Alla människor ska känna sig behövda. Alla människor är
aktiva, kan ta ansvar och har en positiv utvecklingsmöjlighet,
anser vi i Miljöpartiet, därför är det slöseri att låta en del
människor bränna ut sig genom övertidsarbete, medan andra
inte får arbeta fast de vill. Det finns hur mycket arbete som
helst att utföra, nämligen i den informella sektorn. För allas
överlevnad behövs mat, men för att framställa mat går det åt
tid och tid är just det som arbetslösa har!
Tidigare i vårt land hade nästan alla människor en del av sin försörjning
från jorden. Åtminstone någon familjemedlem eller nära släkting hade en
gård varifrån man kunde få förnödenheter. Många människor i vårt samhälle
saknar idag möjlighet att försörja sig själva. De är - ofta långvarigt - utan
arbete och kan överleva endast med hjälp av socialbidrag eller andra former
av samhälleliga "allmosor". Detta är naturligtvis ofta nedbrytande för
självkänslan, då man upplever sig som en belastning och inte tycker sig bidra
till samhället. Bland dessa människor finns, förutom många unga, också
invandrare med bakgrund som jordbrukare och som skulle vilja känna att de
har något eget.
Även för samhället och dess ekonomi är det självklart dåligt att en stor
grupp medborgare får passiviserande stöd, särskilt som de flesta av dessa
människor är fullt kapabla och vill utföra ett arbete och stå för sin
försörjning - om de bara fick chansen.
Ett sätt att ge folk möjlighet att sänka sina levnadskostnader och samtidigt
få en meningsfull och utvecklande sysselsättning vore att låna ut en bit
odlingsbar mark, t ex en hektar, till bidragstagare som vill odla, bedriva
småskalig djurskötsel e dyl. Förutom att detta skulle öppna för människors
försörjning och självkänsla, skulle det också bidra till att bevara det öppna
landskapet, bevara en kultur som håller på att gå förlorad och ge många
ökad närhet, förståelse och kunskap om naturens och årstidernas kretslopp -
en insikt som i ett längre perspektiv är livsnödvändig.
Rent praktiskt kunde detta genomföras så att staten, men även kyrkan,
erbjuder denna möjlighet genom att arrendera ut jordbruksmark gratis, gärna
i områden man vill att folk ska stanna i/flytta till. Människor som är
intresserade av att låna jord får anmäla sig hos förslagsvis en
arbetsförmedling. Om önskemål och utbud stämmer överens, upprättar staten
och den intresserade ett kontrakt.
För att det hela inte ska kunna missbrukas och jorden t ex säljas, bör det
handla om ett "lån" och inte en gåva. Med vår tids insikt i
kretsloppstänkande bör staten också ställa krav på att endast giftfri,
ekologisk verksamhet får förekomma på "lånejorden". Kontraktet bör gälla
så länge "jordlånaren" vill och ska endast kunna upphävas av staten om
jordlånaren bryter mot kontraktets villkor. Om jordlånaren inte längre är
intresserad eller bryter mot kontraktet ska marken helt enkelt återgå till
statens "jordpool". Detsamma bör gälla om jordlånaren dör, men i ett sådant
fall bör ev efterlevande ha förtur att fortsätta låna.
I och med att graden av självförsörjning ökar för dessa människor, minskar
rimligtvis bidragsberoendet. Efter 3-5 års jordlånande, när odlingarna e dyl
bör ha kommit igång ordentligt, är det därför inte orimligt att sänka bidragen
något för den som lånar jord. Fortfarande bör dock de som vill kunna gå
tillbaka till tidigare villkor, som om de inte hade utnyttjat marklåne-
möjligheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av en jordlånereform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordlånereformen skall baseras på ekologiska och
icke-kommersiella principer.