Frågan om ledning och styrning av totalförsvaret har återkommande behandlats av riksdagen. Den 1 juli 1994 infördes en ny lednings- och myndighetsstruktur efter ett grundligt utredningsarbete i den s k LEMO-utredningen. Den innefattade stora förändringar i Försvarsmaktens centrala ledning och
bl a inrättande av ett försvarsmaktsgemensamt högkvarter. Redan efter mindre än två år gav regeringen i uppdrag till en ny utredning, UTFÖR , att utvärdera resultatet av LEMO.
Följaktligen har tiden för den nya organisationen att verka varit mycket kort och frågan är om en meningsfull utredning egentligen kan göras. Regeringen har emellertid, främst av besparingsskäl, velat gå vidare och avkrävt ÖB ett förslag som redovisades den 16 augusti. Enligt vår mening borde den tidigare högkvartersorganisationen givits längre tid att ”sätta sig” innan föranstaltningar om förändringar görs.
Den beredningsgrupp som regeringen tillsatt har enligt vår mening givits ett alltför snävt uppdrag. Högkvarterets organisation kan inte ses isolerad från den politiska ledningen, styrningen och utvärderingen av försvaret. I partimotion 1997/98:U501 ”Sveriges säkerhet och försvar” har vi pekat på behovet av förstärkning av Försvarsdepartementets kompetens. Det är också angeläget att se över andra faktorer som t ex programindelning och gränssnitt och ansvarsförhållanden mellan riksdag, regering och myndigheter.
En sammanhållen myndighet, Försvarsmakten, med en chef som är stark i bl a avvägning och produktionsledning är till gagn för verksamheten. Den politiska nivån får emellertid inte överlåta problemformuleringsprivilegiet till ÖB. Försvarsbesluten 1995 och 1996 är tydliga exempel på ett för ensidigt beroende av underlag från myndigheterna främst vad gäller strategiska och operativa frågor och krigsorganisationens utformning.
Dessa frågor borde också belysas av den beredningsgrupp som tillsatts inom Regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets ledning och styrning.
|
Arne Andersson (m) |
|
|
Henrik Landerholm (m) |
My Persson (m) |
|
Olle Lindström (m) |
Rolf Gunnarsson (m) |
|
Göthe Knutson (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Stig Grauers (m) |
Anders Björck (m) |
|
Ingvar Eriksson (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Inga Berggren (m) |
Henrik S Järrel (m) |