Riksdagen har fattat ett beslut om att försöka nå ett mål att
10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad till år 2000.
För att nå jordbrukarna med information och utbildning finansierar staten
tillsammans med EU ett miljöstöd som under budgetåret 95/96 låg på 100
miljoner och under 1997 på 50 miljoner kronor. Länsstyrelserna har det
regionala ansvaret för genomförandet och svarar för huvuddelen av den del
av verksamheten som riktar sig direkt till jordbrukare och markägare.
Länsstyrelsen svarar för den regionala kunskapsförsörjningen, samt för att
övriga regionala och lokala intressenter engageras i utbildnings- och
informationsverksamheten. Medverkande aktörer kan exempelvis vara jord-
brukets branschorganisationer, ideella natur- och kulturvårdsorganisationer,
bildningsförbund, kommuner och skolor. Verksamheten kan bland annat
bestå av: informationsträffar och kurser för jordbrukare, gårds- och fältvan-
dringar, individuell information och upprättande av skötselplan på gårdsnivå,
studiecirklar för jordbrukare, produktion av lokalt och regionalt informa-
tionsmaterial, fortbildning av rådgivare, demonstrationsodlingar och dem-
onstration av skötselåtgärder, upprättande av speciella demonstrationsgårdar
m.m. Aktiviteterna skall vara kostnadsfria för deltagarna.
Centrala medel kan också beviljas fristående organisationer för bland
annat produktion av informations- och utbildningsmaterial. Till exempel har
det under 1997 beviljats medel till organisationer som: Hushållningssällskap-
ets förbund, Stiftelsen Skillebyholm, Svensk Husdjursskötsel, Samodlarna
Sverige, Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet, Biodynamiska
Föreningen, Ekologiska Lantbrukarna, Sveriges Ekomjölksbönder, Ecotrade,
KRAV med flera.
Administrativt fastställer Jordbruksverket de ekonomiska ramarna i form
av maximala ersättningsbelopp för genomförande av vissa definierade
aktiviteter, exempelvis kurser, fältvandringar och individuell information och
utformar övriga övergripande villkor för att säkerställa att verksamheten
genomförs i enlighet med det svenska miljöprogrammet, rådets förordning
(EEG) 2078/92. Jordbruksverket ansvarar även för utbetalning av ersättning
för genomförd verksamhet samt central utvärdering, kontroll och revision.
Allt detta skulle nog vara gott och väl om inte byråkratin malt sönder
intresset och viljan hos de deltagande organisationerna och länsstyrelserna.
Vissa organisationer finner det inte mödan värt att ansöka om medel för
1998 eftersom Jordbruksverket i sin tolkning av rådets förordning (EEG)
2078/92 har en mycket formalistisk syn och finner att de till sist inte kan
betala ut ersättning för redan genomförda aktiviteter. Ett argument som
framförs är att man fruktar att EU:s revisorer skall ge Sverige bakläxa.
Det tjänar knappast det övergripande syftet med 10 %-målet att ta ned
entusiasmen hos de människor som arbetar med ekologisk odling i Sverige
idag genom att tolka reglerna hårdare än övriga EU-länder. Reglerna skall
vara till för att underlätta och strukturera en verksamhet, nu har de istället
blivit ett nålsöga som hindrar en positiv utveckling. Ser vi hur praxis är i
andra länder med längre erfarenhet av EU så märker man en kulturskillnad i
så måtto att svenska byråkrater stundtals uppvisar en onödig rigiditet i
uttolkningen av regelverket.
Regeringen bör nu snarast till Jordbruksverket meddela uppfattningen att
det regelsystem som tillskapats för utveckling av ekologisk odling har som
syfte att stötta en sådan utveckling, inte att fungera som en käpp i hjulet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur förordningen EEG 2078/92 skall tolkas av Jordbruksverket.