Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Inledning
Strax innan budgetpropositionen presenterades lade
regeringen fram en särskild proposition om hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2). Därför har vi kristdemokrater
nyligen i en motion utvecklat vår syn på hur vi ska stötta en
utveckling som leder till det hållbara jordbruket och fisket.
Regeringens arbetsmetodik att lägga fram omfattande
särpropositioner samtidigt med budgetpropositionen leder till
att upprepningar blir nödvändiga för att ge möjlighet till en
överblick av den samlade politiken. Därför upprepas här
delar av innehållet i motionen som behandlar hållbart fiske
och jordbruk.
Vi kan också inledningsvis konstatera att riksdagen när detta skrivs ännu
inte behandlat förra årets motionskrav avseende jordbrukspolitiken. Ett
betänkande föreligger från jordbruksutskottet där det hävdas att det råder
samstämmighet om målen med jordbrukspolitiken, varför man avvisar
Kristdemokraternas förslag till inriktning av jordbrukspolitiken. Vi ser
istället att det finns en skillnad mellan dem som ser jordbruksnäringen som
en nödvändighet för fortsatt levande landsbygd och en livsmedelsresurs i det
globala perspektivet och å andra sidan dem som ser på jordbruket som en
näring bland alla andra. Vi upprepar därför våra tidigare ståndpunkter om
inriktningen av svensk jordbrukspolitik.
För framtiden måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion i Sverige
såväl som i övriga EU-länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl
för att målsättningen om att hela Sverige skall leva ska kunna uppnås, som
att vi har en fortsatt inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur ett globalt perspektiv
är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns
tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det också nödvändigt att
miljöaspekter vägs in vid en kommande reformering av jordbrukspolitiken så
att en övergång till miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder
främjas. Detta kräver också bibehållen åkermark eftersom en minskad
intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med produk-
tion på mer åkermark.
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande världs-
befolkning. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och
kortsiktiga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem som sugit ur
jordens bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt
hållbara brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukssystem bygger på ett
kretslopp av näringsämnen och att organiskt material binder samman
markmineralen. Detta gör att man tar tillvara det naturen ger och förhindrar
jorderosion.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdoms-
bekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU (CAP) kan vara ett instrument i detta arbete. EU
måste också inom övriga internationella forum såsom WTO, Världsbanken
och IMF medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de
fattigaste ländernas inflytande ska stärkas. En omställning av det europeiska
jordbruket till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion
innebär ett minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur
solidaritetssynpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med
uppbyggnad/utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om
fattigdomsbekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i
handelsrelationerna.
Regeringens strävan att genom en radikal förändring av CAP avhända
Sverige och Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en långsiktigt
riktig politik mot bakgrund av den växande världsbefolkningen. Den starka
befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några
årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en
tilltagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande
vattentillgångar. Det är inte att på ett riktigt sätt förvalta den globala
resurs
som åkermarken utgör att föra en politik som leder till dess avveckling.
Också fortsättningsvis ska åker- och betesmarker ses som en resurs i
livsmedelsproduktionens tjänst.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av
jordresursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för
livsmedelsproduktion.
Jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom
livsmedelssektorn i övrigt. Regeringens linje att verka för en snabb och
radikal reformering av CAP kommer att innebära stora omställningsproblem
för jordbruksnäringen inom hela EU-området. För Sverige kan det handla om
att så mycket som en tredjedel av svensk åkermark avvecklas och att
tusentals arbetstillfällen försvinner från denna sektor. Detta i sin tur kommer
att leda till avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för
utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som
primärproduktion. Detta är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i
förhållande till devisen om att Hela Sverige ska leva.
Lika konkurrensvillkor
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt
sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen. Det är också helt
nödvändigt att lika villkor gäller för jordbrukare inom EU-
området. En harmonisering av avgifter/skatter på
jordbruksområdet är nödvändig för att svenska jordbrukare
ska kunna konkurrera med andra EU-länder på lika villkor.
