Motion till riksdagen
1997/98:Jo17
av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk


Ekologisk hållbarhet kräver jordbruk utan gifter
Inledning
Det konventionella lantbruket är inte ekologiskt långsiktigt
hållbart. Det enades LRF och stiftelsen Det Naturliga Steget
om för några år sedan. Senare års utbrott av BSE och
svinpest, larmrapporter om bekämpningsmedelsrester i
dricksvatten, övergödning, stigande kadmiumhalter i mark
med mera visar att det verkligen är så.
I denna motion, som kompletterar vår motion med anledning av
budgetförslaget för år 1998, skall vi endast kort kommentera en del av
förslagen i prop 1997/98:2. Frågor om fördelning av nytt miljöstöd och
utformningen av detsamma är naturligtvis intimt förenade.
CAP
Regeringen lägger i propositionen fram sin syn på den
stundande förändringen av CAP, EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. Miljöpartiet de gröna delar inte regeringens
syn, vilket utvecklades i reservationen till utredningen Mat
och Miljö - svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden.
Reservation från Miljöpartiet de gröna till utredningen Mat och Miljö -
svensk strategi för EU:s jordbrukspolitik i framtiden.
Vi bifogar här reservationen
från Miljöpartiet de gröna till utredningen Mat och Miljö - svensk strategi
för EU:s jordbrukspolitik i framtiden:
Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom de mål, som finns redovisade i
betänkandets kapitel 9.1 för jordbruket i ett framtida EU. Det är viktigt att
det lantbruk som skall bedrivas är långsiktigt hållbart, något som måste
uppnås i en nära framtid och där dagens ekologiska lantbruk visar vägen.
Endast det lantbruket kan ge förutsättningar för att de andra uppsatta målen
skall kunna förverkligas som att ge säkra livsmedel, främja den biologiska
mångfalden i kulturlandskapet, skapa ett varierat odlingslandskap och
minimera miljöbelastningen med flera mål, som anges i kapitel 9.1. Därför är
det viktigt att de åtgärder som föreslås från svensk sida vid förändringen av
EU:s jordbrukspolitik har detta för ögonen och att de åtgärder som föreslås
analyseras utifrån de uppsatta målen för att säkerställa att de leder dit.
Eftersom så inte sker i betänkandet vill jag anföra följande, där jag är av
annan mening än utredningens majoritet:
CAP och omvärlden
Produktion av mat går inte att jämföra med annan produktion. De flesta
prylar kan vi leva utan, men inte maten. Därför blir det befängt att hantera
jordbruk som en bransch på vilken de gängse ekonomiska resonemang kan
tillämpas. Tillgång till odlingsbar jord är essentiell för framtiden och jorden
är verkligen inte något vi fått i arv av våra förfäder, utan något vi lånat av
våra barn.
Trots detta är varsamheten om jorden inte given. I kapitel 3.5 resoneras om
omvärlden och dess påverkan av EU:s jordbrukspolitik. Jag anser att World
Watch Institutes scenarier är de mest trovärdiga av de scenarier som
redovisas i betänkandet. I årets upplaga av rapporten Tillståndet i världen
tecknas en mörk bild av framtiden - om vi inte ändrar beteende idag. Man
anför där att jordens växande befolkning - nu närmare 5,8 miljarder - inte
kommer att kunna mättas i en snar framtid. Varje år tillkommer 90 miljoner
nya människor, de flesta i u-länder.
Skälen till detta uppges vara flera. Andelen odlad mark på jorden har
minskat sedan 1981. Ser man per person har arealen minskat från 0,23 ha på
1950-talet till 0,12 ha år 1995. Mycket mark bebyggs eller läggs under asfalt.
Jordar eroderar, försaltas eller förstörs på annat sätt. Till detta kommer allt
extremare väder med stor torka orsakat av växthuseffekten. På många ställen
sjunker grundvattennivåer. Som exempel har grundvattenytan under Peking
sjunkit från 5 meter under marknivån 1950 till en nivå 50 meter under
markytan 1995. Floder som Gula floden i Kina, Coloradofloden i USA och
Amu-Darja i Centralasien når aldrig sina recipienter. Detta skapar
naturligtvis problem för det ofta rika jordbruket nära flodmynningar, men
som i fallet Aralsjön en total ekologisk kollaps, en nu närmast död sjö, som
tidigare varit mycket rik på fisk. På många håll utnyttjas fossilt vatten för
konstbevattning. I USA är exempelvis 21 % av den bevattnade arealen
bevattnad med sådant vatten, något som inte är långsiktigt hållbart.
Tendensen i världen är att andel konstbevattnad areal minskar.
Till denna mörka bild skall också läggas ett konsumtionsmönster i i-
länderna med hög konsumtion av gris, kyckling och andra produkter som
kräver stora mängder spannmål, en intensiv djurhållning och ensidig odling.
En genomsnittsamerikan behöver 800 kilo spannmål per år, varav den största
delen konsumeras indirekt som kött eller mejeriprodukter, medan en
genomsnittlig indier behöver 200 kilo, det mesta konsumerat som det är. I
många länder under utveckling som Kina och länder i Sydostasien kopieras
nu i-ländernas konsumtionsmönster. Spannmålsefterfrågan till djurfoder ökar
och många länder som tidigare varit självförsörjande är det inte längre.
Samtidigt står den rika i-välden - USA, Europa, Kanada, Argentina och
Australien - för 80 % av världsexporten. I de länder som exporter de stora
mängderna spannmål bedrivs jordbruket på ett kemikalieintensivt sätt, ett sätt
vi vet inte är ekologiskt hållbart.
I betänkandet redovisas inte denna bild som den troliga, utan den positiva
bild som OECD och FAO målar lyfts fram. I det scenariet räcker maten och
produktionsökningen blir större än konsumtionsökningen fram till år 2010. I
ett sådant scenario finns möjlighet att minska den egna produktionen för att i
stället importera livsmedel.
