Genom det vidgade säkerhetsbegreppet har insikten om det moderna samhällets sårbarhet ökat. Icke-militära hot och påfrestningar kan utgöra risker för vårt land och vår nationella säkerhet.
Det vidgade säkerhetsbegreppet innebär att vi måste ha en helhetssyn på samhällets hantering av yttre och inre hot och påfrestningar i såväl krig som fred. Genom långsiktiga investeringar i fred bygger vi upp den grundläggande stabilitet, robusthet och flexibilitet som är helt avgörande när det gäller möjligheterna att möta och klara svåra påfrestningar på samhället. Aristoteles (384–322 f. Kr.) har sagt: ”Det är sannolikt att något osannolikt inträffar.” Det är därför viktigt att förebygga olyckor genom god och genomtänkt samhällsplanering i stället för att åtgärda i efterhand. Det finns många exempel på att först när någon olycka inträffat skapas intresse att vidta åtgärder för att förhindra den skada som redan skett.
Riksdagen beslöt (1996/97:FöU5) 1997 att det är en viktig uppgift att verka för att hänsyn tas till riskfaktorer i den fysiska planeringen. En rad olika myndigheter arbetar med frågor om säkerhetsansvar i samhällsplaneringen som t.ex. Statens räddningsverk, Statens naturvårdsverk, Boverket och Överstyrelsen för civil beredskap. Olika myndigheter kan komma fram till skilda bedömningar av riskerna, som Hot- och riskutredningen visade. Det finns skäl att sträva efter enhetliga prioriteringar för att tillgodose säkerhetskraven liksom för att uppnå ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter i framtiden. Kristdemokraterna menar att tydliga krav på säkerhet och uthållighet måste ställas på sådana verksamheter som innebär risker för omgivningen.
Det är därför av stor vikt att det utarbetas tydliga nationella regler beträffande riskvärdering och riskacceptans så att resultatet av olika riskanalyser tydligare än nu kan redovisa slutsatser, förutsättningar och hypoteser. Ingen svensk myndighet har ett helhetsansvar och samlad kunskap vid bedömning av riskanalyser. Hot- och riskutredningen föreslog att ett nätverk av experter skulle kunna kallas in av länsstyrelserna för bedömningar av säkerhetsfrågor i samhällsplanering.
I Sverige råder det även osäkerhet om vilka skyddsavstånd som skall tillämpas. Detta har lett till den orimliga situationen att till exempel skyddsavstånd utmed en järnvägslinje kan variera från län till län och kommun till kommun. Skyddsavstånd är det kortaste avståndet mellan ett riskobjekt och byggnad eller annan anläggning som inte har något samband med riskobjektet.
För att åstadkomma en helhetssyn på risker och säkerhetshöjande åtgärder bör det undersökas om en central instans med huvudansvar för bedömning av riskanalyser skulle underlätta den osäkerhet som för närvarande råder.
Kristdemokraterna ställde sig i Hot- och riskutredningen bakom förslaget att det ska finnas säkerhetsansvariga inom företagen för transport av farligt gods. Den säkerhetsansvariges uppgifter skulle bestå i att verka för att transporter av farligt gods följde gällande bestämmelser avseende lastning, lossning och lagring. Olyckor och tillbud skulle rapporteras och den säkerhetsansvarige skulle göra företagsledningen uppmärksam på när extra säkerhetsåtgärder måste vidtas. EG:s direktiv om säkerhetsrådgivare bör därför inlemmas i svensk lagstiftning och kombineras med att en säkerhetsansvarig person utses vid företag som hanterar farligt gods. Detta skulle ytterligare minimera de risker som är förknippade med transporter av farligt gods.
I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1) anges att verksamhetsmålet Varning och information vad gäller att kunna varna utomhus ej har nåtts då en del kommuner tagit varningsaggregat ur drift.
Varning och information vid svåra olyckor och påfrestningar i samhället är mycket viktigt och därför bör det klargöras vilka krav som måste ställas gällande utomhusvarning till befolkningen i områden med farlig verksamhet eller i riskområden med hög prioritet.
Tågurspårningen i Kälarne i Jämtland sommaren 1997 visar att arbetet för ett säkrare samhälle måste pågå ständigt. Olyckan är en av de största olyckorna med farligt gods i Sverige och visar bl.a. vikten av att till olycksplatsen snabbt få fram räddningspersonal med kemikalieinsats som specialitet.
Hanteringen av kemikalier är förenad med risker och omkring 60 000 kemiska ämnen används i samhället. Kunskapen om vilka kemikalier som tillsätts i olika industriprocesser eller släpps ut i miljön är inte alltid tillräcklig. Tillbuden är många och därför är specialistkunskap vad gäller insatser vid kemikalieolyckor mycket värdefull. Kristdemokraterna föreslår att möjligheterna att inrätta en nationell kemikalieberedskapsstyrka för snabbinsatser utreds utifrån de lärdomar som dragits av tågurspårningen vid Kälarne.
För att öka det allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle måste den enskilda människans möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i infrastruktursystemen förbättras. Skolan har här en viktig roll liksom de frivilliga försvarsorganisationerna när det gäller att ge barn och ungdomar kunskap och utbildning bl.a. avseende första hjälpen och hjärt-lung-livräddning. För att höja ambitionen på detta område måste grundskola och gymnasium ges konkreta mål och möjligheter att bedriva undervisning för ökat säkerhetsmedvetande.
Kursplanen i samhällskunskap på grundskolan bör därför kompletteras med målet att eleven efter det nionde skolåret skall vara orienterad om det moderna samhällets sårbarhet och komplexitet.
Ämnet idrott och hälsa i grundskolan skall ha en tydlig inriktning mot god hälsa och god miljö så att eleverna blir förtrogna med sambanden mellan livsstil, livsmiljö och hälsa för att skapa livskvalitet. Kursplanen anger att eleverna bör få grundläggande utbildning i första hjälpen vid olycksfall. Efter det femte skolåret skall eleven ha uppnått målet att ”kunna simma och hantera nödsituationer vid vatten”. För att följa upp detta undervisningsmål bör kursplanen kompletteras med målet att eleven i slutet av det nionde skolåret skall ha kunskap i hjärt-lung-livräddning.
Undervisningsmaterial som handlar om ökat säkerhetsmedvetande hos den enskilda människan finns. Räddningsverkets avslutade projekt ”För ett säkrare samhälle” är en god grund för det fortsatta arbetet liksom Civilförsvarsförbundets kampanj ”En robust generation”. Räddningsverket i samarbete med frivilligorganisationerna bör ges i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för grundskola och gymnasium i syfte att stärka undervisningen för ökat säkerhetsmedvetande.
Genom dessa förslag skulle vårt samhälle på sikt kunna få en robust generation med en aktiv livförsäkring i form av god hemberedskap och självskyddsutbildning. Detta bidrar till att minska samhällets sårbarhet och ger oss vinster ur såväl ett mänskligt som ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nationella regler beträffande riskvärdering och riskacceptans fastställs,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka möjligheten att utse en central instans med huvudansvar för bedömning av riskanalyser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerhetsansvariga skall utses vid företag som hanterar farligt gods,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utomhusvarning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att inrätta en nationell beredskapsstyrka för snabbinsatser vid kemikalieolyckor bör utredas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundskolans kursplan i ämnet samhällskunskap skall kompletteras med målet att eleven efter det nionde skolåret skall vara orienterad om det moderna samhällets sårbarhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundskolans kursplan i ämnet idrott och hälsa skall kompletteras med målet att eleven i slutet av det nionde skolåret skall ha kunskap i hjärt-lung-livräddning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Räddningsverket i samarbete med frivilligorganisationerna ges i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för grundskola och gymnasium i syfte att stärka undervisningen för ökat säkerhetsmedvetande i samhället.
|
Åke Carnerö (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
Gotab, Stockholm 1997