Mycket snabbt riskerar delar av den svenska landsbygden att
avfolkas. Det passiva ägandet breder ut sig, antalet gårdar
som brukas blir allt färre, brukarnas ålder blir allt högre och
samhällsservicen uttunnas.
Det fåtal gårdar som i glesbygden fortfarande brukas och lever kvar har
ofta utvecklats tack vare nedläggningar av angränsande gårdar och utgörs
idag ofta av en stamfastighet med många sidoarrenden.
Det är inte ovanligt att en fastighetsägare, som exempelvis på norra Öland
eller i skogsbygderna, arrenderar mellan 15 och 20 andra fastigheter, ofta
bestående av små och svårbearbetade tegar där maskinellt arbete är omöjligt.
Arealen på de många skiftena är små och dessa ligger inte sällan utspridda
och på långa avstånd från hemmagården, samtidigt som de ofta är
svårbrukade och, vid arrende, belastade med speciella krav från ägarna.
Dessa områden, som utgör en omistlig del av svensk kultur och svensk
landsbygd, och där ett livskraftigt jordbruk är grunden för den levande
landsbygden, är ofta ur såväl kulturell som ur naturvårdssynpunkt särskilt
värdefulla. Värda att bebos, värda att brukas och värda att stödjas.
Dock riskerar de generella miljöstöden att missgynna dessa gårdar och
områden.
Dålig lönsamhet, dyra produktionsområden, långa avstånd till service och
försvagad konkurrenskraft genom bl.a. hög dieselskatt och hög energiskatt
medför dessutom att framtidstron idag i dessa områden , trots hårt och
enträget arbete, saknas.
Det är av många skäl viktigt att dessa områden och dessa återstående
gårdar ges förutsättningar att leva vidare, få framtidstro och kan bidraga till
den levande landsbygd, som så många utnyttjar och behöver.
En anpassning av ersättningsnivåerna för natur-, miljö- och kulturinsatser
vid mindre svårbrukade gårdar, som på Öland och i skogsbygderna, måste
ske.
En annan klassindelning, där dessa gårdar klassas individuellt, borde
komma till stånd. Ett "småbrukarstöd", där utgångspunkten exempelvis kan
vara arealmedeltalet på brukade skiften, bör enligt ovan införas till berörda
gårdar i berörda områden. De särskilda förutsättningar som finns för
jordbruket i de ovan nämnda områdena bör följaktligen särskilt beaktas vid
utformningen av det nya miljöprogrammet för kommande period. Detta bör
den utredning som regeringen avser att tillsätta för att utreda utformningen
av ett nytt miljöprogram se över. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av inrättande av särskilt kultur- och miljöstöd i ovan
nämnda regioner i kommande miljöersättningsprogram.