Det saknas ett resonemang i betänkandet om de föreslagna förändringarna
av CAP utifrån de ovan skisserade scenarierna. Tror man att ett överskott av
spannmål kommer att finnas på världsmarknaden i framtiden minskar
naturligtvis motivationen att säkerställa den egna produktionen medan värdet
av den egna jorden och den inhemska produktionen ökar om det är World
Watch Institutes scenarium man finner troligt.
Min uppfattning är att den odlingsbara jorden kommer att behövas i
framtiden, dels för en växande befolkning men också för att en ekologisk
odling utan insatsmedel kräver större arealer. Det är därför angeläget att den
förändring som föreslås av CAP från svensk sida beaktar detta och World
Watch Institutes mer ödesmättade bild av framtiden. Så sker dessvärre inte i
betänkandet.
WTO och framtida krav på EU
 I flera kapitel, t.ex. kap 4, 5 och 9, förs en diskussion om kommande WTO-
förhandlingar och de krav som då kan ställas på EU. Det förutspås att
förhandlingarna kommer att innebära stora förändringar av CAP bland annat
därför att USA nyligen förändrat stöden till det egna jordbruket liksom att
Cairns-gruppen - Australien, Nya Zeeland, Kanada, Argentina m.fl.-
förordar en ökad liberalisering. Vidare anförs att EU bör reformera CAP för
att därigenom få en bättre förhandlingsposition i kommande GATT-förhand-
lingar.
Jordbruket i många av de ovan nämnda länderna sker på ett oacceptabelt
sätt ur miljö- och djurskyddssynpunkt. Användningen av insatsmedel,
hormoner och antibiotika är stor och intensiteten mycket hög. Ett sådant
jordbruk kan naturligtvis i dag producera billiga livsmedel, men det är inte
hållbart i framtiden. Dessutom strider det inte bara mot de mål för EU:s
jordbruk som föreslås i betänkandet, utan även mot den gängse
uppfattningen hos konsumenterna av hur jordbruk och djurhållning bör
bedrivas. Matjordslagret minskar i USA, konstbevattningen sker i många fall
med fossilt vatten och påverkan på jorden är stor i form av jordpackning,
försaltning m m. Djuren far illa.
Det senast årets diskussioner om användning av hormoner till nötkreatur
visar skillnader i synsätt mellan USA och EU liksom användning och
hantering av de nya genmanipulerade grödorna. Användningen av Roundup
Ready Soyabean har ökat från några procent förra året till över 20 % av årets
sådd. Oviljan att separera GMO-sojan från den icke herbicidresistenta visar
att även i detta avseende är inställningen olika.
Eftersom EU är en viktig part i kommande GATT-förhandlingar måste EU
vara starkt pådrivande för att göra det möjligt att skydda den inhemska
produktionen med höga miljö- och djurskyddskrav mot konkurrens från
produktion som inte klarar dessa krav. Utan sådana möjligheter blir det
mycket svårt för EU att vare sig behålla de krav på den inhemska
produktionen som finns i dag och ännu svårare att utvecklas i den riktningen
som förordas i betänkandet och vilken vi till fullo delar. De övergripande
målen i GATT-avtalet måste vara att gynna ett långsiktigt hållbart jordbruk.
Jag saknar detta i betänkandet och anser att det inte är möjligt för EU att
reformera CAP på det sätt som föreslås utan risk för att den produktion som
klarar höga miljö- och djurskyddskrav inom EU riskerar att slås ut. Det kan
bli allt svårare att gå före.
Konkurrensen och den fria
marknaden
I betänkandet sjungs på flera ställen den fria marknadens lov. Producenterna
skall producera det konsumenterna efterfrågar och genom att mötas på en fri
marknad skall produktionen utvecklas och priserna sänkas enligt
betänkandet. Jag delar inte den positiva bilden som utmålas av marknaden
och marknadskrafterna och dess nuvarande utveckling så länge ingen
miljöhänsyn tas och heller inte rätten att ställa sådana ges.
Produktionen av jordbruksprodukter tenderar att alltmer bindas till stora
multinationella företag. Det gäller såväl utsäde, insatsmedel som processade
livsmedel. Allt fler bönder kontraktsodlar i dag, en tendens som minskar
friheten för den enskilde bonden, såväl i i- som u-länder. Den senaste tidens
utveckling av GMO-grödor visar att denna tendens förstärkts. Detta har
också fått till följd att många lokala sorter, anpassade genom tiden till just
de
förhållanden som råder på platsen, slås ut till förmån för de stora företagens
sorter, sorter som ofta är F1-hybrider och omöjliga att uppföröka för bonden.
I dag står USA ensamt för nästan en fjärdedel av all spannmål som
exporteras. Multinationella livsmedelsföretag dominerar allt mer handeln och
styr därigenom pris och tillgänglighet av livsmedel. Med bestrålning ökas
hållbarhetstiden samtidigt som kvaliteten i födan försämras.
Tanken att marknaden skall sköta utvecklingen rimmar illa dels med det
ovan anförda men också med hälsoaspekter. Att kräva av konsumenterna att
de dels skall ta ansvar för det sätt på vilket olika livsmedel producerats men
också vara så väl insatta i innehållet och kvaliteten är höga krav.
Näringsinnehållet syns ju inte på utsidan och det faktum att engelska läkare
gått ut och varnat barn och äldre för bestrålade livsmedel på grund av brister
i näringsinnehållet visar hur svårt detta är. Jag anser inte heller att allt som
produceras har kommit till för att det finns en efterfrågan utan att
livsmedelsindustrin i mycket stor utsträckning skapar behov som dessutom
underblåses med stora reklaminsatser.
