I propositionen föreslår regeringen att försvarsområdesstaben i Skövde läggs ned, varvid det blivande Västra Götalands län bildar ett försvarsområde, med stab i Göteborg.
Förslaget innebär att ledningen för marin verksamhet längs hela västkusten och ledningen för territoriell verksamhet i Västra Götalands län kommer att finnas på ett ställe och ledas av samma chef.
Båda uppgifterna är var för sig omfattande. I en krissituation krävs samtidigt marin och territoriell ledning. En svår uppgift att klara av för en chef. Av denna anledning har en annan lösning valts i Stockholmsområdet. MKO leder marin verksamhet och fösvarsområdesbefälhavarna i Fo 44 och Fo 43 leder territoriell verksamhet.
Motsvarande problem finns i västra Sverige, varför en liknande uppdelning av ansvaret bör göras med en marin ledning, MKV, och en territoriell ledning, Fo 31 (Halland) och för Västra Götalands län, där de territoriella uppgifterna övertas av försvarsområdesbefälhavaren i Skövde. Detta bör ges regeringen till känna.
För denna lösning talar även följande motiv:
I Fo 35 finns en omfattande militär verksamhet i Skövde, Karlsborg och Såtenäs. Omfattande samverkan och samordning krävs för att rationellt och ekonomiskt kunna nyttja tilldelade resurser. C P 4/Fo 35 har denna uppgift.
Fo 35 är rikets flygbastätaste område. Försvarsområdesbefälhavaren ansvarar för försvaret av basområdet, en uppgift som ställer stora krav på samverkan med civila delar av totalförsvaret.
Samordningen i Skövde garnison inklusive Karlsborg är omfattande och fungerar bra sedan flera år. C P 4/Fo 35 är garnisonschef och samordningsansvarig. På sikt finns även en samordningspotential avseende stödverksamhet med F 7 Såtenäs.
Personalstrukturen i Skövde garnison utgör en naturlig rekryteringsbas för fo-staben. En nedläggning medför att personal över 40-årsåldern måste pendla till motsvarande staber i kommuner där naturlig rekryteringsbas inte finns (ex Göteborg, Örebro). En fördyring, samtidigt som den personella obalansen förstärks i Skövde.
Västra Götalands län kommer att omfatta knappt 50 kommuner med mer än 1,5 milj invånare, vilket utgör 1/6 av Sveriges befolkning och infrastruktur. 27 hemvärnskretsar, 129 hemvärnsområden och ett stort antal frivilligorganisationer i övrigt innebär en mycket stor arbetsbörda. Även om samverkan med kommuner styrs upp av de utlokaliserade försvarsområdesgruppenheterna, måste försvarsområdesstabens breda stöd och kompetens utnyttjas. En stab, som tillika har att leda marin verksamhet längs hela västkusten, kommer att ha svårigheter att klara av att lämna ett bra stöd i detta stora försvarsområde.
Regeringen framhåller betydelsen av en helhetssyn på hantering av hot och risker. Det innebär bl a att totalförsvarets resurser skall kunna medverka till att stärka förmågan att hantera svåra påfrestningar på samhället av skilda slag. Regeringen ger uttryck för en stark strävan att utveckla denna förmåga. Försvarsområdesbefälhavaren som territoriell chef har en mycket central roll i denna uppgift. Det kan knappast sägas vara i linje med regeringens intentioner avseende helhetssyn, att nu skapa detta ur ”territoriell” synvinkel största försvarsområdet i landet, samtidigt som samma chef skall leda marin verksamhet.
Stabsmedlem(mar) ur en försvarsområdesstab i Skövde kan grupperas i Göteborg, för att svara för den fortlöpande samverkan med länsstyrelsen.
Av ovanstående framgår att en försvarsområdesstab i Skövde har många och viktiga uppgifter av samordningskaraktär att lösa. En försvarsområdesbefälhavare i Skövde kan leda territoriell verksamhet i hela Västra Götalands län, han kan helhjärtat ägna sin kraft åt denna uppgift, eftersom han till skillnad från C MKV ej har någon annan huvuduppgift.
Inom det civila området har organiserandet av Västra Götalands län resulterat i en koncentration av olika civila myndigheter och samverkande organ till Göteborg. Av denna anledning är det även sett från regionalpolitisk synpunkt rimligt att försvarsområdesstaben för Västra Götalands län grupperas i Skövde.
