Hållbart jordbruk
Ett globalt perspektiv
Vår förmåga att producera livsmedel på ett ekologiskt hållbart sätt kommer att bli nästa sekels stora utmaning. Jordens förmåga att föda en växande världsbefolkning kommer knappast att kunna lösas inom ramen för en världsekonomi som bedriver rovdrift på ändliga resurser, leder till en ökad urbanisering och förstörelse av jordbruksmark. Trots att världens jordbruksproduktion fördubblats sedan 1960 svälter 800 miljoner människor. Huvudorsaken är fattigdom. Medan rika regioner och samhällsskikt lever i ett överflöd som skapar överskottsproduktion och vällevnadssjukdomar lever andra samhällsskikt och regioner i svält och fattigdom. Västvärldens livmedelsmönster håller inte i ett globalt perspektiv. För att säkra mänsklighetens överlevnad måste dagens livsmedelsproduktion och utnyttjande av naturresurser ställas om så att de blir långsiktig hållbara.
Hoten mot jordbruksmarken
Växternas förmåga att via fotosyntesen utnyttja solenergin samt tillgång på vatten och odlingsbar jord är det fundament som vår existens bygger på. I dag utgör jordförstöring, vattenbrist, utarmning av den biologiska mångfalden och den genetiska bredden allvarliga hot.
Jordförstöringen har olika orsaker. Erosion, försaltning, ökenspridning, markpackning samt överutnyttjande orsakar jordförstöring av enorm omfattning. FAO, FN:s fackorgan för jordbruk, livsmedel, skogsbruk och fiske uppskattar den skadade jordbruksarealen till 1,2 miljarder hektar. World Watch Institute redovisar att mer än hälften av USA:s jordbruksproduktion sker i områden som gränsar till växande städer. I Asien går utvecklingen åt samma håll. Eftersom städerna växer tas produktiv jordbruksmark i anspråk för bostäder, industriområden och vägar.
Misshushållning av vatten är ett annat hot. Det finns bara "ett vatten", men det cirkulerar i ett oändligt kretslopp. Ett växande hot både för jordens befolkning som helhet och för livsmedelsproduktionen är den allt större bristen på färskvatten. Av jordens samlade vattentillgångar är 97 % salt och återfinns i världshaven. Av återstående 3 % färskvatten är drygt två tredjedelar bundet i polarisarna. Den ökade jordbruksproduktionen baseras till största delen på konstbevattnad jordbruksmark, som utnyttjar nästan 70 % av världens sötvatten. Ibland annat USA, Mexiko, Afrika, Indien och Kina töms i dag grundvattenreserver i snabb takt. Öster om Phoenix, Arizona, har grundvattennivån sjunkit med 120 meter, på Arabiska halvön är grundvattenuttaget tre gånger så stort som tillflödet för att nämna två exempel. Bristen på vatten riskerar också att leda till konflikter mellan länder och regioner. Det är därför mycket oroande att den framtida produktionsökningen av livsmedel förutsätts komma från konstbevattnade arealer.
Ytterligare ett hot är den minskande biologiska mångfalden och den genetiska utarmningen i inom jordbruket. Utvecklingen i dagens livsmedelsproduktion går mot en allt större likriktning. Det sker genom utvecklingen mot ett alltmer storskaligt jordbruk med monokulturer, dvs att bara en enda gröda odlas. Den genetiska variationen minskas genom att allt färre sorter och arter används samtidigt som starka ekonomiska intressen hindrar en alternativ utveckling. Ett exempel på detta är att det multinationella företaget Monsantos både säljer genmodifierade grödor och de bekämpningsmedel de är modifierade att tåla. Monsanto satsar nu stort i Östeuropa. Förutom att hela agerandet är oetiskt, hotas den biologiska mångfalden när ett företag får alltför stort inflytande.
Sammantaget ligger det en stor utmaning i att förändra användningen av jordbrukets ekosystem och fördelningen av ekonomiska resurser så att en ekologisk livsmedelsproduktion kan uppnås. Det behövs med andra ord en ny ekonomisk världsordning. Här har i-länderna ett särskilt ansvar att utveckla produktionsmönster som förenar hög avkastning med hållbarhet. I- länderna har dessutom ett ansvar att ändra konsumtionsmönster och livsstil eftersom vår definition av välfärd i form av ökad materiell konsumtion i rask takt övertas av u-länderna. Sverige kan och måste ta sitt ansvar för den nödvändiga omställningen.
