Redan under hösten 1997 fick regeringen information om att inriktningen i riksdagens försvarsbeslut 1996 inte kunde upprätthållas inom angivna ekonomiska ramar. Regeringen med försvarsministern i spetsen underlät att agera och det nu föreslagna panikstoppet av vissa delar av den militära verksamheten hade därför med all säkerhet kunnat förhindras.
Det är uppenbart att varken mål eller medel som fastställdes i 1996 års försvarsbeslut kommer att förverkligas under den resterande försvarsbeslutsperioden. Det är därför lika uppenbart att det behövs ett nytt försvarsbeslut som återställer balansen mellan uppgifter och resurser.
Underlag för ett sådant beslut, som syftar till en betydande ominriktning och en ny krigsorganisation, måste tas fram redan under hösten 1998 så att ett nytt långsiktigt försvarsbeslut kan fattas under våren 1999.
I avvaktan på detta försvarsbeslut är det enligt vår mening självklart att stoppa investeringar i mark- och anläggningar.
Motsvarande åtgärder bör vidtagas när det gäller hur den framtida utbildningen inom försvaret skall genomföras. De beslut avseende utbildningen som fattades på ett undermåligt underlag i slutet av år 1997 bör därför nu inte bli föremål för verkställighet.
Riksdagens handlingsfrihet måste upprätthållas. Det är därför helt nödvändigt att ovannämnda åtgärder vidtages för att förhindra slöseri med skattebetalarnas pengar och för att också ta till vara helheten i ett nytt, långsiktigt försvarsbeslut.
Det får heller inte vara på det viset att Försvarsmaktens egna åtgärder i praktiken kraftigt kommer att begränsa handlingsfriheten för regering och riksdag. Vi är allvarligt oroade över en ökad fokusering mot Stockholmsområdet när det gäller Marinens utveckling. Vi vill därför med kraft framhålla vikten av att ÖB ges i uppdrag att redovisa ett förslag till en betydande ominriktning av Försvarsmakten. Under mellantiden får inte Försvarsmakten vidta sådana åtgärder som i praktiken ställer beslutsfattare mer eller mindre inför ett fullbordat faktum.
Det nu aktualiserade sparförslaget kommer att slå hårt mot den svenska försvarsindustrin. Återigen hotas Karlskronavarvet av nedskärningar. I detta läge upprepar vi vårt tidigare förslag om nedläggning av varsproduktionen på Muskö. Det är nämligen nödvändigt att åtgärder vidtas för att skapa möjligheter för fortsatt svensk produktion av marina stridsfartyg.
Underhållet av marina stridsfartyg i egen regi på Muskövarvet bör därför omgående läggas ned. På så sätt förbättras förutsättningarna för Karlskronavarvet att även framdeles bibehålla sin goda position som ett marint varv av världsklass.
I samband härmed vill vi också poängtera vikten av att försvarsindustrins möjligheter till export förbättras. Lagen om krigsmaterielexport bör därför bli föremål för översyn så att svensk industri kan exportera på samma villkor som sina europeiska konkurrenter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätthålla handlingsfriheten för regering och riksdag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av varvsproduktion på Muskö.
|
Karl-Gösta Svenson (m) |
Jeppe Johnsson (m) |