med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk
Regeringen har lagom till att budgetpropositionen
presenterats och under allmänna motionstiden presenterat en
omfattande proposition som berör såväl fiske- som
jordbrukspolitiken. I en motion som berör utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar redovisar
vi kristdemokrater vår syn på framtidens jordbrukspolitik
och kommenterar där de olika anslagsområdena. Här
redovisar vi mer ingående vår syn på de fiskefrågor som
behandlas i propositionen samt kommenterar i övrigt
miljöprogrammet avseende jordbrukspolitiken.
Fisket
Ett mål för fiskeripolitiken är att skapa förutsättningar för
utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och
vattenbruket. Näringen är beroende av stabila regler och en
långsiktig och ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna,
inte minst för att bevara den biologiska mångfalden. Fisket är
också en viktig förutsättning för levande kustbygd och
skärgård. Detta är några av skälen till att det är nödvändigt
att ge goda villkor för en livskraftig fiskenäring.
Sverige deltar fullt ut i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari
1995. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. EU har slagit fast
mål och regler för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet är att
uppnå en varaktig balans mellan fiskeresurserna och deras nyttjande. EU-
stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som
kan hänföras till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns struktur. Det är
också enligt kristdemokraternas uppfattning angeläget att undersöka möjlig-
heterna att bättre utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-
stödet, för fiskeberoende områden. I denna fråga borde regeringen ta initiativ
så att alla möjligheter tas tillvara.
Bekämpa föroreningar
Hoten mot våra vattenekosystem utgörs framför allt av
föroreningar. Sjöar och vattendrag hotas av försurning,
övergödning, tungmetaller och organiska miljögifter. Ett
stort problem när det gäller sötvatten är också de omfattande
regleringar som utförts. Det gäller både sjösänkningar och
reglering av älvar och åar för att utvinna vattenkraft. Dessa
ingrepp har slagit ut många av de genetiskt unika lax- och
havsöringsstammar som är knutna till enskilda vattendrag.
Regleringen har också inneburit att en stor del av
strandfloran, bottenvegetationen och bottenfaunan
eliminerats. Det är i detta perspektiv de sista outbyggda
älvarna ska ses. Därför kan inte Kristdemokraterna acceptera
ytterligare utbyggnad av vattenkraft. Värdet av dessa få
återstående opåverkade ekosystem är oersättligt.
Också Västerhavet och Östersjön påverkas i hög grad av övergödning och
miljögifter. Utbredningen av döda bottnar och dåliga syrgasförhållanden i
större havsdjup har särskilt påverkat torskbeståndet.
Hotade arter finns både i söt-, kust- och utsjövatten. I sötvatten kan
nämnas vårlekande siklöja och mal, i kustvatten smörbult och havsnejonöga
och i Östersjön lax, ål och torsk.
Kalkning
Kalkning och åtgärder för att minska övergödning av sjöar är
en typ av åtgärder som måste fortgå i oförminskad
utsträckning. Neddragningen av anslaget till
kalkningsåtgärder är oacceptabel. Istället bör
kalkningsverksamheten öka för att återställa skador i sjöar
med viss påverkan som idag inte kalkas. Försurning och
övergödning är idag det största hotet mot den biologiska
mångfalden i dessa ekosystem.
Restaurera förstörda
livsmiljöer
Omprövning av vattendomar för att garantera minitappning
på en för fisken acceptabel nivå, är en prioriterad åtgärd. Vid
omprövning bör miljön i det reglerade vattendraget
återställas så att den biologiska mångfalden kan öka så långt
det är möjligt. Detta bör finansieras av
vattenregleringsföretagen.
Annan påverkan som stört vattendrag är täckdikning, flottledsrensning,
m.fl. rensningsföretag. Genom återställnings- och biotopvårdsåtgärder kan
många av dessa skadade vatten återställas till en ursprunglig nivå.
Det vore en angelägen uppgift för staten att avsätta medel för att utrusta
trålare för miljö/fiskevårdande åtgärder som får i uppdrag att ta upp spökgarn
(förlorade fiskeredskap) och dylikt.
Överfiskning
Överfiskning är ett omfattande problem. Världens största
torskbestånd, som fanns utanför Newfoundland i Kanada,
försvann 1992 till följd av överfiskning. Nu kan samma sak
hända med den europeiska torsken. Svårigheter finns också
att upprätthålla bestånden av sill och makrill. Bestånden av
kolja, gråsej, rödspätta och tunga är ansträngda.
