Regeringens budgetproposition för 1998 Utgiftsområde 6, Totalförsvar, innehåller ett avsnitt som behandlar sjuktransporter och räddningstjänst – två viktiga verksamheter av de civila delarna gällande försvarets helikopterverksamhet.
Det talas i propositionen om bl.a. samarbetet med det civila samhället som i tider då de offentliga utgifterna måste hållas nere, är viktigare än någonsin. Tanken riktas då bl.a. till sjuktransporterna, som annars ansvarsmässigt ligger på landstingen, men där många landsting inte har någon mera omfattande organiserad helikopterverksamhet i form av kontrakt med helikopterföretag eller försvaret.
Det heter nu vidare i propositionen:
Regeringen förutsätter härvidlag att möjligheterna till samverkan med de civila myndigheterna och medverkan i bl.a. räddningstjänst och sjuktransporter med helikopter även fortsättningsvis utvecklas.
Den tanken är god, men allt ser med den föreslagna geografiska fördelningen av försvarets helikoptrar ut att stanna vid en bra tanke och ett bra förslag. Att verksamheten, med den utarmning geografiskt som nu sker, skall kunna utvecklas enligt propositionens intentioner, ter sig närmast som en omöjlighet.
Enligt det nu lagda förslaget kommer, för att ta för mig näraliggande ostkusten och Norrlandskusten som exempel, ingen helikopter att finnas på sträckan från Luleå till Uppsala. Detta är oacceptabelt!
Det finns dock en mening i slutdelen på avsnittet av helikopterverksamheten i propositionen, som delvis ger svar på frågan, men regeringen borde ge klara besked, var geografiskt en förstärkning skall ske. Det heter vidare i propositionen:
Regeringen, som således utgår från att de berörda myndigheterna snarast enas om hur räddningsberedskapen i Norrland och särskilt utmed Norrlandskusten skall organiseras, bedömer att ytterligare åtgärder från regeringens sida inte erfordras i nuläget.
Regeringen borde, enligt min mening, klart precisera geografiskt var denna, på Norrlandskusten, viktiga resurs skall förläggas. Att hänvisa till pågående förhandling kan knappast accepteras.
Även vid en stationering på den ”vita fläck” som uppstått efter nedläggningen av F 15 i Söderhamn, kommer frågan om hur många timmar per dygn den aktuella helikoptern kan disponeras. Detta eftersom det talats om en besättning på endast cirka fem personer.
Riksdagen har i och med försvarsbeslutet i december 1996, och som påpekades då, åstadkommit en s k ”vit fläck” efter Norrlandskusten. Detta oroar inte bara gällande bristerna vid Norrlandskusten, utan också för boende in i landet vid den ”vita fläcken”, bl.a. då Dalarnas län.
Enligt min mening bör en helikopter stationeras lämpligtvis i Gävleborgs län. Rent spontant måste man tycka att Söderhamn måste vara bästa platsen med de goda möjligheter som borde finnas där personalrekryteringsmässigt efter nedläggningen av F 15.
En stationering av en helikopter i Söderhamn skulle också kunna serva inlandet, då med tanke också på bl.a. Dalarnas län. Medvetenhet finns att det finns helikopter stationerad i Östersund, men det geografiska avståndet är för stort ut till kusten, och acceptabla insatstider kan knappast nås över hela området.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringsort för försvarets helikopter.
|
Rolf Gunnarsson (m) |