Historiskt sett har männen och på ”senare tid” patronerna härskat i Västernorrlands län. Längs Ångermanälven har arbetarna slitit på massafabrikerna och nere i Sundsvall har patronerna hämtat hem storkovan. På den andra sidan fanns kvinnorna, som några århundranden tidigare utsattes för häxbränning. Detta tryck från tidigare generationer har präglat bygderna och utvecklingen i länet, men nu sker en drastisk förändring i positiv riktning.
Det är kvinnorna som håller på att bryta gamla mönster. Det är kvinnorna som startar små företag, går ihop i nätverk och utmanar männen. Kvinnlig företagsamhet och social kompetens har blivit honnörsord. I Västernorrland finns det första kvinnouniversitetet i landet. Genom förvärv av några hus från landstinget har detta kunnat förverkligas. Från att ha varit sågverkets inspektorvilla har det via husmorssemestrar och hem för psykiskt störda nu blivit ett kreativt centrum för nyfikna, kreativa kvinnor. Det är ett kvinnokraftcenter.
Kvinnor i vår tid har stort intresse av utveckling. Vi har också, till skillnad mot förr, stora möjligheter att utvecklas hela livet, och vi gör det i en föränderlig tid. Fortfarande finns det mycket kvar av gamla värderingar som gör att kvinnor begränsas och hålls tillbaka. Det gäller såväl inom arbetsliv, utbildning och samhällsliv som privat. Samhället går miste om det kvinnliga perspektivet och om kvinnlig kraft. Idag samlas kvinnor som aldrig förr för att identifiera den kvinnliga kraften. Vi talar om vad som är kvinnliga normer och värderingar och hur vi kan få genomslagskraft för dessa. Kvinnor delar med sig av sina erfarenheter. För att underlätta en sådan utveckling har Kvinnouniversitetet i Västernorrland bildats.
Kvinnouniversitetet i Västernorrland vill:
visa på kvinnors värderingar, förhållningssätt och kunskaper så att vi tillsammans med männen kan förbättra och förnya samhället
utforska, urskilja och fördjupa kvinnlighet och kvinnlig kraft ur en rad olika perspektiv
inspirera till och initiera projekt där kvinnors resurser tas tillvara och får växa
stödja och föra ut forskning där det kvinnliga perspektivet har en framträdande roll
utbilda, medvetandegöra och synliggöra kvinnor i vårt län.
Kvinnouniversitetet arbetar i experimentell och stödjande anda med en tillåtande och förutsättningslös inställning till olika arbetssätt och angreppsvinklar.
Instiftarna och styrelsen är kärnan i verksamheten som växer ut i olika teman eller forskningsområden som t ex hälsa, andlighet och etik, historia, ledarskap, ekonomi, kreativitet och skapande verksamhet. På så sätt byggs Kvinnouniversitetet som ett nätverk. Kvinnouniversitetet vill samarbeta och inte konkurrera.
Arbetsformerna varierar och läggs upp som:
projekt i nätverk
kurser
seminarier
samtalsgrupper
utvecklingscirklar
ledarträning
konferenser.
Kvinnouniversitetet ger IDA-seminarier för medlemmar och andra intresserade i syfte att förankra och fördjupa Kvinnouniversitetets idé och få igång verksamhet. IDA står för Idé, Drivkraft och Aktivitet.
I Norge har motsvarande kvinnouniversitet i Löten fått årliga bidrag från staten. En summa på drygt 1 miljon kronor har betalats. I Sverige har detta inte blivit verklighet. I stället arbetar kvinnor ideellt och sliter för att få det hela att gå ihop. Det är viktigt och riktigt att ta till vara det mänskliga kapitalet, men det kan inte fortsätta på detta viset för då måste man ta ut så höga avgifter för att få det hela att gå ihop och då har inte de arbetslösa kvinnorna råd att förverkliga sina drömmar och skapa sin egen framtid i bygden. Miljöpartiet begär en miljon till en fond för att utveckla Kvinnouniversitetet för kvinnor i bygden, för arbetslösa lika väl som för kvinnliga ledare.
Härnösand är den nordligaste vindkraftsstaden i Sverige och förser dessutom Stockholm med biopellets. Även Sollefteå är en sådan kraftstad med sin vattenkraft och Energidalen med framställning av pellets och pelletspannor i mellanstorlek till villaområden.
Härnösand satsade redan 1985 på ett vind- och vätgasprojekt, det s k Welgasprojektet. Det var upphovet till vindkraften. Welgasprojektet skulle ha kunnat bidra till spin off-effekt på högskolan, men så blev inte fallet utan idéerna försvann utomlands och förverkligades bl a i Schweiz. Men det är aldrig för sent att ta upp tråden igen. Högskolan kan snart bli universitet och vätgas vore en nisch som miljölinjen kunde ta till sig.
I Härnösand finns idag fyra vindkraftverk, varav två på militärt område. Vi har alltså brutit mark även på det området. Ett av vindkraftverken är i kooperativ ägo och det har visat sig att detta har stött på problem som inte var för dagen när det introducerades. Det är avregleringen som satt käppar i hjulet. I och med avregleringen har en ny ordning införts att man måste ha egna mätare för att kunna mäta timvis och dessutom kan man inte lyfta av momsen, vilket var en klar fördel. Avdragsmöjligheterna är A och O. Om man kan köpa grön el och binda upp sig för en viss mängd el som man definitivt förbrukar, så säljer man inte strömmen vidare. Som det är nu har den kooperativa föreningen tvingats sälja elen till Stockholm pga att de ca 200 andelsägarna inte har installerat egna mätare för vardera 2 500 kronor. Det är fel att en person som har en andel på 3 000 kronor skall tvingas installera en sådan utrustning. Medan elverken tjänar på mätutrustning för en halv miljon, skall den kooperativa föreningen skattas mot sin vilja. Idén är att jobba som en ideell förening och kunna köpa grön el. Vi anser att reglerna måste ändras så att kooperativa vindkraftsföreningar får möjlighet till momsbefrielse och att de kan befrias från en mätare för varje andelsägare.
Det finns en potential att fortsätta vindkraftsutbyggnaden längs kusten. Det blåser ordentligt och om militären släpper till mera mark, skulle vindkraften få en blomstringsperiod. Just nu planeras 55 vindkraftverk i Sundsvallstrakten och de måste få möjligheten utan krångliga regler som är gjorda för stora abonnenter och inte för vanliga små kooperativ.
I samband med omstruktureringen av KA 5 och kustbevakningen, har Härnösand en rejäl möjlighet att bli det centrum som ligger rätt i tiden, har rätt läge och förutsättningar för att bli ett maritimt centrum. Kunskapen och kompetensen finns redan. Det är viktigt att Norrland får en bas för kustbevakning norr om Stockholm och isbrytarna bör också förläggas hit. Med den samverkan som skett med den finska sjöbevakningen och mellan marinen och kustbevakningen i Sverige, finns det förutsättningar för ett maritimt centrum och samordning av sjöinformation i Bottniska viken.
Miljöpartiets idé med miljövärnsregemente ligger väl i linje med ett maritimt centrum, eftersom just miljöräddning och katastrofberedskap är viktigt. Kuriosa i sammanhanget är att Härnösand invigde ett litet sjöfartsmuseum i somras, som visar på vilken tradition staden har som gammal sjöfartsstad.
Från det manligt militära och sågverksepoken, vill vi fortsätta bryta mönster.
Miljöpartiet de gröna har i sin försvarsmotion klargjort att samhället både globalt och lokalt står inför nya hot och att samhället också borde anpassa sig till dessa och förebygga dem. Några av de största hoten är miljöförstöringen, fattigdomen och befolkningsexplosionen.
En ny tid kräver nya tänkesätt. På det militära området finns det möjligheter att ta till vara den kompetens och det kunnande som byggts upp inom organisationen genom vårt förslag om införande av miljövärnsregemente. KA 5 vore alldeles utmärkt att utveckla till ett miljövärnsregemente och göra det i god tid som en förebild för andra regementen.
Inom miljövården skulle värntjänsten kunna innebära allt från aktivt miljöarbete med restaurering och nyanläggning av våtmarker och skötsel av nationalparker till provtagnings- och analysarbete samt kartläggning och skydd av hotade arter. Inom sjukvård och omsorg skulle en värntjänst kunna innebära en förstärkning av den ordinarie personalstyrkan, om nödvändig utbildning ges.
Västernorrland har en alldeles förträfflig möjlighet att utveckla värntjänsten genom samarbete mellan KA 5 och Räddningsverket på Sandö. Tyngdpunkten i värntjänsten skall ligga på internationella och nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande fredsarbete. Genom volontärarbete i andra länder skulle värntjänsten kunna öka förståelsen för och kunskapen om andra kulturer och därigenom bidra till en fredligare värld. Viktigt att understryka är att värntjänsten inte innebär grå arbetskraft inom miljövårdssektorn. Utbildningen skall vara adekvat och den skall kännas meningsfull. Det förutsätter att man har en bred miljökunskap och kan se insatserna i ett större perspektiv.
I grundutbildningens gemensamma del kan det bland annat ingå grundläggande miljökunskap och ekologiskt samhällsbygge, etiska förhållningssätt, något om mänsklig räddningstjänst, överlevnadskunskap och civilmotstånd. Såväl yrkesbefäl som värntjänstgöriga skall ges utbildning i hur mobbning och främlingsfientlighet motverkas. Truppförande befäl skall bl.a. ges gedigen utbildning i pedagogik, psykologi, gruppdynamik och modernt ledarskap. Detta t.ex. för att medinflytande skall utvecklas till medbestämmande inom organisationen i så hög grad som möjligt.
Efter grundutbildningen ska man kunna välja vidare utbildningsväg inom olika områden. Det skall gå att välja en vapenfri utbildning, utan att behöva motivera detta, eller en vapenbärande. Utbildningen ska kontinuerligt utvärderas och följas upp av befäl eller motsvarande, tillsammans med värntjänstgöriga.
Värntjänsten ska vara frivillig, då vi är emot tvång. Men att ha genomfört värntjänstutbildning ska vara en merit. Värntjänstgöring kan jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper som den värntjänstgöriga inhämtar och som innebär civil kompetens ska ge civil dokumentation. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap kommer att vara under 2000-talet, då miljöproblemen tyvärr kommer att vara än mer aktuella än idag. Människor med miljökunskap kommer då att vara än mer eftertraktade på arbetsmarknaden.
Mitthögskolan finns på tre platser: Östersund, Sundsvall och Härnösand. Ekotekniklinjen i Östersund är mycket intressant, liksom miljöteknik med utbildning även i biologi, som finns i Härnösand. Det har visat sig att den senare har lockat speciellt unga kvinnor.
En annan unik utbildning har just startat. Det är en utbildning till präst för en döv student. Tillsammans med stiftet har högskolan utvecklat en kurs som passar honom perfekt. Denna utbildning borde byggas ut till att omfatta flera studerande i Sverige. I förlängningen skulle den också kunna erbjudas utländska studenter, eftersom teckenspråket är ganska lätt att lära sig mellan de olika europeiska länderna. Det vore en satsning på framtiden och på en annorlunda utbildning och ett genombrott för nytänkande.
Folkhögskolan i Härnösand har också utmärkt sig. Det senaste var Europamästerskap i rullstolsdans. Det finns flera handikapplinjer på skolan, samtliga med mycket gott rykte. SIH, Statens handikappinstitut, har även en verksamhet i Härnösand, vilket betyder en hel del för utvecklingen mot en utbyggd handikappsatsning.
Denna vuxenutbildning har riksintag och den arbetar mycket med skräddarsydda kurser samt med distansutbildning, vilket även högskolan gör. Den är mycket omtyckt eftersom det är intensivläsning vissa perioder och resten studeras hemma.
Även om mycket låter ljust och länet har en otroligt vacker natur, finns det mörka moln. Västernorrland håller på att dräneras på unga. Arbetslösheten ökar och utflyttningen är större än inflyttningen. Inte bara inlandet drabbas utan även kusten, därför har Härnösand blivit stödområde. Inte bara Tobaks AB har lagts ner utan nu hotas allt fler myndigheter. De flyttas ut. Den senaste i raden är skatteförvaltningen, som skall ingå i storregionen bestående av Jämtland och Västernorrland. Det är olyckligt att de fyra nordligaste länen skall omvandlas till två regioner. Det vore bättre att den gamla ordningen kvarstod, så att det finns fyra skatteförvaltningar i de fyra länen. Eftersom regeringen i budgeten föreslagit att Östersund skall ha den sammanslagna skatteförvaltningen, föreslår vi att den ursprungliga planen skall följas, nämligen att skatteförvaltningen förläggs till Härnösand. I första hand anser vi emellertid att det skall finnas två förvaltningar.
Regeringen har också lovat en ersättningsindustri för Tobaks AB, men så har inte skett. Det är viktigt att utlokalisering av statlig verksamhet kommer till Härnösand, eftersom utvecklingen på arbetsmarknaden har varit och är väldigt negativ.
Goda kommunikationer är grunden för en utveckling av högskolan, SSVH, folkhögskolan, näringslivet och speciellt turismen. Det enda som regeringen har satsat på är E 4:an och bron över Ångermanälven. Tågen är det sämre med. Mittlinjen till Östersund klarar sig inte ekonomiskt som länsjärnväg. Här måste det till mera pengar för att knyta ihop Mitthögskolan. Järnvägen längs kusten upp till Umeå och vidare till Haparanda diskuteras, men kommer inte att påbörjas på den här sidan av sekelskiftet.
I en annan motion har de bedrövliga förbindelserna med nattåg till Härnösand tagits upp. Det är stört omöjligt att ta sig längs kusten på natten utan vägen går förbi Ånge eller Långsele med byten mitt i natten eller i ottan. Det måste skjutas till mera pengar för interregional trafik på järnväg och tillgängligheten måste förbättras. Det betyder även att turtätheten måste öka.
Det Ångermanland och Medelpad kan bjuda på är livskvalitet. Vacker natur, luft att andas och kultur. Skulefestivalen m fl tillställningar är älskade evenemang. Många kommer från havssidan, seglande till Höga Kusten. Det är inte utan skäl som Härnösand kallas för Porten till Höga Kusten och Nordens Atén. Här finns möjligheterna – ett län rikt på kultur- och naturresurser samt kreativt mänskligt kapital. Det gäller för regeringen att se detta och inte glömma länet, när regionalpolitiska hänsyn skall tas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hos regeringen begära 1 miljon kronor till en fond för att utveckla Kvinnouniversitetet i Västernorrland,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft och andra regler för kooperativa vindkraftsföreningar,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om maritimt centrum, kustbevakning och isbrytare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövärnsregemente förlagt till Härnösand,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en frivillig värntjänst som är öppen för kvinnor och män,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara meriterande att ha genomfört den frivilliga värntjänsten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan KA 5 och Räddningsverket, inriktning och innehåll av den frivilliga värntjänsten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvidga utbildningen på Mitthögskolan för döva till präster,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på handikappade,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens prioriteringar vid utlokalisering av statliga verk eller omorganisation,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i första hand behålla två skatteförvaltningar, en i Jämtland och en i Härnösand,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i andra hand förlägga skatteförvaltningen i storregionen till Härnösand,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till järnvägsförbindelser och ökad tillgänglighet,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara de resurser som finns i länet, både humankapital och naturresurser.4
|
Eva Goës (mp) |
1 Yrkandena 1 och 8 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 2 hänvisat till NU.
3 Yrkande 9 hänvisat till KrU.
4 Yrkandena 10 och 14 hänvisade till AU.
5 Yrkandena 11 och 12 hänvisade till SkU.
6 Yrkande 13 hänvisat till TU.