med anledning av prop. 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk
Regeringen beskriver på ett mycket förtjänstfullt sätt en rad
åtgärder och målsättningar för att långsamt minska
jordbrukets negativa miljöpåverkan. Likaså finns anvisningar
om satsningar för att främja den ekologiskt hållbara
odlingen. Målsättningen har höjts avsevärt de senaste åren,
men vi ligger långt under de nödvändiga insatserna.
Naturligtvis krävs en viss process utsträckt över tiden för att ställa om en
så stor produktionsenhet, med djupt förankrade kemikaliebaserade
produktionsmetoder, som jordbruk och trädgårdsnäring. En stark motvilja
mot förändring till ett helt ekologiskt produktionssystem finns inom
jordbrukarrörelsen. "På väg mot världens renaste jordbruk" är en slogan som
beskriver en process, utan tidsangivelse och ambitionsnivå.
Faktum är att hela jordbrukskooperationen och privata företag i branschen
som försörjer jordbruket med insatsmedel är beroende av att systemet med
handelsgödselmedel, kemikalier och kraftfodermedel bibehålls. Om en
omställning skulle ske måste dessa organisationer och företag omstrukturera
sig, eftersom stora delar av marknaden då skulle försvinna helt.
I dag baseras alla insatsmedel i stort sett på import, om ej färdiga
produkter, så råvaror till den inhemska förädlingsindustrin. Importerat
oljekraftfoder lämnar i dag restprodukter från bekämpningsmedel använda i
utlandet, i vår mjölk, osv.
Grundvattnet
I stora delar av Sverige är grundvattnet i dag förorenat av
kväve/nitrat från jordbruket. Det kommer från både dålig
stallgödselhantering och handelsgödselanvändning. Det har
sedan lång tid funnits en diskussion om huruvida forskning
från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) eller Statens
naturvårdsverk (SNV) skall gälla. De värden som i
regeringens skrivningar hänvisas till SNV torde ligga starkt i
underkant vad gäller jordbrukets läckage till yt- och
grundvatten.
Förhållandet mellan läckage från jordbruket och reningsverk från
avloppssystem är snarare att jordbruket "läcker" mer än fyra (4) gånger så
mycket kväve till naturen som avloppsreningsverken. Läckaget från
jordbruket motsvarar den importerade volymen handelsgödselkväve, varje
år!
Att renovera och sanera grundvattnet är en oerhört tids- och
kostnadskrävande process, om det över huvud taget går. Vi har redan ett
problem i Sverige, klart mätbart i Dalarna. Om Kommunikationskommitténs
nya begrepp "internalisera" kostnaderna skulle appliceras på jordbruket blir
de samhällsekonomiska kostnaderna för dagens konventionella kemikalie-
jordbruk enorma.
Kraftfullare åtgärder
Import av insatsmedel och läckage till grund- och ytvatten
fortsätter hela tiden. De beräknade reduceringar som
redovisas i propositionen räcker på långa vägar inte alls i ett
långsiktigt perspektiv.
Vi menar därför att en mycket tydligare markering måste göras för att styra
om produktionen mot ekologisk odling, såväl inom trädgård som jordbruk,
från regering och riksdag.
För att verkligen realisera ett ambitiöst omställningsprogram bör resurser
inom befintliga ramar anvisas för marknadsföring, utbildning och
information, för att öka konsumenternas medvetenhet. Resurser inom
befintliga ramar för forskning och teknikutveckling skall tydligt anvisas till
den ekologiska forskningen inom SLU och andra institutioner.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en snabbare omställning till ekologisk produktion inom jord- och
trädgårdsnäringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser inom föreslagna ramar tydligare anvisas, vad avser
forskning och teknikutveckling, för ekologisk odling.
Stockholm den 2 oktober 1997
Per Erik Granström (s)
Iréne Vestlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Leo Persson (s)
Laila Bäck (s)