Det finns ett starkt samband mellan antalet drunknade och simkunnigheten i samhället. En hög allmän simkunnighet, en riktig attityd till och kunskap om säkerhet i och vid vatten och på is innebär ett lågt antal drunknade. Detta förhållande är belagt i flera undersökningar över hela världen.
Det är tillfredsställande att antalet drunknade per år har sjunkit från i medeltal 340 personer per år under 1960-talet, 252 personer under 1970-talet, 172 personer under 1980-talet och hittills under 1990-talet (1990–1996) är siffran nu 161 personer per år. I denna beräkning är inte de omkomna svenska medborgarna vid Estoniaolyckan medräknade (524).
Det finns emellertid anledning till oro inför framtiden om man ser till att allt färre barn får ta del av någon form av simundervisning. Antalet skolor som undervisar sina barn i enlighet med läroplanen, dvs med mål att kunna simma och hantera nödsituationer i vattnet vid slutet av årskurs fem, har enligt uppföljningar som gjorts sjunkit från 69 % 1993 till 54 % läsåret 1996/97. Även andra former av simundervisning på sommarlov och liknande har minskat.
Statens räddningsverk ska enligt sina instruktioner (i Förordning (1998:1040) med instruktioner för Statens räddningsverk) bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområdet och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och förebygga olyckor. Självskyddsverksamheten som Räddningsverket bedriver innefattar åtgärder för att förbättra den enskildes förmåga att förebygga olyckor samt handla rätt om olyckor inträffar. Utbildning i simning och vattensäkerhet kan anses vara en självskyddsverksamhet men ingår inte i dag som en självklar uppgift för Räddningsverket.
Räddningsverket har dock i samarbete med Svenska livräddningssällskapet (SLS) bedrivit försöksprojekt med utbildning i simning/vattensäkerhet under 1996 och 1997. Det första projektet som bedrevs under 1996 har utvärderats och beskrivs i rapporten ”Självskydd/vattensäkerhet 1996 – försöksprojekt av SLS för Statens räddningsverk”.
Av rapporten framkommer att inom ramen för projektet genomfördes femtio kurser i fyra olika kommuner, av olika storlek och geografiskt läge, nämligen Stockholm, Göteborg, Nyköping och Nordanstig.
Deltagare var barn i sex-årsåldern i grupper om tio–tolv och varje kurs omfattade 15 lektioner à 40 minuter. Förutom den traditionella simundervisningen kompletterades dessa kurser med avsnitt om säkerhet, där barnen fick lära sig mera om badvett, båtvett, isvett, larmrutiner, flytvästar och medvetandekontroll. För detta ändamål utvecklades en ny lärarhandledning. En informationsbroschyr togs också fram som ett marknadsföringsinstrument och utanför projektets ramar togs också ett ”Vattensäkerhetsspel” fram av SLS. Det senare är ett pedagogiskt hjälpmedel som bl a kan utgöra ett stöd för dialogen om säkerhetstänkande med föräldrar.
För att kunna kontrollera om man fick rätt målgrupp till utbildningarna och hur mycket barn lärde sig, utvecklades ett system med åtta olika simkunnighetsnivåer, där simlärarna gjorde en bedömning av startnivå och slutnivå. En uppföljning i form av telefonintervjuer gjordes också med 168 föräldrar till barn som varit med på någon av kurserna samt med några tjänstemän och politiker från de aktuella kommunerna.
Resultatet av projektet har visat att intresset för kurserna var mycket stort och att 560 barn utbildades totalt. Barnens simkunnighet ökade med minst två nivåer, och miniminivån för barnens förmåga hamnade på en nivå som kan anses förväntad med tanke på en sexårings utveckling. Majoriteten av föräldrarna tyckte att simundervisningen är bra men det framkom också synpunkter på hur verksamheten kunde utvecklas speciellt vad gäller tillgång på och utformningen av information som underlättar för planering av aktiviteterna. De som representerade kommunerna och som följt verksamheten framförde bl a att de såg positivt på samverkan med en frivilligorganisation som SLS, som bedömdes ha stor motivation och professionalism och att denna samverkan är speciellt värdefull i tider med begränsade resurser.
Under 1997 omfattar projektet 100 kurser som genomförs i nio kommuner. Verksamheten är ännu inte slutförd, då man bl a på någon ort har aktiviteter på lördagar under hösten. En slutrapport förväntas vara klar i december detta år.
Ambitionen för framtiden är bl a att försöka nå resurssvaga grupper eller grupper som inte traditionellt tar initiativ till att barnen får simundervisning; bl a vill man få till stånd ett samarbete med de sociala myndigheterna för att få hjälp att nå t ex invandrargrupper, ensamstående föräldrar, ekonomiskt svaga grupper med flera.
Med tanke på att det är angeläget att barn tidigt får träning i simning och vattensäkerhet och med tanke på det positiva utfallet av försöksprojekten är denna typ av självskyddsutbildning värd att permanentas. Även äldre barn och vuxna som inte tidigare förvärvat dessa kunskaper kan i en förlängning ingå i liknande samverkansprojekt.
Räddningsverkets instruktioner bör därför utökas till att även omfatta självskyddsutbildning i simning/vattensäkerhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade instruktioner för Räddningsverkets självskyddsverksamhet till att även omfatta utbildning i simning och vattensäkerhet.
|
Torgny Danielsson (s) |
Marina Pettersson (s) |