Marknaden tar inga miljöhänsyn. Förutsättningen för att ett långsiktigt
hållbart jordbruk skapas är enligt min mening att samhället skapar de ramar
inom vilka producenter och marknaden kan agera. Beträffande livsmedel
innebär det att samhället måste vidta de åtgärder i form av ekonomiska
styrmedel, t ex skatter och avgifter på insatsmedel, och stöd som behövs för
att skapa förutsättningar för det ekologiskt hållbara jordbruket, det
jordbruket som måste till för att en rättvis global försörjning skall bli möjlig
 i
framtiden. Med en totalt fri marknad finns en uppenbar risk att aktörerna blir
allt fler och därmed får allt större spelrum och möjlighet att styra livsmedels-
försörjningen på jorden.
De nya genmanipulerade grödorna
I betänkandet berörs de nya genmanipulerade grödorna kort i samband med
beskrivning av novel food-direktivet och märkning. Jag anser att dessa
grödor borde behandlats utförligare och att det i betänkandet klart borde
framgått att Sverige tar avstånd från dem.
De grödor som nu är aktuella har i de flesta fall gjorts resistenta mot
bekämpningsmedel. Att tillverkaren av dem också tillverkar bekämpnings-
medlet i fråga visar med all önskvärd tydlighet syftet med manipulationen.
Dessa grödor är inget konsumenterna efterfrågat. De bidrar inte heller till en
långsiktigt hållbar utveckling eller ökar livsmedelssäkerheten på jorden.
Tvärtom ökas bindningen för många lantbrukare till kemijättarna,
kontraktsodlingen ökar och såväl den odlade som den naturliga mångfalden
minskar. De bekämpningsmedel, Roundup och Basta, som olika grödor
gjorts resistenta mot, är totalutrotningsgifter, som tar bort allt i åkern än
den
odlade grödan, även ogräs som inte konkurrerar med denna. Dessa
bekämpningsmedel och deras nedbrytnings-produkter har dessutom visat sig
spridas till såväl yt- som grundvatten på ett sätt som tidigare har ansetts som
omöjligt. Som en anpassning till grödorna har den tillåtna resthalten av
Roundup höjts i Sverige från 0,1 mg per kilo till 20 mg per kilo, en ökning
med 200 gånger. Forskning visar också att genmanipulation kan få helt andra
konsekvenser än förväntat och enligt min uppfattning minskar GMO-
grödorna livsmedelssäkerheten.
Min uppfattning är att GMO-grödor bör förbjudas i EU, både vad avser
odling som import, hela eller i processade livsmedel. Detta borde framgått av
betänkandet och bör vara den linjen den svenska regeringen med kraft driver.
PSE- och CSE-tal
I kapitel 3.1.2 - 3.1.4 redovisas effekterna av jordbrukspolitiken i PSE- och
CSE-tal. Resonemanget blir mycket teoretiskt eftersom dels flera variabler
saknas vid beräkningen av PSE- resp. CSE-talen, dels anser jag att man i
texten förespeglar att en avreglering av CAP skulle leda till stora vinster för
konsumenterna, slutsatser som kan ifrågasättas. I texten redovisas till och
med merkostnad för konsumenterna av CAP i siffror.
Eftersom jordbruket orsakar miljöproblem, mer eller mindre beroende på
gröda, intensitet och produktionsmetod, borde det vara på sin plats att också
redovisa den miljökostnad olika typer av jordbruk har. Först då skulle bilden
kunna bli komplett och det skulle gå att utläsa på vilket sätt de billiga
livsmedlen och en produktion till världsmarknadspris ökar miljöskulden.
Detta saknas genomgående i betänkandet och rimmar illa med de högt ställda
föreslagna miljömålen.
Medel för en ny jordbrukspolitik
I kapitel 9 utvecklas mål och medel för en framtida CAP. Målen, som de
tecknas i 9.1, är bra. Här finns en tyngdpunkt på det långsiktigt hållbara
jordbruket liksom höga djurskyddskrav, biologisk mångfald och regional
balans. Jag skulle möjligen ha önskat att livsmedel inte bara ska vara säkra,
som anges i första målet, utan också av hög kvalitet. Mycket av dagens
bulkproduktion med kolhydrat- och fettrika livsmedel är förvisso säker, men
knappast av hög kvalitet och med för människan nödvändigt näringsinnehåll.
I begreppet säkra kan emellertid även inkluderas hög kvalitet.
I kapitel 9.2 utvecklas medlen för att nå de mål som skisserats. Enligt min
mening saknas här en analys på vilket sätt den avreglering som föreslås med
borttagande av marknadsregleringar leder till ett långsiktigt hållbart jordbruk.
Här anförs istället att dagens CAP "missgynnar effektiviteten i
produktionen" och "strukturomvandlingen hämmas" och den förändring som
föreslås anser man skall råda bot på detta. En avreglering leder möjligen
kortsiktigt till billigare livsmedel, men då på bekostnad av såväl djur som
miljö liksom på viljan till jordbruk i hela EU. Med en vilja till
strukturrationaliseringar och effektivitet, som anges i betänkandet, finns risk
att de små och medelstora gårdarna framför allt i mindre gynnade områden
slås ut. Samtidigt har dessa gårdar ofta marker med höga biologiska värden,
ett jordbruk med såväl djur som vall, beten och spannmål.
Kretsloppsprincipen råder och många av dessa gårdar brukas ekologiskt. De
måste bevaras.
Miljöpartiet de Gröna vill förändra CAP, men med ekologiska förtecken.
Dagens utveckling i landet av det ekologiska jordbruket är positivt och en
liknade utveckling måste stimuleras och genomföras i hela EU. För att uppnå
detta kan det vara nödvändigt att bibehålla ett arealstöd, som dock bör ges till
all mark oavsett gröda för att inte ensidigt gynna spannmålsproduktionen.
Likaså bör så kallade cross compliances utnyttjas i större utsträckning än i
dag. Andelen grön mark och djurtätheten m m bör kopplas till arealstödet.
Miljöstödet måste var kvar, men jag delar inte åsikten som framförs i
betänkandet att det ska finnas för att jordbruket skall "producera olika typer
av miljötjänster som biologisk mångfald, kulturvärden och varierande
odlingslandskap." I ett ekologiskt lantbruk gynnas den biologiska
mångfalden och ett varierande odlingslandskap genom brukningsmetoden.
