med anledning av skr. 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet
Kemikaliernas tidsålder...
Vi lever i kemikaliernas tidsålder. De ämnen som naturligt
omger oss har cellerna i olika djur- och växtarter haft
årmiljoner på sig att anpassa sig till. Det senaste seklet har
det spridits en mängd nya kemikalier i miljön, kemikalier
som ingen från början kunde tro skulle vara farliga.
Idag vet vi bättre. Vi vet att många kemikalier har hög giftverkan, att de
anrikas i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars egenskaper inte är
kända och kan härma enzymer och hormoner. Många ämnen är cancerogena
eller mutagena och många lagras i det levande. Även tungmetaller orsakar
miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Att allting sprider sig och att
ingenting försvinner är sanningar som leder till eftertanke.
Listan på kemikalier som spritts av människan och som lett till omfattande
miljöproblem kan göras lång. Den omfattar bl.a. DDT, PCB, freoner,
nonylfenol, klorerade lösningsmedel och tungmetaller. Det finns idag
ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska marknaden, och över 100
000 internationellt. Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som
kommer in på marknaden är så strid att det är omöjligt att granska ens en
bråkdel av dem. Många kemikalier används i ett överflöd och i onödan trots
att man vet att de är farliga. Har konsumtionssamhället blivit fartblint?
Även maten innehåller kemikalier. Vi håller oss inte med kemikaliefri mat
utan med mat där restsubstanser av olika påsprutade gifter klarar gränsvärden
för vad man tror är ofarligt. Tror? Oroande rapporter från Färöarna i sommar
visar att barnen där har fått skador av kvicksilver efter att deras mödrar ätit
grindval innan barnen fötts. Skadorna hos barnen finns där trots att
gränsvärdena inte överskrids.
Den sammansatta effekten av alla spridda kemikalier i fauna, flora och oss
själva är naturligtvis oerhört svår, ja omöjlig, att överblicka. Stämmer de
hypoteser som en del forskare kastat fram att såväl koncentrationssvårigheter
som våldstendenser beror på kemikaliestress? Ingen vet men tanken är
mycket obehaglig.
Kemikalier på väg in
I regeringens skrivelse 1997/98:13 sägs trosvisst: "Flera av
de farligaste kemiska produkterna är borta eller på väg att
fasas ut." Problemet är att många av dem är på väg in igen i
och med EU-medlemskapet, där rörlighet av varor går före
miljöhänsyn. De undantag Sverige har för t.ex. kvicksilver
och kadmium går ut 1998. Likaså är risken uppenbar att en
mängd av de bekämpningsmedel som Sverige inte tillåter
kommer att tillåtas igen. Inom EU arbetas med en gemensam
lista med aktiva substanser i bekämpningsmedel som alla
måste acceptera. Just nu prövas närmare 90 substanser varav
ca 50 är giftiga ämnen och inte tillåtna i Sverige. Två av
dem, substanserna aldicarb och paraquat, kan vara tillbaka
inom ett halvår. Båda är förbjudna eftersom de är mycket
giftiga. EU vill godkänna dem - i hela unionen. I särskild
motion tas detta problem upp.
Dags för en offensiv svensk
kemikaliepolitik
Vi anser att det är viktigt att Sverige börjar föra en offensiv
kemikaliepolitik igen. Arbetet inleddes under tidigt 90-tal
med utfasning av ett antal otrevliga kemikalier. 1994 tog det
stopp i och med medlemskapsförhandlingarna och EU-
inträdet. Samtidigt hävdas från unionsförespråkare att det går
att gå före på miljöområdet inom EU eftersom miljögarantin
finns. Men så låt oss göra det då! Det är dags att fasa ut
ämnen vi vet är toxiska, svårnedbrytbara och
bioackumulerande. Blir det problem, så låt EU-domstolen få
testa miljögarantin. Först då vet vi om den fungerar och om
det går att gå före. Visar det sig att garantin inte fungerar
finns en stor uppgift att förändra den.
Förslag till svensk politik i EU rörande
kemikaliefrågor
Sveriges utgångspunkter bör för det första vara ett bibehållet
nationellt miljöarbete med en kemikaliepolitik i enlighet med
vad som sägs i avsnittet ovan. Detta är Sveriges viktigaste
verktyg för att kunna driva på utvecklingen i övriga Europa.
För det andra måste medlemsländer ges en tydlig och
självklar rätt att gå före när det gäller lagstiftning på
miljöområdet, en utveckling som är nödvändig för en
hälsosam utveckling av EU:s egen miljölagstiftning, och
annat internationellt miljöarbete. För det tredje måste man
för att få till stånd en uthållig utveckling av miljölagarna se
till att nya gemensamma EG-regler alltid baseras på de
nationella regler som har den högsta miljö- och
hälsoskyddsnivån.
För att uppnå dessa målsättningar föreslås den svenska regeringen vidta
följande åtgärder:
Attityden att det är fullt möjligt att bedriva svensk miljöpolitik även som
medlem i EU måste vara självklar.
Sveriges nationella miljöarbete, miljöpolicy och -mål ska vara
plattformen för det svenska miljöarbetet i EU.
Sverige måste aktivt försvara de rättigheter som finns i EU till nationellt
agerande. Se det som Sveriges skyldighet att använda miljögarantin för
att åtminstone utröna om den är värd namnet.
Sverige ska arbeta seriöst mot målen i Esbjergdeklarationen. EU har
också som undertecknande part förbundit sig till dessa mål, varför
Sverige och EU måste införa en implementeringsprocess av målet å det
snaraste, för att kunna uppfylla det inom 25 år.
... gör att barnen blir
allergiska
Kemikaliesamhället påverkar även människans hälsa.
Allergier hos barn blir allt vanligare i västvärlden. I vissa
områden och åldrar är det nästan mer normalt att vara
allergisk eller överkänslig än att inte vara det. Miljöpartiet de
gröna har lyft fram allergifrågan i många olika sammanhang.
Allergierna fortsätter att öka. Om det beror på enskilda
ämnen eller den totala belastningen av kemikalier som
barnens växande celler utsätts för vet men inte idag, men ett
är säkert: ökningen av allergier sker överallt i den rika
världen, hos såväl barn som vuxna. Jämförelser mellan
Östeuropa och Västeuropa talar sitt tydliga språk liksom
allergimönster hos familjer som flyttat västerut efter murens
fall. Det räcker inte att fasa ut de giftigaste kemikalierna, det
krävs en förändring från grunden.
Det handlar om vems rättighet vi sätter först: kemikalieindustrins eller
barnens. Kommer det att bli en rättighet i framtiden att slippa utsättas för
kemikalier, som skapar allergier eller är "marknaden" och den fria handeln
med kemikalier viktigast?
Årets skrivelse - en
önskelista?
Årets skrivelse om miljön har fått titeln Ekologisk hållbarhet.
Den får väl ses som en programförklaring och en önskelista
vad man skulle vilja åstadkomma. Det är mycket "verka för",
"fortsätta arbetet med", "följa upp", "främja" och dylikt.
Skrivelsen hade naturligtvis kunnat få en mer fullödig
behandling av oss i partierna om den lagts någon annan tid
än under motionstiden. Men det är naturligtvis regeringen
medveten om och uppenbarligen är man inte så intresserad
av andra partiers synpunkter. Det är beklagligt. För att klara
en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle måste alla
goda krafter samverka eftersom den uppgiften kommer att
kräva stora förändringar av dagens samhälle. Sådant bör ske i
en anda av samförstånd och samarbete.
Vi i Miljöpartiet anser att förutsättningarna för att lyckas är såväl en
omläggning av den ekonomiska politiken som statliga ekonomiska
punktinsatser för att komma till rätta med en del akuta problem. För att
lyckas måste också detta mål vara förhärskande vid beslut som indirekt får
konsekvenser för miljön. Miljöhänsyn måste prägla alla beslut och
konsekvenserna för miljön analyseras.
Regeringens förslag till delmål för
den ekologiska
hållbarheten
En ökad ekologisk effektivitet
Regeringen inleder avsnittet om detta: "I en värld med
växande befolkning förutsätter ekologisk hållbarhet en ökad
ekologisk effektivitet" (min kursivering).