Reformering av CAP
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med
utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. Det innebär en
utveckling av dagens CAP och inte en nedläggning av
jordbrukspolitiken som regeringens politik de facto leder till.
Detta i andan av det felaktiga svenska omställningsbeslutet
1990.
I enlighet med vad som kommer att uppnås i kommande förhandlingar och
WTO-rundor bör det europeiska jordbruket anpassas till internationella, mer
marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av stödnivåer måste ske i takt
med andra WTO-länder och med hänsyn till den internationella
konkurrenskraften. Det innebär en stegvis anpassning i takt med andra.
Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som tillämpas
inom det framtida CAP - inklusive Östeuropa - kan säkra livsmedels-
säkerheten och rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa. Detta
utan att inverka negativt på u-ländernas livsmedelssäkerhet.
Betänkandet Mat & Miljö, Svensk strategi för EU:s jordbrukspolitik i
framtiden (SOU 1997:102) har en teori om att höjda livsmedelspriser
kommer att gynna u-ländernas livsmedelsproduktion. Detta kan till dels vara
riktigt. Dessvärre kan höjda livsmedelspriser också leda till ökade bekymmer
för de allra fattigaste folken i urbana områden. Sambanden är inte säkra och
tydliga. Det krävs en betydligt mer omfattande analys av dessa mekanismer
och en inriktning med försiktigare förändring av den globala
jordbrukspolitiken för att inte oönskade och för delar av världsbefolkningen
förödande effekter ska uppstå. Konsekvensanalyser med avseende på dessa
aspekter kommer att behöva utarbetas kontinuerligt. Effekterna av en mer
miljövänlig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i Europa måste
också vägas in i dessa resonemang.
Ställ krav i kommande
internationella förhand-
lingar
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer
bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som
ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer
offensiv hållning där det gäller att se till svenska och
europeiska intressen vad gäller jordbruksproduktionen och
dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk,
miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.
Även om marknadsprisstödet successivt kommer att sänkas måste
gränsskydd, intervention och exportbidrag tills vidare bibehållas om än på
lägre nivå. Kompensation för prisstödssänkningar via direkta mer miljö-
relaterade ersättningar till jordbruket är en nödvändighet.
Utgångspunkter för EU:s
gemensamma jord-
brukspolitik
Livsmedelsproduktion kan inte jämställas med annan näringsverksamhet.
Mot bakgrund av den nuvarande ordningen inom EU kommer säkerligen
ett särskilt ersättnings- och regelsystem att finnas under överskådlig tid.
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att
lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls.
Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal
variation beroende på bland annat klimatförhållanden.
Den generella jordbruksersättningen bör ges ut i form av en areal-
ersättning på all åkermark, inklusive vall. Miljöbetingade ersättningar för
att hålla landskapen öppna, främja den biologiska mångfalden och bevara
kulturmiljöer ska finnas liksom särskilda regionalpolitiska ersättningar
som är betingade av olika regioners förutsättningar för livsmedels-
produktion.
Jordbruket ska producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. Målsättningen
att svenskt jordbruk ska ställas om till 10 procent ekologisk odling till år
2000 bör överföras till europeisk nivå. Tydliga målsättningar för
omställning av jordbruksproduktion till mer miljövänliga metoder och till
ekologisk produktion bör fastställas på europeisk nivå.
För att stimulera den ekologiska odlingen ska kompensation ges för ett
minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva
effekter på bland annat bevarande av biologisk mångfald i odlings-
landskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel.
Svenska miljö- och djurskyddsnormer ska vara miniminorm för det
europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en
harmonisering av miljöavgifter på kemiska bekämpningsmedel och
handelsgödsel samt för likvärdiga villkor för animalieproduktionen.
En viktig konsumentupplysning är var livsmedlen har producerats och
under vilka former. Ett gemensamt märkningssystem avseende ursprung
och produktionsmetod ska eftersträvas.
