med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk
Laxfiske med drivgarn i
Östersjön
Inledning
Att den vilda laxen är starkt hotad är väl känt. Enligt
beräkningar är endast
7 % av laxstammen i Östersjön idag vild lax, andra uppgifter
säger ca 10 %. De vilda laxynglen är dessutom drabbade av
M74, sjukdomen som orsakas av någon hittills okänd
miljöfaktor. De uppfödda laxynglen behandlas med tiamin,
vilket gör att de överlever sjukdomen i rätt stor utsträckning,
men över de vilda laxynglen droppar inga vitaminer. De dör i
stor omfattning.
Åtgärder måste till - NU
I regeringens proposition redogörs på ett förtjänstfullt sätt för
problemen. Insikten finns att det är hög tid att något sker för
att rädda den vilda laxen. Det positiva är att samsynen nu
börjar komma om vilka åtgärder som är nödvändiga för att
rädda den vilda laxen. Att man nu flyttat 40 % av kvoten upp
mot kusten där selektivt fiske på odlad lax är möjligt är ett
bra första steg, men det är viktigt att man tar nästa. Det är
bråttom!
Det är naturligtvis fullständigt befängt att fiska på blandade bestånd på
tillväxtplatserna i Östersjön. Fisket ska bedrivas där man vet att man fiskar
selektivt på den odlade och inte på den vilda laxen. Först då blir fisket
långsiktigt ekologiskt hållbart. Sverige har naturligtvis ett speciellt ansvar
eftersom vi är det land där detta är möjligt. Det är i Sverige lekvattnen finns.
Vi kan flytta fisket till kusten, älvarna och deras mynningsområden och på så
sätt få ett fiske som inte bedrivs på blandade bestånd längre. Vi kan reglera
fisket efter bärkraft och se till att den odlade laxen beskattas betydligt mer
än
den vilda.
Sverige måste gå före
Den svenska regeringen säger sig vilja göra Sverige till ett
föregångsland mot en ekologisk hållbarhet. Här finns
möjlighet att visa det i handling. Sverige måste gå före för att
rädda den vilda laxen genom att helt upphöra att fiska på
blandade bestånd i Östersjön. I detta fallet kan orden
omsättas till handling.
Minska drivgarnslängderna
Idag tillåts drivgarnsfiske efter lax på uppväxtområdena i
Östersjön med drivgarn som är 21 km långa.
FN-resolutionen
FN antog 1991 en resolution om förbud mot allt storskaligt
drivgarnsfiske i världshaven från och med 1992. Huvudsyftet
var att minska bifångster av marina däggdjur. Resolutionen
ansågs inte gälla för Östersjön. EU tog hösten 1991 beslut
om att efterleva resolutionen så tillvida att det i EU:s
samtliga vatten endast tilläts fiskas med 2,5 km drivgarn per
båt.
Sverige har drivit på - åt fel håll
Sverige drev under medlemsförhandlingarna med EU kravet
att Östersjön skulle undantas från begränsning av drivgarn
och svenska fiskare skulle ha rätt att fiska med 21 km
drivgarn per båt. Denna begäran godkändes av samtliga
dåvarande partier i riksdagen.
Undantag gjordes för Östersjön - dock med villkor att det vetenskapligt
visades att undantaget inte utgjorde något ekologiskt hot.
Sverige har hittills inte på något sätt visat att dessa villkor är uppfyllda.
Den rådande inställningen tycks ha varit att det inte funnits något i Östersjön
som hotats av drivgarnsfisket, och tillåten drivgarnslängd för svenska fiskare
i Östersjön är 21 km per båt. Men det finns det.
Lax, tumlare, säl och fågel hotas
I ArtDatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige, 1996
års utgåva, klassas både tumlare och naturreproducerad
östersjölax som sårbara, hotkategori 2. Sårbar innebär:
"Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt.
Innefattar bl.a. arter med allvarlig tillbakagång av numerär
eller i geografisk utbredning och som möjligen snart kan
behövas föras till kategori akut hotade."
Den vilda laxen
Fiskeribiologer hävdar att grundproblemet är fiske med
drivgarn på de blandade bestånden av lax. På
uppväxtområdena i södra Östersjön blandas odlade och vilda
laxar. Fisket sker helt utan möjlighet att kunna påverka
vilken lax man beskattar och kan därför leda till utrotning av
den vilda laxen. Såväl ACFM, Internationella havs-
forskningsrådet ICES:s rådgivande grupp och EU:s
biologiska sakkunskap (Lassen-rapporten) föreslår att
laxfisket till havs och kuster där det inte går att fiska endast
odlad lax selektivt ska upphöra. Man ville ha en nollkvot
dvs. fiskestopp på lax i Östersjön under 1997.
Eftersom drivgarnsfiske sker på blandade bestånd i uppväxtområdena är
det ett ekologiskt hot mot den vilda laxen.
Tumlaren
Under hotbilden för tumlare står bl.a: "För närvarande utgör
bifångster vid olika fiskemetoder troligen det allvarligaste
hotet mot tumlaren i svenska vatten. Under efterkrigstiden
har garnfisket ökat kraftigt inom artens utbredningsområde,
t.ex. drivgarnsfiske efter lax i Östersjön."
Östersjöns tumlare är genetiskt skild från bestånden i Västerhavet.