Det är en mycket märklig mening. Ordet ekologisk kan visst användas hur
som helst numer. En inneterm för alla sammanhang. Ska regeringen utfärda
dekret till jordbakterier att arbeta fortare? Eller handlar det om nya effektiva
genmanipulerade nedbrytare?
Talar man om världen och den växande befolkningen borde naturligtvis
vars och ens ekologiska utrymme kommenteras. I dag utnyttjar 20 % av
jordens befolkning 80 % av resurserna. I årets upplaga av "Tillståndet i
världen" finns jämförelser mellan Brasilien och USA, som visar att en
nyfödd i USA kommer att förbruka dubbelt så mycket spannmål och 10
gånger mer olja än en i Brasilien. Om hela jordens befolkning skulle
anamma västvärldens livsstil anser man att jorden långsiktigt kan föda 500
miljoner människor. Men vi är redan idag drygt 5 miljarder människor.
Samtidigt som Sverige deltar i internationella samarbeten sker ett
miljöarbete nationellt som inte i verklig mening tar hänsyn till det globala
miljöutrymmet, trots uttalade mål om att minska den globala påverkan.
Miljöpartiet anser att delmålet måste omformuleras och att det ska framgå
att det ekologiska utrymmet på jorden måste fördelas solidariskt mellan alla
människor.
"Utsläppen av föroreningar skall inte skada
människans hälsa eller överskrida naturens
förmåga att ta emot eller bryta ner dem."
Första delen av den meningen förpliktar. Den måste betyda
att alla syntetiska ämnen som framkallar allergier ska bort.
Formalin i barnkläder och byggmaterial, nickel,
lösningsmedel och plaster som emanerar ur byggmaterial och
färger och många många fler. Eller räknas inte dessa som
föroreningar?
Andra delen av meningen lämnar verkligen utrymme för tolkningar. Det
ges heller ingen ledning längre ner i texten. Bioackumulerande ämnen tas
emot i naturen. Är det OK om inte djuren dör? Många tungmetaller tas också
om hand och kan lagras rätt säkert i sediment om förhållandena är de rätta.
Är det OK? Skrivningen skiljer sig på ett avgörande sätt från skrivningarna i
Nordsjödeklarationen.
Sverige har i och med undertecknandet av den fjärde Nordsjödeklarationen
i juni 1995 faktiskt lämnat löfte om att införa helt nya regler och metoder i
kemikaliepolitiken. Eller anser man att det explicit gäller just Nordsjön?
Enligt 17 § i deklarationen råder enighet om målsättningen att "[ ]
säkerställa ett uthålligt och friskt ekosystem i Nordsjön. Den vägledande
principen för att nå detta mål är försiktighetsprincipen. Detta kräver att
förorening av Nordsjön förhindras genom att kontinuerligt minska utsläpp,
emissioner och förluster av farliga ämnen, så att de helt upphört inom en
generation (25 år). Det slutliga målet är att nivåerna av naturligt före-
kommande ämnen i miljön skall vara nära bakgrundsvärden, och nära noll-
koncentrationer för av människan tillverkade syntetiska ämnen."
Det här beslutet utgör en milstolpe i den svenska miljöpolitiken. För att nå
målet att upphöra med utsläppen av farliga ämnen måste naturligtvis gruppen
"farliga ämnen" definieras närmare. Enligt Nordsjödeklarationen är det "[ ]
ämnen, eller grupper av ämnen, som är toxiska, långlivade och
bioackumulerbara. I denna definition skall begreppet toxiska omfatta
cancerogena, mutagena och teratogena verkningar, samt påverkan på det
endokrina systemet."
Naturligtvis borde det klart och tydligt stå i regeringens mål att toxiska,
persistenta och bioackumulerande ämnen skall fasas ut inom en generation.
Detta bör ges regeringen till känna.
Växla till kretsloppsekonomi
Miljöpartiet har i flera sammanhang drivit åsikten att den
ekonomiska politiken måste användas för att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle. Vi föreslår en successiv växling
av skatt på arbete mot höjda miljöskatter. Fram till år 2010,
då också kärnkraften förutsätts ha helt avvecklats, föreslås
totalt 100 miljarder ha skatteväxlats. Dessa
skatteförändringar medför prisförändringar som gynnar
miljöanpassat beteende hos såväl enskilda som företag.
Miljöpartiet anser att miljöskuldsökningen ska upphöra senast 1999 och
därefter minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av
skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och
privat sektor.
De övergripande ekologiska aspekterna på ekonomin måste ges betydligt
större tyngd i den ekonomiska politiken. Det är inte rimligt att förvänta sig
att miljöpolitiken ensamt kan klara de mer grundläggande orsakerna till den
omfattande resursförstöringen, utarmningen och förgiftningen av miljön.
Miljöproblemen är inte marginella fenomen som kan fixas av någon
eftersläpande städpatrull. De är tvärtom grundläggande problem som handlar
om förutsättningarna för vår försörjning och ekonomi. Den ekonomiska
politiken måste därför läggas om till en långsiktigt hållbar kretslopps-
ekonomi.
Miljöanpassningen av ekonomin innebär emellertid inte bara
begränsningar. Tvärtom innebär den också stora möjligheter till fler
arbetstillfällen och på sikt bevarat välstånd. Det är t.o.m. så att utan en
miljöanpassning av ekonomin löper vi i Sverige mycket stor risk att på lång
sikt rasera praktiskt taget alla möjligheter till välstånd. Sverige måste sträva
efter en kvalitativ tillväxt som mål för den ekonomiska politiken.
Även på kort sikt öppnar en miljöanpassning av den ekonomiska politiken
stora möjligheter. Miljökraven måste ses som en av de viktigaste
drivkrafterna för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändrings-
tryck som leder till effektivare och mer ekonomisk användning av både
naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxt-
bransch med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön
skatteväxling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad
livskvalitet och fortsatt välfärd.
Industriutsläppen kvar
Industrisamhället har satt och sätter spår. En mängd gamla
miljösynder orsakade av utsläpp finns som inte åtgärdats och
där risken för läckage ökar med tiden och i vissa fall med
försurningen. I många fall fortsätter industrier att sprida
föroreningar och man önskar också få öka mängderna.
Medan föroreningarna förr kom ur skorstenar och avloppsrör
kommer de nu även ut med varor via företagsgrinden. En
annan syn på kemikalier måste till i framtiden. Ett sätt att
komma hit är just skatteväxling, men även punktskatter på
vissa kemikalier. Detta problem har naturligtvis blivit svårare
i och med EU-medlemskapet och omöjligheten att föra en
nationell kemikaliepolitik. Allt stupar på regeln om den fria
rörligheten av varor.
Hotet mot den biologiska
mångfalden
I regeringens skrivelse sägs i delmålsavsnittet 1.2: "Den
biologiska mångfalden har bevarats genom att naturligt
förekommande arter kan fortleva i livskraftiga bestånd. Detta
innebär att bestånden av olika arter är tillräckligt stora för
att artens överlevnad skall vara säkrad." (min kursivering)
Det är en helt oacceptabelt låg ambitionsnivå. Den måste betyda att
regeringen anser att det inte spelar någon roll att arter som tofsvipa,
enkelbeckasin och tjäder minskar kraftigt så länge det finns tillräckligt antal
individer för att klara arten från utrotning. Enligt målsättningen tycks det
vara först när arten hamnar på ArtDatabankens hotlista som det kan bli
aktuellt med åtgärder. Hur liten bedömer regeringen att en population ska bli
innan man ska göra något. Måste arten vandra i hotklasserna till hotklass 1
Akut hotad, hotklassen under 0 Försvunna? Eller räcker hotklass 2 Sårbar?
Där finns till exempel järv, utter, pilgrimsfalk och jaktfalk.
Regeringens målsättning är ett bevarande i så små stammar som
nödvändigt för att klara de internationella konventionerna och har ingenting
att göra med det man annars säger sig vilja vara - en förebild i det ekologiska
arbetet.
Miljöpartiet de gröna kräver att "har bevarats" byts mot "skall bevaras" i
första meningen. Vidare anser vi att den andra meningen skall utgå och
ersättas med: Detta innebär att bestånden av arter skall bevaras minst på den
nivå de är idag men att åtgärder och ambitioner skall vara att bestånden skall
öka.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vissa biotoper mer hotade än andra
Antalet kända arter beräknas på jorden till ca 1 675 000.
Sverige hyser ca 55 000 av dem.
ArtDatabanken, resultatet av ett samarbete mellan Naturvårdsverket och
Sveriges lantbruksuniversitet, klassificerar olika arter i skilda hotkategorier,
klass 0 - försvunna, klass 1 - akut hotade, klass 2 - sårbara, klass 3 -
sällsynta, klass 4 - hänsynskrävande. Hotklassificeringen utgör en god grund
för prioritering av insatser.
Även i Sverige hotas arter att utrotas. Ca 5 % av våra vilda arter hotas av
utrotning och ytterligare arter kräver stor hänsyn om de på sikt ska kunna
fortsätta existera. Totalt hotas ca 1700 arter. Bara av ryggradsdjuren finns
145 arter upptagna på ArtDatabankens listor över hotade arter, de så kallade
Rödlistorna. Även variationen och den genetiska mångfalden i och bland
våra kulturväxter och djur hotas i takt med att jordbruket förändras.
Tofsvipa, ladusvala och många andra fåglar knutna till det öppna - och förr
insektsrika - jordbrukslandskapet minskar snabbt i antal.
Att landet håller på att mista en viss art föranleder i dag inga omedelbara
åtgärder. Faktum är att det inte leder några som helst praktiska konsekvenser,
trots att akuta insatser ofta krävs för att förhindra utrotning. Det saknas med
andra ord en process som kopplar ihop själva registreringen av att en art
minskar i antal och hotas av utrotning och åtgärder för att förhindra att
utvecklingen fortgår. En registrering av en art på hotlistan borde alltid
innebära att en konkret åtgärdsplan tas fram för arten och sätts i verket. Detta
bör ges regeringen till känna.
Vattendrag
Fortfarande tas beslut som får en klart negativ inverkan på
den biologiska mångfalden utan att detta kommenteras med
ett ord av regeringen. Ett exempel på detta är satsningen på
småskalig vattenkraft i regeringens energiöverenskommelse
med (c) och (v). Och detta trots att det i Naturvårdsverkets
aktionsplan för biologisk mångfald slås fast:
"Vattenkraftutbyggnaden har påverkat en mycket stor del av
Sveriges vattendrag vilket har fått starkt negativa
konsekvenser för biodiversiteten." (sid 12 i rapporten)
I kommentaren till det beslutade åtgärdsmålet står: "De outbyggda
vattendragens betydelse för biologisk mångfald är sådan att
bevarandeintressena i fortsättningen måste sättas före exploatering av
vattendragen. Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor ska inte
exploateras." (sid 41 i rapporten)
Regeringen skrev i propositionen om biologisk mångfald våren 1997 att
energisektorn ska vid planering verka för att säkerställa den biologiska
mångfalden. Det är bra och nödvändigt. Bara några veckor innan den
propositionen kom lades emellertid på riksdagens bord proposition
1996/97:84 En uthållig energiförsörjning. I den föreslås en utbyggnad av just
småskalig vattenkraft, alltså precis de vattendrag som måste sparas för att de
arter som behöver rinnande vatten och som redan är trängda ska kunna finnas
kvar. Man föreslår införandet av ett investeringsbidrag om 15 % och
beräknar stödet till 150 miljoner kronor under en 5-årsperiod.
Man tar sig för pannan och undrar om den ena delen av regeringen inte vet
vad den andra gör. Eller är det så illa att talet om skydd av biologisk
mångfald inte är värt något om andra intressen dyker upp?
Miljöpartiet de gröna anser att vattenkraften i Sverige är färdigutbyggd.
Kan man få ut mer energi genom byte av teknik i befintliga verk är det bra,
men de vattendrag som inte byggts ut ska sparas. Det finns en mängd arter
som behöver rinnande vatten och där sådana biotoper hotats och minskat
under lång tid. I detta fallet måste den biologiska mångfalden ges företräde.
Det handlar såväl om hotade som mer vanliga arter.
Miljöpartiet de gröna yrkar att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft
ska ske i Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett storlek, som finns
kvar ska bevaras.
Lövskogar
Under senare tid har en debatt om hotet mot många arter
knutna till lövskog aktualiserats. Skälet är en ännu inte
publicerad utredning från WWF som kan visa att många
oersättliga lövskogar nu flisas till energiråvara. Eftersom
många insekter och därmed fåglar är knutna till lövskogar
visar utredningen en snabb minskning av antalet fåglar, såväl
mer som mindre vanliga. Lövsångaren och talgoxen är
exempel på vanliga och göktytan på en mer sällsynt.
Undersökningen är gjord i Dalarna och såvitt vi har förstått är detta ett
problem som förekommer på många platser i södra Sverige. Lövskogar
avverkas såväl till massa- som till energiråvara. Arter beroende av denna
tidigare vanliga biotop trängs tillbaka. Om problemet finns även i Norrland
torde vara osäkert och på många platser inte troligt.
För att den stundande, och välkomna, omställningen av energi-
försörjningen i landet ska ske på ett förnuftigt sätt med avseende på den
biologiska mångfalden är det av yttersta vikt att signaler som den ovan tas på
största allvar. En förändring kan ske snabbt och satsningen på biobränsle få
en dålig klang och skapa ett problem.
Miljöpartiet de gröna yrkar därför en utredning av hotet mot lövskogar och
föreslå åtgärder så att hotet mot de lövskogsberoende arterna minimeras.
Jordbruket och arter knutna till öppna marker
I skrivelsen anges att bestånden av säl, utter och havsörn
tycks vara på väg att återhämta sig. Tyvärr finns arter som
inte har en lika positiv utveckling. Sveriges Ornitologiska
Förenings nu mer än 20-åriga häckfågeltaxeringar visar att
fåglar knutna till jordbrukslandskapet minskar i antal. Sedan
70-talet har var tredje sädesärla och mer än varannan
ladusvala och tofsvipa försvunnit. Även enkelbeckasin, gök,
buskskvätta, stenskvätta med flera arter knutna till
jordbrukslandskapet visar samma starka tillbakagång. Att
detta hänger samman med såväl brukningsmetoder som allt
större åkrar liksom med kemikalieanvändningen torde vara
klart. Många av de arter som minskar är insektätare, vilket
tyder på att antalet insekter minskar, en annan grupp är den
där många arter behöver ett öppet och varierat landskap. Det
öppna landskapet tenderar att bli ett artfattigt landskap utan
den biologiska mångfald man säger sig vilja värna. Samtidigt
kan de brukare som går över till den ekologiska
brukningsmetoden bekräfta att antalet insekter, fåglar och
blommor ökar märkbart efter omläggningen.
Miljöpartiet anser att det är hög tid att se över utvecklingen av den
biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och ta fram konkreta
åtgärdsplaner för att vända utvecklingen. Detta bör ges regeringen till känna.
Urskogar och produktiva skogar
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i
kris. Mindre än
5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller
arter som är unika i världen. Idag är endast 832 000 hektar
eller 3,6 % av den produktiva skogsmarken skyddad. Det
mesta ligger ovanför den så kallade skogsodlingsgränsen och
endast 0,8 % eller 172 000 ha nedanför skogsodlingsgränsen
är skyddad trots att det finns 1 662 hotade arter, framförallt
lavar och mossor, som hotas av det moderna skogsbruket
(uppgifter från Naturvårdsverkets rapport nr 4707
Skogsreservat i Sverige). Bland dessa finns många av de
hotade arter, som idag finns på ArtDatabankens hotlistor.
Under de senaste 20 åren har 350 000 hektar sumpskog
försvunnit. Denna biotop är en av skogens artrikaste och i
takt med dess försvinnande har en art som enkelbeckasin
stadigt minskat i landet.
Trots kunskaper avverkas ur- och naturskogar med akut hotade arter.
