Lantbruks- och livsmedelssektorn kan spela en viktig roll för
sysselsättningen, om rätta förutsättningar ges. Enligt LRF bör
ca 25 000 nya arbetstillfällen kunna skapas fram till
sekelskiftet.
Fram till anslutningen av vårt land till EU arbetade riksdagen och
regeringen på genomförandet av 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Detta
innebar en nära nog fullständig avreglering av jordbruket och också vissa
produktionsbegränsningar. Lönsamheten i jordbruksnäringen var synnerligen
dålig med företagsekonomiska underskott i flertalet produktionsgrenar.
Jordbruksnäringen arbetade kraftfullt för en svensk EU-anslutning. Genom
denna tillkom ett omfattande bidragssystem till jordbruket som i sin
nuvarande omfattning dels är ett kompensationssystem, dels ett produktions-
begränsningssystem.
Betydande belopp kom att tillföras jordbruket och utsikterna till förbättrad
lönsamhet ökade. Huvuddelen av de stöd som tillförts näringen är helt
finansierade genom EU:s budget. Bland dessa kan nämnas arealersättningen
och de generella djurbidragen. Andra ersättningar delfinansieras på olika
nivåer, till exempel LFA-stöd och miljöstöd av skilda slag.
För mjölkproduktionen finns ett produktionsbegränsningsprogram i form
av tilldelad mjölkkvot. Regeringen har i sin hantering av detta program lagt
till nationella krav, främst av miljökaraktär, som väsentligt byråkratiserat
hanteringen av kvotsystemet.
Från landets mjölkproducenter riktas ständigt stark kritik mot rådande
förhållanden, varvid det förtjänar att uppmärksammas att regelverket i hög
grad är nationellt med ansvaret hos den socialdemokratiska regeringen.
Lönsamhetsutvecklingen
De ersättningar som utbetalas i form av arealersättning och
djurpremier är alla tillkomna för att ersätta den enskilde
lantbrukaren för intäktsbortfall. Sedan EU-anslutningen har
våra svenska lantbrukare tvingats konstatera att
prisutvecklingen på i princip alla produkter varit negativ.
Främst märks detta i animalieproduktionen där såväl
mjölkpriset som priset på olika köttvaror kraftigt sänkts
vilket även gäller i konsumentledet. Detta var känt före
anslutningen till EU men har förstärkts på ett antal olika sätt
genom svenska jordbrukspolitiska beslut samt BSE-utbrottet.
Vad gäller spannmålspriserna har dessa befunnit sig på en mera stabil nivå
fram till hösten 1996. Genom valutakursförändringen under 1996 och
beroende på en mycket stor skörd såväl inom EU som i världen i övrigt
sänktes prisnivån i storleksordningen 20 procent. Det kan konstateras att
lagret på spannmålsprodukter i världen är minskande, att världsbefolkningen
växer och att allt fler får ekonomisk kapacitet att köpa livsmedel, varför
överskottssituationen långsiktigt bör kunna lösas men ett betydande samband
finns mellan nedgång i animalieproduktionen och överskott på spannmål.
Sammanfattningsvis kan sägas att lönsamheten i produktionen har
försämrats ytterligare efter EU-inträdet vad gäller animalieproduktion. För
spannmålsodlingen har lönsamhetssituationen förbättrats något.
I ett längre perspektiv kan noteras att i en jämförelse gällande real
förändring i EU-jordbrukets inkomster 1996 jämfört med tiden 1989/1991
har vårt land haft den största minskningen av alla - eller - 20,7 procent. Vår
utveckling är därvidlag i särklass.
Nationella
jordbrukspolitiska beslut
Betydande utrymmen för nationella beslut finns oaktat att
Sverige numera är ett av EU:s medlemsländer. Regeringen
och den socialistiskt dominerade riksdagen har också fattat
ett antal beslut som försämrar vår konkurrenskraft på det
agrara området.
Tidigare har nämnts regelverket kring mjölkkvoterna där dessa använts
som utpressning för olika åtgärder främst av byggnadsteknisk art. Ytterligare
en tidpunkt finns kvar i detta hänseende den 1 januari 1999. Antalet
mjölkproducenter förväntas successivt minska intill dess. Frågeställningen då
rör främst längd och bredd på båspallar för mjölkkor.
I ett antal hänseenden har den svenske lantbrukaren högre kostnader
jämfört med kollegorna i övriga Europa. Dåvarande jordbruksminister
Margareta Winberg ansåg att EU-anslutningen tillförde det svenska
lantbruket så stora fördelar att kostnaderna rimligen kunde ökas. Ett antal
olika avgifter av ren skattekaraktär infördes.