Jordbrukets miljöfrågor i Sveriges närområde
I de baltiska länderna finns fortfarande naturtyper och en biologisk mångfald som för länge sedan gått förlorad i de nordiska länderna. Det är våtmarker, vildmarksområden och odlingslandskap som rymmer en flora och fauna som trängts undan av jordbruket i de nordiska länderna. I Baltikum finns fortfarande en nordisk kulturmiljö, med en mångfald som måste bevaras för framtiden. Det är av största vikt att de baltiska länderna ges möjlighet att värdera och bevara den mångfalden. Sverige bör inom ramen för det nordiska samarbetet ta initiativ till ett bevarande av kulturmiljön i de baltiska länderna.
Det finns också stora miljöproblem, främst i form av jordar som länge både besprutats och konstgödslats. En viktig orsak till att näringsläckaget från jordbruket minskat i länderna runt Östersjön är den ekonomiska omställningen som lett till att jordbruksproduktionen minskat. I en uppbyggnad av jordbruket är det viktigt att de stödinsatser Sverige bidrar med används för att utveckla jordbruksmetoder som är ekologiskt hållbara. Därför borde resultatet av de resurser som Sverige hittills bidragit med utvärderas och redovisas för riksdagen.
Jordbruket i EU
Det råder stor politisk enighet om att EU:s jordbrukspolitik behöver förändras. I regeringens bedömning sägs att politiken i ökad utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Vänsterpartiet menar att också djurskyddsfrågorna skall vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU vad gäller jordbrukspolitiken. Sverige har ett starkt skydd för djur. Den svenska djurskyddslagen anger att djur skall betraktas som kännande varelser och ha möjlighet att få utlopp för sina naturliga behov. Det är bra. Den svenska regeringen måste aktivt arbeta för bättre villkor för djuren i EU. Det gäller bland annat djurtransporter, djurens hantering i jordbruket och deras möjlighet att så långt möjligt få utlopp för sina naturliga beteenden.
Vänsterpartiet är också kritiskt till skrivningen om att offentliga insatser för kollektiva nyttigheter bara skall vara befogade om konsumenterna efterfrågar desamma.
Med kollektiva nyttigheter avses sådana värden som alla har tillgång till och som har ett gemensamt värde. Det kan till exempel gälla bevarandet av ett öppet odlingslandskap, möjligheten att plocka ängsblommor, att se jordbrukets tama såväl som naturens vilda djur, att kunna vandra i en skog. Det kan också gälla mer övergripande behov som ren luft och rent vatten. Därför kan inte, enligt Vänsterpartiets syn, de offentliga insatserna begränsas till konsumenternas efterfrågan.
Inom jord- och skogsbruk förändras landskapet förhållandevis långsamt. Andelen skogbevuxen och öppen mark har förändrats kraftigt under de senaste 150 åren, men förändringen sker successivt. Många ur 40- talsgenerationen minns fortfarande ett barndomslandskap som såg ut som de Sörgårdsidyller som skolböckerna presenterade, men i takt med urbaniseringen och jordbrukets strukturomvandling blir det allt färre som har en egen upplevd kunskap av jordbrukslandskapet. Avvägningen av vad som är kollektiva nyttigheter måste därför göras utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan.
Reformering av CAP
När det gäller behovet av reformering av CAP (EU:s gemensamma jordbrukspolitik) delar Vänsterpartiet de mål som utredningen KomiCAP föreslagit och som säger att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall syfta till att möjliggöra
Ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser och
Ett långsiktigt hållbart jordbruk.
Utöver dessa övergripande mål skall jordbrukspolitiken även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att
Den biologiska mångfalden bevaras och främjas
Kulturmiljöer bevaras
Ett varierat odlingslandskap främjas
Miljöbelastningen minimeras
Animalieproduktionen sker med högt ställa djurskyddskrav
En regional balans och en levande landsbygd främjas
Ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas
Vänsterpartiets reservation i utredningen har handlat dels om ett ifrågasättande av möjligheten att uppnå målen inom ramen för dagens EU, dels huruvida de föreslagna medlen leder till att målen uppnås.
