I samband med den slutliga anpassningen av vår svenska lagstiftning om värdepappersfonder (SFS 1990:1114) till EG-regleringen fick vi uttryckliga bestämmelser om fondbolags verksamhet. Tillståndsplikten kom att gälla endast för företag som vill driva fondverksamhet i Sverige. Samtidigt uttalades i förarbetena (proposition 1992/93:90) att ren marknadsföring av fonder inte är förenad med tillståndsplikt.
Detta har visat sig vara ett olyckligt uttalande. Det förhållandet att marknadsföringen är oreglerad har också lett till att åtskilliga svenskar har lurats på mycket stora belopp och risken för att detta ska upprepas är uppenbar.
Enligt EG-direktivet om fondverksamhet, det s.k. UCITS-direktivet artikel 1, skall direktivet tillämpas på fondföretag, varmed avses företag vars enda syfte är att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning. Ett ytterligare kriterium är att andelarna på begäran skall återköpas eller inlösas. Någon ytterligare definition av begreppet fondföretag eller fondverksamhet ges inte i direktivet.
Enligt lagen om värdepappersfonder, som är anpassad till direktivet, är ett ”fondbolag” ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverksamhet. Med fondverksamhet förstås enligt 1 § den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden, som utövas av ett fondbolag.
Ett fondföretag som utbjuder sina andelar i en annan medlemsstat måste, enligt UCITS-direktivets artikel 44 och följande, följa de lagar och andra författningar som gäller i den staten. Ett fondföretag får också marknadsföra sina andelar i de stater där de utbjuds, under förutsättning att de följer de bestämmelser om reklam som må gälla i det landet. Fondföretagen skall vidta erforderliga åtgärder för att i den stat där andelarna utbjuds kunna göra utbetalningar till andelsägarna, verkställa återköp och inlösen samt kunna lämna den information som företagen är skyldiga att tillhandahålla.
Avser ett fondföretag att utbjuda sina andelar i en annan medlemsstat, skall det först underrätta myndigheterna i hemlandet och i den andra medlemsstaten. Vissa handlingar skall därvid ges in. Efter det att en tidsrymd om två månader har förflutit får företaget i normalfallet börja att utbjuda sina andelar i staten i fråga.
I 7 a § lagen om värdepappersfonder har direktivets bestämmelse uttrycks så att utländska fondföretag efter tillstånd får driva fondverksamhet. Sådant tillstånd får bara lämnas om företag driver likartad verksamhet i hemlandet och där står under tillsyn av en myndighet. Företaget måste också vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar samt lämna viss information. Den planerade verksamheten måste också kunna antas vara ”sund”.
För företag inom EES får ett förenklat förfarande tillämpas. Efter anmälan till Finansinspektionen får verksamhet i Sverige enligt 7 b § påbörjas om företaget har tillstånd att i hemlandet driva fondverksamhet och nödvändiga åtgärder vidtas för att här i landet kunna lösa in andelar och göra utbetalningar till andelsägarna.
I förarbetena till lagen om värdepappersfonder (prop. 1992/93:90 s. 70) slås fast att bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder inte hindrar utländska fondföretag från att marknadsföra sina andelar här i Sverige. Marknadsföringslagen måste dock följas. Det sagda gäller, sägs det, alla utländska fondföretag. Tillstånds- eller anmälningsplikt inträder först om ett företag här i landet – genom egen personal eller annan – skall sälja eller lösa in andelar.
I den svenska lagen har själva marknadsföringen lämnats oreglerad. Detta medför att det i praktiken ställs högre krav på de fondbolag som har tillstånd att driva verksamhet här – enligt någon av paragraferna 7 a eller – för att de skall kunna marknadsföra sina produkter i Sverige än på de fondbolag om vilka de svenska myndigheterna eller andelsägarna inte har någon information. På de senare ställs inte några krav på informationsgivning.
I flera länder i Europa, t.ex. Danmark och Österrike, ställs redan krav på marknadsföringen.
Det är med den ökande internationaliseringen angeläget att allmänheten bereds ett bättre skydd mot ”skojare” inom den finansiella sektorn. Inledningsvis bör utredas i vad mån UCITS-direktivet och andra internationella åtaganden ger utrymme för ett tillstånds- eller informationskrav redan på marknadsföringsstadiet. Därefter bör – inom tillgängligt utrymme – fastställas vilka krav till skydd för konsumenterna som Sverige bör ställa på företag som annonserar eller telefonledes eller via direktreklam marknadsför sina produkter direkt mot svenskar, utan att anstalter görs för att utbetalningar till andelsägarna skall kunna ske eller andelar återköpas eller inlösas i Sverige, så att tillståndsplikt inträder för fondverksamheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av värdepappersfonder.
|
Bengt Harding Olson (fp) |