Inledning
Jordbrukspolitiken fastställdes för 40 år sedan i Romfördraget artikel 39. Det är således helt relevant att fråga sig om målen kan vara riktiga idag - såväl ur svensk synpunkt som ur EU:s. Behoven av att förbättra strukturer i jordbruket och snabbt höja produktiviteten och expandera jordbruksproduktionen var rimliga och meningsfulla mot bakgrund av de ekonomiska förhållandena som rådde i Europa efter andra världskriget.
Det fanns rimliga förklaringar till målen i jordbrukspolitiken när Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEC, bildades. Däremot framstår det som förvånande att ingen formell revidering gjorts. Att formellt ändra målen kräver att fördraget omförhandlas. Det är allvarligt att inget görs då skattebetalare i Sverige och i andra länder förväntar sig att nya värderingar och ekonomiska förutsättningar måste komma till uttryck i förändrade officiella mål för politiken eftersom en politik vars målsättningar saknar för- ankringar i allmänhetens preferenser och verklighetsuppfattning riskerar att mista sin legitimitet. Om så sker, ökar misstroendet mot EU:s jordbruks- politik och näringen blir ett slagträ i debatten.
Bristerna i EU:s jordbrukspolitik måste rättas till - målen omförhandlas - om trovärdigheten skall kunna återställas. Idag saknas en fullständig bild av omfattningen av stödet till jordbruket och vilka stöd som kan gå till det svenska jordbruket. Förutom arealstöd, djurbidrag, miljöstöd osv upprätthålls marknadsprisstödet genom EU:s gränsskydd. Jordbrukets effekter på miljön är omdiskuterat. Det framhålls att övergödning är ett av landets svåraste miljöproblem. Frågan som mer sällan diskuteras är kopplingar mellan jordbrukspolitiken och positiva och negativa miljöeffekter.
I ESO-rapporten 1997:46 görs en analys av stödens utveckling, miljö- effekter och miljökostnader. Det är angeläget att frågan om vilka miljö- effekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds och läggs till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.
Folkpartiet föreslår att en expertgrupp sammankallas för att utreda vilka negativa miljöeffekter och miljökostnader jordbrukspolitiken genererar. Utgångspunkten skall vara EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram sektorsansvaret, försiktighetsprincipen liksom principen att förorenaren betalar (Polluter pays principle, PPP). PPP-principen bör analyseras särskilt och ansvarsfrågan för sektorn belysas.
EU:s mest prioriterade fråga
De två viktigaste uppgifterna för EU inom den närmaste tiden är att Östutvidgningen fortsätter och att medborgarnas förtroende återvinns. EU-kommissionen har föreslagit att utvidgningen skall ske stegvis. Förhandlingar skall enligt kommissionen inledas först med Polen, Ungern, Tjeckien, Estland, Slovenien och Cypern. Det är en framgång att ett baltiskt land kommit med i första omgången. Vi anser dock att förhandlingarna skall inledas med alla nationer som ansökt om medlemskap på en gång, med undantag för Slovakien. En sådan gemensam förhandlingsstart innebär inte att alla ansökarländerna blir medlemmar samtidigt, utan förhandlingarna kan ske i olika takt och med olika långa övergångstider för olika nationer. En gemensam förhandlingsstart skulle också fungera som en sporre för ansökarländerna att skynda på och befästa sin egen ekonomiska och politiska utveckling. Det skulle till exempel vara möjligt för ett land som utvecklas snabbt att förhandla klart tidigare trots ett svagare utgångsläge. Vi anser dock att en formellt gemensam förhandlingsstart i praktiken kan genomföras med vissa länder, tills vidare på "sparlåga", något som skulle tillgodose flertalet av ansökarländerna.
Vi har i tidigare motioner pekat på att huvuduppgiften, att möjliggöra utvidgningen av EU, kräver en koncentration på denna uppgift och en vilja att driva på de förändringar som krävs för att utvidgningen skall vara möjlig.
Utmaningar
För att en utvidgning skall kunna bli möjlig behövs, förutom ändringar i EU:s författningar, ändringar i jordbrukspolitiken. Vi är starka anhängare av en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi önskar också att de delar av regionalpolitiken som inte handlar om överföring av medel från medlemsländer med högre levnadsstandard till dem med lägre, i större utsträckning skall kunna skötas av respektive medlemsland. Men huvudskälet till att nu göra ändringar i jordbruks- och regionalpolitiken är att ett bibehållande av reglerna kan försvåra östutvidgningen. Detta beror naturligtvis på att kostnaderna för att tillämpa dagens regler på de nya medlemmarna upplevs som alltför betungande av de nuvarande medlemmarna, såväl av dem som är nettobidragsgivare som de som är nettobidragsmottagare. Det behövs en bred samsyn om huvudinriktningen under kommande år.
Nära kopplat till utvidgningen är reformerna av de stora utgiftsposterna för jordbrukspolitiken (CAP) och regional- och strukturpolitiken. Dessa svarar tillsammans för 80 procent av EU:s budget. EU-kommissionen föreslår att det nuvarande taket på 1,27 procent av BNI ligger fast under nästa budget- period för åren 2000 till 2006 och gör bedömningen att kostnaderna för utvidgningen ryms däri. De faktiska utgifterna är idag lägre än 1,27 procent. Ännu finns inte några redovisade kostnader för jordbrukspolitiken och strukturfonderna, men dessa kan öka väsentligt efter utvidgningen om inte radikala ändringar görs.
Reformera mera
En reformering av CAP måste snarast inledas så att EU kan ge tydliga signaler till de kommande medlemsländerna och undvika obalans och snedvridande effekter av konkurrensen på deras marknader. Många länder i Öst- och Centraleuropa är viktiga jordbruksproducenter med ett jordbruk som är och kan bli konkurrenskraftigt. Men som allt företagande kräver även jordbruket tydlighet när det gäller regelsystem och en viss långsiktighet. Kvoter, regleringar och omständlig administration underlättar inget företagande.