De olika områden där skatteuttagen är kraftigt belastande kan anges på
följande sätt:
Avgift/skatt
Kr/kg
Gödselmedel:
Kväve
1,80
Fosfor
1,05
Växtskyddsmedel (akt. substans)
20,00
Dieselolja p.g.a. "skatt"
2,67
Eldningsolja
1,80
Elskatt
13,8/kWh
Beloppen är således betydande.
Nedbrutet i olika produktionsgrenar kan nedanstående siffror
avseende merkostnader i svensk produktion tjäna till ledning:
vallodling
800 kr/ha
spannmålsodling
600-700 kr/ha
mjölkproduktion
10 öre/kg
nötköttsproduktion
160 öre/kg
grisköttsproduktion
60 öre/kg
fjäderfäkött
80 öre/kg
ägg
35 öre/kg
Vidare har riksdagsmajoriteten beslutat om uttag av
kartavgift för arealkartor att använda i kommande
ansökningar gällande arealstöd. Kartorna har som uppgift att
vara ett kontrollredskap för de statliga organen vid
bedömningen av riktigheten i inlämnat material. Det är enligt
vår mening regelvidrigt att sådana avgifter har införts.
EU:s bidragssystem
Med Sveriges EU-inträde har en viktig förutsättning för
expansion uppfyllts. Svenska livsmedelsprodukter har fått
tillträde till EU som exportmarknad. Erfarenheter från
Danmark visar emellertid att EU-medlemskapet kan utnyttjas
betydligt bättre än vad som hittills skett i Sverige. Sålunda
har Danmark efter EU-inträdet fördubblat sin
slaktsvinsproduktion från 10 miljoner till 20 miljoner grisar
per år.
Lantbruksföretag slås ut och kvoterna för mjölk och köttdjur utnyttjas inte
fullt ut. Orsakerna kan sökas i den näringspolitik som regeringen bedriver
med stöd av Centerpartiet. Lantbruks- och livsmedelssektorn har belagts med
ökade pålagor, vilket skadat konkurrensmöjligheterna och hindrat expansion.
Utöver de generella försämringar för all näringsverksamhet som beslutats
sedan regeringsskiftet 1994 - höjd arbetsgivaravgift, dubbelbeskattning,
förlängd sjuklöneperiod m.m. - har lantbrukets konkurrensmöjligheter
drabbats särskilt av höjd gödselmedelsskatt, höjd dieselskatt och höjda
elskatter. Det faktum att inte Sverige utnyttjar hela det avtal som framför-
handlats med EU utgör också en belastning för lantbruksföretagen, liksom
det faktum att ersättningsprogrammen på miljöområdet gjorts onödigt
krångliga, vilket lett till ett ytterligare försämrat utnyttjande.
Regeringen och Centerpartiet har inte tidigare visat lyhördhet för förslagen
att t.ex. förenkla miljöersättningsprogrammet med ett enklare stöd till
vallodling. Sammantaget bidrar de olika politiskt betingade kostnaderna för
svenska lantbruksföretag till att försämra investeringsklimatet, spoliera
möjligheterna till ökad förädling och försvåra bibehållandet av marknads-
andelarna. För att förbättra konkurrensläget och skapa förutsättningar för
expansion bör en rad angelägna åtgärder vidtas.
Vi anser att Sverige skall utnyttja EU:s miljöprogram för jordbruket fullt
ut.
Regeringens politik har lett till att svenska lantbruksföretag hamnar i en
ofördelaktig situation. Stödet till vallodlingen bör dessutom utvidgas inom
ramen för miljöersättningsprogrammet. Reglerna för miljöersättningen bör
förenklas inför nästa ersättningsperiod.
Sverige kommer i viss omfattning efter beslut i riksdagen att utnyttja
investeringsstöd från EU. Från lantbrukets håll har framförts önskemål om
ytterligare medfinansiering av EU:s investeringsstöd för animaliesektorn.
Investeringsstödet kräver en högre andel egen finansiering än vad som gäller
för miljöstödet, vilket gör det svårare att motivera en ökad kostnad.
Samtidigt har konkurrenssituationen och därmed expansionsviljan i
lantbruks- och livsmedelssektorn försämrats, vilket kan tala för att Sverige i
samma utsträckning som viktiga konkurrentländer bör utnyttja investerings-
stödet. Vi anser därför att regeringen bör utvärdera vilka effekter för syssel-
sättningen som ett investeringsstöd till animaliesektorn kan få.
Även när det gäller drivmedelsskatterna möter svenska lantbruksföretag
betydligt högre kostnader än viktiga konkurrentländer som t.ex. Danmark.
