Motion till riksdagen
1997/98:Fö228
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Försvar och säkerhet

Innehåll

1 Sammanfattning  

2 Den säkerhetspolitiska utvecklingen  

3 Försvarsbeslutet 1996  

4 ”Smalare men vassare”  

5 Försvarets anslagsram  

6 Anpassning  

7 Ledningsfrågor  

8 Plikttjänstgöring  

9 Försvarets skolor  

10 Helikopterverksamheten  

11 Fredsfrämjande truppinsatser  

12 Hemställan  

1 Sammanfattning

Inför försvarsbeslutet i december 1996 konstaterade Folkpartiet att Sveriges säkerhetspolitiska läge inte varit så stabilt och fördelaktigt på mycket länge. Sedan försvarsbeslutet har ett fördrag slutits om samarbete mellan NATO och Ryssland, varigenom Ryssland förankras i det fortsatta säkerhetssamarbetet i Europa. Det är mycket välkommet. Samtidigt finns det en risk med fördragets konstruktion att det befäster Ryssland som NATO:s motpart.

Beslutet att inleda förhandlingar om en utvidgning av NATO till att omfatta Polen, Tjeckien och Ungern är likaså välkommet. Att varken Slovenien eller någon av de baltiska staterna omfattas av beslutet beklagar vi. Den svenska regeringens oförmåga att aktivt stödja de baltiska staternas önske­mål om NATO-medlemskap har inte underlättat en för Östersjö­regionen mer önskvärd utveckling i detta avseende. Om de baltiska staterna för överskådlig tid utestängs från medlemskap i NATO ökar det ytterligare Sveriges ansvar för att medverka till att stärka deras säkerhet.

De utgångspunkter för Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitik som redovisades av Folkpartiet inför 1996 års försvarsbeslut kvarstår. Sverige skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. NATO bör utvecklas till en struktur för gemensam säkerhet i vår världsdel, med Sverige som medlem. Det finns inte anledning att nu ompröva den militära alliansfriheten, men full handlingsfrihet bör råda inför den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa.

Det finns redan nu anledning att befara att 1996 års försvarsbeslut återigen inneburit att man av politiska skäl sökt rädda för stor del av tidigare grundorganisation. Redan inför kontrollstationen 1998 kan ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigsorganisation och därmed också grundorganisation behöva göras.

Folkpartiet avvisar tanken på att i princip pliktutbilda alla vapenföra unga män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Den s k Folkförsvarstanken är en myt utan verklighetsförankring som saknar grund­läggande respekt för den enskilde individens frihet och integritet. Den bör en gång för alla förpassas till historiens skräpkammare. Totalförsvars­plikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral pliktuttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till militär grundutbildning.

I förslagen rörande försvarets skolverksamhet saknas en samlad bedömning av utformning och inriktning av den framtida skolverksamheten inom försvaret. Riksdagen bör därför i avvaktan på detta avslå förslagen om förändringar av försvarets skolverksamhet.

Inför försvarsbeslutet 1996 ställde sig Folkpartiet tveksamt till att koncentrera de marina helikopterdivisionerna till enbart två orter. Vi ställer oss bakom tanken på att försvarets helikopterverksamhet indelas i fem divisioner med en femte, division väst, med ledning i Säve. Vi vill vidare understryka den brist som förslaget innebär vad gäller räddningsberedskapen längs Norrlandskusten. Det finns därför inte skäl att nu flytta helikopter­verksamheten från Söderhamn.

2 Den säkerhetspolitiska utvecklingen

Inför försvarsbeslutet i december 1996 konstaterade Folkpartiet att Sveriges säkerhetspolitiska läge, vilket i hög grad bestäms av utvecklingen i Ryssland, inte varit så stabilt och fördelaktigt på mycket länge. Knappast något är mer avgörande för vår fred och stabilitet än förhållandena i Östersjöns sydöstra strandstater. Något traditionellt militärt hot i form av regelrätta invasionsföretag mot svenskt territorium i södra eller mellersta Sverige föreligger inte för överskådlig tid. Den politiska utvecklingen i Ryssland är dock fortfarande instabil och oförutsägbar.