Samhället ligger hela tiden efter skogsmaskinerna, och kraven på att
regeringen ska ta krafttag för att hejda avverkningarna av i alla fall de sista
urskogarna blir allt starkare. Det minsta man kan begära är att de 120 000 ha
urskog som fortfarande finns kvar skyddas. Miljöpartiet de gröna kräver
avverkningsstopp i dessa skogar.
Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser oss ha råd att
spara ens det värdefullaste vi har. Sverige är medlem i den internationella
naturvårdsunionen IUCN, som föreslagit att 10 % av alla representativa
naturtyper ska bevaras för att säkerställa biologisk mångfald. Detta mål är
accepterat bl.a. av Australien och håller där på att genomföras. Vi anser att
det måste gälla även för den svenska produktiva skogen med dess speciella
biologiska värden. De medel som anslås förslår inte alls, och i brist på medel
tvingas länsstyrelserna idag ge klartecken till avverkning trots beräkningar att
urskogen och många av de hotade arterna är utrotade inom 5 år, om
avverkningarna fortgår i nuvarande takt. Inte ens till de viktigaste
nyckelbiotoperna i skogen finns det medel till skydd. Idag har endast några
hundra fått skydd av de ca 10 000, som avsetts skyddas till sekelskiftet.
Vi anser att 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlings-
gränsen måste skyddas och att det är bråttom att skydda de första fem
procenten. I år har samma begäran framförts från Naturskyddsföreningen och
Miljövårdsberedningen. Men regeringen ökar inte anslagen med en krona.
OECD:s synpunkter
I oktober 1996 presenterades "OECD Environmental
Performance Review of Sweden". Den i särklass hårdaste
kritiken gällde vårt arbete för att skydda den biologiska
mångfalden. OECD konstaterar:
"Pressures from forestry and agriculture have been the main sources of
threats to biodiversity; changing practices in both sectors have been
introduced recently and have yet to prove their effectiveness. The proportion
of land area set aside for nature protection is smaller and less representative
of the major biomes than in many OECD countries. While 6.6 per cent of
Sweden´s total territory is legally protected, only 0.5 per cent of productive
forest outside the mountain region is protected and relatively little attention
has been paid to the protection of freshwater and marine habitats. More
could be done to meet the parliamentary goal or preserving native species.
Considering the task ahead, overall spending on nature conservation appears
low, especially since a large part of present funding goes for compensation
payments." [OECD:s egen kurs.]
Miljöpartiet de gröna instämmer i OECD:s kritik. I skrivelsen redovisas
ingenting som gör att målet att den biologiska mångfalden och genetiska
variationen i skogen säkras (ett av målen) eller att hotade arter och naturtyper
skyddas (ett av målen). I dag finns inte ens medel att avsätta de viktigaste
nyckelbiotoperna.
Jakten måste vara ekologiskt långsiktigt hållbar
Jakt ses fortfarande i Sverige som en areell näring. Vi i
Miljöpartiet de gröna anser att det är fel. Jakten i dag är en
hobby, som förvisso kan ge kött i frysen, men för de flesta är
utgifterna för jakten större än köttvärdet. Jakten borde därför
ses som en fråga i intim förening med biologisk mångfald.
Jakten i Sverige borde baseras på inventering av de arter, som man vill
jaga och jakten borde bestämmas utifrån detta. Annars är risken
överhängande att jakten inte blir långsiktigt ekologiskt hållbar. Man skjuter
inte av ett överskott, utan av en stam där individantalet minskar. Man kan
säga att man inte tar av ränta utan tär på kapitalet.
Det borde vara självklart att inte tillåta jakt på de arter som finns i
ArtDatabankens lista över hotade arter, liksom att ta bort jakt på arter där
populationerna minskar. Idag sker jakt på hotade arter som stjärtand och
sädgås liksom på arter där stammarna går kraftigt tillbaka som tjäder och
enkelbecksin. Likaså har jakttrycket på ripa ökat mycket sedan den nya
upplåtelseformen för småviltsjakt kom. Idag skjuts 4 gånger mer ripa än före
1993. På många platser är jakten idag inte ekologiskt långsiktigt hållbar.
Miljöpartiet anser att det ska klarläggas hur mycket av respektive art som
kan skjutas varje jaktsäsong för att därigenom se till att jakten är långsiktigt
ekologiskt hållbar.
M74 - laxsjukan
Att i en skrivelse som ska beröra de viktiga miljöproblemen
i dag inte beröra sjukdomen M74 är en brist. En diskussion
om denna och vilka åtgärder regeringen avser vidta för att
lösa gåtan måste till ett kommande år finnas med i
skrivelsen. Den viltreproducerade laxen, dess hotade existens
och åtgärder för att bevara arten är också frågor som borde
belysas mer i skrivelsen. I såväl Riodeklarationen som
Bernkonventionen förbinder sig Sverige att bevara de vilda
populationerna i uthålliga bestånd. Så sker inte med
vildlaxen i dag. Den kan vara utrotad inom några år om inte
drivgarnsfisket på blandade bestånd i Östersjön upphör,
något som fått ICES att under flera år förorda att inget fiske
efter lax alls ska ske i södra Östersjön. Laxsjukan M74 utgör
ännu ett hot mot vildlaxen och gör situationen akut.
Sverige borde därför aktivt verka för att fisket av lax på blandade bestånd
upphör i Östersjön och gå före genom att utnyttja den kvot landet får till
fiske utefter Norrlandskusten, där fiske på blandbestånd lättare kan undvikas.
"Myrskyddsplan för
Sverige" våren 1994
Planen var inte komplett. Myrrika Norrbottens län saknades,
information om omgivande fastmarksskog var bristfällig
eller inaktuell. Fortfarande saknas konkreta åtgärdsprogram
och skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar, mader och
slättsjöar.
Miljöpartiet anser att regeringen bör ges i uppdrag att se till att myrskydds-
planen kompletteras med Norrbottens län och konkreta åtgärdsprogram och
skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar, mader och slättsjöar.
Utvidga skyddet av våra
älvar
Älvsträckor och vattenområden som för närvarande är
skyddade enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen, är bara skyddade
mot vattenkraftsutbyggnad. Detta är ett mycket trubbigt
skydd, speciellt med hänsyn till biologisk mångfald.
Miljöpartiet anser att skyddet av våra älvar ska ta sin utgångspunkt i en
samlad syn på hela älvekosystemet. Skyddet bör alltså utvidgas till att gälla
all exploatering av älvekosystemet, inte bara i själva älven, utan även i en väl
tilltagen skyddszon.
Inrätta marina reservat
Arbetet med inrättandet av marina reservat har pågått länge,
men har hittills inte lett till tillräckliga bevarandeinsatser.
Detta arbete måste fördjupas, konkretiseras och påskyndas.
Den nyligen presenterade planen "Marina reservat i Sverige"
måste skyndsamt realiseras men också kompletteras, speciellt
beträffande skyddet av grunda kustområden med exempelvis
mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar. Dessa områden
utsätts i dag för en omfattande exploatering i form av fiske.
Miljöskadade områden
Det finns många miljöskadade områden i Sverige, där gifter
läcker till naturen, ca 2 000 platser enligt Naturvårdsverkets
lista. Det finns kvicksilver och andra tungmetaller, kreosot
och stabila organiska kemikalier som vi vet kommer att läcka
ut och påverka det levande och även oss själva om inget
görs. En förutsättning för en väg mot ett ekologiskt hållbart
samhälle måste vara att eliminera de "miljöbomber" som
i dag läcker gifter. Räknar man in alla nedlagda
bensinstationer m.m. tror man att siffran kan vara så hög som
7 000 objekt, som behöver saneras. Industrins uppbyggnad i
Sverige har satt spår, spår som vi, den generation som kunnat
leva gott på framsteg, måste åtgärda. Det kanske inte är så
glamouröst att städa, men mp anser att den vilja till
ekologiska satsningar som regeringen säger sig ha måste
manifesteras i satsningar för att åtgärda de miljöskadade
områdena. Antingen tar denna generation hand om
försyndelserna eller så överlåter vi det till kommande
generationer. Då riskerar dessutom många av de gifter, som
borde tas omhand, att spridas och ta sig in i näringskedjorna
och situationen kan förvärras och saneringen fördyras.
