Jordbrukspolitiken fastställdes för 40 år sedan i
Romfördraget artikel 39. Det är således helt relevant att fråga
sig om målen kan vara riktiga idag - såväl ur svensk
synpunkt som ur EU:s. Behoven av att förbättra strukturer i
jordbruket och snabbt höja produktiviteten och expandera
jordbruksproduktionen var rimliga och meningsfulla mot
bakgrund av de ekonomiska förhållandena som rådde i
Europa efter andra världskriget.
Det fanns rimliga förklaringar till målen i jordbrukspolitiken när
Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEC, bildades. Däremot framstår det
som förvånande att ingen formell revidering gjorts. Att formellt ändra målen
kräver att fördraget omförhandlas. Det är allvarligt att inget görs då
skattebetalare i Sverige och i andra länder förväntar sig att nya värderingar
och ekonomiska förutsättningar måste komma till uttryck i förändrade
officiella mål för politiken eftersom en politik vars målsättningar saknar för-
ankringar i allmänhetens preferenser och verklighetsuppfattning riskerar att
mista sin legitimitet. Om så sker, ökar misstroendet mot EU:s jordbruks-
politik och näringen blir ett slagträ i debatten.
Bristerna i EU:s jordbrukspolitik måste rättas till - målen omförhandlas -
om trovärdigheten skall kunna återställas. Idag saknas en fullständig bild av
omfattningen av stödet till jordbruket och vilka stöd som kan gå till det
svenska jordbruket. Förutom arealstöd, djurbidrag, miljöstöd osv upprätthålls
marknadsprisstödet genom EU:s gränsskydd. Jordbrukets effekter på miljön
är omdiskuterat. Det framhålls att övergödning är ett av landets svåraste
miljöproblem. Frågan som mer sällan diskuteras är kopplingar mellan
jordbrukspolitiken och positiva och negativa miljöeffekter.
I ESO-rapporten 1997:46 görs en analys av stödens utveckling, miljö-
effekter och miljökostnader. Det är angeläget att frågan om vilka miljö-
effekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds och läggs
till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Detta bör ges
regeringen till känna.
Folkpartiet föreslår att en expertgrupp sammankallas för att utreda vilka
negativa miljöeffekter och miljökostnader jordbrukspolitiken genererar.
Utgångspunkten skall vara EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram
sektorsansvaret, försiktighetsprincipen liksom principen att förorenaren
betalar (Polluter pays principle, PPP). PPP-principen bör analyseras särskilt
och ansvarsfrågan för sektorn belysas.
EU:s mest prioriterade
fråga
De två viktigaste uppgifterna för EU inom den närmaste
tiden är att Östutvidgningen fortsätter och att medborgarnas
förtroende återvinns. EU-kommissionen har föreslagit att
utvidgningen skall ske stegvis. Förhandlingar skall enligt
kommissionen inledas först med Polen, Ungern, Tjeckien,
Estland, Slovenien och Cypern. Det är en framgång att ett
baltiskt land kommit med i första omgången. Vi anser dock
att förhandlingarna skall inledas med alla nationer som
ansökt om medlemskap på en gång, med undantag för
Slovakien. En sådan gemensam förhandlingsstart innebär
inte att alla ansökarländerna blir medlemmar samtidigt, utan
förhandlingarna kan ske i olika takt och med olika långa
övergångstider för olika nationer. En gemensam
förhandlingsstart skulle också fungera som en sporre för
ansökarländerna att skynda på och befästa sin egen
ekonomiska och politiska utveckling. Det skulle till exempel
vara möjligt för ett land som utvecklas snabbt att förhandla
klart tidigare trots ett svagare utgångsläge. Vi anser dock att
en formellt gemensam förhandlingsstart i praktiken kan
genomföras med vissa länder, tills vidare på "sparlåga",
något som skulle tillgodose flertalet av ansökarländerna.
Vi har i tidigare motioner pekat på att huvuduppgiften, att möjliggöra
utvidgningen av EU, kräver en koncentration på denna uppgift och en vilja
att driva på de förändringar som krävs för att utvidgningen skall vara möjlig.