Det är viktigt att alla stöd inriktas på att skapa ett ekologiskt långsiktigt
hållbart jordbruk, inte som i dag då en hel del stöd missgynnar detta.
Miljöstöden bör till större del än i dag finansieras av EU och åtföljas av
strikta krav gemensamma för hela unionen, krav som successivt skärps. För
att minska insatsmedlen i jordbruket bör miljöbeskattningen av konstgödsel
och bekämpningsmedel införas i unionen. Dagens nivå i Sverige kan vara en
gemensam början, men skatterna bör successivt ökas.
Jag delar således inte majoritetens förslag till medel för att nå de
föreslagna målen.
Det är viktigt att allt mer av kostnaden för att producera livsmedel syns på
priset i butiken. Genom att som idag betala maten även över skattsedeln
fjärmas stadens människor än mer från landsbygdens. Det är först när matens
rätta pris syns tydligt som en dialog och ett närmande bli möjligt.
Producenterna kan då inte som idag odla för ersättningssystemet utan måste
odla för kunden.
Miljöpartiet de grönas inställning är att Sverige bör lämna unionen.
Eftersom jordbrukspolitiken är totalharmoniserad finns det inga möjligheter
att föra en egen politik på jordbrukets område eller att gå före. Det är viktigt
att - så länge Sverige är medlem - agera för att lantbruket skall bli
långsiktigt
hållbart och att därför förändra dagens CAP, den gemensamma
jordbrukspolitiken. Vi anser att CAP idag gynnar ett storskaligt intensivt
kemikalieberoende resursslösande jordbruk, som vare sig producerar säkra
livsmedel eller är möjligt att bedriva i framtiden. Det är hög tid för såväl EU
som andra länder att ställa om produktionen till en ekologisk långsiktigt
hållbar produktion och för EU:s del bör en förändring av CAP utnyttjas för
detta.
Bekämpningsmedelsprogra
m för åren 1997-2001
Regeringen redovisar sin syn på den fortsatta avgiftningen av
jordbruket och därmed jorden, naturen och maten i
propositionen. Miljöpartiet har i särskilda motioner under
motionstiden i september tagit upp problemet.
Regeringens mål räcker inte
I det nya målet finns ingen fortsättning på en minskad
användning. Man skriver i stället att hälso- och miljöriskerna
skall minska. Eftersom meningarna är delade om vad som är
risker eller inte och eftersom kunskapen om
bekämpningsmedel hela tiden växer är denna målsättning
otydlig, inte mätbar och olycklig. Ett fortsatt mål om
minskning av användningen anser vi vore lämpligare, men då
kopplad till antalet giftdoser, inte som nu till antalet kilo.
Vad man gör nu beträffande mängden är bara att man
förlänger det mål som fanns till 1996 och som inte nåddes till
att räcka till år 2001. Halveringsmålet för perioden 1991-
1996 var en fjärdedel av den genomsnittliga mängden försålt
under perioden 1981-1985, som var 4 500 ton per år. Det
målet nåddes inte utan försåld mängd 1996 var 1 610 ton.
Att nu förlänga målet i ytterligare 5 år tyder inte på någon större tilltro
varken till statliga möjligheter till styrning, till näringen eller till de nya
miljöersättningsprogram som föreslås i propositionen.
Miljöpartiet föreslår ett nytt mål för perioden 1997-2001. Vi anser att
målet skall vara en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning. Till
detta skall kopplas att antalet doser också skall halveras, det vill säga
minskningen i ton får inte bero på att gifternas giftverkan ökat och att
mängderna därför har kunnat minskas.
EU och bekämpningsmedelspolitiken
Enligt EU skall en vara som är tillåten i ett land vara tillåten i
de andra. Bekämpningsmedel regleras av bland annat
Växtskyddsmedelsdirektivet.
När Sverige gick med i EU bedyrades från många håll att det inte kunde bli
aktuellt att backa i miljöpolitiken. Vad som händer när tiden för diverse
undantag löper ut vet vi i slutet av 1998. Men backandet kan tyvärr börja
snabbare än det.
Giftiga bekämpningsmedel är på väg tillbaka
I EU sker nu en översyn av bekämpningsmedel. Avsikten är
att ta fram en lista på aktiva substanser som ska vara
godkända i hela unionen. I en första vända testas 87
bekämpningsmedel. Av dessa är 37 godkända i Sverige, och
8 är kraftigt begränsade. På sikt ska 700 aktiva substanser
prövas. Av dem är endast något drygt hundratal godkända i
Sverige. 24 av de aktiva substanser eller ämnen som finns på
första listan är alltså förbjudna. Här finns ämnen som
förbjöds så tidigt som 1966. Här finns kända miljögifter som
lindan, som förbjöds 1989 för att det är misstänkt
cancerogent och svårnedbrytbart, atrazin som förbjöds 1989
på grund av hög rörlighet i mark och risk för förorening av
vatten. Att farhågan varit befogad vet vi idag. Man finner nu,
nästan 20 år efter förbudet, atrazin i dricksvatten i
koncentrationer över rekommenderat gränsvärde.
Atrazin ingick som aktiv substans i det populära ogräsbekämpningsmedlet
Totex. Det användes flitigt på kyrkogårdar, skolgårdar och järnvägsbanor.
Nu transporteras det ner i marken med en hastighet av ca en meter per år, i
lätta jordar snabbare. Det är släkt med DDT och lindan och tros härma
hormoner i människa och djur, ge bröstcancer hos kvinnor och minska
reproduktionsförmågan hos män.
Även andra bekämpningsmedel hittas i vatten t ex simazine, som förbjöds
1995 på grund av hög rörlighet i mark och därför att det verkar
cancerframkallande på försöksdjur. Enligt vissa forskare hittar man allt man
söker och kan analysera idag. Många bekämpningsmedel går inte att
analysera än och industrin som framställer dem har inte varit speciellt
samarbetsvillig att ta fram analysmetoder. Vi lämnar efter oss en rejäl
miljöskuld.
