med anledning av prop. 1996:97: 2 Hållbart fiske och jordbruk

Hållbart fiske

Fisk och fiske har stor betydelse för den globala
livsmedelsförsörjningen. Det sysselsätter ca 20 miljoner av
jordens befolkning i många länder. Fisk och andra livsmedel
från havet står för en stor del av proteinintaget i världen.
Därför är det nödvändigt att nyttjandet av den naturresurs
som fiske är sker på ett ekologiskt hållbart sätt. Så sker inte i
dag. Uttaget av fisk är större än tillväxten. Sett utifrån ett
globalt perspektiv är stora områden utfiskade och fiske sker i
dag på allt mindre fiskar. Framväxten av allt effektivare
fiskemetoder och en stor överkapacitet av fiskefartyg i
förhållande till det möjliga uttaget är en av orsakerna. Det
storskaliga fisket medför också att mängden kasserad fångst
ökar. En annan orsak är miljöförstöringen. Miljöföroreningar
som sprids till haven och förstör livsmiljöer vid havskusterna
bidrar till att åtskilliga miljoner ätbar havsfisk går förlorad
varje år. Detta får i sin tur dramatiska effekter för de
människor som traditionellt lever av det kustnära fisket.
Vattenreglering, dammbyggnationer och utdikningar av
vattenområden är en tredje orsak till minskad fiskproduktion.

Haven har under lång tid setts både som outtömliga livsmedelsreservoarer
och som oändliga sopstationer. Fortfarande vet människan mycket litet om
havens invånare och det ekologiska samspelet mellan dem. Det finns därför
all anledning att ta de olika varningssignalerna som kommer på allvar.

I denna proposition saknar Vänsterpartiet några övergripande perspektiv
och områden. Det ena gäller vattenbruket, både det globala och det
inhemska. I en särskild motion om vattenbruk under allmänna motionstiden
redovisas Vänsterpartiets syn. Ett annat område som saknas är fritidsfisket,
som får en styvmoderlig behandling i propositionen. Vänsterpartiets
synpunkter i denna fråga samt övriga områden redovisas under respektive
rubrik i denna motion.

Fiske i ett globalt perspektiv

Vänsterpartiet delar regeringens bedömningar och allmänna
förhållningssätt när det gäller övergripande beskrivning av
förutsättningar och behov för att upprätthålla ett ekologiskt
hållbart fiske. Regeringens bedömningar är ofta så allmänt
hållna att det är svårt att ha en annan uppfattning. Alla kan
ställa upp på att fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull
förvaltning av bestånden främst genom övervakning och
kontroll, användning av mer selektiva redskap samt
minskning av bifångst och kasserad fångst.

Det som däremot saknas i regeringens bedömning är hur en förbättrad
kontroll och övervakning skall gå till. Det vore också en fördel om begreppet
ekologiskt hållbart fick genomslag också när det gäller fisket. Regeringen
använder termen långsiktigt hållbart nyttjande eller ansvarsfullt nyttjande
vilket förhoppningsvis betyder samma sak.

Ett område som inte tas upp under denna rubrik är regeringens syn på det
småskaliga kustnära fisket och vilka åtgärder som behövs för att det skall
kunna utvecklas. En satsning på det småskaliga traditionella fisket är en
förutsättning för att skapa arbete och mat till en växande världsbefolkning. I
u-länderna är uppemot 400 miljoner människor direkt eller indirekt beroende
av fiske, förädling av fiskprodukter samt handel och fartygsbyggande.
Sverige har ett ansvar att inom FN, EU och självständigt driva på en
utveckling som inte slår undan förutsättningarna för det kustnära fisket. En
åtgärd är att ta initiativ till en världskonferens om haven som
försörjningsbas. En annan åtgärd är att inom Sverige och övriga EU sprida
kunskap om den miljöförstörelse som t. ex. odlingen av tigerräkor utgör.
Intensivodling av tigerräkor har snabbt blivit ett av de allvarligaste hoten mot
jordens kvarvarande mangroveområden. Mangroveområdena skyddar mot
erosion samtidigt som det är en barnkammare för många av de arter som
finns i havet. Eftersom odlingen sker för export till i-länder behövs
information om produktionsmetoderna och dess konsekvenser liksom
internationella regler för produktionen. Detta kan inte överlåtas till de
enskilda nationerna eftersom det får konsekvenser för hela havsekosystemet
och hotar den ekologiska hållbarheten.