Utmaningar
För att en utvidgning skall kunna bli möjlig behövs, förutom
ändringar i EU:s författningar, ändringar i
jordbrukspolitiken. Vi är starka anhängare av en avreglering
av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi önskar också att
de delar av regionalpolitiken som inte handlar om överföring
av medel från medlemsländer med högre levnadsstandard till
dem med lägre, i större utsträckning skall kunna skötas av
respektive medlemsland. Men huvudskälet till att nu göra
ändringar i jordbruks- och regionalpolitiken är att ett
bibehållande av reglerna kan försvåra östutvidgningen. Detta
beror naturligtvis på att kostnaderna för att tillämpa dagens
regler på de nya medlemmarna upplevs som alltför
betungande av de nuvarande medlemmarna, såväl av dem
som är nettobidragsgivare som de som är
nettobidragsmottagare. Det behövs en bred samsyn om
huvudinriktningen under kommande år.
Nära kopplat till utvidgningen är reformerna av de stora utgiftsposterna för
jordbrukspolitiken (CAP) och regional- och strukturpolitiken. Dessa svarar
tillsammans för 80 procent av EU:s budget. EU-kommissionen föreslår att
det nuvarande taket på 1,27 procent av BNI ligger fast under nästa budget-
period för åren 2000 till 2006 och gör bedömningen att kostnaderna för
utvidgningen ryms däri. De faktiska utgifterna är idag lägre än 1,27 procent.
Ännu finns inte några redovisade kostnader för jordbrukspolitiken och
strukturfonderna, men dessa kan öka väsentligt efter utvidgningen om inte
radikala ändringar görs.
Reformera mera
En reformering av CAP måste snarast inledas så att EU kan
ge tydliga signaler till de kommande medlemsländerna och
undvika obalans och snedvridande effekter av konkurrensen
på deras marknader. Många länder i Öst- och Centraleuropa
är viktiga jordbruksproducenter med ett jordbruk som är och
kan bli konkurrenskraftigt. Men som allt företagande kräver
även jordbruket tydlighet när det gäller regelsystem och en
viss långsiktighet. Kvoter, regleringar och omständlig
administration underlättar inget företagande.
Länderna måste ges tid och förutsättningar att planera för en kraftigt
reformerad CAP så att de inte använder CAP som referens när de nu genom-
för stora förändringar i sina respektive jordbrukssektorer. Denna tydlighet är
lika viktig för de nuvarande medlemsländerna som för de presumtiva med-
lemmarna.
En del menar att man under en övergångstid, eller till och med permanent,
skulle ha förmånligare regler för Västeuropas relativt rika jordbrukare än för
Östeuropas fattigare jordbrukare. Detta är en lösning som vi inte kan
försvara. De nya medlemsländerna skall ha full anslutning till ett EU med en
reformerad CAP.
För en ökad tydlighet, och som ett led i strävan efter att återvinna med-
borgarnas förtroende måste dagens snåriga regelsystem, enorma byråkrati
och omvittnade fusk inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas. Byråkratin
inom EU i allmänhet omfattar drygt halva den gemensamma budgeten. När
det gäller jordbrukspolitiken visar EU:s egna siffror att den enorma byråkra-
tin slukar 10 procent av jordbruksbudgeten. Detta skapar förståelig irritation
och illegitimitet för hela systemet.
Däremot har en kraftigt avreglerad jordbrukspolitik med satsning på miljö-
och landsbygdsutveckling helt andra förutsättningar för att lyckas.
Konkurrens
EU har i samband med utvidgningen en unik möjlighet att
göra reformer i jordbrukspolitiken som kommer att prägla
hela unionens arbete under lång tid framöver. Det viktigaste
är att skapa förutsättningar för att jordbrukaren, som vilken
annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på
likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på en
konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter att både svensk
och europeisk politik underlättar för små- och nyföretagandet
så att även småskaliga alternativ kan växa fram på
landsbygden.