Torsken
Överfiskning av torsk i såväl Nordsjön som Östersjön har
medfört att antalet torskar har minskat drastiskt. Syrebrist i
djupvattnen med misslyckad fortplantning som följd har lett
till att nytillskottet av ungfisk varit lägre än genomsnittet i
flera år. Genom internationella överenskommelser har nu
kvoterna för torskfiske minskat vilket förhoppningsvis leder
till en förbättrad situation.
Det ligger i hög grad i fiskerinäringens eget intresse att bevara de naturliga
ekosystemen. Den grundläggande principen för ett uthålligt fiske är att
resursutnyttjandet inte överstiger ekosystemens produktionsförmåga. Det är
nödvändigt att också fortsättningsvis internationellt motverka överfiskning
av torsk.
Laxen
För den vilda Östersjölaxen är läget besvärligt. Idag består 90
% av laxen i Östersjön av odlad lax. En särskild aktionsplan
för den vilda laxen i Östersjön är nu under genomförande
under överinseende av en särskild övervakningsgrupp.
Sverige måste med kraft fortsätta verka för vildlaxens
överlevnad.
Utveckling av selektiva
fångstmetoder är ytterst
angelägen
Fiskemetoder som störs av eller allvarligt skadar marina
däggdjur eller fåglar måste utvecklas. Dessutom måste
fiskemetoder som medför oacceptabelt stora fångster av icke
målarter, som ofta ger fångster som till stora delar utgörs av
fisk eller skaldjur som inte uppnått laglig fångststorlek,
upphöra så fort som möjligt.
I Norge tillämpas en metod för torskfiske där man använder större mask-
storlek i fångstredskapen. Det innebär att endast de större fiskarna fångas,
medan små fiskar slipper igenom maskorna och hinner växa till sig. Den här
metoden gör att torskbeståndet har större chans att öka. Fiskemetoder och
redskap som så långt möjligt lämnar ungfisk kvar i havet måste utvecklas.
Forskning om fiskens beteende i närheten av och i fiskeredskapen är därvid
av stort intresse.
Bifångster
Dagens fiskemetoder medför också stora bifångster av
delfiner, sälar, sköldpaddor och havsfåglar. Tumlaren, den
enda regelbundet förekommande valen i svenska vatten, har
minskat drastiskt i antal till följd av främst bifångster i fisket.
Tumlaren i Östersjön tillhör ett separat bestånd med mycket
få djur. Beståndet kommer sannolikt att försvinna om inga
åtgärder vidtas.
I Östersjön sker bifångster i olika redskap under hela året. Fiskemetoder
och redskap som minskar bifångster måste utvecklas. I andra länder utprovas
nu olika metoder för att minska bifångster av tumlare. Man har visat att
akustiska sändare i nät drastiskt minskar sannolikheten att tumlare fastnar. I
Norge har man testat burar som alternativ till garn vid torskfiske.
Bevarande av biologisk
mångfald i sjöar och
vattendrag
I enlighet med konventionen om biologisk mångfald ska
Sverige tillse att den nu förekommande variationen av fisk-
och skaldjurssamhällen, de nu naturligt förekommande
fiskarterna samt den idag förekommande genetiska
variationen inom dessa arter, bevaras.
Försiktighet med
främmande arter
Ett område som måste belysas är odling och spridning av för
landet främmande arter/stammar/gener, som negativt kan
påverka den naturliga fiskfaunan och den biologiska
mångfalden i övrigt. Som exempel kan nämnas att
inplantering av sik har en tydlig tendens att tränga bort den
naturligt förekommande rödingen. Det är därför önskvärt att
kompensationsutsättning och förstärkningsutsättning av
odlad fisk begränsas så långt som möjligt till förmån för
insatser som stärker den naturligt reproducerande fisken.
Inplantering av fisk i fisktomma sjöar är också en problemställning. I dessa
vatten finns många gånger arter av kräftdjur etc som inte kan existera i
fisksjöar. Dessa djur är livsviktiga för vissa simänders ungfåglar, exempelvis
alfågel.
En översyn av gällande författningar med syfte att minska riskerna för
spridning av för landet och regionen främmande fiskarter/stammar och andra
organismer behövs.
Särskilt skydd för viktiga
lokaler för unika
fiskstammar
Områden som hyser genetiskt unika stammar av en fiskart
eller hotade arter bör ges förstärkt skydd. Identifierade
skyddsvärda lokaler behöver pekas ut i den kommunala
översiktsplanen och skyddas mot olika typer av negativ
påverkan.
Marina skyddsområden
Om Östersjöns djur och växter ska ha en chans att överleva
måste fler områden skyddas. Helsingforskonventionen fick
1993 ett tillägg som medger att särskilda skyddsområden ska
kunna inrättas i kust- och marin miljö. Skyddsplaner behöver
utarbetas för de områden som är aktuella för Sverige. Det bör
handla om ett allmänt skydd av vattenområden som inte bör
stå i motsatsställning till naturliga fiskemetoder.
Kunskapen brister vad gäller förekomst och omfattning av nyckelbiotoper
för fisk- och skaldjursbestånd och miljötillståndet i dessa. Parallellt med
inrättandet av skyddsområden vid nu kartlagda värdefulla marina miljöer
måste kartläggning och inventering av livsmiljöer särskilt viktiga för fisk och
skaldjur fortgå.
Regler om vattenförbund
Genom att införliva reglerna i lagen om vattenförbund i
anläggningslagen kan regelsystemet förenklas för både
myndigheter och fastighetsägare. Detta skulle vara till stor
hjälp för tillskapandet av vattenförbund som i sin tur vore till
stort gagn för arbetet med att restaurera stora vatten- och
avrinningsområden. Anläggningslagens regelsystem är flitigt
använt och känt till skillnad från vattenförbundslagens.
Förrättningarna kan fortsättningsvis hanteras av den
myndighet som har vana vid och erfarenhet av att handlägga
förrättningsfrågor. Detta innebär också att belastningen på
länsstyrelsen försvinner/minskar.
Hållbart jordbruk
För framtiden måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion
i Sverige såväl som i övriga EU-länder är en nödvändighet.
Nationellt gäller det såväl för att målsättningen om att hela
Sverige skall leva ska kunna uppnås, som att vi har en
fortsatt inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur globalt perspektiv
är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och
Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är
det också nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en
kommande reformering av jordbrukspolitiken så att en
övergång till miljövänliga och mer ekologiska
brukningsmetoder främjas. Detta kräver också bibehållen
åkermark eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med
produktion på mer åkermark.
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande världs-
befolkning. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och kortsikti-
ga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens
bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt hållbara
brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukssystem bygger på ett kretslopp av
näringsämnen och att organiskt material binder samman markmineralen.
Detta gör att man tar tillvara det naturen ger och förhindrar jorderosion.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdomsbekämp-
ning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma jord-
brukspolitiken inom EU (CAP) kan vara ett instrument i detta arbete. EU
måste också inom övriga internationella fora såsom WTO, Världsbanken och
IMF medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de fattigaste
ländernas inflytande ska stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket
till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ett
minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur solidaritets-
synpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med uppbyggnad/
utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om fattigdoms-
bekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i handelsrelation-
erna.
Regeringens strävan att genom en radikal förändring av CAP avhända
Sverige och Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en långsiktigt
riktig politik mot bakgrund av den växande världsbefolkningen. Den starka
befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några år-
tionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tilltagande
växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vattentillgångar. Det
är inte att på ett riktigt sätt förvalta den globala resurs som åkermarken utgör
att föra en politik som leder till dess avveckling. Också fortsättningsvis ska
åker- och betesmarker ses som en resurs i livsmedelsproduktionens tjänst.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av jord-
resursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för livsmedels-
produktion.
Våra hemställanspunkter i dessa delar finns med i den jordbrukspolitiska
motion som berör statsbudgeten.
Reformering av CAP
Kristdemokraternas syn på reformeringen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP) utvecklas särskilt i den
jordbrukspolitiska motionen. Vårt förslag innebär en
utveckling av dagens CAP och inte en avvecklingen av
jordbrukspolitiken som regeringens politik de facto leder till.
Detta i andan av det felaktiga svenska omställningsbeslutet
1990, något som regeringen understryker i propositionen.
Inriktningen av svenskt
jordbruk
Det svenska jordbruket bedrivs på ett alltmer miljömedvetet
sätt. Strävan är också att komma ännu längre på detta
område. Det gäller såväl den konventionella odlingen som
den ekologiska. En förutsättning för att det ekologiska
jordbruket skall öka i omfattning är att det finns
förutsättningar för att bedriva jordbruk över huvud taget. När
den socialdemokratiska regeringen tillträdde bedrev den en
politik som allvarligt skadade förutsättningarna för
jordbruksnäringen i och med att det framförhandlade EU-
stödet inte användes fullt ut. Det är bra att regeringen tänkt
om men det får inte nu råda något tvivel om att regeringen
verkligen ser jordbruks- och livsmedelssektorn som en
framtidsnäring. Därför är det angeläget att riksdagen tydligt
slår fast vikten av att långsiktiga och stabila spelregler ska
gälla för dem som arbetar inom jordbruksnäringen.
