Regeringen har lagom till att budgetpropositionen presenterats och under allmänna motionstiden presenterat en omfattande proposition som berör såväl fiske- som jordbrukspolitiken. I en motion som berör utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar redovisar vi kristdemokrater vår syn på framtidens jordbrukspolitik och kommenterar där de olika anslagsområdena. Här redovisar vi mer ingående vår syn på de fiskefrågor som behandlas i propositionen samt kommenterar i övrigt miljöprogrammet avseende jordbrukspolitiken.
Fisket
Ett mål för fiskeripolitiken är att skapa förutsättningar för utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket. Näringen är beroende av stabila regler och en långsiktig och ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna, inte minst för att bevara den biologiska mångfalden. Fisket är också en viktig förutsättning för levande kustbygd och skärgård. Detta är några av skälen till att det är nödvändigt att ge goda villkor för en livskraftig fiskenäring.
Sverige deltar fullt ut i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari 1995. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. EU har slagit fast mål och regler för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet är att uppnå en varaktig balans mellan fiskeresurserna och deras nyttjande. EU- stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns struktur. Det är också enligt kristdemokraternas uppfattning angeläget att undersöka möjlig- heterna att bättre utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b- stödet, för fiskeberoende områden. I denna fråga borde regeringen ta initiativ så att alla möjligheter tas tillvara.
Bekämpa föroreningar
Hoten mot våra vattenekosystem utgörs framför allt av föroreningar. Sjöar och vattendrag hotas av försurning, övergödning, tungmetaller och organiska miljögifter. Ett stort problem när det gäller sötvatten är också de omfattande regleringar som utförts. Det gäller både sjösänkningar och reglering av älvar och åar för att utvinna vattenkraft. Dessa ingrepp har slagit ut många av de genetiskt unika lax- och havsöringsstammar som är knutna till enskilda vattendrag. Regleringen har också inneburit att en stor del av strandfloran, bottenvegetationen och bottenfaunan eliminerats. Det är i detta perspektiv de sista outbyggda älvarna ska ses. Därför kan inte Kristdemokraterna acceptera ytterligare utbyggnad av vattenkraft. Värdet av dessa få återstående opåverkade ekosystem är oersättligt.
Också Västerhavet och Östersjön påverkas i hög grad av övergödning och miljögifter. Utbredningen av döda bottnar och dåliga syrgasförhållanden i större havsdjup har särskilt påverkat torskbeståndet.
Hotade arter finns både i söt-, kust- och utsjövatten. I sötvatten kan nämnas vårlekande siklöja och mal, i kustvatten smörbult och havsnejonöga och i Östersjön lax, ål och torsk.
Kalkning
Kalkning och åtgärder för att minska övergödning av sjöar är en typ av åtgärder som måste fortgå i oförminskad utsträckning. Neddragningen av anslaget till kalkningsåtgärder är oacceptabel. Istället bör kalkningsverksamheten öka för att återställa skador i sjöar med viss påverkan som idag inte kalkas. Försurning och övergödning är idag det största hotet mot den biologiska mångfalden i dessa ekosystem.
Restaurera förstörda livsmiljöer
Omprövning av vattendomar för att garantera minitappning på en för fisken acceptabel nivå, är en prioriterad åtgärd. Vid omprövning bör miljön i det reglerade vattendraget återställas så att den biologiska mångfalden kan öka så långt det är möjligt. Detta bör finansieras av vattenregleringsföretagen.
Annan påverkan som stört vattendrag är täckdikning, flottledsrensning, m.fl. rensningsföretag. Genom återställnings- och biotopvårdsåtgärder kan många av dessa skadade vatten återställas till en ursprunglig nivå.
Det vore en angelägen uppgift för staten att avsätta medel för att utrusta trålare för miljö/fiskevårdande åtgärder som får i uppdrag att ta upp spökgarn (förlorade fiskeredskap) och dylikt.
Överfiskning
Överfiskning är ett omfattande problem. Världens största torskbestånd, som fanns utanför Newfoundland i Kanada, försvann 1992 till följd av överfiskning. Nu kan samma sak hända med den europeiska torsken. Svårigheter finns också att upprätthålla bestånden av sill och makrill. Bestånden av kolja, gråsej, rödspätta och tunga är ansträngda.
