Industriländer som lyckats väl med tillväxt, förnyelse och sysselsättning kännetecknas av en väsentlig volym riskkapital till nya och gamla företag och en finansiering som sökt sig fram i många nya former. Bankkrediter har blivit mindre viktiga för företagsfinansieringen och riskkapital och krediter från statliga organ än mindre viktiga. Fondbörserna har blivit livligare genom stark expansion av aktiesparfonder, vilket lett till att årsfrekvensen av nyintroducerade företag stigit kraftigt. Nya fondbörser specialiserade på mindre företag har etablerats. Nya privata mellanorgan har vuxit fram för specialiserad, högriskbetonad projekt- och företagsfinansiering. För några år sedan hade USA:s framgångsrika Nasdaqbörs tio gånger så många företag noterade som EU:s småföretagsbörser sammantagna. Nasdaq hade dessutom en mycket hög andel innovationsföretag som i betydande utsträckning kommit fram ur investeringar från amerikanska venture capital-fonder. Storbritanniens två år gamla Alternative Investment Market har snart trehundra företag noterade och inslaget av innovationsföretag är alltmer imponerande.
Att just finanssektorn fått påtagligt ökad betydelse för förnyelse och tillväxt i vår tid är en naturlig konsekvens av den djupa och breda teknologiska och efterfrågemässiga omdaning som pågår. Västvärlden befinner sig i ett genombrottsskede och sådana skeden präglas av påtaglig oförutsebarhet. Företagsrisken blir högre och det måste bäras av ökat inslag av riskbärande kapital. Anspråken på parallell tillförsel av kapital och kompetens stiger. Nya allianser och alliansformer utvecklas. Ett ökat gränsöverskridande i handel, teknikutbyte och företagsallianser är ett annat drag under sådana genombrottsskeden och där är det viktigt att svenska företag inte kommer till korta i uppgörelserna på grund av svag soliditet.
Genombrottsskeden kännetecknas också av att de sektorer som nettorekryterar arbetskraft inte är de som tidigare decennier haft en växande sysselsättning. Till de mest expansiva sysselsättarna i ledande länder hör just finanssektorn, exklusive bankväsendet självt. Det är i synnerhet mellanhandsorganen som arbetar på riskkapitalmarknaden för att ge service åt företag och hushåll som haft en kraftfull expansion. Det betyder att finanssektorn såväl indirekt som direkt fått allt större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. En utredning bör göras om hur detta stöd kan utformas för våra förhållanden.
Inom EU är det ännu oklart var dessa gynnsamma effekter på sysselsättning och välfärd kommer att hamna. Förutom ett fåtal globalt orienterade centra såsom London och Frankfurt torde det finnas utrymme för ett antal starka regionala centra. Genom jämförelser med Nordamerika har utredningar kommit till slutsatsen att EU efter EMU:s genomförande kan komma att få ett betydligt mindre antal fondbörser, eller färre än tio. Strävandena från Stockholms Fondbörs att uppnå ökad integration med andra nordiska börser kan ses i det ljuset. För svenska stora och små företags finansiering är det av stor betydelse att Stockholm kan utvecklas till ett av EU:s regionala centra med ambitionen att bli ledande i Nordeuropa. Ett utvecklande av finanssektorn i Stockholm och Sverige till en ledande ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde och det skulle underlätta för svensk företagsamhet som nu snabbt utvecklar sina relationer i denna region, inte minst mot Östersjöländerna i öster och söder. En utredning bör tillsättas för att undersöka nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden som vuxit fram i ledande länder på detta område.
Förutsättningarna för att bilda en sådan ledande position är ännu goda. Sveriges riskkapitalmarknad är den största i hela Nordeuropa om vi bortser från Tyskland och Benelux. Stockholms Fondbörs, OM och ledande specialistkunskaper inom kombinationen IT och finans är jämfört med även stora länder unika. Den svenska marknaden för aktiesparfonder omfattar snart fyra miljoner sparare med ett investerat kapital på 360 miljarder kronor. Den privata riskkapitalmarknaden utanför fondbörsen har börjat blomstra och sett nya företagsformer etableras. Den professionella marknaden för s.k. venture capital tillförde innovativa företag ca 1,5 miljarder kronor 1996 och är i fortsatt stark expansion. Två marknadsplatser för finansiering av och handel med aktier i små företag har erhållit tillstånd från Finansinspektionen. De äldsta, InnovationsMarknaden, har noterat ett femtontal företag som finansierats av 12 000 aktieägare samt 9 000 sparare i en aktiesparfond skött av Banco Fonder. Den årliga finansiella kapaciteten från dessa placerargrupper torde vara flerdubbelt större än finansieringsvolymen på drygt 100 000 miljoner kronor 1996. Till detta kommer möjlig kapitaltillförsel från Norge som före utgången av 1997 avser att etablera en systermarknad med korshandel mellan länderna.
Sverige leder alltså den nordeuropeiska utvecklingen på riskkapitalmarknaden. Det är av nämnda skäl viktigt ur samhällsekonomisk synvinkel att inte belasta denna marknad med subventioner och konkurrenssnedvridande regleringar. Uthålligheten i dessa försprång bestäms av om de organisatoriska, tekniska och kompetensmässiga lösningar som väljs av aktörerna visar sig kommersiellt sett överlägsna utländska lösningar. Svenska aktörer måste kunna arbeta med likvärdiga villkor. Med bl.a. en snabb teknisk förnyelse och marknadsöppningar som kommer överraskande kan inte statsmakterna avgöra vilka som har bäst förutsättningar. Däremot kan statsmakterna tillse att ramverket kring riskkapitalmarknaden ger goda förutsättningar för konkurrensneutrala villkor samt hög trovärdighet genom hög etisk standard i valda lösningar och i tillsynen som ombesörjs av Finansinspektionen. De nya marknadsorgan som bildats för att förmedla riskkapital från privata placerare till unga företag är här särskilt känsliga för om trovärdigheten kan upprätthållas på hög nivå ty denna del av riskkapitalmarknaden arbetar med hög risk genom låg likviditet i aktierna, större kursrörelser och klart större affärsrisker jämfört med börsnoterade aktier.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att undersöka nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i avvaktan på resultatet från utredningen statsmakterna övervakar konkurrensneutralitet mellan aktörer avseende regleringar och beskattning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ accepteras.
|
Michael Stjernström (kd) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Kjell Ericsson (c) |
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Inga Berggren (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Kenth Skårvik (fp) |