Försäkringsbranschen är i dag inne i en snabb utveckling och internationalisering. Med denna nya och mer globala marknadssituation skärps konkurrensen. Därmed ökar kraven på att den svenska lagstiftningen följer med i utvecklingen så att det inte uppstår snedvridningar på marknaden genom dröjsmål i regelanpassningen. Att den svenska lagstiftningen följer den internationella är viktigt såväl för de svenska aktörerna som för försäkringstagarna.
Tyvärr har viktigt lagstiftningsarbete på försäkringsområdet dragits i långbänk av den nuvarande regeringen.
De två lagar som utan jämförelse är av störst betydelse för branschen är försäkringsrörelselagen (FRL) och försäkringsavtalslagen (FAL). Båda är föremål för översyn sedan mycket lång tid – FRL i Finansdepartementet och FAL i Justitiedepartementet.
Reglerna för försäkringsbolags rörelse har varit föremål för översyn under lång tid, senast av Försäkringsutredningen som fick sina direktiv 1990 av statsrådet Erik Åsbrink. Utredningen skulle med förtur behandla frågor som sammanhängde med den europeiska integrationen. Direktiven var även i övrigt omfattande. De syftade allmänt till att skapa mer rationella och moderna rörelseregler för försäkringsbolagen och ta bort hinder som hämmar effektiviteten i branschen.
Försäkringsutredningen har lagt fram tre delbetänkanden, av vilka de två första har resulterat i anpassning av rörelsereglerna till EG:s försäkringsdirektiv. De senaste ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1995.
Slutbetänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995:87) har ännu inte resulterat i proposition, trots att remissbehandlingen av förslaget avslutades redan i mars 1996. Betänkandet innehåller flera viktiga förslag som syftar till att svenska bolag skall kunna konkurrera på lika villkor med försäkringsbolag i vår omvärld och erbjuda försäkringstagarna ett stort urval av produkter. Bland annat föreslås att utdelningsförbudet i livförsäkringsaktiebolag avskaffas. Ett lagfäst förbud att dela ut vinst till aktieägarna i livbolag finns inte i andra länder. Förbudet försvårar för livbolagen att skaffa externt riskkapital och minskar möjligheten till produktutveckling och expansion i bolagen. Det påverkar också nyetableringen av livförsäkringsaktiebolag negativt, vilket minskar konkurrensen.
Ett annat viktigt förslag från utredningen är att den s.k. skälighetsprincipen, som innebär en pris- och produktreglering som saknar relevans i en fri marknadsekonomi, utmönstras ur lagen. Andra lagregler för att ta till vara försäkringstagarnas intressen föreslås i stället, t.ex. att livförsäkringstagarnas rätt till bonus läggs fast i försäkringsavtalen. Kraven på villkorsskälighet och skälighet i skadebehandlingen säkerställs i avtalslagstiftningen.
Femprocentsregeln, som begränsar försäkringsbolags rätt att inneha aktier i ett och samma bolag till fem procent av röstvärdet för aktierna i det bolaget, kan enligt utredningen avskaffas. Regeln har bland annat ansetts vara till för att motverka att försäkringsbolag skall ägna sig åt annan rörelse än försäkringsrörelse. Utredningen påpekar att det finns andra regler i FRL som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa mot investeringar som står i strid med försäkringstagarnas intresse. Det kan också starkt ifrågasättas om inte femprocentsregeln strider mot EG-rätten. Inom EU finns ingen direkt motsvarighet till regeln. Enligt EG-direktiven på försäkringsområdet får tvärtom begränsningar inte ske av försäkringsbolagens ”fria” medel, d.v.s. medel som inte svarar mot åtagandena mot försäkringstagarna.
Utredningen föreslår vidare att reglerna för placering av försäkringsbolagens tillgångar motsvarande försäkringsåtagandena ytterligare anpassas i enlighet med EG-reglerna för att ge bättre möjligheter till riskspridning och bra avkastning på försäkringstagarnas medel.
Ett ytterligare förslag är att försäkringsbolagen ges samma rätt att låna upp medel som andra företag genom bland annat rätt att utge konvertibler. Som det nu är diskrimineras försäkringsaktiebolagen i förhållande till alla andra aktiebolag.
Utredningen anser slutligen att Finansinspektionens tillsyn över försäkringsbolagen skall koncentreras på bolagens soliditet och riskhantering.
Innan de föreslagna ändringarna genomförs, har regeringen ansett det viktigt att utreda någon form av garantisystem till skydd för försäkringstagarna i händelse av ett försäkringsbolags konkurs. Regeringen har tillsatt Utredningen om garantisystem för försäkringsfordringar (1996:88), som skall vara klar under 1997.
Varje försening av de föreslagna ändringarna i försäkringsrörelselagen innebär att de svenska försäkringsbolagen och deras försäkringstagare missgynnas i den internationella konkurrensen på marknaden. Utdelningsförbudets slopande, liksom avskaffande av den produktreglering på livförsäkringsområdet som skälighetsprincipen innebär, skulle ge svenska bolag möjlighet att tillhandahålla ett större produktutbud.
Försäkringsutredningens förslag till ytterligare reformering av placeringsreglerna samt avskaffande av femprocentsregeln och vidgade finansieringsmöjligheter genom olika upplåningsformer är också viktiga för att svenska bolag skall kunna konkurrera på lika villkor med utländska bolag. Att aktieplaceringar på sikt ger en god avkastning är ett skäl för att speciellt livförsäkringsbolag med långa placeringshorisonter inte onödigt bör begränsas i placeringshänseende. Ett avskaffande av femprocentsregeln skulle dessutom bidra till att ge näringslivet större tillgång på riskvilligt kapital. Det är oacceptabelt att utländska försäkringsbolag och utländska pensionsfonder, som det nu är, har större möjligheter att placera i svenska företag än vad svenska försäkringsbolag har.
Bolagens situation förvärras än mera genom att det långt utdragna arbetet med FAL ger osäkerhet på produktsidan. Försäkringsbolagen måste i sin långsiktiga produktplanering ha klart för sig vilka regler som kommer att gälla.
När det gäller den avtalsrättsliga delen pågår sedan decennier ett arbete med att helt ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal (FAL). De avtalsrättsliga frågorna behandlas nu i FAL (personförsäkring och företagsförsäkring) och i KFL (skadeförsäkring för konsumenter).
Försäkringsrättskommittén presenterade under 1980-talet förslag till reformer av försäkringsavtalslagstiftningen som har remissbehandlats. Justitiedepartementet har sedan länge varit inriktat på att ta fram en lagrådsremiss med förslag till ny försäkringsavtalsrättslig lagstiftning, men tidpunkten för detta har inte preciserats. Även i detta avseende ser vi det som angeläget att förslag skyndsamt redovisas för riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att det nu pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt slutförs genom att förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.
|
Lars Tobisson (m) |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
Per Bill (m) |
Göran Lindblad (m) |
|
Anna Åkerhielm (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Tom Heyman (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Bo Lundgren (m) |
Margareta E Nordenvall (m) |
|
Rune Rydén (m) |