Den offentliga sektorns upphandling är av mycket stor betydelse för samhället ur olika aspekter. Upphandlingen av livsmedel kan nämnas som ett gott exempel. Grovt uppskattat går den på 100 miljarder per år enligt beräkning från Naturvårdsverket.
De av socialdemokraterna utlovade nya arbetstillfällena kanske skulle kunna bli verklighet om upphandling vore möjlig att göra från små och lokala producenter i en klart större utsträckning än nu.
LOU är så strikt skriven att tröskelvärdena inte ger minsta möjlighet till att gynna lokala leverantörer, alltså omfattas nästan all upphandling av LOU. Detta medför att utslagningen av lokala företag ger upphov till en total utarmning av service och då speciellt på landsbygden, men även städerna och deras närområden drabbas.
”Affärsmässighet”, som är honnörsordet i EU-direktiven och i LOU, är menat att gynna konkurrensen – inte menat att slå ut den. LOU kan inte vara ämnad att rubba den sociala tryggheten.
På grund av de enorma summor som varje år används vid upphandling, skulle den offentliga sektorn kunna bli en synnerligen viktig pådrivare och ett fantastiskt verktyg för att få till stånd ökad miljöhänsyn. Tröskelvärdena måste åtminstone tillåtas tangera taket för vad EU-direktiven tillåter.
Lagen om offentlig upphandling trädde i kraft den 1/1 1994. Den efterföljde tidigare rekommendationer och blev tvingande till sin karaktär, varför den inte kan avtalas bort. En grundregel är att hela EES-marknaden behandlas på ett likvärdigt sätt, och att de fyra friheterna, varor, tjänster, kapital och människor, skall flöda fritt.
Den offentliga upphandlingen avser att åstadkomma en öppen och konkurrensutsatt marknad för de fyra friheterna. För kommunernas del innebär LOU ett omständligare upphandlingsförfarande.
Grundprinciperna är att upphandlingen skall ske affärsmässigt i konkurrens och att anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. LOU gäller fullt ut för all upphandling som överstiger vissa i lagen angivna tröskelvärden.
Det finns stora skillnader i hur kommunerna har löst organisationen för upphandling. Den kan vara centraliserad till en inköpsfunktion eller decentraliserad till olika förvaltningar. Några kommuner har dessutom valt att gemensamt bilda en inköpsorganisation.
I LOU nämns att miljöhänsyn kan vägas in i urvalet av anbud. Av formuleringen framgår att detta inte är ett krav eller något tvingande rekvisit ur strikt juridiskt perspektiv. I propositionen till LOU skriver dock departementschefen att ”kvalitet kan betyda lika mycket som pris”. Miljökrav i form av kvalitet borde då kunna ställas i de fall där det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet har använts vid valet. Som upphandlande enhet får inga hänsyn tas till att leveransavståndet är långt, då syftet med lagen är fri konkurrens även över nationsgränserna. Lång leveransväg är inte skäl nog att avvisa ett anbud.
Privat miljömärkning, t.ex. Svenska naturskyddsföreningens ”Bra miljöval (Falken)” kan inte användas som krav i ett anbudsunderlag. Eftersom endast ett fåtal företag använder denna typ av märkning, är det klart att detta anses som handelshinder. Läget är annorlunda vid offentlig miljömärkning, t.ex. ”Svanen”. Märk väl att det alltid är kriterierna för produkterna och tjänsterna som är det avgörande och inte märkningen.
Vid införandet av lagen har man beslutat sig för tröskelvärden som ligger lägre än i vissa andra EU-länder bl.a. Danmark. Detta får till följd att LOU styr kommunernas upphandling i ett långt större antal upphandlingar än vad som är nödvändigt.
Lagen är krånglig och svårhanterlig och står i viktiga delar i direkt motsatsställning till arbetet med Agenda 21 ute i kommunerna. LOU blir alltid gällande före Agenda 21. Många kommuner har dock kommit långt i sitt Agenda 21-arbete och det råder ett utbrett missnöje med att miljöarbetet och lokala initiativ för att främja sysselsättningsaspekter sätts ur spel p.g.a. LOU:s alltför snäva lagtekniska ramar.
För att vidmakthålla en levande landsbygd och medelstora kommuners existens vad gäller god service, tillgång till bra kvalitetsprodukter och arbetstillfällen önskar många kommuner köpa lokalt odlade livsmedel, eller välja leverantörer som använder sig av mindre miljöfarliga och mindre resursutnyttjande transportsätt. Detta tillåter inte lagen.
Stora och små företag har olika möjligheter att möta de nya kraven. En tendens som redan nu kan skönjas är att många lokala småföretagare har slagits ut av en eller några stora företagare som har resurser att hålla låga priser i ett introduktionsskede för att i nästa omgång höja priserna och agera på ensam arena.
De företagare som slagits ut finns inte kvar till nästa ombudsomgång och kan inte bjuda upp till ny konkurrensvals vid nästa upphandlingstillfälle. De följande upphandlingarna blir ett spel för galleriet där konkurrensen och de ekonomiska vinsterna som eventuellt i dag görs av kommunerna försvinner genom att LOU i den skepnad lagen har med stor sannolikhet leder till oligopol/monopol.
Detta gäller i vart fall utanför storstadsregionerna där privat efterfrågan till följd av ett litet befolkningsunderlag inte ger tillräckligt utrymme för att överleva med verksamheten om företagaren dragit nitlott vid den offentliga upphandlingen.
Risken är överhängande att det i framtiden endast kommer att finnas ett val. Följden blir att det pris som begärs måste betalas av kommuninnevånarna för den tjänst som oundvikligen måste erhållas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en översyn av LOU så att lagens tröskelvärden ges så vida ramar som möjligt i förhållande till EU:s regelsystem,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljökraven vid offentlig upphandling skall kunna ställas också på transporter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöhänsyn skall vara ett kriterium vid offentlig upphandling.
|
Ragnhild Pohanka (mp) |
Elisa Abascal Reyes (mp) |