En beräknad kostnad för att klara av saneringarna av "miljöbomberna" är
minst 20 miljarder kronor. De objekt där man har startat saneringen t.ex.
Turingeån och sjön Turingen i Södertälje kommun, förorenade av
kvicksilver, visar att kostnaden ofta blir större än beräknat. Under
mandatperioden 1988-1991 anslogs 150 miljoner kronor, vilka beräknades
räcka till 5 objekt. De räckte till två, däribland Järnsjön i Emåns vatten-
system, där en sanering av PCB genomfördes.
Naturvårdsverket begärde 210 miljoner kronor för 1997. Regeringen
föreslog i budgetpropositionen att 19 miljoner kronor anslås, det vill säga
mindre än 10 %, vilket var den summan riksdagen anslog. I år har anslaget
tagits bort helt med motivering att det nya investeringsanslaget E1 Stöd till
ekologisk omställning och utveckling öppnats för detta ändamål. Det är i och
för sig bra och något Miljöpartiet krävt, men en del av projekten har inletts
och kan inte komma ifråga för investeringsbidraget. Dessutom finns ingen
möjlighet att söka medel för inventering och förundersökningar av
investeringsmedlen, vilket i praktiken innebär att saneringsarbetet avstannar.
Dessutom kräver saneringarna specialkompetens, som byggts upp på
Naturvårdsverket och länsstyrelserna.
Det är viktigt att arbetet med att åtgärda de miljöskadade områden som
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har inlett kan fullföljas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Aktualisera vattenfrågorna i
FN
Sverige är medlem i FN:s säkerhetsråd och blir i sommar,
den 1 juli, ordförande i rådet.
Från Miljöpartiets de grönas sida har vi hävdat sedan inträdet i höstas, att
det är dags att ta in miljöfrågorna som ordinarie punkt på säkerhetsrådets
dagordning, med speciell fokusering på den globala vattentillgången och
vattenförsörjningen. Det är viktigt att Sverige sätter fokus på de miljöfrågor
som i sin förlängning är ett hot mot den globala livsmedelsförsörjningen och
därmed också en konfliktrisk och ett hot mot världsfreden. Miljöpartiet
menar att en av Sveriges prioriteringar i säkerhetsrådsarbetet är att se till
att
världens vattenproblem får en egen permanent punkt på säkerhetsrådets
dagordning.
Vatten är människans viktigaste livsmedel. Länge har vatten betraktats
som en oändlig resurs, som aldrig kan ta slut. Det har alltmer framkommit,
att med det slöseri som förekommer överallt, från hygiensystem till
bevattningssystem och industrier, börjar vattnet bli en bristvara. Dricksvatten
förorenas, såväl av nitrat, bekämpningsmedel som industrikemikalier. Redan
i dag har mer än 20 av världens länder akut vattenbrist och även länder i
Europa använder mer än tre gånger mer vatten än vad som regenereras
naturligt.
I årets upplaga av Worldwatch Institutes bok "Tillståndet i världen" tas
vattenbristen upp som ett av mänsklighetens stora framtida problem.
Grundvattnet sjunker i många länder, t.ex. Indien och Kina. Som exempel
nämns att grundvattnet under Peking sjunkit från en nivå på 5 meter under
markytan 1950 till drygt 50 meter 1996. Gula floden når periodvis varje år
inte havet eftersom vattnet utnyttjats under vägen. För jordbruket vid kusten
är detta en katastrof. Amu-Darja, en av Aralsjöns största tillflöden, når heller
inte fram vilket innebär att sjön går mot en ekologisk kollaps. Fisket, som en
gång uppgick till 44 000 ton, håller på att försvinna.
Vatten är ett livsmedel utan vilket vi inte kan leva. Det finns en stor risk att
konflikter om vattentillgångar kan bli verklighet om inte vattenhanteringen
blir hållbar i framtiden. Det är därför en mycket viktig fråga för FN:s
säkerhetsråd, en fråga vi föreslår att Sverige ska prioritera i säkerhetsrådet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Utbildning, forskning och
utveckling
Förskola, grundskola och gymnasium
Skolan ska vara en arbetsplats dit alla går med glädje, där det
är en lust att lära och arbeta och där alla känner ansvar för
varandra och för verksamheten. Skolan är landets största
arbetsplats. Eftersom barn arbetar där är det viktigt att ställa
särskilt höga krav på skolans arbetsmiljö, både den fysiska
och den psykosociala.
En demokratisk grundsyn som utgår från att människan till sin natur är
aktiv och vill vara deltagande ska enligt Miljöpartiets uppfattning prägla all
utbildning. För att överleva som art på jorden och rätt skydda jordens många
livsformer inför kommande generationer måste människan utveckla en
ekologisk förståelse. Det räcker inte bara att känna till. Vi måste också förstå
och respektera naturens lagar och värdesätta livets mångfald och livsformer.
Kunskap om och vördnad för livet i ett brett ekologiskt perspektiv är en
väsentlig del av det som eleverna ska bära med sig från skolan. Vi måste
också förstå vår kulturella särart och de historiska skeenden som format vårt
och andra människors olika samhällen. Barnen behöver insikt i sin egen
historia och vetskap om att de är med och formar framtiden.
Miljöpartiet anser att undervisningen ska bygga på en helhetssyn där
människan betraktas som en medvarelse i det stora ekologiska samspelet.
Detta ska gälla alla skolformer, från förskola till högskola och annan
vuxenutbildning. Kunskap och färdighet, teori och praktik är lika viktiga i en
sådan process. Eleverna ska uppmuntras att använda och utveckla sin
tankeförmåga, sina känslor, sin vilja, sin handlingskraft och sin fantasi.
Genom att ordnad tillsyn eller utvärdering av utformning och innehåll i
förskolornas pedagogiska verksamhet saknas är underlaget för en utvärdering
av miljökunskap i förskolan mycket svagt. För grundskolan och gymnasiet är
tillsyn, uppföljning och utvärdering stipulerad i lag, men verkställan är helt
bristfällig och inte heller där finns alltså något bra underlag för en
bedömning. Flera exempel på skolor som framgångsrikt integrerat
miljöfrågorna i undervisningen finns dock, och detta kan kanske tas som en
indikator på att miljökunskapen ökar, framför allt inom grundskolan.
Genom bl.a. yrkesinspektionens och miljökontorens arbete finns goda
kartläggningar av miljön i själva skolan. Den visar att bristerna i arbetsmiljön
i skolorna är alarmerande dålig. Skolan hör utan tvekan till landets sämsta
arbetsplatser. Långt över hälften av skolor och förskolor har undermåliga
sanitära förhållanden, t.ex. vad gäller luften i klassrummen.
En särskild utredning av lärarutbildningen ska äga rum och därvid bör
frågan om miljökunskapens plats och omfattning särskilt beaktas.
Yrkesutbildning
En yrkesgrupp som samhället i en snar framtid kommer att
efterfråga är ekotekniker, dvs. personer med utbildning inom
teknik och biologi, teknik och medicin, ekonomi och biologi
och med gedigen kunskap i ekologi. Personal som har
kunskap inom gränsområdet mellan biologi, ekologi,
ekonomi och teknik behövs i arbetet att anpassa byggnation,
sophantering, avloppsrening, energiproduktion,
varuproduktion och återvinning, dricksvattenhantering osv.
till moderna krav. Denna personal behövs för att
miljövänligare alternativ ska kunna ersätta otidsenliga
lösningar som genom tradition har fäste i den nuvarande
verksamheten. Deras kunskap kan också bidra till att nu
verksamma, traditionellt utbildade ingenjörer och ekonomer
får lättare att ta till sig nya tekniker och nya synsätt.
Dylika utbildningar har införts i mindre skala och då ofta i speciella syften,
t.ex. utbildning av miljöskyddsinspektörer. Behovet av miljökunnig personal
inom olika sektorer (teknik, trafik, ekonomi, etc.) bör kartläggas. Det behövs
en ordnad utbildning i stor skala av de olika ekotekniker, miljöekonomer och
miljö- och hälsoskyddsinspektörer som behövs för att möjliggöra en effektiv
övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle. Alla yrkesutbildningar ska ha
ett anpassat inslag av miljökunskap.