Ett regionalt perspektiv
En av de svåraste frågorna att lösa vid en förändring av EU:s jordbrukspolitik är frågan om var jordbruksproduktionen skall bedrivas och vilken inriktning produktionen skall ha. I propositionen skriver regeringen att jordbruket i marginalområden och svaga regioner kan komma att minska utan motåtgärder och att det kan vara berättigat med riktade åtgärder. Vänsterpartiet kan inte acceptera en jordbrukspolitik som leder till att jordbruksproduktionen inte värderas så att den kan bedrivas på ett lönsamt sätt också i marginalområden.
Av globala såväl som regionala skäl bör jordbruksmarkens produktions- förmåga utnyttjas på ett ekologiskt hållbart sätt i hela EU. En regional självförsörjning av de livsmedel som naturligt kan produceras innebär ökad livsmedelssäkerhet, minskade transportbehov och en minskad miljö- belastning. Många av de kontrollsystem som EU-medlemskapet tvingar fram beror på att handel ses som överordnad annan verksamhet. Ökad handel, med djur, råvaror och förädlade livsmedel, innebär också ökad risk för spridning av smitta och sjukdomar. Regeringen bör därför verka för ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU.
Hållbart jordbruk i Sverige
Sverige är ett stort land med olika förutsättningar för jordbruk i olika delar av landet. Som nämnts i avsnittet ovan bör jordbrukets naturliga produktionsförmåga tas till vara i hela landet där så är möjligt. Kriterierna för ett ekologiskt hållbart jordbruk bör vara att det är resursbevarande, miljöanpassat och uppfyller högt ställda konsument- och djurskyddskrav samt att produktionen utgår från kretsloppets princip. Det ekologiska jordbruket måste öka i omfattning samtidigt som det konventionella jordbruket måste minska sin miljöbelastning. På sikt skall all jordbruksmark brukas ekologiskt. Användningen av genteknik riskerar att styra in jordbruksproduktionen i en riktning som ej är ekologiskt hållbar. Resistens mot kemiska bekämpningsmedel med hjälp av genetisk modifiering är ett sådant exempel, där de långsiktiga effekterna ej är klarlagda. Vänsterpartiet redovisar sin syn på gentekniken i en särskild motion.
Miljöstöden
Inordnandet i EU:s jordbrukspolitik har medfört en växande byråkrati inom jordbruket. Förutom de direktstöd som styrs genom EU:s garantifonder och som slukar den största delen av EU:s budget, finns ett stort antal struktur- och miljöstöd. Miljöstöden är för närvarande tio stycken:
- miljöstöd för bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i slåtterängar - - miljöstöd för bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i betesmarker - - miljöstöd för bevarande av öppet kulturlandskap - - miljöstöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer - - miljöstöd för anläggning eller återställande av våtmarker och småvatten - - miljöstöd för anläggning av extensiv vall och skyddszoner - - miljöstöd för fånggrödor - - miljöstöd för bevarande av utrotningshotade husdjursraser - - miljöstöd för traditionell odling av bruna bönor på Öland - - miljöstöd till ekologisk odling - Jordbruksverket (JV) har nyligen utvärderat miljöstöden. I sin utvärdering konstaterar Jordbruksverket bland annat att "miljöstöden är mycket svåra att hantera. Systemet torde nu ha nått en sådan komplexitet att det är svårt att klara av administrationen". Tilläggas kan att 40 % av JV:s verksamhet i dag är EU-relaterad. Till detta kommer en kraftigt ökad administration på länsstyrelserna som trängt ut annan viktig verksamhet. I genomsnitt är 20 % av länsstyrelsernas verksamhet EU-relaterad.
