med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk
I propositionen lämnas bl.a. förslag till ett utbyggt
miljöersättningsprogram i enlighet med vad Centerpartiet
och regeringen kommit överens om. Dessutom lämnas en
samlad beskrivning av regeringens arbete med att försöka
åstadkomma ett ekologiskt hållbart jordbruk och fiske samt
redovisas något summariskt regeringens syn på
reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Centerpartiet lämnar i denna motion synpunkter på den föreliggande
propositionen. Senare avlämnas en särskild motion, vad gäller jordbruket,
med anledning av regeringens budgetproposition.
Reformeringen av den
gemensamma jordbruks-
politiken
Det s.k. Santerpaketet, som bl.a. innehåller kommissionens
förslag till förändringar av den gemensamma
jordbrukspolitiken, offentligjordes i somras. De politiska
målsättningarna med en reform av jordbrukspolitiken skall
enligt kommissionen vara att möjliggöra utvidgningen
österut och att förbereda EU för kommande förhandlingar
med WTO. Dessutom ska prissänkningar gynna
konsumenter, tillgången till livsmedel tryggas, böndernas
inkomster upprätthållas och miljöhänsyn integreras i den
gemensamma jordbrukspolitiken. Under hösten diskuteras
detta förslag av ministerrådet.
Regeringen aviserar i prop 1997/98:2 att den avser att återkomma till
riksdagen under våren med förslag till svenska ståndpunkter inför dessa
förändringar. Anledningen till att vi trots detta i principiella ordalag
beskriver Centerpartiets syn på detta reformarbete i denna motion är att vi är
allvarligt oroade av de signaler som kommit från regeringen avseende
inriktningen på de svenska ståndpunkterna i detta arbete. De ståndpunkter
som regeringen hittills redovisat är inte grundade på någon djupgående
analys av vilka effekter dessa skulle få på svenskt och europeiskt jordbruk.
Vi tror inte att den (extrem)ståndpunkt som den svenska regeringen hittills
har haft i denna fråga kommer att kunna röna framgång i förhandlingarna
med övriga EU-länder. Det finns istället en uppenbar risk för att Sverige,
med dessa ståndpunkter, kommer att ställa sig vid sidan av reellt inflytande i
reformeringsprocessen, något som knappast gagnar svenskt jordbruk och
svenska konsumenter. Därför finns det anledning att redan nu föra vissa
principiella resonemang rörande reformeringen av CAP (Common
Agriculture Policy).
Den nya jordbrukspolitiken måste grunda sig på att behoven av livsmedel
och andra nyttigheter från jordbruket ökar. Världens befolkning kommer att
fördubblas inom en inte alltför avlägsen framtid. Matvanorna kommer att
ändras till konsumtion av mer animalier i hela världen. Eftersom animalie-
produktion kräver större produktion av vegetabilier till foder kommer det
totala behovet av produktion att öka mångfalt.
BSE-krisen har skakat om den europeiska marknaden och den
gemensamma jordbrukspolitiken. Den var ett tragiskt exempel på hur den
hittills förda politiken gått i otakt med naturen. Att hänsyn till människors
hälsa, djur och miljö fått stå tillbaka för snäva ekonomiska intressen. Att
produktionsstimulerande åtgärder satt normalt fungerande marknadssignaler
ur spel. BSE-krisen och dess konsekvenser sätter en inre press på CAP.
Den beslutade östutvidgningen innebär ett viktigt enande av Europa. Det
är viktigt att redan inledningsvis konstatera att östutvidgningen är ett viktigt
projekt som står på egna ben, och att reformen av jordbrukspolitiken också är
ett viktigt projekt som också den står på egna ben.
En gemensam jordbrukspolitik är inte mindre angelägen nu inför en
östutvidgning, snarare tvärtom. Det är viktigt att slå vakt om de områden där
EU nått långt med samarbetet. Dit hör jordbruket, liksom den inre
marknaden. Därför ska politiken behållas gemensam.
Östutvidgningen är politiskt nödvändig och kommer rätt utförd att stärka
Europa som global aktör. Samtidigt innebär den en press på såväl nuvarande
EU som dess politik. En förändring av institutionernas roll och arbete
kommer att underlätta utvidgningen österut.
Fokuseringen på kretslopp och skapandet av ett biosamhälle innebär nya
krav på jordbruket och även nya möjligheter. De biologiska näringarnas
unika möjligheter att med solenergi skapa råvaror till det övriga samhället
måste tas tillvara. Skapandet av kretslopp får inte vara en fråga om att ta till
vara restprodukter från samhället. Det måste istället innebära skapandet av
uthålliga system där råvarorna från början är en del av kretsloppen.
Jordbrukets positiva miljöeffekter måste få bättre stöd, samtidigt som de
negativa miljöeffekterna mildras. Konsumenternas berättigade krav på bra
mat och en produktion utan skadlig inverkan måste respekteras.
Jordbrukspolitiken ska även i fortsättningen vara gemensam. Förslag om
att föra över jordbrukspolitiken - renationalisering - måste avvisas. En
renationalisering skulle innebära att den inre marknaden skulle utsättas för
stora påfrestningar eftersom vissa länder skulle satsa oproportionellt mycket
på jordbruksstöd, medan andra skulle satsa lite. Dessutom skulle
konkurrensen mellan jordbrukare sättas ur spel. Det skulle istället bli
konkurrens mellan politiker i konsten att skapa stöd.