Miljöavgifter tillbaka till
jordbruket
Miljöavgifter som tas ut av jordbrukarna ska enligt
Kristdemokraternas mening i sin helhet återföras till
jordbruket i form av ersättningar för miljöbevarande
åtgärder. Detta är också ett sätt att finansiera den nationella
delen av miljöprogrammet. Om man återför miljöavgifter
utifrån krav på ytterligare miljöåtgärder får man en
dubbelverkande effekt av miljöavgifterna. Trots att denna
inriktning fått riksdagens stöd så skriver nu regeringen rakt
ut i propositionen att avgiften på kväve är att betrakta som
skatt. Riksdagen bör uttala att miljöavgifter skall återföras
till jordbruket.
Sverige bör i EU med kraft verka för en i alla länder lika miljöavgift på
kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Utgångspunkten bör vara vår
nuvarande svenska nivå och sedan en stegvis höjning. Dessa miljöavgifter
bör sedan till fullo utnyttjas för att stödja en ekologisk anpassning av
odlingen inom EU med biologiskt fullvärdig kost som mål. LRF-kampanjen
om världens renaste mat måste bli en ledstjärna också för arbetet inom EU.
Förenklat regelsystem som
gynnar ekologisk
produktion
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett
förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För
närvarande använder man sig av ett system med s k
positivlistor, dvs det som inte finns upptaget på listan är i
princip inte tillåtet. Att få med nya produkter godkända för
det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett
år och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade
tillstånd är mycket små. Denna konstruktion gör att
regelverket blir mycket trögt och mer hindrar än stimulerar
utvecklingen av den ekologiska produktionen. Systemet med
"positivlistor" måste bytas ut mot mer principiella regler för
vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör
ligga på nationell nivå. Ett obligatoriskt
informationsförfarande medlemsstaterna emellan borde
kunna säkerställa att bedömningarna blir tillfredsställande
lika.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till ut-
veckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas
längd, möjligheten till parallellproduktion och kvalitén i kontrollen. I EU
krävs 2 års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit 1 år. En förkort-
ning av omläggningstiden till 1 år gör reglerna mer utvecklingsvänliga och
innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till ekolo-
gisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för ekolo-
giska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Slut kretsloppet stad -
landsbygd
EU:s lagstiftning behöver också ändras i ett annat avseende
för att det ekologiska jordbruket ska kunna utveckas. Enligt
denna är det nämligen förbjudet att använda sig av
hushållsavfall i form av komposter, human avföring och
rötslam ifrån reningsverk. Sverige och Danmark har försökt
att få till stånd en ändring men frågan har ännu inte lösts. En
viktig fråga framöver blir därför att marknadsföra tankar om
kretslopp som hushållning och effektivt utnyttjande av
produktionsresurser för att på så sätt lägga grunden till en
förändrad syn på dessa produkter.
Idag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från
lantbruket in till tätorten utan att återföras. Speciellt anmärkningsvärt är den
stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna
sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket
återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora
framtidsfrågorna för ekologisk jordbruk och därmed för hela jordbruket och
samhället. Sverige bör verka för att denna fråga lyfts inom EU för ett
avgörande så att kretsloppet stad-land möjliggörs. Det bör finnas goda
möjligheter till mellanstatligt utvecklingsarbete på detta område.
Våra hemställanspunkter vad gäller kretsloppsfrågorna återfinns i andra
motioner.
Miljöprogrammet
På senare tid har regeringens jordbrukspolitik när det gäller
miljöprogrammet gått i den riktning vi kristdemokrater
pläderat för. Regeringen föreslår nu efter flera års EU-
medlemskap att Sverige ska använda det framförhandlade
jordbruksstödet fullt ut. Det är bara att beklaga regeringens
tidigare vägran att använda de jordbrukspolitiska möjligheter
som EU-medlemskapet gav. Det har i onödan slagit ut många
lantbrukare från näringen.
