Insättningsgarantinämnden är ansvarig för administrationen av insättningsgarantisystemet. Myndighetens föregångare var Bankstödsnämnden som fram till den 30 juni 1996 hade till uppgift att hantera frågor enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut samt att förvalta statens ägande i Securum-koncernen och Nordbanken.
I budgetpropositionen för 1997 beslöt majoriteten att den årliga avgift som betalas av de institut som omfattas av insättningsgarantin skulle höjas från 0,25 procent av det garanterade insättningsbeloppet till 0,50 procent. Denna fördubbling av avgiften motiverades endast med fiskala skäl.
Den redovisade höjningen ger upphov till flera problem. Den mest påtagliga är att höjningen innebär en snedvridning av konkurrensen på marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i konkurrensen med utländska banker.
De insättningsgarantisystem som finns i EU-länderna är så utformade att bankerna alltid omfattas av hemlandets insättningsgarantisystem. Det innebär att bankerna i sin utländska verksamhet omfattas av hemlandets och inte värdlandets system.
Det svenska insättningsgarantisystemet har – vid en internationell jämförelse – i dag höga avgifter till insättningsgarantin. I samtliga för svenska banker viktiga länder betalar bankerna lägre insättningsgarantiavgifter än 0,5 procent och i många betalar de för närvarande inga avgifter alls. Det senare gäller exempelvis länder som Danmark, Frankrike, Holland, Luxemburg och Storbritannien.
Bank- och finansmarknaden genomgår en snabb globalisering. Med hjälp av modern teknik och global kommunikation öppnas tidigare lokala marknader för internationell konkurrens. Var huvudkontoret och kontorsnätet är beläget får allt mindre betydelse ur kundernas synvinkel. I denna globala konkurrens är det viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte som i detta fall diskriminerar landets företag.
Det kan slutligen konstateras att det sedan insättningsgarantin infördes över huvud taget inte har inträffat något i det finansiella systemet som motiverar att fonden måste byggas upp snabbare än vad som avsågs i den lag som infördes så sent som den 1 januari 1996. Tvärtom ter sig banksystemet som allt mer stabilt. Lönsamheten är god och flera banker har fått höjd rating av internationella ratinginstitut. Den höjda avgiften är således en ren straffbeskattning av de svenska bankerna, som snedvrider konkurrensen och till betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den höga insättningsgarantiavgiftens negativa effekt på de svenska bankernas konkurrensläge.
|
Lars Tobisson (m) |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
Per Bill (m) |
Göran Lindblad (m) |
|
Anna Åkerhielm (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Tom Heyman (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Bo Lundgren (m) |
Margareta E Nordenvall (m) |
|
Rune Rydén (m) |