Övergångsåtgärder vid öst-
utvidgning
Central- och Östeuropas åkermarker ska inte ses som ett
problem utan som en tillgång att användas i den
gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumentet att den
gemensamma jordbrukspolitiken är kostsam måste ses i
ljuset av att EU:s samlade kostnader för jordbrukspolitiken
uppgår till 0, 6% av ländernas samlade BNP. Att klara en
integrering av de central- och östeuropeiska länderna med
dess jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något
oöverstigligt problem.
Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den
gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att
omvälvningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna inte ska bli för
dramatiska bör särskilda övergångsåtgärder tillskapas som möjliggör en
försiktig inslussning av denna jordbruksproduktion. Dessa övergångsregler
ska som utgångspunkt ha de principer som skisserats här ovan. Det innebär
att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt.
Särskilda
stimulansersättningar i syfte att få en övergång till ekologiska bruknings-
metoder i nytillträdande öst-europeiska länder bör övervägas.
Inriktningen av svenskt
jordbruk
Svenskt jordbruk bedrivs på ett alltmer miljömedvetet sätt.
Strävan är också att komma ännu längre på detta område. En
förutsättning för att det ekologiska jordbruket skall öka i
omfattning är att det finns grundförutsättningar för att
bedriva jordbruk överhuvudtaget. När den
socialdemokratiska regeringen tillträdde bedrev den en
politik som allvarligt skadade förutsättningarna för
jordbruksnäringen. Det är bra att regeringen tänkt om men
det får inte nu råda något tvivel om att regeringen verkligen
ser jordbruks- och livsmedelssektorn som en framtidsnäring.
Därför är det angeläget att riksdagen tydligt slår fast vikten
av att långsiktiga och stabila spelregler ska gälla för dem
som arbetar inom jordbruksnäringen.
Konsekvensanalys
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets
betydelse borde en särskild konsekvensanalys genomföras.
Denna skulle belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet,
boende och service på landsbygd etc. Det är också helt
nödvändigt att denna näring får konkurrensvillkor som gör
att man rättvist kan bedöma effektiviteten i den svenska
jordbruksnäringen i förhållande till den i omvärlden. En
konsekvensanalys bör därför också innehålla uppgifter om
vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden i syfte att
kartlägga en svensk lantbrukares ekonomiska
konkurrenssituation i relation till lantbrukare i varje annat
EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med en sådan konsekvensanalys att ha som underlag för det
fortsatta beslutsfattandet.
Miljöavgifter tillbaka till
jordbruket
Miljöavgifter som tas ut av jordbrukarna ska enligt
Kristdemokraternas uppfattning i sin helhet återföras till
jordbruket i form av ersättningar för miljöbevarande
åtgärder. Detta är också ett sätt att finansiera den nationella
delen av miljöprogrammet. Om man återför miljöavgifter
utifrån krav på ytterligare miljöåtgärder får man en
dubbelverkande effekt av miljöavgifterna. Yrkande om detta
finns i motionen om "Hållbart fiske och jordbruk".
Sverige bör i EU med kraft verka för en i alla länder lika miljöavgift på
kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Utgångspunkten bör vara vår
nuvarande svenska nivå och sedan en stegvis höjning. Dessa miljöavgifter
bör sedan till fullo utnyttjas för att stödja en ekologisk anpassning av
odlingen inom EU med biologiskt fullvärdig kost som mål. LRF-kampanjen
om världens renaste mat måste bli en ledstjärna också för arbetet inom EU.
Förenklat regelsystem som
gynnar ekologisk
produktion
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett
förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För
närvarande använder man sig av ett system med s k
positivlistor, dvs det som inte finns upptaget på listan är i
princip inte tillåtet. Att få nya produkter godkända för det
ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år
och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd
är mycket små. Denna konstruktion gör att regelverket blir
mycket trögt och mer hindrar än stimulerar utvecklingen av
den ekologiska produktionen. Systemet med "positivlistor"
måste bytas ut mot mer principiella regler för vad som är
tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga på
nationell nivå. Ett obligatoriskt informationsförfarande
medlemsstaterna emellan borde kunna säkerställa att
bedömningarna blir tillfredsställande lika.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till
utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas
längd, möjligheten till parallellproduktion och kvalitén i kontrollen. I EU
krävs 2 års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit 1 år. En
förkortning av omläggningstiden till 1 år gör reglerna mer utvecklingsvänliga
och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till
ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för
ekologiska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Slut kretsloppet stad -
landsbygd
EU:s lagstiftning behöver också ändras i ett annat avseende
för att det ekologiska jordbruket ska kunna utvecklas. Enligt
denna är det nämligen förbjudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring och
rötslam ifrån reningsverk. Sverige och Danmark har försökt
att få till stånd en ändring men frågan har ännu inte lösts. En
viktig fråga framöver blir därför att marknadsföra tankar om
kretslopp som hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser för att på så sätt lägga grunden till en
förändrad syn på dessa produkter.