Motiv såsom att försvarsområdesstaben måste vara i samma ort som länsstyrelsen är knappast giltiga i sammanhanget. Jämför med Skåne där staben finns i Hässleholm och länsstyrelsen i Malmö, motsvarande förhållande finns även exempelvis i Småland, Värmland, Västernorrland och Norrbotten.
Möjligheterna att rekrytera kvalificerade stabsmedlemmar är stora i Skövde, där stabstjänst blir en naturlig utveckling för officerare som måste lämna trupptjänsten. Eftersom de redan bor i Skövde blir det en billig lösning eftersom pendling ej behöver bli aktuell.
Om riksdagen beslutar enligt regeringens förslag blir konsekvensen att även Skaraborgs regemente, P 4, avvecklas. Detta eftersom regementet ej redovisas i propositionens sammanställning avseende grundorganisationens omfattning och lokalisering. Regementet stöder förbanden i Skövde och Karlsborg samt utbildar årligen cirka 300 värnpliktiga. Regementet har 182 anställda, varav huvuddelen är civila.
Skaraborgs regemente skall kvarstå i grundorganisationen med motsvarande uppgifter som idag, detta bör ges regeringen tillkänna.
Försvarsmaktsgemensam utbildning i underhålls- och bastjänst.
Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam enhet för utbildning i underhålls- och bastjänst skall organiseras inom Försvarsmaktens Halmstadsskolor. Verksamheten vid Flygvapnets basbefälskola i Halmstad, underhållsdelen av Arméns underhålls- och motorskola i Skövde, Marinens bassäkerhetsskola i Berga samt Flygvapnets väderskola i Ljungbyhed skall enligt regeringens mening flyttas till Halmstad och inordnas i den nya enheten för utbildning i underhålls- och bastjänst.
Regeringen anser att en försvarsmaktsgemensam underhålls- och basskola kommer att medföra flera fördelar för de berörda skolorna. Härigenom ges goda möjligheter att långsiktigt utveckla kompetensen inom området. Regeringen bedömer också att besparingar kan göras genom förändringen. Det är svårt att förstå vilka fördelar detta skulle innebära för de berörda skolorna eller försvarsmakten som helhet.
För det första innebär redan de försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för officershögskole- och krigshögskoleprogrammen som koncentreras till Halmstad att nuvarande lokaler väl fylls upp. För det andra finns idag mycket begränsad kompetens i Halmstad för utbildning i försvarsmaktens underhållstjänst. Den stora kompetensen i detta hänseende finns inom Arméns underhållsskola i Skövde. För att synergieffekter ska uppnås vid denna skola är det viktigt att den grupperas tillsammans med Motorskolan nära Trängkåren (T 2) i Skövde och nära Försvarsmaktens underhållscentrum. Detta motiverar att Arméns underhålls- och motorskola bibehålls i Skövde och utvecklas till Försvarsmaktens underhålls- och motorskola, detta bör ges regeringen till känna.
Marinens intendenturskola har också utbildningsanordningar i Karlskrona som helt saknas i Halmstad, varför också den skolans flyttning till Halmstad är orationell och kostsam.
Regeringen anser att motorutbildningen vid Arméns underhålls- och motorskola skall flyttas till Östersund och inordnas i nuvarande Arméns tekniska skola. Motorskolans flyttning till Östersund utreddes av FU 88. Härvid framkom att flyttningen skulle innebära c:a 1,5 miljoner i ökade driftkostnader per år. Synergieffekten med ATS har redan uppnåtts inom Skövde garnison med US, T 2, PB 9, P 4 och med Underhållsregementets miloverkstad. Teknikutbildningen omfattar inte vid någon kurs mer än 25 % av kurstiden. Samverkan med Polisen, Vägverket och övriga myndigheter och organisationer försvåras, vilket Polisen och Vägverket har redovisat för regeringen. Utbildningsbetingelserna i Skövde och Älvdalen, där Motorskolan sedan flera år bedriver sin vinterutbildning, är sammantaget mycket bättre än i Östersund.
Det är viktigt att skolorna inom underhållsfunktionen samordnas. Det bör dock ske på ett rationellt sätt utifrån både pedagogiska och ekonomiska utgångspunkter.
