Sverige är i många avseenden ett föregångsland i fråga om djurskydd. Inom EU och i andra internationella sammanhang bedriver Sverige ett ambitiöst och framgångsrikt arbete. I vårt land finns idag ett stort engagemang bland allmänheten och bland politiker för att djurskyddsfrågorna bör prioriteras.
Den 6 mars i år beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en inventering och en bedömning av försöksdjursanvänd- ningen i landet och utvärdera det stöd som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök (Dir. 1997:43). I uppdraget som utredare ingår vidare att se över Centrala försöksdjursnämndens verksamhet och att utvärdera erfarenheterna av de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet. Enligt kommittédirektiven skall uppdraget redovisas senast den 15 april 1998.
I regeringens proposition 1997/98:28 Ändringar i djurskyddslagen föreslås flera viktiga förändringar inom försöksdjursområdet. Några av förändring- arna krävs för att Sverige fullt ut skall kunna införliva EG:s direktiv 86/609/EEG om skydd av ryggradsdjur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål med svenska lagregler. I propositionen finns vidare ett förslag om förändring av de djurförsöksetiska nämndernas beslut. Genom en föreslagen förändring av 21 § djurskyddslagen (1988:534) skulle dessa beslut bli bindande genom att nämnderna i fortsättningen godkänner respek- tive avslår ansökningarna. Vidare föreslås i propositionen att nämndernas beslut inte skall kunna överklagas.
Regeringens skäl i propositionen för att förändra den rättsliga karaktären på de etiska nämndernas beslut är inte övertygande. Än mer förvånande är förslaget med hänsyn till det starka motstånd som förslaget väckt hos viktiga remissinstanser inom försöksdjursområdet. Av propositionen framgår att förslaget, förutom av Centrala försöksdjursnämnden, också har avstyrkts av Smittskyddsinstitutet, Göteborgs och Umeå djurförsöksetiska nämnder, Läkemedelsindustriföreningen, Nordiska Samfundet mot plågsamma djur- försök och Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap. Även Lagrådet har haft invändningar mot förslaget såväl att förändra de djurförsöksetiska nämn- dernas beslut som att besvärsrätt över besluten saknas. Lagrådet har i sitt yttrande härvidlag understrukit värdet av den dialog som uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöksetiska nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras.
Den av regeringen beslutade utredningen är av stor betydelse för den framtida inriktningen av djurförsöksverksamheten i landet och för att djurskyddsarbetet inom denna verksamhet får en meningsfull och effektiv utformning. Som redan nämnts ingår som en viktig del i utredningens arbete att närmare granska de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet. I det sammanhanget bör framhållas att regeringen i sitt nämnda direktiv angett att en analys av utfallet av nämndernas hittillsvarande prövning och den praxis som utvecklats inom nämnderna bör göras.
Det är för alla berörda angeläget att utredningen förbehållslöst kan göra en bred och allsidig belysning av försöksdjursfrågorna inför 2000-talet. Det är min bestämda uppfattning att de noggranna avvägningar som bör göras mellan olika intressen med fördel kan hanteras av den särskilda utredaren och de sakkunniga från forskning, veterinärväsende och djurskydd som är utsedda. Dessa borde också ha goda förutsättningar att riktigt bedöma konsekvenserna för den djurförsöksetiska prövningen av nya förslag. De borde vidare kunna bedöma om principerna för den nuvarande, rådgivande djurförsöksetiska prövningen som utförligt redovisades i propositionen 1987/88:93 bör förändras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 21 § djurskyddslagen (1988:534),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ärendets handläggning inom Försöksdjursutredningen (Jo 1997:03).
Stockholm den 12 december 1997
Eva Eriksson (fp)