Nu kommer dom tillbaka...
Alla ovan nämnda ämnen finns med på den lista över ämnen
som ska ses över för godkännande. Olika länder har fått
olika ämnen. Och nu börjar man godkänna.
Exempelvis 2 av de ämnen som inte är godkända kan åter bli tillåtna att
använda efter första halvåret 1998 då besluten ska tas enligt tidsplanen. Det
är bland andra substanserna aldicarb och paraquat. Aldicarb förbjöds i
Sverige 1991 därför att det har hög akut giftighet. Aldicarb är ett
jorddesinfektionsmedel. Paraquat är ett ogräsmedel som förbjöds redan 1983
därför att det har hög akut giftighet och därför att det är extremt farligt att
hantera.
Regeringen måste våga säga nej tack
Regeringens försäkran om att de andra länderna skulle hinna
ifatt Sverige på miljöområdet om de fick lite tid kommer på
skam. Likaså talet om att vi skulle få behålla våra miljölagar
och inte tvingas backa. Med nuvarande, gentemot
kommissionen, underdåniga hållning från regeringens sida i
dessa frågor tvingas vi med all säkerhet att backa.
Istället krävs nu att regeringen - helt i linje med miljöpartiets kemikalie-
motion - ger Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud
mot bekämpningsmedel som hamnar på positivlistan och om Sverige dras
inför domstol för detta, hävda att den i Växtskyddsmedelsdirektivet inbyggda
miljögarantin är tillämplig, dvs att  de klimatologiska och agrikulturella
förhållandena i Sverige skiljer sig så från förhållandena i de andra länderna i
unionen att de svenska förbuden därför är befogade.
Rester i vatten
Atrazin och andra bekämpningmedelrester i dricksvatten
förskräcker. Om detta visar sig vara så vanligt
förekommande som vissa forskare hävdar visar det med all
tydlighet att vi måste tänka om och faktiskt inse att
giftanvändningen i jordbruket måste upphöra. Miljöskulden
till framtidens barn kan bli gigantisk. Hur renar man förgiftat
grundvatten? Vilka gränsvärden, påhittade av människan, är
riktiga? EU:s gränsvärde på 0,1 mg/l har överstigits med 3
gånger beträffande atrazin i Skåne. Och det är bara för ett
ämne. WHO godtar 2,0 mg/l.
I Danmark har nedbrytningsprodukter av Roundup i dricksvatten vållat
stor debatt. Kemikaliejätten som säljer bekämpningsmedlet skickade snabbt
ut sina lakejer för att dementera uppgifterna. En del forskare hävdar att man
hittar allt man lärt sig detektera idag.
Detta kan inte bara leda till den åtgärd regeringen föreslår, nämligen att
lantbrukare ska lära sig hur man hanterar gifterna. Jag förmodar att
lantbrukare, som säger sig vara på väg mot ett av världens renaste jordbruk,
kan det.
Miljöpartiet vill att regeringen återkommer i frågan om bekämpningsmedel
i yt- och grundvatten med en redogörelse över situationen och med förslag
till åtgärder.
Tungmetaller i marken
Metallhalterna ökar i jorden. Ett skäl till detta är kadmium i
konstgödsel. Miljöpartiet de gröna har vid flera tillfällen
framfört farhågor för detta och krävt att regeringen skall ta
fram en avvecklingsplan så att kadmium i konstgödsel kan
försvinna. Kadmium i jorden innebär att allt mer av metallen
kommer ut i ekosystemet. Eftersom allt fler forskare anser att
de gränsvärden man tror att människan tål borde sänkas
rejält, framför allt för barn, är ökningen av metaller i omlopp
mycket oroande.
Men kadmium är inte den enda metall som tillförs jorden via jordbruket.
Zink används på ett sådant sätt att man måste förvånas.
Kadmium
Miljöpartiet vill att regeringen återkommer med en
avvecklingsplan för kadmium i gödselmedel. Det faktum att
Sverige har ett undantag vad avser Cd i gödselmedel får inte
hindra regeringen från att föra den politik som man anser är
ansvarsfull och leder till ett ekologiskt långsiktigt hållbart
samhälle. I ett sådant finns naturligtvis inte utrymme för
anrikning av tungmetaller i jorden, framför allt inte med
tanke på det låga pH de svenska jordarna har och den därmed
dåliga förmågan att buffra försurningen. Ett lågt pH ökar
rörligheten för metaller.
Vi anser att miljöavgiften borde höjas och vara 50 kronor per gram Cd  för
Cd-innehåll över 5 gram per ton gödselmedel.
Zink
Även zink är en metall som tenderar att öka i jordar. Den har
egenskaper liknande kadmium och påverkas också
beträffande rörlighet av ett lågt pH. Förhållandena är alltså
annorlunda och känsligare i Sverige än i många andra länder.
Det borde naturligtvis betyda att vi använder
försiktighetsprincipen.
Zink till smågrisar
Som enda land i EU godkänner Sverige höga halter av zink,
en giftig tungmetall, i avvänjningsfoder till smågrisar. Syftet
är att förebygga diarréer vid avvänjning.
Det mesta av zinken hamnar i gödseln och därmed på åkern. Beräkningar
visar att tillförseln av zink i marken är större än bortförseln och att det sker
en anrikning av zink. Risken är uppenbar att markens mikroorganismer
kommer att ta skada, vilket leder till markekologiska störningar. Många
forskare menar att bruket av zinkberikat foder inte är långsiktigt hållbart och
att marker kan anrikas på zink till slutligen toxiska nivåer. Dessutom gör
bruket av zink att de bakomliggande orsakerna till smågrisarnas diarréer vid
avvänjningen inte åtgärdas. Enligt smågrisuppfödare gör god djurhållning att
zinket inte behövs. Jordbruksverket godkände bruket av detta foder 1992
som man säger "under en tid", men förutsätter att allt bättre stallmiljöer
kommer att göra det  obehövligt. Bruket av zinkberikat foder har dock ökat
och de flesta smågrisuppfödarna använder det numer.
