Under senare år har debatten om skogsvårdslagstiftningens
avverkningssregler varit omfattande. Nuvarande regler har
ansetts gynna ett oseriöst skogsbruk och skapat en marknad
för skogsinköp i spekulativt syfte. En sådan utveckling är
olycklig såväl ur skogsbrukssynpunkt som ur miljösynpunkt.
Vi anser att en regel med krav på ransonering behövs för varje
brukningsenhet. En sådan regel finns också redan. Den behövs bl a för att
minska risken för fastighetsvis och total avverkning av den slutav-
verkningsmogna skogen, för att förhindra att fastighetspriserna trissas upp
och ur naturvårdssynpunkt. Skärpta avverkningsregler motverkar spekulativa
inslag och gynnar skogens skötsel. Regeringen aviserar i budget-
propositionen att föreskrifterna ska ändras så att undantaget enligt 12 §
skogsvårdsförordningen ska ändras från 100 hektar till 50 hektar. Detta är en
utveckling i rätt riktning. Vi anser emellertid att gränsen ska gälla för
brukningsenheter som är mindre än 20 hektar. Vad som ovan anförts om 20
hektars gräns i skogsvårdsförordningen bör ges regeringen till känna.
Slutavverkningsålder
Slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker allt
mer. Detta är en olycklig utveckling. Mervärdet ökar med
ökad slutavverkningsålder. En låg tillåten lägsta
slutavverkningsålder gynnar spekulation och s k klippare. Vi
anser därför att regeringen bör ta initiativ till att utforma
regelverket så att inte alltför ung skog avverkas. Detta bör
ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 20-hektarsgräns i 12 § skogsvårdsförordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutavverkningsålder.
Stockholm den 3 oktober 1997
Eskil Erlandsson (c)
Agne Hansson (c)
Sivert Carlsson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)