Mycket snabbt riskerar delar av den svenska landsbygden att avfolkas. Det passiva ägandet breder ut sig, antalet gårdar som brukas blir allt färre, brukarnas ålder blir allt högre och samhällsservicen uttunnas.
Det fåtal gårdar som i glesbygden fortfarande brukas och lever kvar har ofta utvecklats tack vare nedläggningar av angränsande gårdar och utgörs idag ofta av en stamfastighet med många sidoarrenden.
Det är inte ovanligt att en fastighetsägare, som exempelvis på norra Öland eller i skogsbygderna, arrenderar mellan 15 och 20 andra fastigheter, ofta bestående av små och svårbearbetade tegar där maskinellt arbete är omöjligt. Arealen på de många skiftena är små och dessa ligger inte sällan utspridda och på långa avstånd från hemmagården, samtidigt som de ofta är svårbrukade och, vid arrende, belastade med speciella krav från ägarna.
Dessa områden, som utgör en omistlig del av svensk kultur och svensk landsbygd, och där ett livskraftigt jordbruk är grunden för den levande landsbygden, är ofta ur såväl kulturell som ur naturvårdssynpunkt särskilt värdefulla. Värda att bebos, värda att brukas och värda att stödjas.
Dock riskerar de generella miljöstöden att missgynna dessa gårdar och områden.
Dålig lönsamhet, dyra produktionsområden, långa avstånd till service och försvagad konkurrenskraft genom bl.a. hög dieselskatt och hög energiskatt medför dessutom att framtidstron idag i dessa områden , trots hårt och enträget arbete, saknas.
Det är av många skäl viktigt att dessa områden och dessa återstående gårdar ges förutsättningar att leva vidare, få framtidstro och kan bidraga till den levande landsbygd, som så många utnyttjar och behöver.
En anpassning av ersättningsnivåerna för natur-, miljö- och kulturinsatser vid mindre svårbrukade gårdar, som på Öland och i skogsbygderna, måste ske.
En annan klassindelning, där dessa gårdar klassas individuellt, borde komma till stånd. Ett "småbrukarstöd", där utgångspunkten exempelvis kan vara arealmedeltalet på brukade skiften, bör enligt ovan införas till berörda gårdar i berörda områden. De särskilda förutsättningar som finns för jordbruket i de ovan nämnda områdena bör följaktligen särskilt beaktas vid utformningen av det nya miljöprogrammet för kommande period. Detta bör den utredning som regeringen avser att tillsätta för att utreda utformningen av ett nytt miljöprogram se över. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inrättande av särskilt kultur- och miljöstöd i ovan nämnda regioner i kommande miljöersättningsprogram.
Stockholm den 26 september 1997
Sivert Carlsson (c)