Zink till kor
Även kor ges zink. Avsikten är att minska
juverinflammationer, något man inte visat att det sker.
Däremot kan man visa att mjölken med det extra zinket blir
sämre för ystning.
Det är alltså uppenbart att zinken dels kommer ut via mjölk, dels via
gödsel. Barn dricker mycket mjölk. Är det vettigt att tillföra en metall till
ett
livsmedel som barn behöver och nyttjar i stor mängd?
Förbjud zink i djurfoder
Bruk av en tungmetall på detta sätt står inte i
överensstämmelse med vare sig försiktighetsprincipen eller
viljan att skapa ett ekologiskt hållbart jordbruk. De som vill
ha kvar möjligheterna att ge höga doser till
avvänjningsgrisarna menar att detta minskar användningen
av antibiotika. Samtidigt tycks alla vara överens om att
bruket inte kan fortgå för evigt. Antibiotika är naturligtvis
inte ett alternativ till zinket och inget av preparaten löser det
bakomliggande problemet; varför smågrisarna får
avvänjnings-diarréer. En del smågrisuppfödare menar att en
lite senare avvänjning och en bättre stallmiljö eliminerar
problemen.
Jordbruksverket har kommit med ett förslag, som går ut på att zink till
smågrisar ska fasas ut under år 2000. Förslaget remissbehandlas nu och
möter hård kritik från smågrisuppfödare.
Det måste vara fel att genom bruk av zinkoxid i foder höja halten zink i
jorden och, som i fallet mjölk, i livsmedel.
Miljöpartiet anser att bruket av zinkoxid i djurfoder måste upphöra. Detta
bör ges regeringen till känna.
Förslag till nya miljöstöd
Miljöpartiet kan i stort stödja det förslag som regeringen
lägger på utökat miljöstöd i jordbruket. På tre punkter har vi
dock andra uppfattningar än regeringen.
Vi anser att det ska finnas ett miljöprogram för resurshushållande
jordbruk, något vi propagerade för redan då det första miljöstödsförslaget
kom inför medlemskapet. Det är viktigt att få igång en utveckling mot
mindre insatsmedel i det konventionella lantbruket. Dock kan vi inte
acceptera det förslag till sådant program som regeringen nu lägger.
Nytt program för resurshushållande
jordbruk
Miljöpartiet yrkar avslag på detta förslag till stöd. Vi anser
inte att det på något sätt kan kallas ett miljöprogram utan
anser att det med föreslagen utformning, är ett allmänt stöd
för alla utom ekologiska lantbrukare. Dessutom anser vi att
programmet strider mot principen om sektorsansvar och
principen om att förorenaren skall betala. I de principerna
ligger ju att viss grundläggande kunskap och grundläggande
åtgärder för att förhindra miljöproblem skall bekostas av
sektorn eller den enskilde och att detta tas för givet.
Vi anser att kraven för att få detta miljöstöd är så undermåliga att det är
pinsamt. Vi förutsätter att det svenska konventionella jordbruket har kommit
längre i miljötänkande än vad detta program ger sken av. Den svenska
modellen med miljötänkande används ju som säljargument och "På väg..."-
konceptet har funnits i flera år. För det svenska jordbruket skulle ett sånt här
miljöstöd kunna innebära att det blir svårt att hävda det i framtiden. Eftersom
vi tror oss veta att det finns mycket yrkesstolthet i den svenska bondekåren
vill vi inte tro annat än att man reser sig som en man och kräver återremiss på
smörjan.
Grundvillkoren är för svaga
  Första grundvillkoret säger att jordbrukaren "skall  årligen dokumentera
brukningsenhetens miljöstatus enligt en av JoV godkänd checklista och
årligen upprätta en gårdskarta där skiften, skyddszoner och sprutfria
kantzoner är inlagda."
  Inga icke längre godkända bekämpningsmedel får förvaras på gården
utan skall destrueras.
  Samtliga bekämpningsmedel skall förvaras inlåsta i säkert utrymme
avsett för förvaring av bekämpningsmedel. ( Gällande lagkrav om
förvaring omfattar endast de "farligaste" bekämpningsmedlen.)
Föreslagna åtgärder för att få stödet:
  Två dagars kurs på tre år för jordbrukaren och vissa anställda. Minst 2
repetitionskurser.
  Kunskapskrav för att få använda bekämpningsmedel, klass 2L medel,
skall vara uppfyllda. Utbildningskravet gäller inte bara den som sprider
gifterna utan även ev. driftsledare.
  Permanent bevuxen skyddszon på 6 meter utmed vattendrag och sjö.
Detta stöd hindrar inte att andra stöd för kantzoner få sökas.
  Växtnäringsbalans skall finnas inom tre år. Finns en redan får den inte
vara äldre än två år.
  Växtodlingsplan inklusive skiftesredovisning där planerad och använd
mängd växtnäring redovisas.
  Påfyllnad av bekämpningsmedel och rengöring av bekämpningsmedels-
utrustning skall ske på biobädd eller tät platta.
  Sprututrustningen skall testas minst vartannat år.
  Vid bekämpning skall dosnyckel användas och dokumenteras.
För detta för varje lantbrukare med det minsta miljöansvar
och självaktning självklara får man enligt förslaget 225
kronor per hektar för areal upp till 50 ha, 100 kr. för arealen
51-200 ha, areal därutöver inget.
Resurshushållande?