Torsken
Överfiskning av torsk i såväl Nordsjön som Östersjön har medfört att antalet torskar har minskat drastiskt. Syrebrist i djupvattnen med misslyckad fortplantning som följd har lett till att nytillskottet av ungfisk varit lägre än genomsnittet i flera år. Genom internationella överenskommelser har nu kvoterna för torskfiske minskat vilket förhoppningsvis leder till en förbättrad situation.
Det ligger i hög grad i fiskerinäringens eget intresse att bevara de naturliga ekosystemen. Den grundläggande principen för ett uthålligt fiske är att resursutnyttjandet inte överstiger ekosystemens produktionsförmåga. Det är nödvändigt att också fortsättningsvis internationellt motverka överfiskning av torsk.
Laxen
För den vilda Östersjölaxen är läget besvärligt. Idag består 90 % av laxen i Östersjön av odlad lax. En särskild aktionsplan för den vilda laxen i Östersjön är nu under genomförande under överinseende av en särskild övervakningsgrupp. Sverige måste med kraft fortsätta verka för vildlaxens överlevnad.
Utveckling av selektiva fångstmetoder är ytterst angelägen
Fiskemetoder som störs av eller allvarligt skadar marina däggdjur eller fåglar måste utvecklas. Dessutom måste fiskemetoder som medför oacceptabelt stora fångster av icke målarter, som ofta ger fångster som till stora delar utgörs av fisk eller skaldjur som inte uppnått laglig fångststorlek, upphöra så fort som möjligt.
I Norge tillämpas en metod för torskfiske där man använder större mask- storlek i fångstredskapen. Det innebär att endast de större fiskarna fångas, medan små fiskar slipper igenom maskorna och hinner växa till sig. Den här metoden gör att torskbeståndet har större chans att öka. Fiskemetoder och redskap som så långt möjligt lämnar ungfisk kvar i havet måste utvecklas. Forskning om fiskens beteende i närheten av och i fiskeredskapen är därvid av stort intresse.
Bifångster
Dagens fiskemetoder medför också stora bifångster av delfiner, sälar, sköldpaddor och havsfåglar. Tumlaren, den enda regelbundet förekommande valen i svenska vatten, har minskat drastiskt i antal till följd av främst bifångster i fisket. Tumlaren i Östersjön tillhör ett separat bestånd med mycket få djur. Beståndet kommer sannolikt att försvinna om inga åtgärder vidtas.
I Östersjön sker bifångster i olika redskap under hela året. Fiskemetoder och redskap som minskar bifångster måste utvecklas. I andra länder utprovas nu olika metoder för att minska bifångster av tumlare. Man har visat att akustiska sändare i nät drastiskt minskar sannolikheten att tumlare fastnar. I Norge har man testat burar som alternativ till garn vid torskfiske.
Bevarande av biologisk mångfald i sjöar och vattendrag
I enlighet med konventionen om biologisk mångfald ska Sverige tillse att den nu förekommande variationen av fisk- och skaldjurssamhällen, de nu naturligt förekommande fiskarterna samt den idag förekommande genetiska variationen inom dessa arter, bevaras.
Försiktighet med främmande arter
Ett område som måste belysas är odling och spridning av för landet främmande arter/stammar/gener, som negativt kan påverka den naturliga fiskfaunan och den biologiska mångfalden i övrigt. Som exempel kan nämnas att inplantering av sik har en tydlig tendens att tränga bort den naturligt förekommande rödingen. Det är därför önskvärt att kompensationsutsättning och förstärkningsutsättning av odlad fisk begränsas så långt som möjligt till förmån för insatser som stärker den naturligt reproducerande fisken.
Inplantering av fisk i fisktomma sjöar är också en problemställning. I dessa vatten finns många gånger arter av kräftdjur etc som inte kan existera i fisksjöar. Dessa djur är livsviktiga för vissa simänders ungfåglar, exempelvis alfågel.
En översyn av gällande författningar med syfte att minska riskerna för spridning av för landet och regionen främmande fiskarter/stammar och andra organismer behövs.
Särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar
Områden som hyser genetiskt unika stammar av en fiskart eller hotade arter bör ges förstärkt skydd. Identifierade skyddsvärda lokaler behöver pekas ut i den kommunala översiktsplanen och skyddas mot olika typer av negativ påverkan.
