med anledning av förs. 1997/98:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående Miljövårdsarbetet och försurningen
Riksdagens revisorer har i det aktuella förslaget redovisat ett
i huvudsak mycket gediget arbete som sätter fingret på de
väsentliga problemen med dagens miljövårdsarbete för att
motverka försurning. Invändningar mot förslaget kan främst
riktas mot de i flera fall otillräckliga åtgärder som
revisorerna förespråkar för att avhjälpa problemen.
Försurningsproblemen härrörde förr framför allt från utsläpp av svavel.
Dagens försurande utsläpp härrör istället från den allt mer omfattande
trafiken, såväl persontrafik som transporter av varor. Den svenska berg-
grunden med sur granit gör att problemen blir mycket mer omfattande här än
i länder med mer basiska bergarter. Åtgärder blir därför nödvändigare här än
på många andra håll.
Försurning kontra kortsiktig ekonomi
Revisorerna konstaterar i sina slutsatser att arbetet med ett
miljöproblem av försurningens karaktär är behäftat med flera
svårigheter som beror på att frågan är sektorsövergripande. I
sektorerna får miljöhänsynen närmast karaktär av
tillkommande restriktion i de avvägningar som görs mellan
olika intressen. Revisorernas granskning visar att denna
restriktion i många fall inte tas på allvar. Miljöpartiet vill
understryka revisorernas kritik på denna punkt.
Revisorerna föreslår flera åtgärder för att motverka miljöintressets
underordnade ställning. Dessa åtgärder har alla det gemensamt att de handlar
om att förtydliga målformuleringar, klargöra roller och på annat sätt reda ut
oklarheter. Det är viktigt att mål, roller, ansvarsfördelning m.m. reds ut, men
nöjer man sig med enbart detta kringgår man själva kärnfrågan: Miljö-
intresset står emot olika ekonomiska intressen också i försurningsfrågan. I
sektorernas avvägningar har miljöintresset regelmässigt getts underordnad
prioritet, det tas inte på allvar. Detta beror till någon del på oklarheter, men
i
kärnan handlar det om en genuin intressekonflikt mellan diametralt
motstående intressen, kortsiktig ekonomi mot miljö (försurning). För att
skapa en annan balans än dagens i avvägningen mellan ekonomi och
försurning finns ingen annan lösning än att förändra de styrmedel som styr
avvägningen. Det är i denna del som revisorernas förslag brister och som
Miljöpartiet i det följande föreslår väsentliga kompletteringar.
Skatteväxling mot försurningen
I revisorernas slutsatser pekar man på att det fortsatta arbetet
med att minska sura utsläpp medför nya utmaningar. Från att
tidigare ha fokuserat arbetet kring stora punktutsläpp, behövs
nu åtgärder som riktar sig till de många, små och spridda mer
eller mindre diffusa och även rörliga utsläppen. Man
konstaterar att det nu ställs krav på strukturella förändringar.
Även på denna punkt är det tunt med verksamma förslag i revisorernas
förslag. Man avfärdar de ekonomiska styrmedlen, speciellt en skatteväxling,
med hänvisning till internationell konkurrens och baserar detta bl.a. på en
märklig samhällsekonomisk analys. Revisorerna bidrar i övrigt med ett något
udda förslag om att SLU skall undersöka skatteväxling för jordbruket.
Miljöpartiet menar att en grön skatteväxling är en förutsättning för att på
bredden skapa förutsättningar för att lösa de små, diffusa försurande utsläpp-
ens problem. Merparten av dessa är nämligen relaterade till energianvänd-
ning i en eller annan form, och följaktligen är energibeskattningen ett utom-
ordentligt viktigt styrmedel för att komma tillrätta med detta.
En grön skatteväxling innebär förenklat att höjda energiskatter, råvaru- och
utsläppsskatter växlas mot sänkt skatt på arbete. Skatteväxlingen är ett
mycket viktigt styrmedel för att få till stånd en genomgripande och långsiktig
omvandling av samhället mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. För
att detta skall kunna ske på effektivast möjliga sätt behöver samhällets
aktörer, företag och hushåll, klara långsiktiga politiska beslut som anger
färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu fatta bindande beslut om
skatteväxling för åren 1998-2000 och därutöver fatta principbeslut om en
fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
Inom ramen för det totala skatteuttaget måste en skatteväxling ske med
lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor till och med 2000 och ca
100 miljarder inom 15 år. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbets-
givaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära
12 procentenheter.
Mer om detta, inte minst om skatteväxling kontra internationell konkur-
rens, står att läsa i vår skattemotion, 1997/98:Sk401.
Tillsyn enligt miljöskyddslagen
Revisorerna har uppdagat mycket allvarliga brister i
länsstyrelsernas tillsyn av tillståndspliktiga anläggningar
enligt miljöskyddslagen. Kritiken är av den arten att den
påkallar omedelbara och kraftfulla åtgärder från regeringens
sida för att snarast möjligt komma till rätta med problemen.
Miljöpartiet instämmer i revisorernas kritik och förslagen till
åtgärder. Vidare anser vi det vara märkligt att den av
revisorerna redan hösten 1994 efterfrågade granskningen av
tillsynens innebörd och tillämpning fortfarande inte
redovisats för riksdagen.
