Regeringen föreslår att riksdagen godkänner en framflyttning av den säkerhetspolitiska kontrollstationen samt beslutar om förändrad styrning av Försvarsmakten.
Vad gäller kontrollstationen föreslår vi att riksdagen godkänner regeringens förslag eftersom ett genomgripande försvarsbeslut enligt vår mening krävs redan 1999.
I frågan om förändrad styrning av Försvarsmakten lämnar regeringens förslag mycket i övrigt att önska. Vi delar regeringens ambitioner, men menar att förslaget kräver en överarbetning innan ett fullständigt underlag föreläggs riksdagen för beslut. Det kan t.ex. ske i samband med budgetpropositionen i höst. Regeringens förslag bör i detta hänseende följaktligen avslås.
Regeringen föreslår att den planerade kontrollstationen skjuts från hösten 1998 till våren 1999 med motiveringen att försvarsberedningen ”avser senarelägga sin slutrapport till hösten år 1998”. Denna verklighetsbeskrivning stämmer inte. Försvarsberedningen är en arbetsgrupp under Försvarsdepartementet som arbetar på uppdrag av regeringen. Sålunda bör regeringen själv ta ansvaret för den nödvändiga senareläggningen av kontrollstationen och de beslut som följer på denna, istället för att något krystat beskylla försvarsberedningen, vars arbetsplan regeringen själv har full kontroll över, för senfärdighet. Oaktat detta saknas motiv för att avslå regeringens förslag. Den kontrollstation som riksdagen fattat beslut om skall självfallet genomföras. Detta räcker emellertid inte. Riksdagsbeslutet våren 1999 måste vara avsevärt mer genomgripande än så.
Kombinationen av en förberedd kontrollstation och de akuta ekonomiska planeringsproblem som Försvarsmakten ådragit sig talar entydigt för en ominriktning av försvaret redan år 1999. Man kan konstatera att den krigsorganisation som fastslogs i försvarsbeslutet 1996 inte längre kan upprätthållas inom ramen för den beslutade ekonomiska nivån, samtidigt som nya och förändrade krav ställs p g a den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden.
För att ett nytt försvarsbeslut skall kunna fattas krävs ett omfattande underlag. ÖB måste få i uppdrag att till i oktober 1998 redovisa förslag till en betydande ominriktning, inklusive en ny krigsorganisation. Förändringar av grundorganisationen kan därvid inte uteslutas på förhand.
Det bör också övervägas om beslutet 1999 kan utgöra starten för en ny och mer flexibel rytm för långsiktiga beslut om försvarets inriktning. Ett alternativ som bör prövas är beslut om inriktningen för de närmaste tio åren kombinerat med kontrollstationer t ex vart tredje år vid vilka ekonomi, krigs- och grundorganisation löpande utvärderas och fastställs.
Det underlag som bör tas fram måste vara brett och innehålla alternativa handlingsvägar vad gäller såväl ekonomi som innehåll. Detaljeringen i underlaget bör vara så stort att arbetet kan ligga till grund för en regeringens proposition och riksdagsbeslut våren 1999 för den kommande 10-årsperioden. Underlaget skall även, i de delar som riksdagen tar beslut om, kunna ligga till grund för en ”Försvarsmaktsplan 2000–2003”. Denna bör tas fram omedelbart efter riksdagsbeslutet.
Sammantaget måste det nu skapas förutsättningar för ett nytt försvarsbeslut våren 1999. Det borde kunna ske i bred politisk enighet. De moderata utgångspunkterna för ett sådant beslut är sammanfattningsvis:
Ett nytt försvarsbeslut för perioden 2000–2010 under våren 1999
Tillräckligt underlag från myndigheterna för detta beslut
En ny och mer flexibel rytm för beslut om försvaret
I propositionen redovisas regeringens förslag till utgångspunkter för en övergång från styrning i program till styrning av verksamhetsområden.
Programstyrningen, som ifrågasatts av Försvarsutskottet med en moderat motion som grund, bygger på avsikten att styra i krigsförbandstermer. Enligt vår mening har inte de beslut om inriktning av respektive program som regeringen årligen föreslagit riksdagen tillgodosett denna avsikt. Programmen har varit alltför vida och innehållit all verksamhet, i såväl krigs- som grundorganisation. Även materielanskaffning (såväl nyanskaffning som anskaffning för vidmakthållande) och kostnader för beredskap har hänförts till programmen. Transparensen har varit begränsad och kopplingen till specifik operativ förmåga i närtid och framtid har varit utomordentligt svag. Att besluten om programmens inriktning i praktiken varit ett alltför trubbigt styrinstrument visas särskilt tydligt av det faktum att de förändringar av Försvarsmaktens verksamhet som tvingas fram av skillnaden mellan ambitionsnivå och anslag för 1998 enligt regeringens förslag inte kräver riksdagsbeslut om förändrad inriktning av programmen.
Den fråga om ”styrningsglappet” mellan övergripande säkerhetspolitiska mål och krigsförbandens faktiska effekt som tas upp i propositionen föranleder således varken förslag eller överväganden. Regeringen konstaterar mycket riktigt att det saknas ett led mellan de övergripande försvars- och säkerhetspolitiska målen samt den operativa förmågan å ena sidan och beställningen av krigsorganisationen å den andra sidan. Detta centrala konstaterande föranleder emellertid inget förslag från regeringens sida. Det är dessutom svårt att se hur förslaget om styrning i verksamhetsområden istället för programstyrning skulle kunna utgöra detta nödvändiga led. Inget av det som framförs i propositionen tyder på detta.