Marina skyddsområden
Om Östersjöns djur och växter ska ha en chans att överleva måste fler områden skyddas. Helsingforskonventionen fick 1993 ett tillägg som medger att särskilda skyddsområden ska kunna inrättas i kust- och marin miljö. Skyddsplaner behöver utarbetas för de områden som är aktuella för Sverige. Det bör handla om ett allmänt skydd av vattenområden som inte bör stå i motsatsställning till naturliga fiskemetoder.
Kunskapen brister vad gäller förekomst och omfattning av nyckelbiotoper för fisk- och skaldjursbestånd och miljötillståndet i dessa. Parallellt med inrättandet av skyddsområden vid nu kartlagda värdefulla marina miljöer måste kartläggning och inventering av livsmiljöer särskilt viktiga för fisk och skaldjur fortgå.
Regler om vattenförbund
Genom att införliva reglerna i lagen om vattenförbund i anläggningslagen kan regelsystemet förenklas för både myndigheter och fastighetsägare. Detta skulle vara till stor hjälp för tillskapandet av vattenförbund som i sin tur vore till stort gagn för arbetet med att restaurera stora vatten- och avrinningsområden. Anläggningslagens regelsystem är flitigt använt och känt till skillnad från vattenförbundslagens. Förrättningarna kan fortsättningsvis hanteras av den myndighet som har vana vid och erfarenhet av att handlägga förrättningsfrågor. Detta innebär också att belastningen på länsstyrelsen försvinner/minskar.
Hållbart jordbruk
För framtiden måste slås fast att fortsatt jordbruksproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl för att målsättningen om att hela Sverige skall leva ska kunna uppnås, som att vi har en fortsatt inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur globalt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det också nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en kommande reformering av jordbrukspolitiken så att en övergång till miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder främjas. Detta kräver också bibehållen åkermark eftersom en minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med produktion på mer åkermark.
Det går att producera tillräckligt med livsmedel för en växande världs- befolkning. Förvaltarskapstanken måste dock vara vägledande och kortsikti- ga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas med långsiktigt hållbara brukningsmetoder. Ett uthålligt jordbrukssystem bygger på ett kretslopp av näringsämnen och att organiskt material binder samman markmineralen. Detta gör att man tar tillvara det naturen ger och förhindrar jorderosion.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdomsbekämp- ning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma jord- brukspolitiken inom EU (CAP) kan vara ett instrument i detta arbete. EU måste också inom övriga internationella fora såsom WTO, Världsbanken och IMF medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de fattigaste ländernas inflytande ska stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ett minskat tärande på ändliga resurser och är nödvändigt också ur solidaritets- synpunkt med tredje världen. EU ska också bistå u-länder med uppbyggnad/ utveckling av ekologisk produktion. De övergripande målen om fattigdoms- bekämpning och social utveckling ska stå i centrum också i handelsrelation- erna.
Regeringens strävan att genom en radikal förändring av CAP avhända Sverige och Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en långsiktigt riktig politik mot bakgrund av den växande världsbefolkningen. Den starka befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark redan om några år- tionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tilltagande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vattentillgångar. Det är inte att på ett riktigt sätt förvalta den globala resurs som åkermarken utgör att föra en politik som leder till dess avveckling. Också fortsättningsvis ska åker- och betesmarker ses som en resurs i livsmedelsproduktionens tjänst.
Energigrödeanvändning kan också ses som ett gott utnyttjande av jord- resursen eftersom den då normalt sett är möjlig att återställa för livsmedels- produktion.
Våra hemställanspunkter i dessa delar finns med i den jordbrukspolitiska motion som berör statsbudgeten.
Reformering av CAP
Kristdemokraternas syn på reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) utvecklas särskilt i den jordbrukspolitiska motionen. Vårt förslag innebär en utveckling av dagens CAP och inte en avvecklingen av jordbrukspolitiken som regeringens politik de facto leder till. Detta i andan av det felaktiga svenska omställningsbeslutet 1990, något som regeringen understryker i propositionen.