I en rapport från Naturvårdsverket som svar på ett regeringsuppdrag om
prövningspliktiga miljöfarliga verksamheter redovisas ett förslag som väl
närmast är att betrakta som ett katastrofscenario i fråga om länsstyrelsernas
tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter och därmed även för arbetet mot
försurningen. Förslaget innebär nämligen bl.a. att länsstyrelsernas arbets-
belastning ökar avsevärt efter ett nettotillskott av tillståndspliktiga
verksamheter för dem att pröva. Många mer omfattande verksamheter som
i dag prövas av Koncessionsnämnden för miljöskydd förs över på läns-
styrelserna. Miljöpartiet förutsätter att regeringen inte lägger detta förslag
till
grund för beslut om den framtida prövningen av miljöfarliga verksamheter.
Miljöbalken - ett verktyg mot
försurning
Det händer emellertid en del på styrmedelsområdet som kan
ge arbetet mot försurningen en skjuts framåt. Som
revisorerna påpekar innehåller förslaget till miljöbalk vissa
förbättringar som i framtiden kommer att bidra till att stärka
arbetet mot försurningen.
Det gäller för det första miljöbalkens skärpta regler för miljökonsekvens-
beskrivningarnas (MKB:s) tillämpning och innehåll. Det blir med den nya,
betydligt utförligare regleringen av tillämpning och inte minst innehåll i
MKB svårare att "fuska över" miljöhänsyn i bl.a. exploateringsföretag. Detta
kommer att vara ett viktigt instrument i det fortsatta arbetet med att motverka
försurningen. Miljöpartiet instämmer också i revisorernas påpekande att det
är viktigt att effekterna av den nya regleringen följs upp, inte minst på så
sätt
att MKB:s betydelse för att motverka försurningen tydliggörs. Skulle en
sådan utvärdering visa på ytterligare brister i förfarande med MKB, är vi
villiga att medverka till motåtgärder för att få MKB-instrumentet att fungera
på avsett vis.
Miljöbalken bidrar också med ett helt nytt instrument i arbetet mot
försurning: miljökvalitetsnormer. Revisorernas rapport och förslag behandlar
inte detta. Med miljökvalitetsnormer i den föreslagna miljöbalken ges
regeringen möjlighet att införa miljökvalitetsnormer för en region eller för
hela landet. Miljökvalitetsnormer kan ta sikte på just det som är nödvändigt
för att stoppa fortsatt försurning - att begränsa halter av förorenande gaser i
luften. Normerna kan också uttryckas som förekomst av organism i vatten,
till exempel insektslarver som är ypperliga indikatorer på miljötillståndet vad
beträffar försurning. Regeringen måste i samband med att miljökvalitetsnorm
föreskrivs, också föreskriva om skyldighet att utföra mätningar för att
kontrollera att normen uppfylls. Detta innebär att kommunerna i praktiken
kommer att ha information om hur normen efterlevs. När en fastslagen
miljökvalitetsnorm överskridits eller riskerar att överskridas skall ett
åtgärdsprogram upprättas för att säkerställa ett miljövårdarbete som går i
riktning mot att miljökvalitetsnormen nås vid en angiven tidpunkt. Det kan
innebära omprövning av olika miljörelaterade tillstånd som berör området i
fråga, att nya tillstånd inte ges, att tillsynen skärps och att planeringen sker
så
att normen kan hållas m.m. Rätt använt kan miljökvalitetsnormer bli ett
mycket verksamt verktyg i arbetet mot försurningen.
Försurningsforskningen
I slutsatserna i förslaget uppmärksammar revisorerna
försurningsforskningens allvarliga situation. De förändringar
som nu genomförs i fråga om miljöforskningen, en
överföring av ansvaret från Naturvårdsverket till Stiftelsen
för miljöstrategisk forskning (MISTRA), utgör ett hot mot
försurningsforskningen, inte minst i fråga om
markförsurningen.
Miljöpartiet har tidigare uppmärksammat denna problematik i motion
1997/98:Jo715. Vi har också i vårt budgetförslag avsatt medel för att
motverka problemen. Vi instämmer i revisorernas uppmaning till regeringen
att slå vakt om forskning och forskningskompetens som rör försurnings-
situationen.
Kalkningsverksamheten
Anslaget till kalkning har sjunkit stadigt under de senaste
åren. Nu har regeringen satt ner foten och bestämt att nivån
skall ligga på 140 miljoner kronor per år framöver. Eftersom
utgiftsprognosen för 1997 är nästan 178 miljoner kronor
(man har reserver) är även detta en minskning mot tidigare.
Enligt vår bedömning är 140 miljoner kronor per år en för
låg nivå för att skapa ekologisk hållbarhet och säkra den
biologiska mångfalden.
Kalkningen är ett effektivt och nödvändigt medel för att skydda många
djur och växter, som är känsliga för låga pH-värden. Minskar kalkningen
riskerar många arter som ArtDatabanken i Uppsala fört upp på sin lista över
hotade arter att försvinna.
Miljöpartiet de gröna anser att kalkningsverksamheten måste fortsätta och
utvidgas. Det är inte heller möjligt med den nivå man nu valt. Vi anser att
verksamheten måste utökas och att fler sjöar och vattendrag skall kalkas än
idag. Idag kalkas endast 45 % av de sjöar som skulle behöva kalkas. Så länge
försurningen är en realitet och hotar många arter för vilka antalet biotoper
hela tiden minskar måste kalkningen fortsätta och utökas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försurning kontra kortsiktig ekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling mot försurningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsyn enligt miljöskyddslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försurningsforskningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kalkningsverksamheten.
Stockholm den 15 december 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Per Lager (mp)