Regeringen menar att extraordinära åtgärder fordras för att bringa ordning i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Vänsterpartiet har ingen annan mening i den saken. Riksdagen fattar sitt beslut i slutet av maj och under hösten kommer ytterligare ett nytt beslut. Stora delar av Försvarsmaktens verksamhet går inte att påverka på kort sikt. De åtgärder som nu föreslås för innevarande budgetår är troligen av sådant slag att de är möjliga att genomföra. Vänsterpartiet menar dock att kraven på Försvarsmaktens beredskap kan sättas ännu lägre.
I propositionen ägnas ett relativt stort utrymme åt att redovisa regeringens uppfattning om orsakerna till obalansen mellan planerad verksamhet och ekonomiska resurser. Själva systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder diskuteras dock inte. 1996 års försvarsbeslut är inte längre giltigt annat än vad gäller ekonomisk ram. Ett nytt beslut kommer att fattas efter 1999 års kontrollstation. Detta är i sig inget märkligt, eller ett tecken på misslyckande, utan en konsekvens av ett snabbt föränderligt säkerhetspolitiskt läge, som dessbättre har varit gynnsamt för Sveriges del. För ett totalförsvar som bygger på principen om anpassning till snabba förändringar blir relativt detaljerade och fasta femårsplaner föga lämpade. Detta var också tanken bakom konstruktionen med säkerhetspolitiska kontrollstationer. Systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder bör överges. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om ett annat system.
Regeringen menar att de högst prioriterade förbanden skall kunna genomföra mobilisering inom några dygn efter en veckas förberedelsetid. Övriga prioriterade förband skall kunna genomföra mobilisering inom en vecka efter upp till ett års förberedelsetid. Resterande förband har inga tidskrav. Vänsterpartiet anser att behovet av de högst prioriterade förbanden, mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget, kan ifrågasättas. Vilken politisk utveckling kan vi i dag se som motiverar förband med en dryg veckas förberedelse- och mobiliseringstid? Kravet motiveras möjligen av att en viss del av organisationen helt enkelt bör ha en sådan kapacitet att kompetensen säkras inför en eventuell försämring av omvärldsläget. En sådan resurs kan under alla omständigheter göras liten. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller övriga prioriterade förband.
Vi godtar de ytterligare neddragningar som föreslås vad gäller totalförsvarspliktiga för utbildningsåret 1998/99.
Regeringen anser att några riksdagsbeslut inte behövs för återstoden av året. Reduceringar kan beslutas av regeringen eller av Försvarsmakten själv. Vi menar att regeringen borde ha kommit med förslag på reduceringar, senareläggningar och även slopande av beställningar som redan är gjorda. Den process som oundvikligen blir ett resultat av kontrollstationen borde till delar ha inletts omedelbart. Riksdagen bör t.ex. besluta att ännu ej levererade JAS 39 Gripen skall avbeställas och att förhandlingar om detta omedelbart skall inledas med industrin.
Det är troligt att hemvärns- och frivilligverksamheten är en relativt kostnadseffektiv del av försvarsverksamheten. Att den är en viktig komponent för en folklig förankring av totalförsvaret är helt klart. Självklart måste det finnas en balans mellan den reguljära och den frivilliga delen. När de säkerhetspolitiska förutsättningarna gör det möjligt med reduceringar av Försvarsmakten så minskar även kraven på frivilligdelen. Vi godtar förslaget i denna del.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om femåriga försvarsbeslut,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarsmaktens beredskap,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avbrytande av JAS-projektet.
|
Jan Jennehag (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Bengt Hurtig (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |