De senaste åren har många skandaler uppdagats där politiker och offentliga tjänstemän på ett oansvarigt sätt låtit skattebetalarna stå för privat konsumtion. Den socialdemokratiska rörelsen har mer än andra haft problem med detta. Dock har man valt att skylla ifrån sig. Politiker och offentliga tjänstemän lär ha ”inspirerats” av näringslivet under det besynnerliga 80-talet. Den socialdemokratiska etikgrupp som i juni 1997 presenterade sin rapport om hur Socialdemokraterna vill komma tillrätta med problemen hävdade att alla problem hade sin grund i ett oansvarigt näringsliv. För höga löner i det privata näringslivet var egentligen det allvarligaste och därför krävdes omfattande skattehöjningar. Det perspektivet är dock högst tveksamt. Om en chef i näringslivet felaktigt tillskansar sig pengar finns det en ledning över honom som har till uppgift att ställa detta tillrätta. Om däremot chefer i offentliga sektorn beter sig illa så finns det ingen annan än ytterst regering och riksdag som kan ta initiativ för att stävja detta. Av någon anledning har det aldrig hörts kritik från regeringen mot Sigvard Marjasin av samma kaliber som den som Ulvskog riktade mot Håkan Mogren när hon ansåg att han som chef för Astra – ett helt privatägt bolag – hade för hög lön. Detta är kvalificerat hyckleri.
Slutsatsen när det gäller de symboliskt viktiga kreditkorten är att staten som huvudregel bör avskaffa alla offentliga kreditkort, där staten bär betalningsansvar. Staten bör göra som många företag redan gör. Man bör lämna in kvitto på all representation, alla utlägg, för att få tillbaka pengar från arbetsgivaren. Sålunda kan ingen ”glömma” kvitton. Bevisbördan ligger i stället på den enskilde tjänstemannen.
Fusket minskar, eller försvinner. Ingen kan ta ”fel” kort. Hur man betalar, om man använder, kort, check eller kontanter, är resandens ensak. Arbetsgivaren bryr sig bara om kvittot. Visst kan en tjänsteman fortfarande medvetet skriva in fler deltagare eller fel anledning, men det vore medveten urkundsförfalskning, vilket är avskräckande.
Om man betalar med sitt eget kreditkort och lämnar in kvittot får man pengarna från myndigheten innan fakturan till kreditkortsföretaget skall betalas.
Företaget/myndigheten kan betala årsavgiften på kreditkortet, och t.o.m. beställa kortet åt medarbetaren. Detta system fungerar utmärkt – också för de allra högsta cheferna i många stora svenska företag där man varje dygn har fler internationella kontakter än landshövdingar eller ministrar. Systemet bör börja uppifrån i den statliga hierarkin, alltså med regeringen och de statliga cheferna. Om det sker undantag från denna huvudregel så skall de motiveras individuellt och alla motiveringar skall vara offentliga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundregeln för statlig personal skall vara att medarbetare bär betalningsansvar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla undantag från huvudregeln skall motiveras individuellt och att motiveringarna skall vara offentliga.
|
Per Bill (m) |
Ulf Kristersson (m) |