Det finns ytterligare ett viktigt led som måste konkurrensutsättas mer än
tidigare - mellanleden - det vill säga de livsmedels- och grossistjättar som
finns mellan producent och konsument. Konkurrensen inom livsmedels- och
distributionsbranschen måste öka.
Miljöaspekter
Det är självklart att miljön påverkas då själva syftet med
jordbruk är att försöka förmå jorden att ge en så stor
avkastning som möjligt. Jordbruket kan ha både positiv och
negativ inverkan på miljön. Det är dock tydligt att själva
jordbruksproduktionen för med sig miljöproblem. Men
jordbruket bidrar även med miljöeffekter som har en positiv
inverkan, t ex ett varierande odlingslandskap och en
kulturmiljö.
För närvarande saknar CAP formella miljömål. Däremot finns EU:s
allmänna miljömål som även omfattar jordbruket. Dessa är:
- Varje sektor i samhället skall ta ansvar för sin miljöpåverkan.
-
- Unionen skall främja en hållbar och icke inflatorisk tillväxt som tar
hänsyn till miljön.
-
- EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra
miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och
rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa
regionala och globala miljöproblem.
-
Det är olyckligt att några separata miljömål, med undantag för ett förslag
till åtgärdsprogram för en hållbar utveckling från Kommissionen (Kommuni-
kationsdepartementet/95/647), inte arbetats fram. CAP:s åtgärder för att
minimera jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Därför bör Sverige i
EU verka för att separata miljömål för jordbruket skapas. Detta bör ges
regeringen till känns.
En ny kurs för
jordbrukspolitiken
För att uppfylla överordnade globala miljömål är det viktigt
att ändra kurs för miljöpolitiken. Jordbrukssektorn har
många betydelsefulla uppgifter i framtiden. Det handlar inte
bara om att producera livsmedel och jordbruksvaror till
skäliga priser utan även om att bevara biologisk mångfald,
varierande odlingslandskap och minimera miljöbelastningen.
För att uppnå dessa mål behövs en fungerande marknad där
konsumenter och producenter möts samt en lagstiftning som
definierar miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom
hela unionen. När det gäller miljömålen måste det, enligt
miljögarantin, vara möjligt för varje nation att kunna ha
strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå.
Budgetanslagen
Övergödningen av åkrar medför att världens tillgång på
fosfor sinar. Detta innebär att förutsättningar för
livsbetingelser på jorden riskerar att slås ut. Med detta följer
också att livsmedelproduktionens förutsättningar hotas. Det
är mycket angeläget att övergödningen av åkrar minskar.
Som ett ekonomiskt styrmedel, i enlighet med PPP -
principen, föreslår vi därför att skatten på handelsgödsel och
bekämpningsmedel höjs med 300 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Av statsfinansiella skäl säger vi nej till
nya utbildningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU), vilket innebär en besparing på 25 miljoner kronor. Vi
vidhåller dessutom den besparing på 50 miljoner kronor för
regionala stöd till jordbruket som föreslogs med anledning av
den ekonomiska vårpropositionen.
Vi vidhåller även vårt förslag från i fjol om en viss omfördelning mellan
EU:s miljöstöd och EU:s jordbruksstöd på 600 miljoner kronor. Rent
tekniskt redovisas förslaget som en utgiftsminskning. Principerna för om-
fördelningen beskrivs närmare i förra årets Folkpartimotion Miljöomställning
av jordbruket. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag med denna
inriktning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål för
jordbruket skapas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts för att
med utgångspunkt i EU:s miljömål se över vilka miljöeffekter och
miljökostnader som kan kopplas till jordbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för en ökad konkurrens inom
livsmedels- och distributionsbranschen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omfördelning mellan
Sveriges och EU:s miljöstöd i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde 23 Jord- skogsbruk, fiske med anslutande
näringar anvisar anslagen enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändring
B 10 Regionala stöd till jordbruket
717 000
- 50 000
B 14 Arealersättning och djurbidrag m.m.
4 850 000
- 600 000
G 1 Sveriges lantbruksuniversitet
1 021 979
- 25 000