I avvaktan på den säkerhetspolitiska kontrollstationen hösten 1998 finns det i nuläget bara anledning att kort beröra vad som ytterligare skett under det dryga halvår som förlupit sedan försvarsbeslutet. I maj träffades ett avtal om samarbete mellan NATO och Ryssland. Med fördraget mellan NATO och Ryssland förankras Ryssland i det fortsatta säkerhetssamarbetet i Europa. Det är mycket välkommet. Samtidigt finns det en risk med fördragets konstruktion att det befäster Ryssland som NATO:s motpart, vilket kan vara olyckligt för såväl säkerhetssamarbetet i Europa som för Rysslands egen utveckling. Folkpartiet anser att det skulle vara i svenskt intresse att NATO står öppet för alla demokratier i Europa som önskar bli medlemmar, utan någon begränsning i tid eller rum, och som därför inte utesluter Ryssland.

Beslutet i samband med NATO:s toppmöte i Madrid att inleda förhan­d­lingar om en utvidgning till att omfatta Polen, Tjeckien och Ungern är likaså välkommet. Att varken Slovenien eller någon av de baltiska staterna omfat­tades av beslutet beklagar vi. Om beslutet om denna mycket begränsade utvidgning visar sig ha långsiktig varaktighet kan det visa sig vara olyckligt för säkerhetssamarbetet i Europa och inte minst för utvecklingen av den säkerhetspolitiska stabiliteten i Östersjöområdet.

Den svenska regeringens oförmåga att i rent svenskt säkerhetspolitiskt egenintresse aktivt stödja de baltiska staternas önskemål om NATO-medlemskap har inte underlättat en för Östersjöregionen mer önskvärd utveckling i detta avseende. Att med all kraft stödja de baltiska staternas önskemål om medlemskap i EU är inget alternativ till NATO-medlemskap, men blir i detta perspektiv än mer angeläget för Sverige. Om de baltiska staterna för överskådlig tid utestängs från medlemskap i NATO ökar det ytterligare Sveriges ansvar för att medverka till att stärka deras säkerhet. Baltikums sak är oupplösligt också vår.

Allt mer talar för att mandatet för den NATO-ledda fredsstyrkan i Bosnien-Hercegovina kommer att förlängas ytterligare i någon form från sommaren 1998 och att USA i någon form kan förväntas delta i detta. Försummelserna från världssamfundets sida att tidigt ingripa för att stoppa folkmordet i Bosnien kräver ett långvarigt engagemang på plats för att säkerställa förutsättningarna för fredsprocessen. Därmed bekräftas också den nya roll som NATO fått i den europeiska fredsstrukturen, vilket är positivt.

Vi välkomnar också den fortsatta utvecklingen av samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred (PFF) och inrättandet av det Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR). De utgångspunkter för Sveriges framtida för­svars- och säkerhetspolitik som redovisades av Folkpartiet under processen inför 1996 års försvarsbeslut kvarstår. Vår framtida säkerhet förutsätter ett aktivt svenskt deltagande såväl i byggandet av den framtida europeiska säkerhets­strukturen som i kris- och konflikthantering, liksom i freds­bevarande och fredsfrämjande insatser. Sverige skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. NATO bör utvecklas till en struktur för gemensam säkerhet i vår världsdel med Sverige som medlem. Det finns inte anledning att nu ompröva den militära alliansfriheten, men full handlingsfrihet bör råda inför den fortsatta säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Skulle NATO utvidgas med de baltiska staterna och Finland kommer frågan i ett nytt läge.

Inför försvarsbeslutet föreslog Folkpartiet att försvarets krigsorganisation förändras ytterligare i ”smalare men vassare” riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation föreslogs få en inriktning med 8 allsidigt användbara brigader och 2 för uppgiften skräddarsydda förband för direkt försvar av Storstockholm resp Gotland. Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering och för att öka försvarets såväl rörlighet som slagkraft.