EU:s jordbrukspolitik har hittills varit helt problemorienterad. Dess syfte
har varit att skydda jordbrukarna mot omgivande faror såsom låga
världsmarknadspriser, import från tredje land, krav på strukturförändringar
osv.
Vi måste bort från detta synsätt och istället se möjligheterna, anta
utmaningarna och utnyttja de chanser som ges. Europa måste ta till vara sina
goda möjligheter att producera livsmedel inte endast för eget behov utan
även för en växande världsbefolkning. Reformeringen av CAP måste ske
evolutionärt snarare än revolutionärt om goda möjligheter ska kunna skapas
för att jordbruket ska kunna ställa om sig till de nya förutsättningarna. Vad
som ovan sagts om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken
bör ges regeringen till känna.
Ekologisk odling
Ett grundläggande mål för jordbrukspolitiken måste vara att
produktionen av jordbruksvaror ska vara långsiktigt hållbar.
Produktionen måste således ske på ett sätt så att
naturresursernas långsiktiga förmåga att producera livsmedel
inte försämras. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter
ökar successivt. Detta är ett marknadstryck som det är viktigt
att jordbruket kan möta. I och med EU-medlemskapet och
införandet av miljöstödsprogrammet finns det en möjlighet
att stödja ekologiskt jordbruk. Detta stöd har inneburit att allt
fler jordbrukare har ställt om till denna typ av odling. Det
uppställda 10 procentigamålet för ekologisk odling till år
2000 tycks vara möjligt att uppnå. Det finns därför anledning
att överväga om ett nytt mål för den ekologiska odlingen inte
ska införas för den kommande 5-årsperioden. Vi anser att ett
sådant mål bör uppställas och att det bör ligga på 15 % fram
till år 2005. Detta bör ges regeringen till känna.
Bioteknik
Bioteknik är inte någon ny företeelse. Men dagens teknik är
väsensskild från den gamla, inte minst med tanke på det
kraftfulla verktyg biotekniken kommit att ge oss. Det är
uppenbart att förändringar av organismens arvsmassa idag
kan ske med mycket större precision än tidigare. De kan även
ske över artbarriärer på ett sätt som naturen aldrig tänkt sig.
Det finns därför anledning att utveckla regelverket på detta
område så att ett sammanhållet grepp kan tas på vilka etiska
och rättsliga begränsningar som bör göras. Ett utvecklat
regelverk bör framför allt syfta till att lagfästa formerna för
den miljöprövning som ska ske innan en genmodifierad
organism godkänns för kommersiellt bruk. Dessutom bör
man eftersträva en samordning av de nordiska och EU-
ländernas gentekniklagstiftning. Försiktighetsprincipen
måste alltid vara vägledande i detta arbete.
Vi anser att regeringen har en alltför slentrianmässig bedömning av
gentekniken. Det är bra att regeringen nu kommer till skott när det gäller att
tillsätta en parlamentarisk utredning rörande biotekniken. Denna utredning
bör enligt Centerpartiets mening arbeta fort med tanke på den snabba
utvecklingen inom detta område. Vad som ovan sagts om genteknik bör ges
regeringen till känna.
Jordbrukets miljöfrågor
I prop 1997/98:2 beskriver regeringen jordbrukets
växtnäringsförluster genom kväveläckage och
ammoniakavgång. Det är angeläget att minska läckaget, men
vi ställer oss något frågande till de bedömningar
Naturvårdsverket och regeringen har gjort avseende
jordbrukets andel i dessa miljöproblem. Då utsläpp av kväve
från andra samhällssektorer ofta slutligen hamnar över
skogs- och jordbruksmark innebär detta att ytterligare kväve
adderas till de utsläpp som härrör från dessa sektorer. Därför
borde förmodligen dessa siffror vara lägre än vad som sägs i
propositionen. Detsamma gäller för ammoniakutsläppen.
Förfinade analysmetoder bör följaktligen utarbetas för att
möta dessa utsläpp.
Det är dock viktigt att fortsatta insatser görs på detta område för att minska
jordbrukets miljöpåverkan. Dessa insatser bör utvecklas i samråd mellan
näringen och berörda myndigheter. Detta bör ges regeringen till känna.
När regeringen och Vänsterpartiet hösten 1994 enades om att höja
handels- och bekämpningsmedelsavgifterna benämndes dessa avgifter som
en skatt. I och med jordbruksuppgörelsen mellan Centerpartiet och
regeringen våren 1995 ändrades detta till en avgift då dessa medel återfördes
till näringen i form av ytterligare medel till miljöstödsprogrammet. I
propositionen benämner regeringen detta nu återigen skatt, vilket vi anser
vara en felaktig beskrivning av dessa avgifter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt mål för ekologisk odling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bioteknik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser i samråd mellan myndigheter och näringen för att minska
jordbrukets växtnäringsläckage.
Stockholm den 3 oktober 1997
Lennart Brunander (c)
Kjell Ericsson (c)
Lennart Daléus (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Roland Larsson (c)
Margareta Andersson (c)