Länderna måste ges tid och förutsättningar att planera för en kraftigt reformerad CAP så att de inte använder CAP som referens när de nu genom- för stora förändringar i sina respektive jordbrukssektorer. Denna tydlighet är lika viktig för de nuvarande medlemsländerna som för de presumtiva med- lemmarna.
En del menar att man under en övergångstid, eller till och med permanent, skulle ha förmånligare regler för Västeuropas relativt rika jordbrukare än för Östeuropas fattigare jordbrukare. Detta är en lösning som vi inte kan försvara. De nya medlemsländerna skall ha full anslutning till ett EU med en reformerad CAP.
För en ökad tydlighet, och som ett led i strävan efter att återvinna med- borgarnas förtroende måste dagens snåriga regelsystem, enorma byråkrati och omvittnade fusk inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas. Byråkratin inom EU i allmänhet omfattar drygt halva den gemensamma budgeten. När det gäller jordbrukspolitiken visar EU:s egna siffror att den enorma byråkra- tin slukar 10 procent av jordbruksbudgeten. Detta skapar förståelig irritation och illegitimitet för hela systemet.
Däremot har en kraftigt avreglerad jordbrukspolitik med satsning på miljö- och landsbygdsutveckling helt andra förutsättningar för att lyckas.
Konkurrens
EU har i samband med utvidgningen en unik möjlighet att göra reformer i jordbrukspolitiken som kommer att prägla hela unionens arbete under lång tid framöver. Det viktigaste är att skapa förutsättningar för att jordbrukaren, som vilken annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter att både svensk och europeisk politik underlättar för små- och nyföretagandet så att även småskaliga alternativ kan växa fram på landsbygden.
Det finns ytterligare ett viktigt led som måste konkurrensutsättas mer än tidigare - mellanleden - det vill säga de livsmedels- och grossistjättar som finns mellan producent och konsument. Konkurrensen inom livsmedels- och distributionsbranschen måste öka.
Miljöaspekter
Det är självklart att miljön påverkas då själva syftet med jordbruk är att försöka förmå jorden att ge en så stor avkastning som möjligt. Jordbruket kan ha både positiv och negativ inverkan på miljön. Det är dock tydligt att själva jordbruksproduktionen för med sig miljöproblem. Men jordbruket bidrar även med miljöeffekter som har en positiv inverkan, t ex ett varierande odlingslandskap och en kulturmiljö.
För närvarande saknar CAP formella miljömål. Däremot finns EU:s allmänna miljömål som även omfattar jordbruket. Dessa är:
- Varje sektor i samhället skall ta ansvar för sin miljöpåverkan. - - Unionen skall främja en hållbar och icke inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön. - - EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala och globala miljöproblem. - Det är olyckligt att några separata miljömål, med undantag för ett förslag till åtgärdsprogram för en hållbar utveckling från Kommissionen (Kommuni- kationsdepartementet/95/647), inte arbetats fram. CAP:s åtgärder för att minimera jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga. Därför bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för jordbruket skapas. Detta bör ges regeringen till känns.
En ny kurs för jordbrukspolitiken
För att uppfylla överordnade globala miljömål är det viktigt att ändra kurs för miljöpolitiken. Jordbrukssektorn har många betydelsefulla uppgifter i framtiden. Det handlar inte bara om att producera livsmedel och jordbruksvaror till skäliga priser utan även om att bevara biologisk mångfald, varierande odlingslandskap och minimera miljöbelastningen. För att uppnå dessa mål behövs en fungerande marknad där konsumenter och producenter möts samt en lagstiftning som definierar miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom hela unionen. När det gäller miljömålen måste det, enligt miljögarantin, vara möjligt för varje nation att kunna ha strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå.
Budgetanslagen
Övergödningen av åkrar medför att världens tillgång på fosfor sinar. Detta innebär att förutsättningar för livsbetingelser på jorden riskerar att slås ut. Med detta följer också att livsmedelproduktionens förutsättningar hotas. Det är mycket angeläget att övergödningen av åkrar minskar. Som ett ekonomiskt styrmedel, i enlighet med PPP - principen, föreslår vi därför att skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel höjs med 300 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Av statsfinansiella skäl säger vi nej till nya utbildningsplatser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), vilket innebär en besparing på 25 miljoner kronor. Vi vidhåller dessutom den besparing på 50 miljoner kronor för regionala stöd till jordbruket som föreslogs med anledning av den ekonomiska vårpropositionen.
Vi vidhåller även vårt förslag från i fjol om en viss omfördelning mellan EU:s miljöstöd och EU:s jordbruksstöd på 600 miljoner kronor. Rent tekniskt redovisas förslaget som en utgiftsminskning. Principerna för om- fördelningen beskrivs närmare i förra årets Folkpartimotion Miljöomställning av jordbruket. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag med denna inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål för jordbruket skapas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s miljömål se över vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels- och distributionsbranschen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omfördelning mellan Sveriges och EU:s miljöstöd i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag under utgiftsområde 23 Jord- skogsbruk, fiske med anslutande näringar anvisar anslagen enligt uppställning: Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
B 10 Regionala stöd till jordbruket 717 000 - 50 000
B 14 Arealersättning och djurbidrag m.m. 4 850 000 - 600 000
G 1 Sveriges lantbruksuniversitet 1 021 979 - 25 000
Totalt för utgiftsområdet 13 543 900 - 675 000
Stockholm den 6 oktober 1997
Eva Eriksson (fp)
Lennart Fremling (fp) Erling Bager (fp)