3 Försvarsbeslutet 1996

När den nytillträdda socialdemokratiska regeringen hösten 1994 valde att tidigarelägga kommande försvarsbeslut, var det helt klart att tidsplanen inte medgav några egentliga förseningar. Hanteringen förutsatte ett smidigt och samarbetsinriktat handlag från regeringens sida. Redan den inledande hanteringen av den parlamentariska försvarsberedningen visade på allvarliga brister i detta hänseende.

Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget var det angeläget med ett försvarsbeslut som tog rejäla tag och anpassade det framtida försvaret till såväl de säkerhetspolitiska förändringarna som till statens knappa ekonomiska resurser. 1996 års försvarsbeslut behövde därför omfatta alla väsentliga områden av totalförsvaret, men beslutet blev långt ifrån fullgånget i detta hänseende. Viktiga områden rörande försvarets skolverksamhet, dimensioneringen av pliktfrågorna, försvarsmaterielfrågorna samt lednings- och styrsystem uppsköts till den aviserade kontrollstationen 1998. Vi kan redan nu konstatera att detta var olyckligt och gav ofullständigt underlag för det nyss fattade försvarsbeslutet.

4 ”Smalare men vassare”

Inför försvarsbeslutet föreslog Folkpartiet till skillnad från regeringen att försvarets krigsorganisation förändras ytterligare i ”smalare men vassare” riktning. Markstridskrafternas krigsorganisation föreslogs få en inriktning med:

Genom att minska arméns storlek skapas utrymme för fortsatt modernisering, vilket borde användas bl a för att bygga upp s k luftburet kavalleri med attackhelikoptrar och anskaffning av artilleri (ev raketartilleri) med längre räckvidd. Därigenom ökar försvarets såväl rörlighet som slagkraft.

För sjö- och kustförsvarsstridskrafternas och för flygstridskrafternas krigs­organisation i övrigt sammanföll vår bedömning med regeringens vad avser dimensionering. Även här borde emellertid avveckling och nyanskaffning av materiel anpassas så att erforderlig tillväxt snabbt kan förverkligas. Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS 39 Gripen – delserie 3 sammanföll likaså vår uppfattning med regeringens, även om vi förordar en tidsmässigt mer utdragen leveranstakt.

I försvarsbeslutet 1996 ifrågasatte Folkpartiet emellertid grunderna för förändringarna beträffande dimensionering och lokalisering av Försvars­maktens grundorganisation. Det var redan då vår uppfattning att ytterligare neddragningar i arméns grundorganisation kommer att visa sig vara nödvändiga även med regeringens förslag, i värsta fall redan före nästa försvarsbeslut.

Det finns redan nu anledning att befara att 1996 års försvarsbeslut återigen inneburit att man av politiska skäl sökt rädda för stor del av den tidigare grundorganisationen. Det av överbefälhavaren och regeringen nu redovisade gapet mellan uppgifter och tilldelade resurser i 1996 års försvarsbeslut understryker att riksdagen redan inför kontrollstationen 1998 kan behöva göra ytterligare neddragningar och långsiktiga förändringar av försvarets krigsorganisation och därmed också grundorganisation.

Kommande utgifter såväl för drift som för investeringar vid förband, som då kommer att läggas ned, har då varit ”bortkastade” från försvarssynpunkt. Det hade då varit angeläget att inte vid försvarsbeslutet göra nedläggningar av förband, som det vid ytterligare neddragningar kommer att visa sig ha varit felaktiga val, som t ex skapat för stora ”vita fläckar” på kartan. Det kan gälla såväl frågan om utbildningsplattformens egna förutsättningar som belägenheten i närheten av stora upptagningsområden av värnpliktiga eller viktig samhällelig infrastruktur. Av dessa skäl borde nedläggningarna i Umeå och Linköping ha övervägts ytterligare. Det visar sig nu, när regeringen lämnar sina första förslag avseende försvarets skolorganisation, förmodligen ha varit en riktig bedömning.