Utbildning i stället för arbetslöshet - i
utvecklingens tjänst
Miljöpartiet delar regeringens allmänna inställning vad gäller
arbetslöshetsåtgärder i form av utbildningsinsatser. Vi vill
dock särskilt poängtera att den ökade utbildningsresursen
innebär en unik möjlighet att skapa ett kunnande i landet
som gynnar omställningen av det svenska samhället till
långsiktig hållbarhet. En stor del av utbildningsinsatserna bör
inriktas på miljöfrågor, miljöteknik, ekologiskt jordbruk,
miljöanpassad energiproduktion, metoder för återvinning och
återanvändning etc. Vi föreslår att utbildningar med sådan
inriktning prioriteras så att Sverige står väl rustat att möta
framtidens stora problem. Vi förutsätter att riksdagen ges
tillfälle att delta i planeringen av den i dagens läge stora och
rörliga vuxenutbildningen så snart en utvärdering av redan
vidtagna åtgärder finns att tillgå.
Forskning
De miljöproblem som det moderna samhället står inför
kräver stora forskningsinsatser under de närmaste åren. Vi
föreslår att regeringen speciellt uppmärksammar behovet av
stöd till forskning inom naturskydd, miljöskydd, miljövänlig
produktion och varuhantering samt miljöbetingat hälsoskydd.
En rad åtgärder krävs för att inte Sverige ska halka efter i
miljöarbetet ytterligare. I det följande ges ett exempel på
insatser med god spridningseffekt - inrättande av ett
miljötekniskt institut.
Det är en brist att landet saknar ett större institut med inriktning på
forskning och utveckling av teknik inom miljöskyddsområdet och
naturvårdsområdet. Ett sådant miljöteknikinstitut kan med fördel bildas i
samverkan mellan Kungliga tekniska högskolan, Försvarets forsknings-
anstalt, Statens naturvårdsverk och ett eller flera universitet. Verksamhetens
samordning med företagens intressen ska ske genom medverkan av NUTEK
och företag eller branschorganisationer. FRN föreslås få ansvaret för ledning
av planeringsarbetet som ska ske i samarbete mellan deltagande parter. Den
organisatoriska strukturen bör i relevanta delar utformas som VTT i Finland,
dvs. med laboratorie- och verkstadsresurser disponibla för institutet.
Möjligheterna att samordna denna del med existerande laboratorier vid KTH
eller någon universitetsinstitution ska om möjligt utnyttjas.
Det miljötekniska institutet kan utöver forskning och utveckling av
miljöanpassad teknik också fungera som referensorgan för övriga
utvecklingsinstitut och produktutvecklande företag. I kraft av sin kompetens
kan institutet ha en rådgivande funktion vid extern produktutveckling så att
man på ett tidigt stadium i utvecklingsarbetet kan upptäcka miljömässiga
nackdelar med en produkt och välja alternativ som är bättre miljöanpassade.
Genom att miljöanpassade produkter kommer att ha ett konkurrensförsteg så
bör detta vid sidan av de positiva effekterna på miljön också generera
konkurrensfördelar för svensk industri.
Det är också viktigt att regeringen aktivt verkar för en omställning av vissa
forskningsverksamheter till miljöinriktad verksamhet. Försvarsforskningen är
ett gott exempel. Där finns god kompetens inom en rad forskningsområden
med beröring till miljöteknik som lätt kan ställas om till civil verksamhet.
Forskning och högre utbildning
Det är viktigt att alla medborgare som utbildar sig vid
universitet och högskolor får goda insikter i ekologi och de
grundläggande villkoren för liv på jorden. Inslag med
biologi, ekologi och miljökunskap bör vara obligatoriska i
alla utbildningar. Specialistens styrka ligger i det snäva
perspektivet. För en långsiktigt hållbar utveckling utgör det
snäva perspektivet inom olika grenar av teknik, fysik och
kemi ett av de största hoten. Särskilt viktigt är det därför att
alla forskarutbildningar inom dessa områden har ett gediget
inslag av biologi, ekologi och livskunskap. För att detta ska
kunna genomföras effektivt krävs genomgripande
förändringar i universitetens och högskolornas organisation,
t.ex. att fakultetsgränserna upplöses så att tvärvetenskaplig
forskning och undervisning underlättas.
Försvarspolitiken
Regeringen redovisar under punkt 2.15 Konsumentpolitikens
roll för ekologisk hållbarhet. Arbetet ska syfta till att minska
hushållens utsläpp, energiförbrukning och avfall. Vi anser att
det synsättet inte räcker för att få en ekologiskt hållbar
konsumtion. Vårt mål med konsumentpolitiken är att minska
energi- och resursförbrukningen. Dessutom anser vi att
konsumentpolitiken är en fråga som berör alla
samhällsområden.
Riksdagen har beslutat om att vidga säkerhetsbegreppet till att gälla även
andra hot än militära. Ett av dessa reella hot är den pågående
miljöförstöringen. Försvarsberedningen skriver i sin rapport "Omvärlds-
förändringar och svensk säkerhetspolitik" (Ds 1996:51) bland annat att
hotbilden sträcker sig "över klassiska maktkonflikter till försörjningskriser,
ekologiska obalanser, migrationsrörelser, nationalism, etniska och kulturella
konflikter och terrorism till det postindustriella samhällets sårbarhet t.ex.
genom specialisering och komplexa beroenden och beroendet av en väl
fungerande infrastruktur".
Vidare skriver Försvarsberedningen: "De potentiella miljöproblemen i vårt
närområde till följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall från
kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora." Beredningen
anser att potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor och miljö
ryms i bland annat olyckor och attentat mot kemiska industrier och
kärnkraftverk. Ett antal långtidsverkande faktorer som inverkar på den
säkerhetspolitiska utvecklingen räknas upp: "bland dessa kan nämnas
miljöförstöring, färskvattenbrist och livsmedelsbrist".
Totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu
när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets
miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse
både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med att
miljöförstöring är ett säkerhetspolitiskt problem. Miljöpartiet anser inte att
Försvarsmakten skall vara undantagen de miljölagar som reglerar det civila
samhället.
I skrivelsen flyttar inte precis regeringen fram positionerna på
miljöområdet. Regeringen sammanfattar att man tänker "fortsätta att mål-
medvetet bedriva miljöarbetet inom Försvarsdepartementets verksamhets-
område enligt de riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen" och att man
skall "agera för att myndigheterna inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av
statsmakterna anvisade inriktningen på miljöområdet". Miljöpartiet utvecklar
miljöfrågorna i en särskild motion med anledning av regeringens skrivelse
Totalförsvar i förnyelse (1997/98:4).
Konsumentpolitiken
Om vi ska kunna förverkliga en ekologiskt hållbar
konsumtion är det viktigt att miljömålet inom
konsumentpolitiken har samma tyngd som övriga
konsumentpolitiska mål. I nuläget finns det dock en
motsättning i det faktum att miljömålet kan stå i konflikt
med andra konsumentpolitiska mål. Detta problem grundar
sig på den verklighet som finns idag, nämligen att hållbart
producerade varor kan vara dyrare än icke hållbart
producerade varor vilket i sin tur grundar sig på att politiken
idag inte sätter pris på miljöförstöring. Det bör alltså vara ett
mål även för konsumentpolitiken att påverka politikens
utformning så att man sätter ett pris på miljöförstöring för att
kunna uppnå ett samhälle med en hållbar konsumtion. I och
med det faktum att många politiska områden påverkar
konsumtionsvanor så bör man vid offentliga utredningar och
propositioner beakta förväntade effekter på hushållens
miljöpåverkan.
Frivilligorganisationer har en viktig attitydpåverkande funktion i
samhället. Vi vill stärka deras roll. En sak som vi ser som viktig i detta
arbete
är att Sverige ska verka för att bibehålla den nationella miljömärkningen och
inte som idag urholka den.