Den gemensamma
fiskeripolitiken

Det är positivt att regeringen aviserar sin ambition att verka
för ett miljömål i den gemensamma fiskeripolitiken. I övrigt
är regeringens bedömning av vad som behöver göras inte helt
konkret. Det är uppenbart att regeringens vilja att för
riksdagen redovisa, och i demokratisk ordning besluta om
konkreta mål, handlingsplaner och åtgärder, lyser med sin
frånvaro. Eftersom det skall ske en översyn av
fiskeripolitiken år 2002 finns dock ännu tid för regeringen att
återkomma till riksdagen med förslag till en svensk strategi
för den gemensamma fiskeripolitiken.

 Det självklara målet för en sådan skall vara ett ekologiskt hållbart fiske.
De styrmedel som den gemensamma fiskeripolitiken i dag omfattar som
TAC (Total allowable catch), fiskekvoter, tekniska bevarandeåtgärder och
dimensionering av fiskeflottans kapacitet behöver utvecklas och utökas.
Följande punkter bör ingå:

  Det kustnära fisket behöver utvecklas på bekostnad av den storhavs-
baserade fiskeflottan.

  De fördelningsnycklar som skall användas bör inte endast baseras på vad
de olika ländernas fiskeflottor traditionellt har fiskat. Fördelningen bör
också göras utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och
utifrån varje enskild nations behov.

  Det bör ställas krav på ökade ansträngningar att återskapa fisket inom de
egna kustområdena. Där bör sambanden mellan näringsläckage och
vattnets ekosystem särskilt belysas.

Vattenbruk

Regeringen skriver att det inom EU förs en aktiv politik för
att främja investeringar i den kommersiella odlingen av fisk,
kräftdjur och blötdjur för konsumtion. Vänsterpartiet vill
påtala att vattenbruket i den form det bedrivs i dag medför
många miljöproblem som inte är lösta. I dag kan man inte
säga att vattenbruket är ekologiskt hållbart. Vänsterpartiets
syn på vattenbruk och krav på åtgärder har vi utvecklat i en
särskild motion.

Hållbart fiske i Sverige

Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att det svenska
fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Det är också bra att
ambitionen är att tillämpa försiktighetsprincipen och att
säkerställa den biologiska mångfalden.

På några områden finns det anledning att komplettera regeringens
redovisning och ställa krav på åtgärder.

Dagens yrkesfiske har utvecklats i en riktning som skapar många problem.
Intensivt beståndsfiske skapar obalanser i ekosystemen och kunskapen om
vilka konsekvenser dessa obalanser får på lång sikt är otillräcklig.
Industrifisket ökar och utgör 75 % av fisket. Stora mängder fisk dumpas av
olika skäl, en stor del av dessa fiskar dör. Därför är det viktigt att
utvecklingen av selektiva fiskeredskap intensifieras. Fisk och fiskrens som
dumpas överbord blir en födokälla för havsfåglar. Kunskapen om vilka
effekter dumpad fisk och fiskrens får är inte känd. Teoretiskt sett skulle ett
förbud att dumpa fiskrens från torsk som lagrar klororganiska föreningar i
inälvorna kunna användas för att minska miljögifterna i Östersjön.
Regeringen bör ge Fiskeriverket i uppdrag att undersöka möjligheten att
förbjuda dumpning av fiskrens i Östersjön.

Ett växande problem är de fiskeredskap och andra delar från fiskefartygen
som förloras eller dumpas överbord. Det är känt att vanliga fiskgarn och
fasta redskap fortsätter att fiska under en tid efter det att redskapet
förlorats.
Termen "spökfiske" används för att beskriva detta fenomen. Dumpning av
fiskeredskap bör förbjudas. En utredning om spökfiskets problem i de
svenska vattnen bör göras där särskilt producentansvaret för fiskeredskap tas
upp.

Fiskevård

Det är positivt att regeringen äntligen föreslår en satsning på
fiskevård med medel ur statsbudgeten. Det är däremot
knappast relevant att påstå att ett anslag på 20 miljoner
kronor är en kraftig satsning. Snarare är det att se som ett
första steg mot en uthållig fiskevård. Fiskeriverket har
beräknat behovet av åtgärder till 65 miljoner kronor per år i
många år framöver. Det finns emellertid anledning att åter se
över möjligheten att bredda finansieringen med någon form
av fiskevårdsavgift. Vänsterpartiet har redovisat en möjlig
modell i tidigare års motioner.

