Propositionens förslag till ändringar i lagen om Sveriges riksbank förtydligar på ett förtjänstfullt sätt de regler som gäller för Riksbanken.
Jag anser emellertid att lagen bör ändras så att statens upplåning underlättas.
I Maastrichtfördragets Artikel 104 föreskrivs att det är förbjudet för medlemsländernas centralbanker ”att ge nationella regeringar, regionala, lokala eller andra myndigheter eller andra organ eller företag inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna rätt att övertrassera sina konton eller andra former av krediter – – –”
Restriktionen innebär alltså en diskriminering av det offentliga. Finansinstitut, både statliga och privata, kan få dessa fördelar.
Sverige har anpassat sig till detta förbud. Därmed är staten tvingad att täcka sina budgetunderskott på marknaden och är utlämnad till den ränta som finansinstituten bestämmer. Därav följer en stor statsskuld och en tung räntebörda som betalas till finansmarknaden. Vi har således frånhänt oss ett användbart ekonomiskt instrument som kunde hjälpa till att brygga över konjunktursvackor, utan dyrbar statlig upplåning eller kontraproduktiv skattehöjning.
Artikel 104 ingår i de första faserna i EMU som har till mål den tredje fasens sammansmältning av de nationella centralbankerna. Sverige har beslutat att inte acceptera EMU:s tredje fas. Vi bör därför återta de ekonomiska instrument som gör att vi kan utnyttja de fördelar som denna frihet från valutaunionen ger oss.
I propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, 8 kap 1 § upprepas anpassningen till Artikel 104:
”Riksbanken får inte bevilja kredit till eller förvärva skuldförbindelse direkt från staten – – –”
Jag anser att riksdagen bör ta tillbaka sin EU-anpassning på detta område och återställa de regler som gällde innan vi accepterade bestämmelserna i Artikel 104.
Utskottet ombedes utarbeta erforderlig lagtext.
I och med medlemskapet omfattas Sverige automatiskt av Artikel 104. Om vi bryter mot artikeln skulle vi göra oss skyldiga till fördragsbrott och därmed riskera att ställas inför EG-domstolen för prövning.
EU-samarbetet är unikt. När riksdagen överlämnar beslutanderätten till EG, har vi ofta inte kunnat överblicka konsekvenserna.
Jag anser att Sverige måste hävda sin rätt att fatta beslut som går emot fördraget, om det uppstår en majoritet för detta i riksdagen. Sverige ska klart deklarera sina motiv och vara berett att försvara saken i domstol. Skulle Sverige tvingas ändra sig eller ådömas böter, är detta viktigt för att tydliggöra hur mycket av vår frihet vi gett upp och kan leda till en folklig beslutsamhet, som innebär att Sverige söker utträde ur unionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar ändra 8 kap. 1 § lagen om Sveriges riksbank i enlighet med vad i motionen anförts, så att staten får samma fördelar vid upplåning hos Riksbanken som finansinstitut.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Birgitta Hambraeus (c) |