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak de mer miljöbelastande spannmåls-
odlingen på slätten. Det är mot den bakgrunden de nationellt medfinansiera-
de miljö-, LFA- och Norrlandsstöden blir så viktiga. Med dessa stöd kan
odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma upp i nödvändig
och någorlunda likvärdig ekonomisk bärkraft med jordbruket i slättbygd. Ett
uttalat mål är också att driva på den redan inslagna inriktningen på väg mot
världens renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande av ur natur- och kultur-
synpunkt värdefulla marktyper och landskap, minskad miljöbelastning, ökad
resurshushållning och att öka och bevara höga naturvärden och biologisk
mångfald.
Lönsamheten i den miljövänliga mjölk- och nötköttsproduktionen - och
annan vallbaserad animalieproduktion - är mycket pressad och ett sätt att
förändra förutsättningarna är införandet av ett generellt vallstöd. Påpekas bör
det nödvändiga med att stödet utgår som just generellt stöd för vall och bete i
hela landet. Regeringen har nu äntligen insett vallstödets fördelar men på ett
mycket senkommet sätt vilket innebär att medel för detta inte kommer att
betalas ut förrän 1998. Detta i sig är synnerligen anmärkningsvärt eftersom
regeringen tidigare aviserat denna satsning men inte orkat med dess genom-
förande fullt ut under innevarande år. Lantbrukare som oförskyllt drabbas av
försenade utbetalningar bör kompenseras. Detta kan gälla såväl miljöstöd
som andra stödformer. Denna fråga behandlas också i budgetmotionen.
Miljöstöden till kulturmiljövård och biologisk mångfald ska gagna miljön
och ge en rimlig ersättning till dem som brukar sin fastighet på ett natur-
vårdande sätt. De ska vara enkla och obyråkratiskt utformade. Regeringen
och jordbruksverket har dock dessvärre krånglat till regelverket på ett
orimligt sätt. Av den utvärdering som genomförts av Jordbruksverket, Natur-
vårdsverket och Riksantikvarieämbetet framgår att regelsystemet varit krång-
ligt. Detta måste nu förändras så att miljöpoängsstöden utgår på ett gene-
rellt, enkelt och mer realistiskt sätt.
Vad gäller delprogrammet för resurshushållande konventionellt jordbruk
måste regelsystemet utformas på så sätt att utförd miljöinsats ersätts oavsett
storleken på den areal som berörs. Om en trappmodell skall användas måste
utformningen vara sådan att det inte begränsar miljöinsatserna.
I Kristdemokraternas jordbrukspolitiska motion med anledning av stats-
budgetförslaget anslås ytterligare medel till den ekologiska odlingen. Detta
för att också möjliggöra ökade insatser för marknadsutvecklande åtgärder för
ekologiskt producerade livsmedel.
Arbetet med det nya miljöprogrammet som ska börja genomföras år 2000
måste påbörjas omedelbart så att vi från programperiodens början har ett
enkelt robust system som är lätt att administrera och därmed avsevärt
billigare än dagens. Förenklingar kan ske genom att sammanföra och därmed
minska antalet olika stöd. Utifrån ett grundstöd för vall och bete kan man
sedan komplettera med tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper. Man
måste också göra det möjligt att "gamla" femåriga miljöstöd kan fasas in i
det nya programmet. Att hantera två system blir en hopplös uppgift för dem
som ska hantera detta administrativt. I detta sammanhang bör man också ta
upp diskussionen med EU om femårsregeln. Den är inte rimlig och försvårar
möjligheten att söka stöd.
Utbildning och forskning
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändigt och
forskning och utveckling pågår i viss mån både vad gäller
källa, total förbrukning och effektivitet. Exempelvis kan
nämnas produktion på gårdsnivå av biogas från vallgrödor,
mer energisnåla metoder för jordbearbetning,
ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor.
Avsevärda mängder av olja kan troligtvis sparas.
Vid FN:s konferens för miljö och utveckling 1992, förband sig i-länderna
att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste
därför ges hög prioritet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat utnyttjande av EU-stöd för fiskeberoende områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av ökade anslag för kalkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av vattendomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt motverka överfiskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklandet av fiskeredskap som lämnar ungfisk kvar i havet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklandet av fiskeredskap som minskar bifångsterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införsel av främmande fiskarter/stammar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marina skyddsområden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna i lagen om vattenförbund inarbetas i
anläggningslagen och lag om förvaltning av samfälligheter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till
jordbruksnäringen skall tillämpas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU skall verka för ett förenklat regelsystem för
ekologiskt jordbruk,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generella, enkla miljöstödsregler,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av delprogrammet resurshushållande konventionellt
jordbruk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöprogram fr.o.m år 2000,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prioritera forskning kring utveckling av ett energieffektivt
jordbruk.