Hur detta program skulle kunna skapa ett mer
resurshushållande jordbruk än dagens är för oss en gåta. Det
är också en gåta vilka krav förutom lagkrav lantbruket skall
uppfylla för miljön utan ersättning i fortsättningen. Vi ser
detta som ett stöd som alla klarar att få och då är det varken
ett miljöstöd eller ett stöd som innehåller krav för att få igång
en utveckling mot ett resurssnålare lantbruk. Reglerna är mer
anpassade till slättbygder än till de områden som vi vill
gynna och som har högst miljövärden; jordbruken i skogs-
och mellanbygderna. Där har man ofta växtföljder och har
inte samma behov av markanalyser som intensiva
spannmålsgårdar. Har man en växtföljd med flerårig vall och
något års spannmål däremellan finns inte behovet. Någon
brist får man inte och inget behov av specialgödselmedel.
Det är också mycket märkligt att man kan få olika ersättning för samma
insats. Att gå en kurs på 2 dagar + uppföljning, veta hur man hanterar gifter
och spruta och bygga en biobädd kostar ju lika mycket per företag och har
inget att göra med gårdens storlek. Ändå kan ersättningen för detta skilja
rejält. Det kommer alltså att löna sig mycket mer för de stora gårdarna på
slätten att ansluta sig till programmet än för de mindre bönderna i skogs- och
mellanbygder.
Det behövs ett miljöstödsprogram för resurshushållande konventionellt
jordbruk. Vi anser att det förslag som presenterades i utredningen SOU
1994:82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket var bra och kan utgöra förlaga
för ett nytt förslag. Det programmet innehöll krav på användning av mindre
insatsmedel och skulle kunna få igång en utveckling mot ett konventionellt
jordbruk med behov av mindre resurser.
Miljöpartiet yrkar avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för
resurshushållande konventionellt lantbruk.
Hotade lantraser
Även om flera av de gamla lantraserna tycks vara bevarade
för framtiden finns ännu både hot och problem. Under
motionstiden läggs motionen Bevarandet av gamla lantraser.
En del av kraven som framförs där berörs i propositionen och
tas därför med även här.
Avsätt mjölkkvot till lantraserna
Ett hot är den nuvarande tilldelningen av mjölkkvot.
Samtidigt som man vill öka antalet kor i produktion görs
detta omöjligt genom att mjölkkvotstilldelningen omöjliggör
leverans av mjölk. Detta är problem såväl för lantbrukare
med lantras som vill utöka men framför allt för dem som vill
starta nytt. Utan producenter kan inte raserna hållas i
produktion och utan att fler får möjlighet att producera mjölk
försvåras möjligheterna för antalet individer av de hotade
gamla lantraserna att bli fler, vilket ju är nödvändigt för att
de skall vara räddade för framtiden. Våra gamla lantraser,
framför allt fjällkon, är en bra mjölkproducent som väl fyller
sin plats i dagens ladugårdar. Naturligtvis är det viktigt både
med ett bevarande och en utveckling av de gamla
lantraserna, men med dagens mjölkkvotsbestämmelser finns
det risk att utvecklingen försvåras. Miljöpartiet de gröna har
påpekat detta oacceptabla förhållande förut och vi gör det
igen. Föreningen Svensk fjällrasavel har uppvaktat
jordbruksministern och föreslagit en förändring.
Miljöpartiet de gröna anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste
undantas för att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som
är stödberättigade enligt stöd till hotad ras, dels till dem som vill nyetablera
sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade lantraserna
fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och bevara dessa enligt av
Jordbruksverket godkänd avelsplan.
Det får inte bli så att den ena bestämmelsen omöjliggör vad den andra
försöker uppnå.
Ge djurägare - även av andra hotade lantraser
än dagens - bidrag
Idag ges bidrag per djurenhet endast till kor, får och getter.
Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla
lantraserna för framtiden för att de har egenskaper som är
värdefulla och som kan efterfrågas och behövas i framtiden
så borde ju det gälla såväl de betande som  andra lantraser.
Det ter sig då märkligt att inte hästar, svin, gäss, ankor, höns
och kaniner får stöd. I propositionen anförs att linderödssvin
och finullsfår ska få stöd. I den promemoria som enligt
uppgift gått till Bryssel fanns även stöd till ardenner,
nordsvensk brukshäst och russ med. Tydligen har hästarna
omvärderats.
Att enbart ge stöd åt betesdjuren avslöjar att man inte förstått lantrasernas
egenvärde utan enbart ser deras indirekta betydelse som naturvårdsobjekt.
Vår uppfattning är att samtliga lantraser skall bevaras. Stödet kan antingen
betalas ut som stöd per djurenhet, men skulle för de mindre djuren kunna
betalas ut som stöd per genbanksbesättning.
Idag finns 4 miljoner kronor avsatta för stöd till hotade lantraser. För att ge
möjlighet att ge stöd även till andra lantraser än kor, får och getter föreslår
vi
att 8 miljoner kronor avsätts för 1998.
Miljöpartiet de gröna föreslår att stöd utgår till samtliga hotade lantraser,
alltså än de som får stöd idag, och att stödet ökas till totalt 8 miljoner
kronor
för 1998.
Ge extra stöd till de akut hotade lantraserna
För att stimulera skyddsarbetet med de akut hotade
lantraserna bör ett extra stöd utgå för dessa lantraser.
Exempel på sådana raser är göingegeten och jämtgeten där
antalet djur är mycket litet. För att få stöd för getter måste
man ha minst 7 individer, som är en djurenhet, det vill säga
det minsta man idag kan få stöd för. Idag har endast en
person i Sverige tillräckligt antal för att kunna få stöd.
Resten, 93 % av getterna, får inget stöd alls. Bevarandet är
beroende av idealister och deras ideella arbete. Detta kan
lösas genom att den som har en akut hotad lantras av djur för
vilka stöd utgår alltid, oavsett antal djur, får lägsta möjliga
stöd, det vill säga stöd för en djurenhet.
Miljöpartiet de gröna föreslår att ett extra stöd skall utgå till akut hotade
lantraser.
Utöka stödet till lantrasföreningarna
Idag utgår så kallar UID-stöd till föreningarna. I den
avelsplan som Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet
skulle utgå för bevarandearbetet, utbildning och information.