Idag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från
lantbruket in till tätorten utan att återföras. Speciellt anmärkningsvärt är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna
sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket
återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora
framtidsfrågorna för ekologiskt jordbruk och därmed för hela jordbruket och
samhället. Sverige bör verka för att denna fråga lyfts fram inom EU för ett
avgörande så att kretsloppet stad - land möjliggörs. Det bör finnas goda
möjligheter till mellanstatligt utvecklingsarbete på detta område.
Djurregister
Driftskostnaderna för det djurregister som nu upprättas
föreslår regeringen ska belasta lantbrukarna. Den nyligen
införda kartavgiften är ett annat exempel på tvingande pålaga
för bönderna. En avgift som vi kristdemokrater motsatte oss
införandet av. Detta är inte en riktig politik. Det är inte den
enskilde lantbrukaren som ska bära kostnaderna för
registerhållning som hör samman med EU-krav. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag som tydliggör att
ökade kostnader som hör samman med EU-krav, som
kartavgiften och djurregistret, skall bäras av staten.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med nytt
förslag om finansiering av djurregistret.
Vad gäller nu införd kartavgift, som vi kristdemokrater motsatte oss, kan
konstateras att hanteringen blivit ett administrativt misslyckande. Den
definitiva kartavgiften fastställs först när länsstyrelsen beslutat om godkänd
stödomfattning. Den preliminära kartavgiften ska då justeras i förhållande till
den definitiva. Detta är ett mycket byråkratiskt arbetssätt som kostar tid och
resurser helt i onödan. Man borde enkelt kunna lösa hanteringen av
kartavgiften genom kvittning vid utbetalning av arealbaserat EU-stöd. Detta
på samma sätt som återbetalningen av omställningsstödet genomfördes 1995
och 1996. Genom en ändring av nuvarande förordning skulle man på detta
sätt förenkla administrationen högst avsevärt.
Under anslaget B 3 fanns tidigare ersättning för avbytarverksamheten.
Vi beklagar att regeringen med riksdagens stöd nu avvecklat stödet till
denna verksamhet. För mjölkgårdar är avbytarverksamheten helt nödvändig
för att möjliggöra ett normalt liv för jordbrukarna. Det är ytterligt märkligt
att
regeringen fullföljt denna sociala nedrustning. För vår del är vi beredda att
på nytt stötta avbytarverksamheten. Detta ser vi som en del i ett tidigare
ingånget avtal med Sveriges bönder.
Regeringen aviserar en översyn av organisationen av jordbruks-
administrationen. Vi är övertygade om att en sådan genomgång kan leda till
stora effektivitetsvinster som kommer att möjliggöra finansieringen av såväl
registerhållning som visst stöd till avbytartjänsten.
Miljöförbättrande åtgärder
i jordbruket
För att öka förutsättningarna för att uppnå målet att 10 % av
åkermarken ska vara omställd till ekologisk odling år 2000
bör anlaget ökas med 10 miljoner kr. Detta för att också
möjliggöra ökade insatser för marknadsstödjande åtgärder
för ekologiskt producerade livsmedel.