Drivmedelsbeskattningen har sedan 1994 blivit särskilt märkbar för
lantbruket, eftersom man träffas dels av koldioxidskattehöjningarna, dels av
riktade skattehöjningar på diesel för traktorer. Den sammanlagda effekten av
dessa olika höjningar är så påtaglig för lantbruksföretagen att en diskussion
om de negativa konsekvenserna för sysselsättningen av höga drivmedels-
skatter måste komma till stånd. Dieselskatten måste sänkas och dessutom
måste ytterligare förslag om höjningar av koldioxidskatten avvisas. Elskatten
på jordbruk borde likställas med andra producerande företag.
Miljöaspekter
Tyvärr förekommer det utsläpp i naturen av kväve och
koldioxid. Om närmare analys sker när det gäller vilka
användare av de olika ämnena och på vilket sätt utsläpp sker
kan noteras att jordbruket har en mycket marginell betydelse.
För kväve konstateras att utsläppen från jordbruket utgör en
mycket liten andel av de totala utsläppen. Det förekommer
dock utsläpp. Vid granskandet av ursprunget för detta har
framkommit att kväve från stallgödsel dominerar starkt.
Urlakningen på grund av handelsgödselspridning är liten.
När det gäller växtskyddsmedelsanvändningen ändras denna kontinuerligt.
Mängden verksam substans i de olika preparaten minskar hela tiden. Nya
föreskrifter gäller från 970701 (SNFS 1997:2) Frivilligt åtgärdsprogram.
Forskning för att ytterligare minska denna användning pågår ständigt. Det
svenska lantbrukets målsättning är otvetydig därvidlag.
Även vad avser koldioxidutsläppen är jordbrukets andel mycket liten i
jämförelse med bilismen, industrin och förbränning för uppvärmning.
Sverige bör, enligt vår mening, sträva efter att ta emot det miljöstöd vårt
land har rätt till och som vi bidragit till med vår medlemsavgift i EU. Med
650 miljoner kronor ytterligare skulle Sverige bättre klara natur- och
miljövården och dessutom skapa nya arbetstillfällen och framtidstro - inte
minst i sådana jordbrukslän som t.ex. Skaraborg. Den betande mulens
marker minskar i dag och sly och buskar kommer i stället.
Sysselsättningsaspekter
Det är enligt vår mening av stor betydelse för landet att
jordbruksnäringen ges rimliga ekonomiska villkor. Det
svenska lantbruket har en god internationell konkurrenskraft
och är rationellt bedrivet. Genom merkostnader, jämfört med
vad lantbruket i övriga Europa har påförts, försämras
villkoren högst betydligt. Detta innebär minskad produktion,
färre sysselsatta inom lantbruket och inom den industri och
servicenäring som omger detsamma.
För landsbygden är dessa frågor särskilt betydelsefulla beroende på den
stora omfattning som jordbruksnäringen har. Landsbygdslänen är också i hög
grad entreprenörslän. En mycket stor del av det småskaliga näringslivet har
sitt ursprung från jordbruksnäringen. För utvecklingen inom jordbruks-
näringen och dess omgivning samt för tillväxten i näringslivet i övrigt
fordras rimliga villkor.
Genom den nuvarande regeringspolitiken förstörs stora resurser och
påtvingas många människor arbetslöshet med passivitet i samhället som
följd.
Långsiktig strategi
Ett bidragsberoende jordbruk är ingen långsiktig lösning för
näringen. I ett internationellt perspektiv måste arbetet
inriktas på att ta bort bidragsberoendet och avskaffa de
regleringar som finns. Marknaden har betydligt bättre
instrument än politikerna när det gäller att fastställa
produktions- och handelsvillkor. Det är dock helt klart att det
regelverk och det bidragssystem som råder inom EU inte
kommer att avvecklas särskilt snabbt. Stora intressen finns
med en helt annan inriktning. Sverige bör således verka
internationellt för avveckling av bidragssystemet och för
avreglering.
Det är dock inte rimligt att Sverige enskilt skall gå före i denna inriktning
och fatta nationella beslut som innebär att näringen försvagas i ett
internationellt perspektiv. Vår konkurrenskraft måste tillvaratas genom att
betingelserna för jordbruket görs likvärdiga jämfört med våra konkurrenters i
andra länder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de sammantagna ekonomiska villkoren för lantbruket skall
vara jämförbara med konkurrentländernas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkt energiskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna för EU:s miljöersättningsprogram bör förenklas inför
nästa ersättningsperiod,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av vad ytterligare utnyttjande av investeringsstöd från
EU till animalieproduktionen skulle innebära för sysselsättningen.