Åtgärder för att rädda havsöring och
ål

Inom ramen för fiskevård finns det behov av åtgärder för att
rädda annan vandringsfisk än lax. Det ligger inom
Fiskeriverkets ansvarsområde att också se till att främst
havsöring och ål kan bibehållas i livskraftiga bestånd.

I Emån med världens mest storvuxna havsöringsbestånd har repro-
duktionen av havsöring helt misslyckats tre år i rad. Man vet inte orsaken,
vilket är oroande, men det finns risk för att detta är en ny form av M 74, dvs.
en sjukdom som har sin orsak i miljögifter. Det kan inte heller uteslutas att
den uteblivna reproduktionen kan vara en effekt av ökad konkurrens med lax
som nu ökar till följd av minskat fiske i Östersjön. Mera lax i våra älvar kan
kanske leda till problem för andra arter vi vill bevara och fiska på. Det är
emellertid viktigt att ta reda på orsaken och regeringen bör ge Fiskeriverket i
uppdrag att studera och föreslå åtgärder så att de svenska havsörings-
stammarna bevaras.

Regeringen har inte uppmärksammat de problem som finns hos den
svenska havsöringen. Än allvarligare är att krisen i ålfisket inte uppmärk-
sammas. Det enda som står i propositionen är att utsättning av ål är en bra
åtgärd. Problemet är att ålbeståndet, som leker i Sargassohavet och fiskas i
hela Europa, nu minskat i flera decennier. Detta beror sannolikt på en
kombination av ökat fiske, PCB-anrikning och ändringar i Golfströmmen.
Till detta kommer ett starkt ökat fiske på glasål på kontinenten p.g.a. stor
efterfrågan från Kina för odling och försäljning till Japan, där den är en
viktig ingrediens i suchi. Denna industri omsätter enorma summor och
japanerna äter mer ål än hela den europeiska produktionen. Anledningen till
det kinesiska köpet av europeisk ål är att den asiatiska ålen tagit slut. Den
ökade efterfrågan på glasål har gjort att priserna nu är så höga (1 000 kr/kg)
att det inte är lönsamt för fiskarna att köpa glasål för utsättning. Det är
däremot lönsamt - och nödvändigt - ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Transporten av stora mängder glasål till Kina gör att färre ålar återvänder till
Sargassohavet.

Utredningar inom EU visar att beståndet måste ökas genom ökad
utsättning av glasål/sättål i vatten som nu inte nyttjas fullt ut. Dessa vatten
finns framför allt i Sveriges insjöar och kuster och i Nordosteuropa, där det
naturliga inslaget nästan tagit slut. För att möjliggöra detta måste betydande
summor satsas på inköp av ålyngel, karantänisering av dessa i odling
(ålodling) och utsättning i Sverige, Baltikum och nordvästra Ryssland. För
att följa upp dessa stora åtgärder måste ett märkningsprogram liknande det
för lax införas. Detta innebär att 1 % av de utsatta ålarna märks och att ett
system för automatisk registrering av märkta ålar sätts upp hos grossister och
större ålfiskare. Ett sådant system är mycket lönsamt ur ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv. Eftersom det starkt gynnar hela det europeiska
ålfisket borde finansieringen ske inom ramen för EU:s fiskeristöd. Ålfisket är
för övrigt mycket stort och i klass med fisket efter sill, torsk m.m. Det är
viktigt att fiskevårdsmedlen kan gå till detta och Vänsterpartiet har i årets
budgetmotion anslagit 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag till
fiskevård. Hälften av den summan bör användas till ålen.