Kompletterande åtgärder
inom jordbruket
På senare tid har regeringen ändrat jordbrukspolitik i den
riktning vi kristdemokrater pläderat för. Regeringen föreslår
nu efter flera års EU-medlemskap att Sverige ska använda
det framförhandlade jordbruksstödet fullt ut. Det är bara att
beklaga regeringens tidigare vägran att använda de
jordbrukspolitiska möjligheter som EU-medlemskapet gav.
Det har i onödan slagit ut många lantbrukare från näringen.
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak den mer miljöbelastande spann-
målsodlingen på slätten. Det är mot den bakgrunden de nationellt
medfinansierade miljö-, LFA- och Norrlandsstöden blir så viktiga. Med
dessa stöd kan odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma
upp i nödvändig och någorlunda likvärdig ekonomisk bärkraft med
jordbruket i slättbygd. Ett uttalat mål är också att driva på den redan inslagna
inriktningen på väg mot världens renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande
av ur natur- och kultursynpunkt värdefulla marktyper och landskap, minskad
miljöbelastning, ökad resurshushållning och att öka och bevara höga
naturvärden och biologisk mångfald.
Lönsamheten i den miljövänliga mjölk- och nötköttsproduktionen - och
annan vallbaserad animalieproduktion - är mycket pressad, och ett sätt att
förändra förutsättningarna är införandet av ett generellt vallstöd. Påpekas bör
det nödvändiga med att stödet utgår som just generellt stöd för vall och bete i
hela landet. Regeringen har nu äntligen insett vallstödets fördelar men på ett
mycket senkommet sätt vilket innebär att medel för detta inte kommer att
betalas ut förrän 1998. Detta i sig är synnerligen anmärkningsvärt eftersom
regeringen tidigare aviserat denna satsning men inte orkat med dess
genomförande fullt ut under innevarande år. Lantbrukare som oförskyllt
drabbas av försenade utbetalningar bör kompenseras. Detta kan gälla såväl
miljöstöd som andra stödformer.
Miljöstöden till kulturmiljövård och biologisk mångfald ska gagna miljön
och ge en rimlig ersättning till dem som brukar sin fastighet på ett natur-
vårdande sätt. De ska vara enkla och obyråkratiskt utformade. Regeringen
och jordbruksverket har dock dessvärre krånglat till regelverket på ett
orimligt sätt. Av den utvärdering som genomförts av Jordbruksverket, Natur-
vårdsverket och Riksantikvarieämbetet framgår att regelsystemet varit
krångligt. Detta måste nu förändras så att miljöpoängsstöden utgår på ett
generellt, enkelt och mer realistiskt sätt.
Arbetet med det nya miljöprogrammet som ska börja genomföras år 2000
måste påbörjas omedelbart så att vi från programperiodens början har ett
enkelt robust system som är lätt att administrera och därmed avsevärt
billigare än idag.
I Kristdemokraternas motion med anledning av propositionen om hållbart
fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2) utvecklas frågorna om miljöstödet
ytterligare och där återfinns också hemställan på detta område.
Exportfrämjande åtgärder
I takt med att svenska livsmedelsprodukter blir kända ute i
Europa ökar förutsättningarna för export. Det är därför
angeläget att på olika sätt göra dessa produkter kända. Det
gäller då inte minst också de ekologiskt producerade
livsmedlen. Ytterligare 5 miljoner kr bör tillföras anslaget för
exportfrämjande åtgärder varav hälften skall användas för
marknadsföring av ekologiskt producerade livsmedel.
Utbildning och forskning
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändigt,
och forskning och utveckling pågår i viss mån både vad
gäller källa, total förbrukning och effektivitet. Exempelvis
kan nämnas produktion på gårdsnivå av biogas från
vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning,
ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor.
Avsevärda mängder av olja kan troligtvis sparas.
Vid FN:s konferens för Miljö- och utveckling 1992, förband sig i-länderna
att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste
därför ges hög prioritet. Yrkande om detta behandlas i motionen om hållbart
fiske och jordbruk.
