Motion till riksdagen
1997/98:Fi910
av Birger Schlaug och Annika Nordgren (mp)

Översyn av AP-fonderna


1 Var placeras medborgarnas pensionspengar?

Vad anser medborgarna om att staten investerar deras pengar i sådana företag? Troligen skulle det orsaka proteststormar om man vore mer medveten om det, men staten skyltar inte direkt med ägandet. Det sker via AP-fonderna, numera sex till antalet. Syftet är givetvis att ge maximal avkastning för att i görligaste mån täcka växande pensionskostnader. Men får detta motivera en placering i radvis av företag som knappast ens uppfyller lågt ställda anständighetskrav? Får accelererande pensionskostnader leda till att staten med aktieinnehav främjar en utveckling som varken är ekologiskt hållbar eller socialt hållbar?

Det finns ytterligare ett problem: Är det rimligt att staten investerar pengar på sådant sätt som uppenbarligen motverkar samhällsekonomiska målsättningar om sysselsättning och robust ekonomi? Hur långt skall pensionsfonderna få gå då det gäller att inrikta sig på förräntning av pengar utan hänsyn till vidare, djupare och bredare målsättningar för samhället och dess medborgare? Skall pensionsfonderna användas på ett sätt som leder till negativa konsekvenser för de medborgare vars pengar fonderas?

2 AP-fondernas uppbyggnad och kapital

Det är inga små summor som förvaltas av de sex AP-fonderna, totalt 685, 6 miljarder kronor 31 december 1996. I strikt ekonomiska termer har AP-fonderna lyckats ganska väl; fondkapitalet ökade 1996 med drygt 67 miljarder eller 17 %. Första till tredje AP-fonden placerar huvudsakligen i svenska räntebärande värdepapper, men sedan juni 1996 har de fått vidgade investeringsmöjligheter. Fjärde AP-fonden, inrättad 1974, och femte fonden, inrättad 1988 investerar också i aktier och andra värdepapper på riskkapital­marknaden. 1996 tillkom sjätte AP-fonden, som får placera medel i aktier, varav högst 30 % i aktier inregistrerade vid en svensk börs.

3 Etiskt, miljömässigt och socialt tveksamma investeringar

AP-fondernas portfölj var i slutet av 1996 till 48 % placerade i verkstadsindustri och 22 % i kemisk industri, jämfört med marknadens 41 respektive
15 %. Det finns alltså en tydlig överrepresentation av kemiaktier i AP-fonderna.

Av aktieportföljen var 90,3 % placerade i svenska aktier vid årsskiftet 1996/97. Av de 9,7 % som var placerade i utländska aktier var närmare 80 % placerade i läkemedels­bolaget Roche. Andra innehav fanns i en mängd företag som kritiserats av såväl miljöorganisationer som människorättsorganisationer och FN-organ. Enbart i fjärde AP-fonden hittar vi bl.a.:

Mitsubishi

15 milj kr

Nestlé

29 milj kr

Procter & Gamble

50 milj kr

Shell

14 milj kr

4 Nya direktiv för AP-fonderna behövs

De äldsta AP-fonderna har fått ändrade direktiv 1996. Dessa gav investerarna mer fria händer än förut. I regeringens skrivelse 1996/97:152 menar man: ”För samtliga fondstyrelser gäller att regeringen funnit brister i målformuleringarna. Kritiken avser såväl målens innehåll som deras precision.” Tyvärr avser inte regeringen de etiska eller miljömässiga aspekterna av AP-fondens placeringar, utan det gäller ”preciserade målformuleringar beträffande risknivåerna”.

Vi anser att regeringen bör utforma nya direktiv för samtliga sex AP-fonder, där det tydligt framgår vilka etiska, miljömässiga och sociala hänsyn AP-fondernas styrelser måste ta vid sina kapitalplaceringar. Vi anser att t.ex. de fyra ovan uppspaltade exemplen på statligt aktieägande i framtiden måste undvikas, både för att staten inte skall stimulera denna typ av näringsliv och för att staten som stor aktör skall signalera etiska och miljömässigt baserade värderingar. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning gällande vilka formuleringar som skall skrivas in i AP-fondernas direktiv, med inriktning på en tydlig åtstramning jämfört med i dag.

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning gällande etiska och miljömässiga direktiv för de sex AP-fondernas styrelse.

Stockholm den 5 oktober 1997

Birger Schlaug (mp)

Annika Nordgren (mp)