Även om det skulle bli så att Försvarsmaktens underhållscentrum lokaliseras till Karlstad bör FMUhC leda Försvarsmaktens underhålls- och motorskola eftersom FMUhC har den största fackkompetensen och de största synergieffekterna uppnås om stab och skola sammanhålls.
I totalförsvarsbeslutet år 1996 godkände riksdagen regeringens förslag att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum. I sitt förslag hade regeringen inte tagit ställning till centrumets lokalisering men ansåg preliminärt att denna skulle vara Skövde.
Försvarsmakten och Försvarets materielverk har under sommaren till regeringen lämnat ett förslag till hur vissa områden inom underhållstjänsten inom Försvarsmakten bör förändras.
Förslaget innebär att Försvarsmakten ges ansvar för dirigering av förnödenheter (inklusive transportstöd), förnödenhetsredovisning, förrådsdrift, biluttagning och militärt fordonsregister, förplägnad utom för krigsmaterielanskaffning samt dokumentation (handböcker) inom underhållsområdet. Ansvaret för tillgångar och skulder samt redovisningen av reservmateriel och drivmedelslager skall fr.o.m. 1 januari 1998 övergå till Försvarsmakten.
Detta innebär att Försvarsmakten, som har stort behov av att ytterligare minska sin personal, istället utökar denna med ca 130 personer.
Förslaget innebär i princip att FMV:Karlstad, Verkstadsadministrativt centrum (i Karlstad) och Arméns underhållscentrum slås samman och utvidgas till Försvarsmaktens underhållscentrum.
Beslutet innebär en samordning av Försvarsmaktens uppgifter inom underhålls-tjänstområdet i fred och krig. Denna samordning var rationell på 1980-talet med den tidens beredskapskrav. Under 90-talet torde det snarare vara rationellt att lägga ut fredsunderhållsfrågor på civila myndigheter så att försvarsmakten kan koncentrera sig på sina primäruppgifter.
Landshövding Gunnar Björk har i Skolutredningen föreslagit att UhC skola, Arméns underhålls- och motorskola, ska delas och flyttas. Underhållsskolan flyttas till Halmstad och Motorskolan till Östersund. Det innebär att de synergieffekter som har skapats mellan UhC ”stab” och skolan försvinner.
Mot denna bakgrund vore det mest rationellt att riksdagen står fast vid sitt beslut 1996 att inrätta Försvarsmaktens försörjningscentrum med stab och skola (-or) preliminärt i Skövde, detta bör ges regeringen till känna.
Verkstadsadministrativt centrum bör överföras till Försvarets materielverk och FMV:Karlstad bör kvarstanna i Materielverket. Detta bör ges regeringen till känna.
Propositionen innebär att riksdagens beslut från hösten 1996 ändras.
Syftet med riksdagens beslut var främst att öka samordningen mellan armé-, marin- och flygstridskrafterna. Det står ingenstans talat om att syftet skulle kunna begränsas till att (enbart eller) främst samordna den bakre underhållsorganisationen som regeringen nu föreslår.
Ett sådant delvis ändrat syfte förfelar inte bara regeringens och riksdagens målsättning. Det gör också att rationaliseringseffekterna minskar. Det är just (ännu bättre än idag) samordnade studie- och utvecklingskostnader, materielkostnader samt funktions- och typförbandskostnader mellan armén, marinen och flygvapnet, som kan ge de stora besparingsmöjligheterna.
Förslaget innebär att verksamhet som tidigare lagts utanför Försvarsmakten nu återförs trots att den säkerhetspolitiska utvecklingen varit fortsatt gynnsam efter 1992 års försvarsbeslut och att Försvarsmakten ytterligare krymptes i 1996 års försvarsbeslut. Att då föra tillbaka verksamhet till Försvarsmakten är en utveckling som går i fel riktning.
Beslutet innebär en ändring av 1992 års försvarsbeslut när FMV:Karlstad fördes utanför Försvarsmakten. En ryckighet i planeringen som inte inger förtroende. Beslutet står också i strid med den s.k. LEMO-utredningen, där strävan bl.a. var att minska försvarsmakten och öka de civila delarna av totalförsvaret.
Jämför utvecklingen inom Fortifikationsverkets ansvarsområde. Om utländska jämförelser ska göras kan det vara lämpligt att studera utvecklingen inom USA:s försvarsmakt.