En viss del av anslagen till SLU och SJFR bör också öronmärkas för
utveckling av ekologiskt lantbruk syftande till uthållighet och biologiskt
fullvärdiga livsmedel. En målsättning bör vara 10 procent av de totala
anslagen. Utvecklande forsknings-, innovations- och försöksverksamhet bör
inom nämnda institutioner fördelas med prioritering till den samhällsnytta
som kan nås i form av förbättrade odlings- och djurskötselåtgärder.
Målsättningen att svenskt jordbruk ska ställas om till en viss andel ekologisk
odling bör på motsvarande sätt överföras till europeisk nivå.
Fiske
Ett mål för fiskeripolitiken är att skapa förutsättningar för
utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och
vattenbruket. Näringen är beroende av stabila regler och en
långsiktig och ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna,
inte minst för att bevara den biologiska mångfalden. Fisket är
också en viktig förutsättning för levande kustbygd och
skärgård. Detta är några av skälen till att det är nödvändigt
att ge goda villkor för en livskraftig fiskenäring.
Sverige deltar fullt ut i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari
1995. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. EU har slagit fast
mål och regler för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet är att
uppnå en varaktig balans mellan fiskeresurserna och deras nyttjande. EU-
stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som
kan hänföras till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns struktur. Det är
också enligt Kristdemokraternas uppfattning angeläget att undersöka
möjligheterna att bättre utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k.
5b-stödet, för fiskeberoende områden. I denna fråga borde regeringen ta
initiativ så att alla möjligheter tas tillvara. Detta tas upp som yrkande i
motionen om hållbart fiske och jordbruk.
Under anslagsdelarna på fiskeområdet har vi inga yrkanden. Övriga
synpunkter på fiskefrågor behandlas i den motion vi kristdemokrater
avlämnat avseende propositionen om hållbart fiske och jordbruk.
Rennäring m.m.
Regeringen har fått riksdagens stöd för en sänkning av
prisstödet till rennäringen. Detta drabbar särskilt renägarna i
den yttersta glesbygden. Vi vill stärka upp prisstödet och
anslår ytterligare 5 miljoner kr för detta ändamål.
Skogsnäring
Regering och riksdag har tidigare markerat att man vill ha en
ägarstruktur i det svenska skogsbruket som innebär att ökat
enskilt ägande bör stimuleras till skillnad från ökat
storbolagsägande. Den beskrivna förändringen av
ransoneringsregeln kan inte sägas ligga i linje med denna
inriktning, snarare tvärtom. När storbolag köper till
skogsmark berörs de fortfarande inte av ransoneringsregeln
eftersom de tilläggsköpta hektaren räknas in i det totala
skogsinnehavet.
Sänkningen från 100 till 50 hektar kan ses som ett försök att förhindra
"klipparna". Åtgärden kan utgöra ett hinder för denna typ av verksamhet men
för att komma åt det problemet på allvar och det ovan nämnda borde hela
regelverket ses över. Således även jordförvärvslagen. Sannolikt vore det
bästa och enklaste att man ser över föreskrifterna till skogsvårdslagen.
Regeringen borde ta ett sådant initiativ.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge
möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig
åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas
in vid utformningen av jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika konkurrensvillkor för lantbrukarna inom EU-området,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om harmonisering av miljöavgifterna inom EU-området,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska utgångspunkter inför reformeringen av CAP,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk hållning inför kommande WTO-runda,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse och
konkurrensvillkor gentemot omvärlden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lantbrukarna ej skall belastas med kostnader för hållande av
register föranledda av EU-krav,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenkling av administrationen kring kartavgiften,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frigjorda resurser vid effektivisering av
jordbruksadministrationen skall användas för registerhållning och stöd till
avbytartjänsten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öronmärkta anslag till SLU och SJFR för utveckling av
ekologiskt lantbruk,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall verka för att öka det ekologiska jordbrukets
andel inom EU på motsvarande sätt som i Sverige,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av regelverket beträffande skogsvårdsfrågor,
15. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar anvisar anslagen enligt uppställning:
Tabell
Stockholm den 10 november 1997
Alf Svensson (kd)
Dan Ericsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Mats Odell (kd)
Inger Davidson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.