Fiskevård i fjällen

Ett annat område som saknas i regeringens redovisning av
hur fiskevårdsmedlen bör användas är fiskevård på statens
vatten ovan odlingsgränsen. Det är framför allt rödingen som
är hotad. Ungefär 25 % av Sveriges vattenyta finns i fjällen,
vars sjöar ur fisk- och fiskesynpunkt helt domineras av
röding. Denna fisk är världens mest kallvattenanpassade
fiskart, synnerligen känslig för konkurrens från andra
fiskarter och mycket uppskattad som fiskeobjekt och matfisk.
Rödingens utbredningsområde sträcker sig runt hela Arktis
och sammanfaller nästan helt med de ursprungliga, arktiska
folkens bosättningsområden. Nybyggarepoken och
vattenkraftsregleringens tid har medfört att dagens
rödingbestånd ändrat karaktär. Sammantaget har
utvecklingen lett till uppkomsten av tusenbrödrabestånd hos
rödingen med ringa värde ur såväl yrkes- som
fritidsfiskesynpunkt. Fjällfiske är en väsentlig inkomstkälla
för den samiska befolkningen och kan - rätt utnyttjad - bli en
mycket stor tillgång ur ekonomisk och social synpunkt för
både de samiska och svenska befolkningsgrupperna i
Norrlands inland. Detta förutsätter emellertid att fisket
anpassas till produktionsförhållandena och att det bedrivs på
ett biologiskt, uthålligt sätt. Vänsterpartiet föreslår att även
dessa områden ingår i de områden som skall omfattas av den
statligt finansierade fiskevården. Eftersom det också kommer
in medel via fiskekortförsäljning som förvaltas av
länsstyrelserna bör en samordning ske. Hälften av
Vänsterpartiets utökade anslag till fiskevård bör kunna
användas till detta. I händelse av att Vänsterpartiets
anslagsäskande ej bifalls bör fiskevårdsåtgärder för öring, ål
och i fjällen rymmas inom befintligt anslag.

Lax

När det gäller den vilda Östersjölaxen har det skett en
utveckling i positiv riktning även om hoten långt ifrån är
undanröjda. Ett av problemen är drivgarn. Även om det inte
är samma problem med drivgarn i Östersjön som i andra hav
bör längden på drivgarnen begränsas till högst 2,5 km som är
vad som gäller inom resten av EU. Sverige bör agera för en
sådan begränsning. Det är Vänsterpartiets mening att
drivgarn på sikt bör förbjudas helt.

Fritidsfiske

En viktig sektor av fisket som bara nämns i förbigående i
regeringens proposition är fritidsfisket. Det betonas på ett
ställe att fångsten är 79 000 ton och att det ekonomiska
värdet är stort, men man drar inga slutsatser. Sannolikt är
uttaget av fiske genom fritidsfiske så stort att begränsningar
behöver övervägas i vissa områden. Fritidsfisket står för
stora ekonomiska indirekta värden och är en viktig del i
turistnäringen. En viktig roll har den verksamhet som bedrivs
i fiskevårdsområden. Ett stort ideellt engagemang har
bidragit till restaurering av fiskevatten till gagn för
fritidsfisket. Eftersom den vanligaste fiskevården utgörs av
utplantering av fisk är kunskap om de biologiska sambanden
och den lokala fiskfaunan viktig. I dag upprätthålls t.ex.
fritidsfisket efter öring i stor utsträckning genom
utsättningar, vilket kan utgöra hot mot den biologiska
mångfalden. För att upprätthålla en biologisk mångfald,
återskapa fiskebiotoper och säkra fritidsfiskets
utvecklingsmöjligheter behövs tydliga regler. Det är
nödvändigt att utsättningen av fisk sker så att de naturliga,
ursprungliga bestånden skyddas genom ett starkt reglerat
fiske och att ev. utsättningar av andra arter äger rum där
ursprungliga bestånd saknas. Utsättning av fisk borde först
ske efter att man har gjort en genetisk kontroll av
beståndstillhörighet. Sådan kontroll är nu ganska lätt tack
vare ny genetisk metodik. Fisket måste också styras mot arter
och områden där fisket nu är litet. Fritidsfisket och
sportfisket utgör en omistlig del av en gammal tradition och
en eftertraktad möjlighet till rekreation och naturupplevelser.
Fritidsfisket och sportfisket är också en del av en växande
turism. Rätt hanterad kan den skapa många värdefulla
arbetstillfällen i hela landet. Varje fiskevårdsområde borde
utarbeta en handlingsplan för fiskevården inom sitt område.
Regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera den fiskevård
som bedrivs i dag, vilka behov som finns och återkomma
med förslag till hur en biologiskt anpassad fiskevård skall
bedrivas i hela landet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en svensk strategi för den gemensamma
fiskeripolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den gemensamma fiskeripolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om spökfiskets problem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att bevara de svenska havsöringsstammarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att rädda ålen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskevård i fjällen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av drivgarn i Östersjön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av reglering av fritidsfisket,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av utvärdering av dagens fiskevård.

Stockholm den 2 oktober 1997

Johan Lönnroth (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)