Samhällets stöd till äggproducenterna bör utformas så att man stimulerar ett produktionssätt som ger djuren den bästa miljön.
Ska jordbrukaren ha råd att sluta med burhönssystemet och bygga anlägg- ningar för frigång är det oftast nödvändigt att öka produktionen. EU:s regler tillåter inte utökad äggproduktion om man ska få ekonomiskt stöd.
Regeringen måste pröva vägar att komma förbi detta problem. Man kan räkna med att några producenter kommer att sluta, bl.a. därför att de inte vill ställa om från burdriften. Detta borde ge utrymme för andra att utöka, utan att fler ägg produceras i landet.
EU kräver att varje lösviktsägg från frigående höns märks med antalet värphöns per ytenhet. Utrustningen för detta är avancerad och dyr och slår därmed ut många mindre producenter. En enklare "kollektiv" men ändå till- fredsställande märkning skulle kunna göras genom skyltar vid försäljningen.
Det innebär fördelar för hönsen att ha tillgång till två våningar. De får anledning att röra sig naturligt och flaxa till pinnar och foderställen på andra våningen. Erfarenheterna av detta system är mycket goda, inte minst i norra Sverige, därför att värmeförsörjningen och ventilationen underlättas.
Ett högbeläggningssystem med två våningar måste kunna godkännas som frigående och den andra våningen räknas in i totalytan.
Regeringen bör pröva om EU tillåter de tolkningar av reglerna som före- slagits ovan. Om detta inte är fallet bör regeringen ta upp förhandlingar med EU för att ändra de bestämmelser som försvårar en rationell och samtidigt djurvänlig äggproduktion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av EU:s regler till djurvänlig äggproduktion.
Stockholm den 19 september 1997
Birgitta Hambraeus (c)