Det var mot bakgrund av ovan nämnda utvärdering som Vänsterpartiet i vårbudgeten avslog en utökad budgetram för miljöstöden och införandet av nya stöd. I stället borde resultatet av utvärderingen ligga till grund för ett nytt miljöprogram för kommande femårsperiod. När regeringen nu redovisar förslaget till nya delprogram kan vi konstatera att Vänsterpartiets förslag var än mer befogat. Regeringen föreslår i propositionen att ett delprogram för främjande av ett resurshushållande jordbruk skall införas, liksom en ny ersättningsform för slåtterängar. Dessutom skall en ny miljöåtgärd för bevarande av natur och kulturvärden i renskötselområdet införas efter vidare utredning.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen avslår förslaget till ett delprogram för främjande av ett resurshushållande jordbruk (Reko-stöd). Enligt Vänster- partiet ger Reko-stödet i den här utformningen inte acceptabel miljönytta för pengarna. För det första inför regeringen med detta stöd en helt ny princip när man ger ersättning för utbildning, dokumentation och genomförda åtgärder med en summa pengar per hektar ägd mark. Även om summan trappas av vid stora arealer så är det en märklig ordning. Det är naturligtvis viktigt med utbildning, men den skall i så fall ersättas utifrån förlorad arbetsförtjänst och tidsåtgång. Det hade varit betydligt bättre om avbytarsystemet hade varit kvar och kunnat användas för att avlasta den enskilde lantbrukaren. Med det föreslagna systemet uppstår dessutom en obalans mellan ekologiska jordbrukare och konventionella, eftersom systemet bara föreslås gälla inom det konventionella jordbruket. Konsekvensen av detta blir att den som bedriver ett resurshushållande jordbruk utan bekämpningsmedel - ett ekologiskt jordbruk - straffas, medan den konventionelle jordbrukaren får ersättning för utbildning.
För det andra innehåller programförslaget för Reko-stödet också ett orimligt högt stöd för så kallade sprutfria kantzoner. Det finns i dag ett särskilt stöd för anläggning av extensiv vall och skyddszoner. Enligt JV:s utvärdering har anslutningen varit mycket låg. Endast 17 % av arealmålet uppnåddes under året. Det nya förslaget är inte en utveckling av det gamla utan ett nytt stöd. Den totala kostnaden beräknas till 300 miljoner kronor. Systemet med ersättning för att inte orsaka näringsläckage, som det ju handlar om, går också stick i stäv med principen om att förorenaren skall betala. För att förhindra näringsläckage vore det mer logiskt att införa förbud mot bekämpnings- och gödningsmedel i en kantzon närmast vattnet.
I propositionen skriver regeringen att principen om att förorenaren betalar innebär att producenten står för kostnaden för att förebygga eller begränsa produktionens negativa miljöpåverkan. Principen kan uttryckas som en basnivå under vilken kostnaden för att motverka jordbrukets negativa miljöpåverkan åligger näringen själv. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna och på sådant sätt att principen om att förorenaren betalar upprätthålls.
Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod
År 2000 startar den nya femårsperioden för miljöersättningar. Det finns många skäl till en grundläggande revidering och omstrukturering i ett nytt miljöprogram. Jordbruksverkets utvärdering är ett skäl, den växande komplexiteten, den ökande administrationen, Jordbruksverkets och länsstyrelsernas ökade arbetsbelastning några andra. Det är alldeles uppenbart att hela stödsystemet måste förenklas och systematiseras. Det är viktigt att söka en administrativt enkel modell som i möjligaste mån eliminerar uppdelningen på en massa separata stöd. En modell som bland andra föreslagits av Världsnaturfonden är någon form av basstöd som sedan kan byggas på. Det avgörande för samtliga miljöstöd är att de bidrar till en snabbare omställning till ekologisk hållbarhet i jordbruket än vad som skulle ha varit fallet om de inte införts. Det är också viktigt att miljöstöden inte motverkar principen om att förorenaren betalar. Vänsterpartiet förutsätter vidare att de nya miljöprogrammen utformas så att de tar hänsyn till de varierande landskapstyper och odlingsvillkor som finns i hela landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de resurser som avsatts till att utveckla ekologiskt hållbara jordbruksmetoder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsfrågorna skall vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU vad gäller jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de resurser som Sverige bidragit med bör utvärderas och redovisas för riksdagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvägningen av vad som är kollektiva nyttigheter måste göras utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt all jordbruksmark skall brukas ekologiskt,
7. att riksdagen avslår förslaget till ett delprogram för främjande av ett resurshushållande jordbruk,
8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör utformas så att principen om att förorenaren betalar upprätthålls.
Stockholm den 3 oktober 1997
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Beijer (v) Karl-Erik Persson (v) Hanna Zetterberg (v) Owe Hellberg (v)
Gotab, Stockholm 1997