De viktigaste förutsättningarna för att kunna bedriva renskötsel är tillgång på bra betesmarker, hanterbart rovdjurstryck och optimal hjordsammansättning. Det största hotet mot näringen i dag är den explosiva ökningen av antalet rovdjur. Renägarna har i alla tider fått leva med förluster av renar. Men med dagens ökande rovdjurstryck riskerar rennäringen att gå under. Årets kalvmärkning indikerar mycket stora förluster. I vissa samebyar har var tredje kalv gått förlorad efter kalvningen. För den enskilde företagaren kan situationen vara kritisk. I en situation där samebyarna anpassat antalet renar till en långsiktigt uthållig betestillgång ökar de negativa effekterna av rovdjursangreppen.
Antalet lodjur har i dag nått en nivå där det finns anledning att tillåta en mer omfattande skyddsjakt. Jaktens huvudsakliga syfte är att begränsa skadorna på rennäring och annan husdjursskötsel. Lodjursjakten kan med fördel bedrivas under älgjakten i likhet med björnjakt. Antalet djur som skall fällas fastställs jämte könsfördelning och jakten avlyses när kvoten är fylld. Förfarandet är att jämföra med björnjakt. Metoden med fällfångst bör utvecklas ytterligare. Erfarenheterna av de två senaste årens skyddsjakt på lodjur är att bestämmelserna har varit svåröverskådliga och svårtolkade. Det har haft till följd att jakt uteblivit.
Utvecklingen av lodjursstammen skall följas av inventeringar vart tredje år. Populationen bör långsiktigt hållas på nivån 0,5-0,7 djur per kvadratmil.
Situationen när det gäller järv och varg är inte lika besvärande. Under vintern 1995 etablerade sig ett vargpar i Sonfjällsområdet i Härjedalen. I detta område hade samtidigt Mittådalens sameby sina renar på vinterbete vilket orsakade stora problem med rivna renar och splittrade renhjordar. Naturvårdsverket avslog en begäran om att avlägsna vargarna från området. Man kan konstatera att under de två månader vargparet vistades i området revs 137 renar som anmäldes för ersättning. Sammanlagt satsade staten under tre månader 600 000 kronor för att rädda vargparet. Frågan om livskraftiga rovdjursstammar i anslutning till renskötselområden är kompli- cerad. Det måste finnas en beredskap att anpassa rovdjurspolitiken efter aktuella förhållanden och erfarenheter. Nödvärnsrätten för varg är åter aktuell.
Föreskriften om utrymmet för djur vid motortransport har ifrågasatts från olika håll. Motivet för höjningen av transportbehållarna från 115 cm till 130 cm - säker transport och bra djurskydd - kan inte klart verifieras. Den föreslagna förändringen av takhöjden torde inte innebära någon betydande förändring för djurens vidkommande. Tvärtom kan en höjning av takbehållarna komma att innebära en risk för att djur klättrar på varandra, vilket innebär stora skaderisker. Eftersom oklarheter råder beträffande förväntade effekter av takhöjningen, borde temporära dispenser alternativt temporära undantag gälla vid motortransporter av ren.
Tillämpningen av reglerna för hantering av djurkadaver, självdöda djur och slaktavfall från renslakterierna måste få en utformning som står i överensstämmelse med den verklighet som råder i Norrlands inland, med gles befolkning och långa avstånd.
Grundkravet är att allt animaliskt avfall måste bearbetas i en anläggning. För närvarande finns ingen sådan anläggning i norra Sverige. Reglerna för Norrlands del träder inte i kraft förrän den 1 januari 1998. En trafikdödad ren måste sålunda forslas till den destruktionsanläggning som kommer att anläggas.
Det kommer att innebära ett orimligt transporterande av döda djur till en kostnad som inget rennäringsföretag kan bära. Miljöbelastningen blir betydande dels från utsläppssynpunkt, dels för den biologiska mångfalden. Självdöda och trafikdödade renkroppar utgör en förnämlig näringskälla för rovdjur och fåglar. För slaktavfall från renslakterierna gäller också bearbetning. Exempelvis kommer slaktavfall från renslakteriet i Härjedalen behöva fraktas 70-80 mil för att destrueras. Avstånden, minimal risk för smittospridning, miljöaspekten och gles befolkning talar för att behovet av insamling och destruktion av döda djurkroppar i norra Sverige är begränsat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på rovdjur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motortransporter av ren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om destruktion av döda djurkroppar samt slaktavfall.
Stockholm den 1 oktober 1997
Ola Sundell (m)