Istället borde man undersöka om inte ytterligare verksamhet inom försörjnings- och underhållsområdet kan läggas ut utanför Försvarsmakten. Man kan också överväga om inte VAC och underhållsregementena kan föras till FMV, en organisation och arbetsmodell som tidigare tillämpats. Detta bör ges regeringen till känna.
Det skulle leda till att ca 4 000, huvudsakligen civila tjänstemän, kunde föras ut ur Försvarsmakten till den civila myndigheten FMV. Med en justering av ekonomisystemet skulle också ca 500 miljoner per år i anslag till underhållsregementena kunna bokföras på totalförsvarets civila myndigheter, ytterligare en lösning som är önskvärd utifrån politiska och samhällsekonomiska utgångspunkter.
Regeringens förslag innebär också att Försvarsmakten inte kan koncentrera sig på primäruppgiften i krig och de uppgifter som åligger Försvarsmakten enligt försvarsbeslutet.
Jämför rationaliseringsverksamheten inom näringslivet, t ex Volvo, där utvecklingen nu går i den riktningen att så mycket stödproduktion (motsv) som möjligt läggs ut för att företaget med kraft ska kunna ägna sig åt primärproduktionen.
FMV:Karlstad och VAC har en huvudinriktning på fredsuppgifter.
Idag bör man inte, som på 1980-talet, av beredskapsskäl samordna freds- och krigsuppgifter. Fredsuppgifterna bör istället, där det är möjligt, läggas ut utanför Försvarsmakten.
Regeringen skall besluta om tidpunkter för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna och om organisationsenheternas benämningar.
Beträffande genomförande av organisationsförändringarna anser regeringen att avvecklingen skall påbörjas direkt efter riksdagens beslut och slutföras så snabbt som möjligt.
Regeringen bedömer att de enheter som skall läggas ned kan utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna skall vara avslutade före den 1 januari 2000. Motsvarande tidsförhållanden bör gälla som bortre gräns för övriga organisationsförändringar.
Genom uppvaktningar från arbetstagarorganisationer m.fl. har det framkommit att Överbefälhavaren avser att tidigarelägga nedläggningen av UhC och starten av Försvarsmaktens underhållscentrum till 1998-01-01. I riksdagens beslut från 1996 var tidpunkten satt till 1998-07-01. Det är viktigt att denna tidpunkt fortfarande skall gälla, detta skall ges regeringen till känna.
Det är inte skäligt att tvinga personal att byta arbetsplats från Skövde till Karlstad c:a 14 dagar efter riksdagsbeslutet.
Det blir inte heller på denna korta tid möjligt att rekrytera det antal marin- och flygvapenofficerare som skulle kunna ge Försvarsmaktens underhållscentrum en bra start.
Det har som ett argument för den snäva tidsramen framhållits att övergången från FMV:Karlstad och VAC måste ske vid ett årsskifte. Med dagens ekonomisystem och redovisningsrutiner vid halvårsskifte torde detta inte vara absolut nödvändigt. Om det ändå bedöms lämpligare torde det vara bättre att vänta med övergången till 1999-01-01 än att genomföra nu föreslagen forcerad övergång, som ger det nya verksamhetsstället en dålig start och innebär en okänslig behandling av berörd personal.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsområdesstaben för Västra Götalands län och försvarsområde grupperas i Skövde,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skaraborgs regemente bör kvarstå i grundorganisationen med motsvarande uppgifter som i dag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arméns underhålls- och motorskola bibehålls i Skövde och utvecklas till Försvarsmaktens underhålls- och motorskola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta skolutredaren återkomma under våren med ett samordnat förslag rörande Försvarsmaktens underhållscentrum, stab och skolor med lokalisering i Skövde,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta Försvarets materielverk eller en särskild utredare utreda konsekvenserna av att Verkstadsadministrativt centrum och eventuellt även underhållsregementena överförs från Försvarsmakten till den civila myndigheten Försvarets materielverk,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FMV:Karlstad bör kvarstanna inom Försvarets materielverk,
att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att lägga ner Arméns underhållscentrum den 1 juli 1998 samt att Försvarsmaktens underhållscentrum upprättas med början den 1 juli 1998.
|
Birgitta Carlsson (c) |
|
|
Eva Eriksson (fp) |
Holger Gustafsson (kd) |