5 Försvarets anslagsram

Folkpartiet ställde sig bakom den anslagsram för försvarsbeslutsperioden som riksdagen beslutade i december 1996. Inom ramen föreslogs emellertid vid sidan av ovannämnda strukturförändringar inom den finansiella ramen något förstärkt med en omfördelning mellan utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret 1997. I linje med detta föreslår vi inför budgetåret 1998 att till anslaget A 1 Försvarsmakten överföres ytterligare sammanlagt 150 miljoner kronor från anslagen B 1 Funktionen Civil ledning och B 3 Funktionen befolkningsskydd och räddningstjänst.

Anslaget B 1 föreslås minskas i avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag, i vilket vidare behov av och former för civila bered­skaps­styrkor redovisats. Riksdagen föreslås vidare begränsa sitt bemyn­digande för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst med till sam­manlagt 250 miljoner kronor, då produktion av skyddsrum bör begränsas och inriktas mot områden, där riskerna bedöms som störst.

6 Anpassning

Behovet av fortsatt sanering av landets statsfinanser medger med hänsyn taget till det säkerhetspolitiska läget inte att försvaret nu kan erhålla en omfattning som i framtiden helt kan möta hot, som då skulle kunna utvecklas. Det gör det nödvändigt att fortsätta bygga på att försvarets krigsduglighet med särskilda insatser skall kunna höjas under en ettårsperiod och att en långsiktig tillväxt skall kunna äga rum under förutsättning av erforderliga beslut.

Det är då en central uppgift för riksdag och regering att återkommande pröva försvarsmaktens förutsättningar och behov för att klara uppgifterna återtagning och långsiktig anpassning. Vi välkomnar att regeringen i skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse lämnar en redovisning för hur man avser att fortsatt bedriva detta arbete, även om vi kan konstatera att arbetet i allt väsentligt återstår.

Materielförsörjningen och därmed den svenska försvarsindustrins utveck­ling blir i detta sammanhang av strategisk betydelse för möjligheterna för försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning. Dessa frågor behöver därför särskilt ses över vilket regeringen bör ges till känna med anledning av förslag beträffande materielförsörjning och försvarsindustri. Folkpartiet föreslår liksom vid beslutet 1996 att ytterligare 200 miljoner kronor anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar för att bättre kunna förverkliga kraven på kvalitativ förnyelse i enlighet med linjerna i 1992 års försvarsbeslut.

7 Ledningsfrågor

Folkpartiet anslöt sig redan inför försvarsbeslutet hösten 1996 till grundtankarna i den s k UTFÖR-utredningen om försvarets ledning och struktur. Liksom då föreslår vi en minskning av antalet militärområden genom sammanslagning av Milo Mitt och Milo Syd samt att fördelningsstaberna integreras i milostaberna. Det bör regeringen ges till känna med anledning av vad den redovisar om kommande förändringar i skrivelsen 1997/98:4.

8 Plikttjänstgöring

Folkpartiet avvisar tanken på att i princip pliktutbilda alla vapenföra unga män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Den s k Folkförsvarstanken är en myt utan verklighetsförankring som saknar grundläggande respekt för den enskilde individens frihet och integritet. Den bör en gång för alla förpassas till historiens skräpkammare. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral pliktuttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till militär grundutbildning.

I försvarsbeslutet 1996 avvisade vi också tills vidare förslaget beträffande civila beredskapsstyrkor mot bakgrund av att regeringen inte kunnat presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan pliktutbildning. Vi välkomnar därför den nu av regeringen tillsatta översynen av pliktfrågorna och förutsätter att den kommer att innebära en återgång fullt ut till de principer för plikttjänstgöringen som låg till grund för riksdagens beslut 1994 om totalförsvarsplikt.

I detta sammanhang välkomnar vi att översynen med förtur skall behandla frågor gällande uppskovsregler och disciplinansvaret. Vi välkomnar likaså att översynen omfattar frågor rörande utbildningens meritvärde för såväl värnpliktiga som civilpliktiga. Arbetet inom försvarsmakten i dessa frågor får inte avstanna i avvaktan på översynen utan bör tvärtom påskyndas. I takt med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring måste förhållandena bringas i allt bättre överensstämmelse med dem som gäller i det civila samhället. Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga utsträckning utformas så att den för den enskilde blir en tillgång också efter fullbordad utbildning.