Åtgärdsprogram för
ekologiskt hållbar ut-
veckling inom
Utrikesdepartementets
verksamhetsområde
Kapitlet börjar med en sammanfattning. Innan man
överhuvudtaget går in på innehållet, bör begreppen klaras ut,
så att skrivelsen är tydlig vad gäller uttrycket hållbar
utveckling.
Punkt tre på åtgärdsprogramschemat talar om miljöhänsyn och hållbar
utveckling. Här måste begreppet betyda hållbar ekologisk utveckling. Samma
gäller ett par rader nedanför, där det står, att man skall verka för att
miljöaspekter och hållbar utveckling integreras i WTO. De två sista
punkterna talar däremot tydligt och klart om ekologiskt hållbar utveckling,
vilket är det rätta uttrycket när man refererar till miljöfrågor och
miljöproblem.
Texten i avsnitt 3.2.9. handlar om verksamhetsplanering och personal-
utveckling, och att arbetet för ekonomiskt hållbar utveckling lyfts fram under
den årliga verksamhetsplaneringen.
Avsnittet avslutas med, att hållbar utveckling ställer ökade krav på
kompetens, vilket skall mötas genom utbildning av den egna personalen. Är
det hållbar ekologisk eller hållbar ekonomisk utveckling det handlar om här?
För att vara riktigt säker på saken måste man gå tillbaka till
åtgärdsprogramschemats sista punkt, där ekologiskt hållbar utveckling
nämns i samband med att utveckla personalens kompetens inom området.
Med detta vill Miljöpartiet framhålla, att dagligdags, på konferenser och
seminarier, i press och media, har det gått inflation i uttrycket hållbar
utveckling. Det har medfört att läsaren eller den som lyssnar blir osäker om
vad begreppet hållbar utveckling står för och betyder.
Vi föreslår, att vi här i riksdagen, i fortsättningen använder uttrycket på ett
tydligare sätt, med tillägget ekologisk/ekologiskt respektive ekonomisk/
ekonomiskt, så att inga osäkerheter eller missförstånd uppstår om den
innehållsmässiga betydelsen.
I avsnittet om utvecklingssamarbetet talas om särskild prioritering av fem
områden: vatten, livsmedelssäkerhet, kustzoner, energi och urban miljö.
Det är fem väl valda områden för prioritering, men Miljöpartiet vill
speciellt framhålla vatten, som också står först i raden. Det nämns också att
regionala initiativ finns vad gäller vattenförsörjningen i södra Afrika, som i
sin helhet är en världsdel med svåra vattenförsörjningsproblem. Vatten är
basen och grundförutsättningen för all livsmedelsproduktion. Det har länge
ansetts för en oändlig resurs och varit utsatt för ett otroligt slöseri, både
inom
sektorn för hus och hem, för bevattningssystem och inom industrisektorn.
Brist på vatten betyder brist på mat, och brist på mat skapar oro och
instabilitet i ett land. Att värna om vattentillgångarna i en region, ett land,
en
världsdel, är i grunden ett viktigt konfliktförebyggande arbete. Miljöpartiet
menar att det därmed hör hemma på säkerhetsrådets dagordning som en
permanent dagordningspunkt.
En av punkterna på åtgärdsprogrammet säger, att Sverige skall verka för
att miljöaspekter och hållbar utveckling skall integreras i WTO. Integrera är
ett ord som inte förpliktar alls. Att verka för en integrering kan möjligtvis
accepteras som en mjukstart, när man vill föra in miljöklausuler i WTO. Men
samtidigt måste man klart säga ifrån, att det är fråga om miljökonse-
kvensbeskrivningar som Sverige anser nödvändiga i handelsavtalen i WTO.
Det längsta textavsnittet tar upp handel och miljö. Man påpekar att miljö
och ekonomisk utveckling skall främjas, man framhåller att de miljöpolitiska
prioriteringarna skall klargöras, men med den inskränkningen att det gäller i
förhållande till handelsavtalen.
När man från regeringens sida kommer in på U-länder och nyligen
industrialiserade länder, så vore det enligt Miljöpartiet ett bra tillfälle att
slå
ett slag för en ny svensk modell: prioriteringen av miljöfrågor och
miljökonsekvens i biståndspolitiken, med resultat i det praktiska utvecklings-
samarbetet.
Jordbruk och fiske
Miljöpartiet de gröna har i motion med anledning av
regeringens proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och
jordbruk utvecklat sin syn på detta. Här vill vi kort framhålla
följande:
Östersjölaxen
Vi anser att fiske i Östersjön på blandade bestånd av vild och
odlad lax i uppväxningsområdena skall upphöra. Skälet till
detta är att den vilda, naturreproducerade, laxen är hotad och
ett fiske på den måste kunna kontrolleras. Däremot är
stammen av den odlade laxen stor och klarar en rejäl
beskattning. Genom att förbjuda drivgarn längre än 2,5 km i
Östersjön och flytta den svenska kvoten mot kusten och
älvmynningar där den odlade laxen samlas kan ett selektivt
fiske ske. På så sätt kan den vilda laxen ges förutsättningar
att växa till sig och reproducera sig.
Program för resurshushållande
konventionellt jordbruk
Miljöpartiet anser att det är mycket angeläget att ett sådant
stöd inom miljöstödet kommer till. Dock är vi mycket
kritiska till den utformning av stödet som regeringen nu
föreslår. Vi anser inte att stödet med den utformningen på
något sätt kommer att leda till ett resurshushållande
konventionellt jordbruk, utan ser det som ett allmänt stöd för
konventionella gårdar där kraven är sådant som enligt vår
mening varje bonde redan kan och gör. Det är dessutom
förbryllande att regeringen föreslår olika totalt stöd för
samma åtgärder beroende på den areal bonden brukar.
Miljöpartiet yrkar avslag på det nya stödet Program för resurshushållande
konventionellt jordbruk i den utformning regeringen föreslår.
OECD har gjort en översyn av Sveriges miljöarbete.
Resultatet presenterades hösten 1996 i boken
"Environmental Performance Reviews - Sweden".
I Miljöpartiets motion 1996/97:Jo19 ... i visionernas väntrum, lagd med
anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt
hållbart samhälle, redovisades en sammanställning av vilka åtgärder som
gjorts/inte gjorts med anledning av rekommendationer från OECD. Vi delade
upp det regeringen ville kalla åtgärder i tre kategorier:
Verkliga åtgärder som vidtagits eller som i skrivelsen aviseras att de ska
vidtas. ("Åtg." i tabellen nedan).
Utredningar som pågår eller som regeringen avser att sätta i gång.
("Utred." i tabellen nedan).
Inga åtgärder vidtagna som baserar sig på OECD:s rekommendationer.
("Ej åtg." i tabellen nedan).
Vi finner det angeläget att redovisa hur det ser ut idag. Nedanstående
utvärdering är en reviderad version av motsvarande utvärdering som gjordes
i vår motion på regeringens skrivelse 1996/97:50.
OECD:s rekommendation
Åtg.
Utred.
Ej åtg.
