1996 mönstrade 49 000 ungdomar men knappt hälften av dessa togs ut till värnplikt och en tredjedel av dem som utbildats kommer att sakna en plats i landets krigsorganisation. Det är alltså endast få av ungdomarna som blir krigsplacerade och många av de värnpliktiga får ingen meningsfull utbildning utan får syssla med diversearbete.
Det kan konstateras att det finns många fler intresserade ungdomar som söker värnpliktstjänst än vad det finns plats för inom vårt svenska försvar. Problemet är inte att erhålla intresserade ungdomar utan problemet är att utbilda och få plats för de ungdomar som finns, fast många fallit bort vid mönstringen.
I detta perspektiv anser vi att det är felaktigt att döma de män som bestämt sig för att totalt avstå från värnplikt till straff. Uttalar de ärligt att de genom en fast övertygelse tagit ställning för att inte i någon form engagera sig i någon militärstruktur även om det handlar om att ingå utan vapen straffas de genom vårt straffsystem.
Miljöpartiet anser att brott mot totalförsvarsplikten ska avkriminaliseras. Straffen, enligt svensk uppfattning, har i uppgift att bl.a. skydda samhället för personer som begår brott samt verka för att den dömde blir samhällsanpassad genom olika åtgärder. Inte något av dessa skäl passar in på värnpliktsvägrare. Det enda skäl som finns kvar är att straffet ska verka avskräckande och på så sätt tvinga männen att uppfylla plikten. De män som samvetsvägrar blir inte avskräckta av fängelsehotet.
1996 fanns det 54 män intagna på fängelse dömda för totalvägran. Dessa fridsamma män som förespråkar konfliktlösning utan våld och som endast vill bidra till fred tvingas in i vårt rättssystem. Till skada och lidande för de drabbade och till en hög kostnad för samhället. Det åtgår domare, advokater, nämndemän och kanslister, och dygnskostnaden på anstalten är ca 1 000 kr. Överklagas domen till hovrätten blir kostnaden mycket hög. Flera domare som tvingas döma dessa män till straff och fängelse vittnar om att det är för samvetet de värsta domar de utför. De som döms får genomgå en lång procedur. Första gången döms de till höga böter tillsammans med villkorlig dom. Andra gången de vägrar blir det fängelse i fyra månader. Under tiden som förflyter mellan domarna bildar många av männen familj och har småbarn när de avtjänar fängelsestraffet. Det är svårt att meddela barnen att deras far är i fängelset för att han inte vill ingå i krigsmakten.
De som av olika skäl vill undvika värnplikten har inga problem att slingra sig utan de är de män som har intagit en ståndpunkt som straffas. De som är ärliga.
Frågan om totalvägrare bereds för närvarande inte i någon kommitté eller utredning. Straffsystemkommittén hade inte mandat att avkriminalisera utan endast att förändra straffsystemet. Straffsystemkommittén föreslog därför samhällstjänst för totalvägrare men kunde alltså inte, även om kommittén så önskade, avkriminalisera.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om totalförsvarsplikt att totalvägran avkriminaliseras.
|
Kia Andreasson (mp) |
|
|
Annika Nordgren (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Barbro Johansson (mp) |