Inriktningen av svenskt jordbruk
Det svenska jordbruket bedrivs på ett alltmer miljömedvetet sätt. Strävan är också att komma ännu längre på detta område. Det gäller såväl den konventionella odlingen som den ekologiska. En förutsättning för att det ekologiska jordbruket skall öka i omfattning är att det finns förutsättningar för att bedriva jordbruk över huvud taget. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde bedrev den en politik som allvarligt skadade förutsättningarna för jordbruksnäringen i och med att det framförhandlade EU- stödet inte användes fullt ut. Det är bra att regeringen tänkt om men det får inte nu råda något tvivel om att regeringen verkligen ser jordbruks- och livsmedelssektorn som en framtidsnäring. Därför är det angeläget att riksdagen tydligt slår fast vikten av att långsiktiga och stabila spelregler ska gälla för dem som arbetar inom jordbruksnäringen.
Miljöavgifter tillbaka till jordbruket
Miljöavgifter som tas ut av jordbrukarna ska enligt Kristdemokraternas mening i sin helhet återföras till jordbruket i form av ersättningar för miljöbevarande åtgärder. Detta är också ett sätt att finansiera den nationella delen av miljöprogrammet. Om man återför miljöavgifter utifrån krav på ytterligare miljöåtgärder får man en dubbelverkande effekt av miljöavgifterna. Trots att denna inriktning fått riksdagens stöd så skriver nu regeringen rakt ut i propositionen att avgiften på kväve är att betrakta som skatt. Riksdagen bör uttala att miljöavgifter skall återföras till jordbruket.
Sverige bör i EU med kraft verka för en i alla länder lika miljöavgift på kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Utgångspunkten bör vara vår nuvarande svenska nivå och sedan en stegvis höjning. Dessa miljöavgifter bör sedan till fullo utnyttjas för att stödja en ekologisk anpassning av odlingen inom EU med biologiskt fullvärdig kost som mål. LRF-kampanjen om världens renaste mat måste bli en ledstjärna också för arbetet inom EU.
Förenklat regelsystem som gynnar ekologisk produktion
Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För närvarande använder man sig av ett system med s k positivlistor, dvs det som inte finns upptaget på listan är i princip inte tillåtet. Att få med nya produkter godkända för det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd är mycket små. Denna konstruktion gör att regelverket blir mycket trögt och mer hindrar än stimulerar utvecklingen av den ekologiska produktionen. Systemet med "positivlistor" måste bytas ut mot mer principiella regler för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga på nationell nivå. Ett obligatoriskt informationsförfarande medlemsstaterna emellan borde kunna säkerställa att bedömningarna blir tillfredsställande lika.
En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till ut- veckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd, möjligheten till parallellproduktion och kvalitén i kontrollen. I EU krävs 2 års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit 1 år. En förkort- ning av omläggningstiden till 1 år gör reglerna mer utvecklingsvänliga och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till ekolo- gisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för ekolo- giska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.
Slut kretsloppet stad - landsbygd
EU:s lagstiftning behöver också ändras i ett annat avseende för att det ekologiska jordbruket ska kunna utveckas. Enligt denna är det nämligen förbjudet att använda sig av hushållsavfall i form av komposter, human avföring och rötslam ifrån reningsverk. Sverige och Danmark har försökt att få till stånd en ändring men frågan har ännu inte lösts. En viktig fråga framöver blir därför att marknadsföra tankar om kretslopp som hushållning och effektivt utnyttjande av produktionsresurser för att på så sätt lägga grunden till en förändrad syn på dessa produkter.
Idag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från lantbruket in till tätorten utan att återföras. Speciellt anmärkningsvärt är den stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora framtidsfrågorna för ekologisk jordbruk och därmed för hela jordbruket och samhället. Sverige bör verka för att denna fråga lyfts inom EU för ett avgörande så att kretsloppet stad-land möjliggörs. Det bör finnas goda möjligheter till mellanstatligt utvecklingsarbete på detta område.
Våra hemställanspunkter vad gäller kretsloppsfrågorna återfinns i andra motioner.
Miljöprogrammet
På senare tid har regeringens jordbrukspolitik när det gäller miljöprogrammet gått i den riktning vi kristdemokrater pläderat för. Regeringen föreslår nu efter flera års EU- medlemskap att Sverige ska använda det framförhandlade jordbruksstödet fullt ut. Det är bara att beklaga regeringens tidigare vägran att använda de jordbrukspolitiska möjligheter som EU-medlemskapet gav. Det har i onödan slagit ut många lantbrukare från näringen.