I planen föreslogs att 1,5 miljoner kronor skulle avsättas.
Idag finns 1 miljon kronor och bidrag utgår i praktiken
enbart till utbildning och information. Detta innebär att
genbanksverksamhet, som ju är ett viktigt arbete för
bevarandet, inte får stöd. Det kostar att lägga upp register, att
ha kontakt med genbanksbesättningar, att i förekommande
fall kontrollera att allt går rätt till osv. En del föreningar har
rasregister som gör motsvarande arbete.
Jordbruksverket vill att även Linderödssvinet, svenskt finullsfår och de
hotade hästraserna ardenner, nordsvensk brukshäst och russ skall omfattas av
bevarandearbetet. Det innebär att antalet föreningar som skall dela på den
avsatta miljonen ökar och varje förening riskerar att få allt lägre stöd. Det är
oacceptabelt, framför allt som detta stöd måste vara det minsta som
Jordbruksverket handlägger.
Stödet som det nu är utformat är byråkratiskt utformat. Det ska redovisas
kvitton ner till sista kronan vilket får till följd att det administrativa
krånglet i
föreningarna tar tid från det ideella arbetet att bevara lantraserna. Förenkla
reglerna för stödet!
Miljöpartiet de gröna föreslår att stödet till lantrasföreningar med lantraser
med av Jorbruksverket godkända avelsplaner ges även till bevarandearbetet
och att stödet fördubblas från 1 till 2 miljoner kronor för budgetåret 1998.
Både myndigheter och enskilda entusiaster
behövs i bevarandearbetet
Det är viktigt att många engageras i bevarandearbetet. Visst
har de gamla lantraserna en given plats på friluftsmuséer runt
om i landet, men det kan aldrig ersätta bevarandet på
familjejordbruk och hos entusiaster. Det är därför viktigt att
ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de aktiva
föreningar som finns idag. Genom att öka bidragen för just
bevarandet kan detta utvecklas i föreningarna och
bevarandearbetet göras säkrare. Det är också viktigt att
stimulera de djurägare som idag har hotade lantraser att
anmäla sina djur till genbanker. Hur detta skall ske har säkert
de olika föreningarna idéer om; ett sätt kunde vara olika
nivåer på stödet till djur beroende på om djuren anslutits till
genbank eller inte.
Arbetet med bevarandet har kommit igång, men som framgår av motionen
finns problem framför allt i medelstilldelningen till föreningarna och i
mjölkkvotstilldelningen.
Nytt stöd för rennäringen
Vi anser att det behövs ett miljöstöd för rennäringen och
önskar att regeringen återkommer med förslag på ett sådant
snarast.
Gentekniken
Miljöpartiet de gröna delar inte regeringens ståndpunkt
beträffande gentekniken. Vi anser inte att den hör hemma
inom jordbruk över huvud taget. Det finns en paradox i
tiden; dels inser man hur komplicerade de ekologiska
sambanden är och hur mycket som finns kvar att veta för att
förstå hur gifter sprider sig och hur påverkan av olika slag
påverkar sambanden. Samtidigt finns en övertro på kunskap
inom gentekniken där man tror sig behärska alla ekologiska
samband och hot.
Det är inte logiskt. Livets innersta byggstenar är inte okomplicerade och
kunskap om genteknik ännu i sin linda.
Vi anser att insektsresistens, kemikalieresistens, möjlighet för växter att ta
upp näring effektivare osv är ett såväl onödigt som farligt manipulerande
med gener och samband som inte är kända. Det hör inte hemma i ett
ekologiskt hållbart jordbruk. Vi utvecklar detta vidare i särskild motion.
Ekologisk odling
Miljöpartiet de gröna delar regeringens uppfattning att det
ekologiska lantbruket är en spjutspets i utvecklingen idag. Vi
anser dock att denna spjutspets inte får ses som en liten
nisch, utan att strävan måste vara att allt lantbruk i framtiden
skall bedrivas på detta sätt det vill säga utan giftiga
bekämpningsmedel och konstgödsel. Det konventionella
lantbruket tär alldeles för mycket på jordens resurser och är
inte i längden hållbart. För att det ska kunna bedrivas krävs
att vi i den rika i-världen har "skuggarealer" som odlar
proteinfoder till våra djur med mera. Den marken måste få
försörja de människor som lever i den delen av världen. Vi
utvecklar detta i särskild motion.
Vi anser att arbetet mot målet framöver måste genomsyras av den insikten.
Vi vänder oss mot påståendet att marknadsföringen får man klara själv för
ekologiska livsmedel samtidigt som man i budgeten för 1998 anslår 5
miljoner kronor för att främja export av jordbruksprodukter. Menar man
allvar med ambitionen att Sverige ska bli ett föregångsland i en ekologiskt
hållbar utveckling borde det vara betydligt anglägnare att satsa på att öka den
inhemska marknaden för ekologiska produkter än att verka för att den
svenska maten skall transporteras utomlands. Vi återkommer till det i vår
budgetmotion.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av det framtida CAP (jordbruksstödet inom EU),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt reduktionsmål för bekämpningsmedel för perioden 1997-
2001, en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning,
3. att riksdagen begär att regeringen skall ge Kemikalieinspektionen
mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel,
4. att riksdagen begär att regeringen återkommer i frågan om
bekämpningsmedel i yt- och grundvatten med en redogörelse över
situationen och med förslag till åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om zinkoxid i djurfoder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för
resurshushållande konventionellt lantbruk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är
stödberättigade enligt stöd till hotad ras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter
och vill hålla någon av de hotade lantraserna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av
Jorbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till föreningar som bevarar hotade lantraser skall uppgå
till 2 miljoner kronor för budgetåret 1998,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet för bevarande av hotade lantraser ökas till totalt 8
miljoner kronor för 1998,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett miljöstöd för rennäringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska
produkter.

Stockholm den 3 oktober 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)

Eva Goës (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Gunnar Goude (mp)