Sverige står nu inför nya möjligheter då ekonomin har utvecklats i rätt riktning. Men detta har inte skett utan stora uppoffringar för många svenska familjer. Det är främst barnfamiljerna som fått vidkännas stora ekonomiska påfrestningar. Detta har då drabbat kvinnorna i mycket hög grad, då kvinnorna ofta har stor delaktighet i familjekonomins uppläggning. Höjningen av barnbidraget är ett välkommet tillskott i alla barnfamiljer.
Ekonomisk tillväxt och goda näringpolitiska betingelser är en förutsättning för att vi skall få fler företag och företagare, därmed ökad sysselsättning och underlag för välfärd.
Skattepolitiken missgynnar äktenskapet vad gäller förmögenhetsskattens utformning. Med samma förmögenhet skulle två ogifta ha betydande fördelar ur skattesynpunkt jämfört med ett gift par. Detta kan vara en bidragande orsak till att människor väljer bort samlevnadsformer. Vi anser att förmögenhetsbeskattningen på sikt ska avvecklas. Som ett första steg i den riktningen anser vi att sambeskattningen på förmögenhet ska slopas.
Skattepolitiken har många viktiga funktioner. Sänkningen av momsen på mat har inneburit betydande lättnader för alla med små inkomster bl a flerbarnsfamiljerna. Skattepolitiken styr konsumtionsmönstret, det gäller höga skatter på alkohol och tobak, på drivmedel som är miljöstörande etc.
För en växande miljömarknad spelar skattepolitken en betydande roll. Men vi kan inte bortse från att den också kan leda till oönskade konsekvenser. Många familjer har valt att bosätta sig på landsbygden. Två bilar är då en nödvändighet för att båda föräldrarna skall kunna ta sig till sina arbetsplatser. Blir kostnaderna för arbetsresor och andra resor för höga, väljer familjen i många fall att flytta till en tätort. På det viset utarmas landsbygden. Försämrad service blir dessutom följden för dem som kommer att bo kvar.
Centerpartiet har länge arbetat för att hela landet skall leva. Därför hälsar vi med glädje de höjda avdragsmöjligheterna för arbetsresor. Kvar finns dock problemet med de ökade kostnaderna för alla de övriga resorna som är nödvändiga att företa med egen bil då allmänna kommunikationer saknas. Detta är i allra högsta grad en kvinnofråga. Ett boende på landsbygden upplevs av många som hög livskvalitet. Bilkostnaderna får emellertid inte bli så höga att landsbygden utarmas. Det skulle inte vara samhällsekonomiskt riktigt. På sikt, när biltillverkarna tar sitt miljöansvar, kommer mera bränslesnåla bilar att kunna kompensera de höga kostnaderna. I dag har dock dessa familjer som regel inte möjlighet att byta till nya bränslesnåla bilar, vilket gör deras situation svår. Centerpartiet framför i en rapport kravet på ett särskilt glesbygdsavdrag för de höga resekostnader som uppstår i sådant boende.
Det budgetöverskott som uppstår nu när statens finanser kommer i balans 1998 bör användas så att det gynnar vård och omsorg, förbättrar skolornas situation och ger pensionärerna en bättre ekonomisk situation. Inom alla dessa områden dominerar kvinnor i arbetskraften, och de har förutom en tung privat ekonomisk situation tvingats att på sina arbetsplaster arbeta under stor press. Många kvinnor har dessutom hamnat utanför arbetsmarknaden. Det är också de äldre pensionerade kvinnorna som har de minsta ekonomiska ramarna. Så har det förvisso alltid varit men är särskilt kännbart då övriga kostnader för sjukvård, läkemedel, tidningar och telefon ökat mer än pensionen givit utrymme för. Grundtrygghetstanken i våra transfereringssystem borde långt tidigare ha fått genomslag. Då skulle situationen ha lättat för dessa utsatta grupper. Det kommande pensionssystemet innehåller ett inslag av grundtrygghet. Det är av största vikt att det kommer till ett slutligt beslut enligt den överenskommelse som ligger.
Med en fortsatt stram finanspolitik skapar vi ett fortsatt förtroende bland medborgarna. Det finns idag en rädsla för att vi åter skall börja leva över våra tillgångar och inte börja betala av på den fortfarande mycket höga statsskulden. Särskilt vi kvinnor känner denna rädsla. Man har under de senaste åren upplevt så stor oro över de egna barnens framtid, den egna situationen och familjens framtida möjligheter att man nu behöver lugn och ro. Vi borde därför införa ett moratorium och avstå från alltför omvälvande inte ordentligt övertänkta åtgärder utan mera konsolidera den situation som vi befinner oss i. Stabila robusta spelregler måste eftersträvas, det gäller alla politikområden skattepolitiken, välfärdspolitiken, miljöpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Dessa politikområden berör särskilt kvinnor och deras situation och måste beaktas inför eventuellt kommande beslut inom dessa områden.
Många äldre kvinnor som äger fastigheter i attraktiva områden har drabbats hårt av de snäva reglerna som ligger till grund för fastighetens taxeringsvärde. Det gäller bl a skärgårdsboende och boende i turisttäta delar i vårt land. Redan nu borde deras situation kunna påverkas med annorlunda underlag för taxeringen. Det strandnära begreppet och strandtomtsbegreppet borde utmönstras som underlag liksom tomtens storlek. I många fall gäller detta änkor eller kvinnor som ärvt föräldrahemmet och som nu tvingas att flytta på grund av den alltför höga fastighetsskatten.
När det gäller fastighetsskatten bör det finnas ett utrymme att redan 1999 påbörja en sänkning. Detta ger också möjligheter för många kvinnor att behålla sina hem även om de blivit ensamstående och fått ta över hela försörjningsbördan.
De senaste årens ojämlika fördelning av förmåner har med rätta upprört många. Ohemult höga fallskärmar har givit chefer med redan höga löner ett skydd som inte några andra medborgare kunnat erhålla. Då svenska folket drabbats av hög arbetslöshet, stora neddragningar i transfereringssystem har dessa, företrädesvis män, kunnat träda tillbaka från tjänster som de i allt för stor utsträckning misskött, med en mycket generös fallskärm. Även statligt ägda företag har tillämpat dessa mycket stora avgångsersättningar och livsstidspensioner. Ett mycket rimligt krav bör vara att beskattningen utformas så att dessa ersättningar beskattas efter särskilda regler. Detta är helt nödvändigt för att svenska folket skall kunna känna solidaritet med de arbetsplatser där de är anställda och där inte några som helst extra förmåner utgår för övriga anställda. Arbetslöshetsersättning, KAS och socialbidrag är vad som vanligtvis erbjuds i en situation när dessa människor blir arbetslösa. Dessa människor erhåller inga fallskärmar, många får i denna situation lämna villor och bostadsrätter och dra ner väsentligt på sina omkostnader. Detta skapar frustrationer när ojämlikheten blir uppenbar.
Riksdagen kommer i höst att ta ställning till frågan om svenskt medlemskap i EMU.
Centerpartiet har beslutat att säga nej till ett svenskt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Svenska kvinnor känner också stor tveksamhet till detta projekt.
Planeringen av projektet fortsätter och ska enligt planerna sättas igång den 1 januari 1999. Det är fortfarande oklart vilka länder som tillåts vara med från början, vilket har ökat risken för att spänningar kan uppstå sedan unionen bildats. Sveriges möjligheter att uppfylla konvergenskraven har ökat, medan andra länders möjligheter har minskat. Det betyder att Sveriges förmåga att stå stark utanför EMU har ökat väsentligt. Centerpartiets aktiva medverkan i att sanera statens finanser banar väg för att Sverige med hög trovärdighet och ekonomisk framgång kan avstå från att gå med i EMU.
Bristen på folklig förankring i det politiska projektet EMU bidrar till den kritik som riktas mot unionen. Risker kan föreligga att vi tvingas till en samordning av finanspolitiken och därmed blir det ett Europa med federal karaktär. Centerpartiet vill bidra till ett bredare Europa, byggt på samförstånd och mellanstatligt samarbete. EMU kan leda till allvarliga spänningar av både ekonomisk och politisk karaktär. En östutvidgning bör prioriteras framför bildandet av EMU. Det bästa bistånd vi kan ge de öst- och centraleuropeiska staterna är att öppna möjligheterna för dem till frihandel med EU:s medlemsstater, vilket inte är fallet idag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmögenhetsskattens avskaffande på sikt och särbeskattning av förmögenhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilkostnader för landsbygdsboende,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det överenskomna pensionssystemets genomförande,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moratorium i förändringar i välfärdssystemen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för underlag vid fastighetstaxering,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av fastighetsskatten från 1999,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild beskattning av s.k. fallskärmar,2
att riksdagen beslutar att Sverige inte skall tillhöra Europeiska monetära unionen.
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Karin Israelsson (c) |
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 5–7 hänvisade till SkU.