta arbete är såväl
skogsägarnas egna organisationer som Skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna engagerade. Detta arbete måste
fortsätta och Skogsstyrelsens kampanjidé som går under
namnet "Rikare landskap" är ett utmärkt exempel på
kunskapsspridning inom skogsbruket. Som tidigare angetts i
motionen anser vi att frivilliga överenskommelser, bl.a. när
det gäller bevarandeintressen i skogsbruket, är bra lösningar
för att uppnå miljömålen. Detta måste då bygga på ömsesidig
förståelse och kunskapsutbyte. När det gäller ansvaret från
samhällets sida i detta sammanhang anser vi att
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är väl skickade för
dessa uppgifter. För att klara detta krävs enligt vår mening
ytterligare resurser varför vi föreslår att Skogsstyrelsen i
förhållande till regeringens förslag tilldelas ytterligare 5
miljoner kronor för rådgivning och informationsverksamhet.
Skogen en förnybar råvara
Frågorna kring de förnybara råvaru- och energikällorna är
högaktuella. Detta återspeglar mycket av miljödebatten såväl
nationellt som på internationell nivå. Kretsloppstänkandet är
också en viktig del i detta arbete.
Skogen är en mycket viktig förnybar råvarukälla. Detta medför att frågan
kring den produktiva skogsmarken också måste sättas in i detta sammanhang.
Här ligger även avvägningen mellan de framtida produktions- och
miljömålen, baserade på nödvändigheten av en hållbar utveckling. I vissa
sammanhang diskuteras en ensidig syn på skogen och skogsbruket ur
hållbarhetssynpunkt. Diskussionen förs kring den nog så viktiga frågan om
bevarande av värdefulla biotoper och natur- och miljövärden i skogen.
Denna debatt kan omsider föras under sådana premisser att man kan
bibringas den uppfattningen att andra råvaror skall träda in i skogsråvarans
ställe. Detta samtidigt som vi vet att andra med skogen konkurrerande
råvaror ofta inte är förnybara. Vi anser att synen på skogen som en framtida
förnybar råvarukälla starkt måste betonas och belysas, utifrån
framtidsperspektivet om en framtida hållbar utveckling när det gäller
råvaruresurser.
När det gäller forskningen bör fördelningen ses över vad gäller
forskningsresurser till det rent skogliga området respektive det skogs-
industriella området. I dag finns tecken på att fördelningen väger över mot
det primärt skogliga området, vilket gjort att för lite satsats på utveckling av
nya industriprodukter av skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på
att öka förädlingsgraden på skogsprodukterna.
Fördelningen bör även ses över vad gäller relationen mellan skogen och
jordbruket i de statliga forskningssatsningarna på det området.
I detta sammanhang ligger också behovet av ytterligare forskning och
vidareförädling av skogsprodukter. Sverige som är ett av de viktigaste
skogsproducerande länderna i Europa har inte en framskjuten plats i detta
sammanhang. Detta är i hög grad en fråga för näringen själv, där bl.a.
strukturfrågorna kommer in i bilden. Vi anser dock att staten tillsammans
med näringens olika grenar på nytt aktualiserar frågan just utifrån det
framtidsperspektivet, att skogen är vår viktigaste råvara.
En sammanhållen
skogspolitik
I motionen har vi tidigare understrukit att skogen är den
största exportkällan, och detta förpliktar. Skogsnäringen har
traditionellt sett inte alls eller i ringa omfattning varit
beroende av statliga bidrag, vilket är bra. Vi kan samtidigt
konstatera att från regerings- och myndighetshåll har de
skogliga frågorna inte behandlats på ett samlat sätt och
utifrån en helhetssyn.
I en tid då skogsbruk och skogsindustri blir allt mera beroende av åsikter
och ställningstaganden i vår omvärld, så kan svensk skogspolitik inte stå
isolerad och splittrad. Ett exempel är den internationella opinion som lägger
synpunkter på hur även svenskt skogsbruk skall bedrivas. I detta
sammanhang är det nödvändigt att man från svensk sida, utifrån en samlad
uppfattning, redovisar dels den stora vikt vårt skogsbruk har ekonomiskt för
vårt land och likaså sakligt informera om våra brukningsmetoder och
innehållet i den skogliga lagstiftningen. Detta utifrån det faktum att etiska
koder och vad som uppfattas som sunda ekologiska principer fastställs inte
enbart här hemma. Vi blir alltmera beroende av hur man i andra länder eller
andra kontinenter uppfattar t.ex. begreppet en hållbar utveckling.
Det är angeläget att svenskt kunnande och den erfarenhet och tradition vi
har på det skogliga området presenteras och att våra intressen hävdas när
man sätter internationell agenda på skogsbruket. Detta är viktigt inte minst
utifrån det faktum att det är få länder som är så beroende av skogsbruket som
Sverige är. Vid en jämförelse med en av våra största konkurrenter på den
skogliga exportmarknaden, nämligen Finland, kan vi konstatera att de
finländska positionerna lyfts fram på ett betydligt mera aktivt sätt.
Sverige saknar en sammanhållen och framåtsyftande skogspolitik. De olika
departementen ger olika budskap, vilket är negativt inte minst i
internationella sammanhang. Vi är från Moderata samlingspartiets sida
mycket kritiska till bristen på effektivitet på detta område, vilket vi också
tidigare påtalat. Vi har i Sverige ett stort kunnande på det skogliga området
såväl inom de statliga organen Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna som
inom skogsägarrörelsen och skogsindustrierna. Detta kunnande måste också
aktivt tas tillvara i detta framåtsyftande arbete. Vi anser att regeringen måste
se över nuvarande ordning, och då göra detta utifrån den stora betydelse
skogen representerar för det svenska folkhushållet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av en spridd ägarstruktur,
2. att riksdagen beslutar om införande av avgift för tillsyn och kontroll i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anmälan av skogsbränsleuttag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhet vid ägarbyte,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhet och avverkningstillstånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöavgifter på skogsbruket,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkt skydd för impediment,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om juridisk status för frivilliga naturvårdsavtal,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information och rådgivning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogen som framtida förnybar råvaruresurs,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och vidareförädling av skogsprodukter,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanhållen skogspolitik.
Stockholm den 5 oktober 1997
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Eva Björne (m)
Ola Sundell (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Lars Björkman (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Patrik Norinder (m)