Forskaren Per Berggren har beräknat Östersjöbeståndet till cirka 1 000
individer. Tumlaren i Östersjön utsätts också för högre halter av miljögifter
än andra populationer. Framför allt halterna av PCB är så höga att de anses
påverka djurens hälsa. Eftersom arten har svag reproduktion, varje hona får
maximalt 3-4 ungar, som når vuxen ålder, och har speciella näringskrav på
feta fiskar som sill är den samlade hotbilden mot arten alarmerande.
Därtill kommer de som fastnar i de långa drivgarnen. Per Berggren visar i
en rapport, baserad på frivillig inrapportering, att det mellan åren 1989-1991
i Östersjön fångades minst 13 tumlare i svenska fiskeredskap. Av dessa hade
53,8 % fastnat i laxdrivgarn.
Internationella valfångstkommitténs vetenskapliga råd rekommenderar att
bifångsten inte får överstiga halva den årliga beståndstillväxten som beräknas
uppgå till 4 %, alltså 2 %. För att vara på den säkra sidan ifråga om stabil
fortlevnad av tumlarbestånden bör bifångsten inte var över 1 %.
Fågel
Med tanke på försiktighetsprincipen skulle alltså den
gemensamma årliga bifångsten från alla Östersjönationer ej
få överskrida 10 tumlare.
Drivgarnen ger även bifångster av flera arter av sjöfågel. I en studie av
ringmärkta sillgrisslor anges att minst 34 % av alla återfynd kom från
drunknade fåglar i laxdrivnät (Lars Karlsson, LFI). Även om det nuvarande
fisket enligt Karlsson ej kan sägas utgöra något hot mot sillgrisslebeståndets
överlevnad i stort så är det oroande höga siffror. Nyligen har i Östersjön
upptäckts koncentrationer av övervintrad sjöfågel, som består av betydande
delar av hela den nordvästeuropeiska populationen av flera arter t.ex. alfågel.
Med en motsvarande dödlighet hos dessa arter råder inget tvivel om att
drivgarnen utgör ett ekologiskt hot, åtminstone mot vissa delpopulationer.
Fiskeriverkets synpunkter
Fiskeriverket skrev 1996 i rapporten "Beståndet av tumlare i
Östersjön och bifångster i drivgarnsfisket" till
Jordbruksdepartementet i sin sammanfattning följande
biologiska uttalande:
"Om skyddet av tumlare läggs samman också med effekter på vildlax-
beståndet och minskade bifångster av sjöfågel är ett förbud mot
drivgarnsfiske i centrala Östersjön motiverad."
Slutsatsen ...
I ArtDatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige -
Artfakta står att läsa under rubrik Hot:
"Fiske har sedan länge påverkat de vilda laxbestånden negativt. Ett intensivt
fiske, främst i havet, har varit möjligt då tillgången på lax med odlat
ursprung varit god."
Under rubrik Åtgärder kan man läsa:
"Laxfisket måste regleras så att varje population beskattas efter sin
biologiska bärkraft. I nuläget krävs mycket omfattande begränsningar av
fisket för att förhindra genetisk utarmning eller utrotning av den vilda (natur-
reproducerade) Östersjölaxen ..."
De långa drivgarnen på 21 km måste förbjudas. De utgör
definitivt ett ekologiskt hot mot den vilda laxen eftersom det
är de långa drivgarnen som gör det ekonomiskt möjligt att
fiska i laxens tillväxtområden på blandade bestånd. Detta
fiske måste därför upphöra för att på sikt istället ge möjlighet
till ett fiske på den återvandrade laxen och då i älvar eller
dess mynningsområden. Endast då kan ett laxbestånd
beskattas med hänsyn till vad bestånden tål. Vi kan alltså då
ta av räntan men behålla kapitalet.
De långa drivgarnen utgör också ett ekologiskt hot mot den unika tumlaren
i Östersjön, en art som dessutom är påverkad av den kemiskt nedsmutsade
Östersjön. Även sjöfågel, speciellt de som övervintrar på öppet hav, kan
hotas. För dem finns också andra hot - oljeutsläppen.
Naturligtvis finns även andra skäl varför det är mer ekologiskt långsiktigt
att beskatta laxen vid kuster och älvar än ute till havs. I Fiskeriverkets
faktablad från 1991, Den hotade Östersjölaxen, står att läsa:
- "Vi låter laxen växa sig så stor den kan och får ett högre utbyte."
- "Vi slipper jaga laxen ute på havet. Istället låter vi den själv simma till
älvmynningen och spar därmed drivmedel."
- "Vi kan beskatta beståndet icke-selektivt, dvs. de snabbväxande behöver
inte missgynnas."
...blir alltså
Miljöpartiet de gröna anser att det är klarlagt att det
nuvarande svenska drivgarnsfisket är ett ekologiskt hot och
följaktligen skall det inte längre tillåtas. Vi anser att Sverige
skall driva aktivt i EU att även Östersjön skall omfattas av
FN:s resolution om högsta drivgarnslängd på 2,5 km.
Detsamma skall drivas inom Fiskerikommissionen.
För att visa att Sverige är en nation som vill gå före för att skapa ett
ekologiskt långsiktigt hållbart nyttjande av naturresurserna anser vi att
Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket till 2,5 km.
Vi anser vidare att Sverige skall upphöra att fiska på blandade bestånd av
lax på tillväxtområdena i Östersjön och istället flytta den svenska laxkvoten
så att ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till
det inom EU tillåtna 2,5 km per båt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen skall verka för att
den längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall vara 2,5 km drivgarn
per båt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på
tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att
ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige går före för att få fisket på blandade bestånd
av vild och odlad Östersjölax att upphöra.
Stockholm den 3 oktober 1997
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp)