Våldsförebyggande, konfliktomvandling och fredsbyggande utgör en allt viktigare ambition för svensk säkerhetspolitik. En amerikansk fredsforskare har konstaterat att "ett gram förebyggande är värt ett halvt kilo bot" och den insikten har fått ett starkt genomslag även hos oss. Utrikesdepartementet har i en studie betitlad "Konfliktförebyggande" gjort en betydelsefull översikt över olika frågeställningar i detta sammanhang. Inte minst ägnas väsentlig uppmärksamhet åt frågan om vilken roll enskilda organisationer kan spela i dessa strävanden och hur den lämpligen bör utvecklas.
Även totalförsvaret kan och bör ge mycket betydelsefulla bidrag till dessa strävanden. Utbildning för olika typer av internationella insatser kommer till följd av det gällande försvarsbeslutet att få allt större betydelse under kommande år. En fråga som dock ytterligare behöver belysas i sammanhanget är i vilken grad som civilplikten kan tillgodose även enskilda organisationers personalbehov för insatser inom ramen för detta slags strävanden.
Under de senaste åren har det pågått en intensiv process bland svenska folkrörelseorganisationer för att utveckla metoder för fredlig konflikthantering och våldsförebyggande insatser. I detta sammanhang har det funnits diskussioner om civil fredstjänst, dvs en personalpool av människor i olika åldrar (både kvinnor och män) som utbildade i ickevåldslig konflikthantering kan tjänstgöra i konfliktriskområden. En sådan fredstjänst skulle kunna utgöra ett viktigt stöd och en resursförstärkning till lokala fredsbyggande och våldsförebyggande initiativ. Civil fredstjänst kan därför användas både inom Sverige och i andra länder.
Unga människor har både vilja och kapacitet att bidra till fredsbyggande och våldsförebyggande insatser. De bör därför kunna utgöra en del i den personalpool av människor som är utbildade och villiga att göra civil fredstjänst. Genom att rekrytera unga människor inom ramen för civilplikten och i samarbete med svenska folkrörelser ge erforderlig utbildning i konflikthantering och ickevåld kan statsmakterna på ett konkret sätt skapa förutsättningar för en svensk civil fredstjänst. De svenskar som så önskar och som genom ett lämpligt rekryteringssystem anses lämpade för uppgiften (här bör personlig motivation och mognad samt tidigare erfarenheter vara viktiga kriterier) bör alltså få göra sin plikttjänstgöring inom en folkrörelseorganisations konfliktförebyggande arbete.
Sveriges kristna råd (SKR) har framtagit en utbildningsplan för en tolv veckors utbildning som lämpar sig speciellt väl för människor i åldern 18–25 år (Empowerment for Peace Service: A Curriculum for Education and Training in Violence Prevention, Nonviolent Conflict Transformation and Peacebuilding) som kan användas i detta sammanhang. Flera års arbete med utbildning och träning av plikttjänstpersonal för tjänstgöring bl a i diakonalt och socialt arbete inom olika församlingar har gett svenska folkrörelser (däribland kan speciellt nämnas kristna ungdomsorganisationer) erfarenheter och kompetens som kan tas tillvara och utvecklas.
En svensk civil fredstjänst som alternativ till traditionell militärtjänstgöring bör kunna bli ett centralt element i en större satsning på utvecklandet av nya metoder för fredlig konflikthantering. Därför bör en försöksutbildning snarast möjligt igångsättas. Sveriges statsmakter skulle i samarbete med svenska folkrörelser genom ett sådant initiativ kunna lämna ett viktigt bidrag till hållbar fred och säkerhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en svensk civil fredstjänst inom ramen för civilplikten.
|
Berndt Ekholm (s) |
|
|
Lena Klevenås (s) |
Mariann Ytterberg (s) |