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak de mer miljöbelastande spannmåls- odlingen på slätten. Det är mot den bakgrunden de nationellt medfinansiera- de miljö-, LFA- och Norrlandsstöden blir så viktiga. Med dessa stöd kan odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma upp i nödvändig och någorlunda likvärdig ekonomisk bärkraft med jordbruket i slättbygd. Ett uttalat mål är också att driva på den redan inslagna inriktningen på väg mot världens renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande av ur natur- och kultur- synpunkt värdefulla marktyper och landskap, minskad miljöbelastning, ökad resurshushållning och att öka och bevara höga naturvärden och biologisk mångfald.
Lönsamheten i den miljövänliga mjölk- och nötköttsproduktionen - och annan vallbaserad animalieproduktion - är mycket pressad och ett sätt att förändra förutsättningarna är införandet av ett generellt vallstöd. Påpekas bör det nödvändiga med att stödet utgår som just generellt stöd för vall och bete i hela landet. Regeringen har nu äntligen insett vallstödets fördelar men på ett mycket senkommet sätt vilket innebär att medel för detta inte kommer att betalas ut förrän 1998. Detta i sig är synnerligen anmärkningsvärt eftersom regeringen tidigare aviserat denna satsning men inte orkat med dess genom- förande fullt ut under innevarande år. Lantbrukare som oförskyllt drabbas av försenade utbetalningar bör kompenseras. Detta kan gälla såväl miljöstöd som andra stödformer. Denna fråga behandlas också i budgetmotionen.
Miljöstöden till kulturmiljövård och biologisk mångfald ska gagna miljön och ge en rimlig ersättning till dem som brukar sin fastighet på ett natur- vårdande sätt. De ska vara enkla och obyråkratiskt utformade. Regeringen och jordbruksverket har dock dessvärre krånglat till regelverket på ett orimligt sätt. Av den utvärdering som genomförts av Jordbruksverket, Natur- vårdsverket och Riksantikvarieämbetet framgår att regelsystemet varit krång- ligt. Detta måste nu förändras så att miljöpoängsstöden utgår på ett gene- rellt, enkelt och mer realistiskt sätt.
Vad gäller delprogrammet för resurshushållande konventionellt jordbruk måste regelsystemet utformas på så sätt att utförd miljöinsats ersätts oavsett storleken på den areal som berörs. Om en trappmodell skall användas måste utformningen vara sådan att det inte begränsar miljöinsatserna.
I Kristdemokraternas jordbrukspolitiska motion med anledning av stats- budgetförslaget anslås ytterligare medel till den ekologiska odlingen. Detta för att också möjliggöra ökade insatser för marknadsutvecklande åtgärder för ekologiskt producerade livsmedel.
Arbetet med det nya miljöprogrammet som ska börja genomföras år 2000 måste påbörjas omedelbart så att vi från programperiodens början har ett enkelt robust system som är lätt att administrera och därmed avsevärt billigare än dagens. Förenklingar kan ske genom att sammanföra och därmed minska antalet olika stöd. Utifrån ett grundstöd för vall och bete kan man sedan komplettera med tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper. Man måste också göra det möjligt att "gamla" femåriga miljöstöd kan fasas in i det nya programmet. Att hantera två system blir en hopplös uppgift för dem som ska hantera detta administrativt. I detta sammanhang bör man också ta upp diskussionen med EU om femårsregeln. Den är inte rimlig och försvårar möjligheten att söka stöd.
Utbildning och forskning
Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändigt och forskning och utveckling pågår i viss mån både vad gäller källa, total förbrukning och effektivitet. Exempelvis kan nämnas produktion på gårdsnivå av biogas från vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning, ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor. Avsevärda mängder av olja kan troligtvis sparas.
Vid FN:s konferens för miljö och utveckling 1992, förband sig i-länderna att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste därför ges hög prioritet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat utnyttjande av EU-stöd för fiskeberoende områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av ökade anslag för kalkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt motverka överfiskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av fiskeredskap som lämnar ungfisk kvar i havet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av fiskeredskap som minskar bifångsterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införsel av främmande fiskarter/stammar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marina skyddsområden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna i lagen om vattenförbund inarbetas i anläggningslagen och lag om förvaltning av samfälligheter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen skall tillämpas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för ett förenklat regelsystem för ekologiskt jordbruk,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella, enkla miljöstödsregler,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av delprogrammet resurshushållande konventionellt jordbruk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöprogram fr.o.m år 2000,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera forskning kring utveckling av ett energieffektivt jordbruk.
Stockholm den 3 oktober 1997
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)