Genomförd miljöpolitik
1. att de miljöregler som grundar sig på
individuell prövning av miljöfarlig
verksamhet, harmoniseras med EU:s
regelverk med kvalitets- eller utsläppsnormer
X
2. att harmonisera kontrollsystemet för
utsläpp av industriavfall
X
3. att använda en kombination av olika
styrmedel för ökad kostnadseffektivitet
X
Luft
4. att främja arbetet med att begränsa
utsläppen av kväveoxider, flyktiga organiska
ämnen och stoft från arbetsfordon och fartyg
X
X
5. att främja strängare krav för kväveoxider,
flyktiga organiska ämnen och stoft från
motorfordon
X
6. att främja förbättrat energiutnyttjande och
användning av förnybara energikällor
X
X
7. att öka användningen av ekonomiska
styrmedel
X
8. att skatteavdrag för pendling med bil också
fortsättningsvis i realiteten är begränsad till
landsbygden
X
9. att ändra reglerna för förmånsbeskattning
så att privatkörning undantas
X
10. att utveckla och införa en riksomfattande
strategi för att begränsa ökningen av
biltrafiken samt förstärka trafikplaneringen
och användningen av allmänna transporter i
tätorter
X
Kemiska produkter, avfall, återvinning
11. att utveckla ett systematiskt sätt att
prioritera vid arbete med riskreduktion
X
12. att utvärdera rapportsystemet till produkt-
registret
X
13. att förbättra skötseln av avfallsdeponier
X
14. att utveckla en strategi för att förbättra
omhändertagandet av industriavfall, bygg-
och rivningsavfall
X
15. att initiera producentansvar för flera
avfallströmmar
X
16. att identifiera prioriterade produktgrupper
och formulera strategier med tydliga mål
X
17. att fortsätta ansträngningarna för att
utveckla och genomföra kostnadseffektiva
modeller enligt kretsloppsprincipen
X
Vatten
18. att formulera en strategi för att hantera
miljöeffekterna av intensivt jordbruk
X
19. att ägna fortsatt uppmärksamhet åt
lämplig användning och bortskaffande av
slam från avloppsreningsverk
X
20. att göra riskbaserade prioriteringar för
efterbearbetning av mark vid gamla gruvor
och andra förorenade platser
X
21. att öka ansträngningarna för att minska
utsläppen av kadmium i syfte att tillgodose
miljömålen för Nordsjön och Östersjön
X
22. att lägga större vikt vid vattenrecipienter
och ekosystem och anta ett avrinningsom-
rådesperspektiv
X
23. att förbättra insynen vid genomförandet
av vattenpolitiken genom en tydlig rappor-
tering av åtgärder och deras resultat
X
Naturvård
24. att ge hög prioritet åt naturvården
X
25. att sätta upp kvantitativa mål för skyddade
områden i termer av total area,
representativitet och minimistorlek för
enskilda parker och reservat och att öka
ansträngningarna att nå dessa mål
X
26. att skapa marina reservat i den svenska
delen av Östersjön
X
27. att genomföra aktionsplanen för biologisk
mångfald och göra skyddet av denna till en
grundläggande princip i den föreslagna
miljöbalken
X
28. att ytterligare integrera miljöhänsyn i
skogsvården och säkerställa att skogsbruket
allt mer utvecklas i riktning mot ett hållbart
och miljömedvetet synsätt med relevanta mål
och måluppföljning
X
Miljöanpassad samhällsutveckling
29. att fortsätta arbeta i riktning mot vidgad
användning av ekonomiska styrmedel
X
30. att integrera miljöfrågorna i alla statliga
förberedande processer och beslutsprocesser
inkl. användning av
miljökonsekvensbeskrivningar
X
31. att i samband med de förslag som väntas
från energi-, transport- och
skatteväxlingskommittéerna sätta upp mer
precisa mål och tidpunkter för genomförandet
X
32. att ytterligare stärka länsstyrelsernas
expertkunskap på miljöområdet och
strategiska kapacitet
X
33. att fullfölja arbetet med miljöbalken [ ]
X
Jordbruket
34. att stärka uppföljningen och genomför-
andet av åtgärder om natur- och landskaps-
vård i jordbrukspolitiken
X
35. att stärka tillämpningen av föreskrifter om
kväveläckage
X
36. att fortsätta ansträngningarna att reducera
utsläppen av ammoniak
X
37. att fortsätta övervaka effekterna av
åtgärder för att minska riskerna med kemiska
bekämpningsmedel
X
38. att ägna större uppmärksamhet åt
kostnadseffektiva aspekter i utformning av
åtgärderna (avser jordbruk)
X
39. att utveckla en nationell strategi för ett
miljöanpassat jordbruk och ta hänsyn till
lokala kriterier vid genomförandet
X
40. att förbättra integreringen av olika
verksamhetsmål
X
Internationella frågor
41. att ratificera de avtal som Sverige nyligen
undertecknat
X
42. att införa åtgärder för minskning av
gränsöverskridande föroreningar av svenskt
ursprung och fortsätta ett aktivt internationellt
arbete för att reducera gränsöverskridande
luftföroreningar
X
43. att främja åtgärder för minskning av
luftföroreningar från fartyg på Östersjön
X
44. att stärka samarbetet inom ramen för
Helsingforskonventionen, HELCOM
X
45. att vara med och förebygga
sjöfartsolyckor i Östersjön
X
46. att minska koldioxidutsläppen från tran-
sporter och tillverkningsindustrier
X
47. att öka andelen miljöbistånd inom miljö-
budgeten
X
48. att fortsätta med miljöbistånd till länderna
i Central- och Östeuropa
X
SUMMA
11
18
21
Slutsatser
Nära hälften av det som regeringen kallar "åtgärder" är i
själva verket inga åtgärder som baserar sig på
rekommendationerna från OECD.
Bara en fjärdedel av "åtgärderna" har karaktär av verklig åtgärd som inte
innebär pågående eller kommande utredning.
Läget har förändrats ytterst marginellt det gångna riksdagsåret. Det har
blivit något fler utredningar (+2) och något färre "ej åtgärd" (-2).
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det första delmålet bör omformuleras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i det första delmålet bör framgå att det ekologiska
utrymmet på jorden måste fördelas solidariskt mellan alla människor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i regeringens andra delmål klart och tydligt skall framgå att
toxiska, resistenta och bioackumulerande ämnen skall fasas ut inom en
generation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bestånden av arter skall bevaras minst på den nivå de är i dag
men att åtgärder och ambitioner skall vara att bestånden skall öka,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en registrering av en art på hotlistan alltid bör innebära att en
konkret åtgärdsplan tas fram för arten och sätts i verket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i Sverige
utan att de rinnande vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar skall bevaras,
7. att riksdagen begär att regeringen utreder hotet mot lövskogar och
föreslår åtgärder så att hotet mot de lövskogsberoende arterna minimeras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör se över utvecklingen av den biologiska
mångfalden i jordbrukslandskapet och ta fram konkreta åtgärdsplaner för att
vända utvecklingen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avverkningsstopp i de kvarvarande urskogarna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför
skogsodlingsgränsen måste skyddas och att det är bråttom att skydda de
första 5 procenten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jakten i Sverige skall baseras på inventeringar av de arter som
man vill jaga och att jaktens omfattning skall bestämmas utifrån dessa så att
den blir långsiktigt ekologiskt hållbar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt skall verka för att fisket av lax på blandade
bestånd upphör i Östersjön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör gå före genom att flytta den kvot landet får till
fiske efter lax från uppväxningsområdena i Östersjön till områden utmed
kusten, där fiske på blandbestånd kan undvikas,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att myrskyddsplanen kompletteras med Norrbottens län och att
konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner om rikkärr, sumpskogar, mader
och slättsjöar tas fram,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyddet av våra älvar bör utvidgas till att gälla all
exploatering
av älvekosystemet, inte bara i själva älven utan även i en väl tilltagen
skyddszon,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att planen Marina reservat i Sverige måste realiseras men också
kompletteras, speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden med
exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med att åtgärda de miljöskadade områden som
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har inlett kan fullföljas,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de
globala miljöfrågorna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att vattenproblemen förs upp som en
permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka miljökunskapens ställning inom utbildning och
forskning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att totalförsvaret måste ligga i täten när det gäller miljöfrågorna,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Försvarsmakten är undantagen de miljölagar som reglerar det
civila samhället,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljömålet inom konsumentpolitiken måste ha samma tyngd
som övriga konsumentpolitiska mål,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige bibehåller den nationella miljömärkningen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uttrycket långsiktigt hållbart i fortsättningen förtydligas med
tillägget ekologisk/ekologiskt respektive ekonomisk/ekonomiskt, så att inga
osäkerheter eller missförstånd uppstår om den innehållsmässiga betydelsen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av miljökonsekvensbeskrivningar i
handelsavtalen i WTO,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringen av miljöfrågor och miljökonsekvens i
biståndspolitiken, med resultat i det praktiska utvecklingssamarbetet,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbjuda drivgarn längre än 2,5 km i Östersjön och att flytta
den svenska kvoten mot kusten och älvmynningar där den odlade laxen
samlas och ett selektivt fiske kan ske,
29. att riksdagen avslår det nya stödet program för resurshushållande
konventionellt jordbruk i den utformning regeringen föreslår.
Stockholm den 5 oktober 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Annika Nordgren (mp)