Den entydiga styrning som man hänvisar till i propositionen åstadkoms alltså inte med regeringens förslag. Inte heller redovisas hur styrningen i krigsförbandstermer – som varit och är central – skall åstadkommas. Vad gäller styrningen i termer av operativ förmåga konstaterar regeringen att ”möjligheten för nuvarande inte finns” men ändå ”är nödvändiga för att ange den långsiktiga inriktningen av verksamheten. På en sammanvägd nivå är kraven på förmåga styrande för krigsorganisationens utveckling över tiden.” Enbart detta konstaterande borde vara tillräckligt för att regeringen borde avvakta tills ett sådant underlag föreligger.
Vad regeringen egentligen menar med dessa skrivningar är således svårt att förstå.
Regeringen föreslår att dagens styrning i program ersätts med styrning i verksamhetsområden. Den ansats som regeringen föreslår bör inte omedelbart avvisas. Frågan är däremot om den tillgodoser de krav på förbättrad styrning och reellt ökade möjligheter till uppföljning och utvärdering som riksdagen efterfrågat. Enligt vår mening är den förändring som föreslås ännu ej tillräckligt utvecklad. Den måste tydliggöras och kompletteras, inte minst för att riksdagen skall erhålla fullständig klarhet om vad beslutet egentligen innebär.
De avgörande frågorna om grundorganisationens produktivitet och effektivitet är lika dåligt beskrivna som hur styrningen i krigsförbandstermer från riksdagen i fortsättningen skall gå till. Beslut om krigsorganisationens volym, kvalitet och beredskap måste enligt vår mening ske parallellt med den styrning i verksamhetsområden som redovisas i propositionen. Dessutom bör riksdagen ges möjlighet att fastställa i vilka verksamhetsområden som styrningen skall ske, samt hur grundorganisationens produktivitet och effektivitet samt krigsorganisationens volym och kvalitet fortsättningsvis ska redovisas och underställas riksdagen för beslut. Istället för att nu godkänna regeringens förslag bör regeringen av riksdagen få i uppdrag att återkomma med ett färdigt förslag till riksdagen.
Regeringens förslag är också i detta avseende outvecklat. Likväl finns det anledning, som ledning vid ärendets fortsatta beredning i Regeringskansliet, att redan i detta skede ha följande synpunkter avseende anslagsstrukturen:
Enligt vår mening bör vidmakthållande och förnyelse också skiljas åt vad gäller materielanskaffning. Sålunda bör nyanskaffning av materiel redovisas under anslaget A 3 Utveckling och investeringar (i en egen anslagspost).
Den materielanskaffning som är att hänföra till drift och vidmakthållande av förband (reservdelar, förbrukningsmateriel osv) bör redovisas under anslaget A 1 Förbandsverksamhet och beredskap m m.
Under anslaget A 1 bör också fastighetsdrift redovisas i en egen anslagspost.
Vidmakthållande av befintliga befästningar bör redovisas under A 1 under det att nyanskaffning i enlighet med resonemanget ovan redovisas under anslaget A 3.
Dessutom bör regeringen pröva om inte rekrytering, anställning och utbildning av officerare som tillförs organisationen särredovisas under anslaget A 3 Utveckling och investeringar istället för att som idag redovisas under anslaget A 1 Förbandsverksamhet och beredskap.
Frågan om högkvarterets nya organisation bör enligt försvarsutskottets betänkande beredas tillsammans med övriga frågor som rör totalförsvarets ledning. Enligt vår uppfattning är det viktigt att arbetet bedrivs skyndsamt så att riksdagen om möjligt kan ta ställning till åtminstone de mest väsentliga ledningsfrågorna i samband med ett nytt försvarsbeslut under våren 1999.
Regeringens beskrivning av ansvarsförhållanden i den nya högkvartersorganisationen brister på många ställen. I propositionen beskrivs krigsförbandsledningens ansvar för ”krigsförbanden, dess förmåga och beredskap samt för krigsförbandens vidmakthållande, utveckling och avveckling” under det att operationsledningen anses vara ansvarig för ”krigsorganisationen, dess förmåga och beredskap”. Skillnaden är inte lätt att utröna av propositionstexten.
En tolkning av propositionen är att militärbefälhavarna inte längre lyder direkt under ÖB utan är underställda chefen för operationsledningen. Enligt vår mening bör det klargöras att så inte är fallet.
Operationsledningen är i det förslag som regeringen beslutade om den 18 december 1997 ingen ledning i egentlig mening. Det ansvar som ledningen har utövas enbart i ÖB:s namn. Därför bör det göras klart att operationsledningen är en stabsfunktion. Detta klargörande kan ske genom t ex ett byte av namn på funktionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt försvarsbeslut under våren 1999,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändrad styrning av Försvarsmakten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indelningen av Försvarsmaktens verksamhet, nya anslagsstruktur samt högkvarterets nya organisation,
att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktning av en förändrad styrning av Försvarsmakten (regeringens avsnitt 3) i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Arne Andersson (m) |
|
|
Henrik Landerholm (m) |
My Persson (m) |
|
Olle Lindström (m) |
Rolf Gunnarsson (m) |
|
Göthe Knutson (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Stig Grauers (m) |
Anders Björck (m) |
|
Ingvar Eriksson (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Inga Berggren (m) |
Henrik S Järrel (m) |