9 Försvarets skolor

Frågorna rörande försvarets skolverksamhet behandlades inte i 1996 års försvarsbeslut, vilket utgjorde en allvarlig brist i underlaget för detta. I årets budgetproposition redovisas regeringens förslag i de delar som den särskilde utredaren redovisat i ett delbetänkande. Fortfarande saknas en samlad bedömning av utformning och inriktning av den framtida skolverksamheten inom försvaret, vilket gör underlaget för ett delbeslut mycket osäkert.

Erfarenheterna från försvarsbeslutet understryker behovet av en samlad bedömning. Till detta kommer den enligt vår bedömning fortsatta nödvändiga anpassningen av försvarets grundorganisation, vilken bör bli föremål för riksdagens behandling i samband med övervägandena inför 1998 års kontrollstation. Riksdagen bör därför i avvaktan på detta avslå förslagen om förändringar av försvarets skolverksamhet.

10 Helikopterverksamheten

Inför försvarsbeslutet 1996 ställde sig Folkpartiet tveksamt till att koncentrera de marina helikopterdivisionerna till enbart två orter. Redan då ansågs en fördelning på tre orter kunna vara lika kostnadseffektiv. I det förslag som nu föreläggs riksdagen har denna tveksamhet inte kunnat undanröjas. Tvärtom understryks den i det material som de interna remissorganen inom försvars­makten redovisat. Vi ställer oss därför bakom tanken på att försvarets helikopterverksamhet indelas i fem divisioner med en femte, division väst, med ledning i Säve.

Vi vill vidare understryka den brist som förslaget innebär vad gäller räddningsberedskapen längs Norrlandskusten. Förslaget att som följd av nedläggningen av F 15 i Söderhamn även överföra helikopterverksamheten där till Östersund tar därför inte hänsyn till beredskapsbehoven utan bara till försvarsmaktens interna symmetritänkande. Regeringens redovisade förhopp­ningar om att helikopterberedskapen vid Norrlandskusten kan komma att lösas framöver är inte skäl att nu flytta helikopterverksamheten från Söderhamn.

11 Fredsfrämjande truppinsatser

Regeringen beräknar för 1998 ett lägre anslag för fredsfrämjande truppinsatser än för innevarande budgetår. Det sker mot bakgrund av att ännu ingen klarhet råder rörande fortsatta insatser i Bosnien-Hercegovina. Det finns emellertid, vilket Folkpartiet framfört tidigare, anledning att räkna med fortsatta insatser under flera år framöver. Därvid kan den volymmässiga fördelningen mellan styrkor från europeiska stater och från USA komma att förskjutas, så att Europa tar ett förhållandevis större ansvar. Följderna av sådana överväganden får regeringen, så som försvarsutskottet uttalade i sitt yttrande 1996/97FöU4y, återkomma till riksdagen med förslag till.

12 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den säkerhetspolitiska utvecklingen,1

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av försvarets krigs- och grundorganisation,

  3. att riksdagen beslutar om en omfördelning av sammanlagt 150 miljoner kronor från anslagen B 1 Civil ledning och B 3 Befolkningsskydd och räddningstjänst till anslaget A 1 Försvarsmakten,

  4. att riksdagen beslutar att begränsa bemyndigandet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst för 1998 till sammanlagt 250 miljoner kronor,

  5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att ytterligare 200 miljoner kronor bör anslås årligen för anpassningsinriktade tekniksatsningar för kvalitativ förnyelse,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av frågor rörande materielförsörjning och försvarsindustri,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagning av Milo M och Milo S,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att integrera fördelningsstaberna i milostaberna,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av frågor rörande plikttjänstgöring,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslagen avseende försvarets skolverksamhet,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en femte helikopterdivision väst,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterberedskap för Norrlandskusten,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget för fredsfrämjande truppinsatser.1

Stockholm den 6 oktober 1997

Lars Leijonborg (fp)

Anne Wibble (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lennart Rohdin (fp)

Eva Flyborg (fp)

Gotab, Stockholm 2002

1 Yrkandena 1 och 13 hänvisade till UU.