Centerpartiet vill bevara och utveckla jordbruket i
Bergslagen. Det är viktigt för att upprätthålla
sysselsättningen, värna den lilla del öppet landskap som
finns kvar samt hålla landsbygden levande. För att detta ska
vara möjligt är mjölk- och köttproduktion nödvändig och den
måste ges rimliga villkor. Bevarandet av Bergslagsjordbruket
i norra Västmanland är inte en liten fråga vare sig i ett
internationellt eller ett nationellt perspektiv. För de berörda
företagarna och även för kommunerna är det naturligtvis
viktigast. Men även för Sverige som land är det av stort
värde att Bergslagsjordbruket finns kvar där Sveriges
industriella utveckling startade mycket tidigt.
Borttagna s.k. mindre
gynnade områden får
miljöstöd
Vid förhandlingen, hösten 1995, mellan
Jordbruksdepartementet och EU om vilka områden som
skulle ingå i LFA tog man bort Surahammars kommun,
Möklinta, Västerfärnebo, Fläckebo, Västra Skedvi, Kolsva
Bergslagen och Odensvi (norra del) församlingar, som var
föreslagna att ingå i LFA av den tidigare
fyrklöverregeringen. Jag påtalade redan då, genom en fråga
till dåvarande jordbruksminister Winberg, att detta var
mycket olyckligt då förutsättningarna för jordbruket i dessa
delar av Bergslagen är besvärliga. Skördenivå och andel
vall/bete i dessa nämnda områden ligger dessutom på samma
nivå som i andra församlingar söder över i landet som ingår i
LFA.
Motiveringen som anförts för att dessa områden i Västmanland inte kom
med i LFA var att den genomsnittliga inkomsten för jordbruket i dessa
kommuner är för hög. Motiveringen upplevde jag som tänjbar, då som ovan
nämnts andra församlingar i landet kommit med i LFA, samtidigt som
inkomstnivån i deras kommun är på samma nivå som i dessa områden.
Under det år som gått har ovan nämnda problematik påtalats i flera
sammanhang till jordbruksministrar och riksdagsledamöter. Riksdag och
regering har visat förståelse för problematiken. Regeringen uppdrog åt
Statens jordbruksverk att till den 1 april 1997 redovisa en samlad utvärdering
och översyn av miljöersättningsprogrammet för jordbruket. I uppdraget
ingick bland annat att se över kriterierna för områdesavgränsningen för
åtgärden bevarande av ett öppet odlingslandskap utanför stödområdena 1-3.
Denna översyn har lett till att ytterligare 37 församlingar bedömts uppfylla
miljökriterierna för att ingå i delprogrammet för bevarande av odlings-
landskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden. Regeringen har
föreslagit detsamma i proposition 1997/98:2. Jag anser att detta är ett rejält
steg i rätt riktning.
Förhandla med EG-
kommissionen om att
tillföra ytterligare områden
som s.k. mindre gynnade
Regeringen uppdrog också, i december 1996, åt Statens
jordbruksverk att till den 1 mars 1998 redovisa en samlad
utvärdering och översyn av de regionala stöden till
jordbruket. I uppdraget ingick även att till den 1 juli 1997
genomföra en utvärdering som skulle omfatta en granskning
av hur EG:s kriterier för att klassificera områden som mindre
gynnade har tillämpats för Sverige. "En genomgång bör
göras av de områden som fanns med i det ursprungliga
svenska förslaget men som inte blev klassificerade som
mindre gynnade. Syftet bör vara att bedöma om några
förändringar inträffat som innebär att det nu finns
förutsättningar för att några av dessa områden uppfyller
kriterierna för avgränsning som mindre gynnat område."
Jordbruksverkets delrapport 12 5726/96 överlämnades till regeringen den
19 juni 1997. Enligt Jordbruksverkets bedömning finns det motiv för att
överväga att ytterligare 21 församlingar avgränsas som mindre gynnade
områden. Omfattningen av en sådan ändring är sådan att EG-kommissionen
kan besluta om den. Med stöd av denna delrapport anser jag att regeringen
ska förhandla med EG-kommissionen om att tillföra dessa 21 församlingar
till s.k. mindre gynnade områden. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandling med EG-kommissionen om tillförande av s.k. mindre
gynnade områden.